Triathlondag

I lördags arrangerades en triathloninspirerad träningsdag av Maria G i klubben. Jag hade lyckats få plats och höll tummarna för att få klartecken hemifrån att kunna vara med på den. Allt var lugn och jag åkte iväg.

Först simmade vi ett simpass som hade fokus på farter. Att kunna hålla olika farter är viktigt. Att känna till sin förmåga och kunna lägga sig på rätt nivå. Jag kan inte simma lika snabbt när jag ska simma en Ironmandistans som när jag ska simma ett par hundra meter. Vi fick träna på det och Maria hade lagt upp ett pass med olika farter i. Detta ger Daniel mig också i sina pass, men Maria lade upp det lite annorlunda. Deras två tips tillsammans kommer ge mig en bra grund.

Spinningpasset var ett cykelinspirerat pass och perfekt upplagt för den målgruppen som vi var. Maria kan sin sak. Vi körde styrkeintervaller och det behöver verkligen jag. En lärdom som jag tar med mig från passet till mig själv som instruktör är hur jag själv förmedlar saker. Det är viktigt att man utrrycker sig på ett sätt som inte kan missuppfattas till något som blir fel. Jag vill förmedla samma sak  som Maria när det gäller känslan att aktivera cormusklerna när man cyklar. Men jag tror inte jag förmedlar det lika bra. Så jag tar med mig, inspireras och härmas lite så att det jag säger blir klarare, bättre och tydligare.

När det gäller löpningen så körde jag inte samma upplägg som de andra. Jag valde att gå på mitt marathonprograms upplägg som var lätt jogg och inga fartökningar. 5 km löpning tillsammans med Mia G fick jag. En härlig avslutning på en härlig dag.

Det enda som inte var härligt var att jag fick med mig en kamera utan batterier. Så inga foton tyvärr. Gör om och gör rätt till nästa gång!!!

Löpning på löpningens dag

Igår var tanken att jag skulle springa 7 km. Vilket var lördagspasset på maraprogrammet denna vecka. Men eftersom jag ska få in lite annat under veckorna blir det ibland till att planera om. Så vagnlöpning med Anna innan babysimmet var planen. Så blir Vilmer förkyld. Snorig och hostig och lite sömn för mamman på natten gjorde att jag ställde in det. Jag tog en vilodag och planerade om lördagen istället. 3 planerade timmar spinning blev 1,5 timmar. Första delen av NocOut-passet som jag höll i själv. Sedan lämnade jag passet och Urban tog över. Efter att kollat läget på hemmafronten fick jag klartecken för att köra ett bricklöp på löpband.

7 kilometer betades av i ett för mig bra tempo. Ett stort minus dock. Jag gillar verkligen inte att springa på löpband. Jag tycker bara det är tungsprunget. Stumt för benen. Tråkigt. Mentalt omotiverande. Nästa gång är det jag som tar med långtights, tröja, vantar och mössa och går ut och springer istället. Mycket mycket bättre!!! Ute i friska luften. Men jag fick ihop mina 7 kilometrar i alla fall.

Och tack vare vilodagen idag så känner jag faktiskt att kroppen är ganska pigg. Det bådar gott inför morgondagens långlöpning. 20 kilometrar är planen. Och så det vanliga spinningpasset på kvällen. Denna vecka kommer kunna sammanfattas som en bra träningsvecka för min del.

Visste ni förresten att det var löpningens dag idag? Var ni ute och sprang?

ida

Norska igår

Det var med en trött känsla i kroppen jag åkte iväg till NocOut-intervallerna igår. Kl 20 är på gränsen till för sent och jag funderade på att ställa in. Men lathet tar mig inte runt Kalmar i augusti. Jag vet ju att det brukar gå ta fast jag är trött. Men det är skillnad på trötter och trötthet. När jag har en kropp som är trött och sliten av mycket träning resonerar jag annorlunda. Igår var jag mest trött efter mindre sömn än vanligt.

Jag kollade in mina resultat från de norska superintervallerna och konstaterade att jag kom ca 880-920 m på 4 minuter under två tillfällen 2012. Jag hade ingen koll alls hur jag låg till inför igår. Jag rekade med de jag brukar springa med och de hade fått ett upplägg av coach Håkan. 4:50-fart. 58 sek per varv. Det viktiga igår var att inte gå ut för hårt. Bättre att öka farten intervall efter intervall i så fall.

Första intervallen låg vi något snabbare än Håkans upplägg. Det kändes definitivt för lätt för mig. Kroppen hade piggnat till och jag var sugen på fart. Så jag ökade lite och resultatet blev att jag sprang snabbare för varje intervall. Typ mellan 850-930 m tror jag (uppdaterar med exakta intervallträckor senare idag) Med facit i hand hade vi kunnat gå ut hårdare och legat jämnare på alla fyra intervallerna. Men det är svårt. Alla liknande pass ligger sedan innan graviditeten. Detta får bli ett bra referenspass för framtiden.

Hur som helst är jag jättenöjd. Och glad att jag kom iväg. Jag fick till ett bra pass. Nu känner jag att farten är på väg tillbaka igen.

20140130-082129.jpg

Ikväll blir det norska superintervaller

Med gårdagen i bakhuvudet och en något trött kropp, började vi dagen med en sovmorgon. Jag låg kvar i sängen tills Lilleman vaknade. Sedan gick vi ner och åt frukost i lugn och ro. Efter att han sovit en stund åkte vi iväg för att träffa mammagruppen. Ett gäng där det inte blir så mycket prat om träning. Mammor jag lärt känna sedan knappt ett år sedan. Våra barn är vår gemensamma nämnare. De här träffarna ger en skön avkoppling från allt annat i vardagen. Från träningen och fokuset på Kalmar. Och Vilmer älskar de här träffarna. Han tycker så mycket om andra barn. Det är ren energi för båda av oss. Nu sitter vi här hemma igen. Båda ganska trötta. Jag ska ge min kropp lite extra vila och sova en stund med min lille prins sen.

För ikväll är det dags för något av mina favoriter när det gäller intervallträning. Norska superintervaller. 4*4 minuter med 3 min vila mellan. Det är inte ofta jag är iväg på intervallpassen nu för tiden. Men ikväll är det dags igen. De ger bra pepp och sparring. Alltid någon att ta rygg på om man blir trött. Det är svårt att få till dessa pass riktigt bra om man gör dem själv. Jag hoppas på en pigg kropp och starka ben ikväll. Ni ska få veta hur det gick 🙂

Träningsfylld vecka trots flera vilodagar

Veckan inleddes med en välbehövlig vilodag och sedan var tanken att den skulle följas upp med en ordentlig träningsvecka. Det blev det också men ändå inte. Tisdagen hade jag tänkt springa med Vilmer i vagnen. När jag vaknade upp var det -9 ute och vi har ännu ingen åkpåse som vi kan ha i löparvagnen. Det kändes alldeles för kallt att ta med honom ut på en löptur då. Sedan fortlöpte tisdagen med lätt huvudvärk som jag aldrig fick ordning på. På kvällen hade jag andra planer än träning. Så det fick helt enkelt bli en extra vilodag.

Onsdagen blev det inte heller något. Jag hade lunchbesök hemma och sedan ville min mage bråka med mig resten av dagen. Torsdagen vaknade jag laddad för träning. Först blev det Stark Mamma på Campushallen. Ett cirkelbaserat pass som är riktigt bra och roligt. Helt i min smak. På kvällen kom jag även ut på det planerade löppasset. Tack vare Lotta. Hon var supersnäll och kom över och var hos Vilmer en stund innan jag kom hem när Daniel var tvungen att åka till simningen. Torsdagens löppass var tröskelbetonat. Lätta ben och en stark känsla hade jag i kroppen hela passet. De tre 10 minutersintervallerna kändes kanonbra och det var en lycklig mamma som kom hem till lilleman som hade haft det toppen med Lotta. Fredagen blev vilodag med trötta ben. Jag laddade inför en helg fylld med träning.

Igår lördag var det återigen dags för mig att leda NocOut-spinningen. Denna gång teamade jag och Anki i tre timmar. Det var grymt. Ankis upplägg var riktigt bra och för mig var nog Ankis tabata-intervaller roligast. Jag älskar intervaller. Kort och intensivt arbete och sedan får man vila. Jag körde stenhårt under dessa två omgångar kan man säga. Resten av lördagen var jag riktigt trött. Vi gick och lade oss tidigt igår.

När jag var uppe och gav lilleman mat vid 6 imorse var det ingen bra känsla i kroppen. Med lätt huvudvärk, trötta ben och i stort behov av mer sömn kändes det planerade långpasset låååångt borta. Jag chattade lite med Cattis som redan var vaken, men sade inget om det. Jag tänkte att jag kanske kunde orka med den korta rundan i alla fall. Vilmer ville som tur var sova mer och jag fick 1,5 timmas sömn till. När jag vaknade kände jag mig mycket piggare. Men det var med trötta ben jag åkte iväg för att sluta upp med de andra. 19 kilometer sade schemat. Min hjärna sade att det vore grymt att klara det men jag ska inte pressa mig för hårt. Cattis hade lagt turen ända ut till Roxen. En runda som jag inte har sprungit tidigare.

140126 018

Det var riktigt trevligt. Och trevligt sällskap var det med också. Jag, Cattis, Uffe, Jenny, Sara och Sonja sprang iväg. Johanna mötte upp på vägen och vände om tidigare. Uffe sprang ifrån oss efter att vi vänt vid Roxen. Ja som ni märker, alla kan vara med. Det går alltid att anpassa efter hur man själv vill. När vi sprungit 13 km kände jag visserligen av mina tunga ben. Men det kändes ändå som att jag orkade mer. Så jag vinkade hej då till de andra och sprang vidare. Då träffade jag Lena och Ulrika som skulle ut mot Hackefors. Jag slog följe med dem en bit innan jag sprang mot bilen igen. 19,1 kilometrar blev det idag. Trötta och stela ben kom jag hem med. Men det är en grym känsla ändå. Och det som känns bra är att de tunga benen kommer senare och senare in i distansen från vecka till vecka. Jag har alltid trötta ben på slutet. Men idag kom de först vid 16 kilometer. Det går framåt helt klart.

Inte nog med det. Söndagen och träningsveckan avslutades med ett spinningpass på Campushallen. Grymma deltagare kom och svettades med mig idag. Härlig energi. Nu kan jag somna med ett leende idag igen. Jag känner att spinningen mjukade upp benen en aning. Och återigen tackar vi fina Lotta för barnvakt. Tack vare henne kom Daniel iväg på sin simning också. Vi är lyckligt lottade som har så fina vänner som ställer upp!!!

Så ännu en vecka är till ända. En ny är på intågande och den blir fylld med ännu mer träning. Det blir ett pussel. Jag och Daniel kommer mötas i dörren flera dagar. Men så får det vara. Vi tar igen det en annan vecka.

Marathonintervaller

Alldeles för länge sedan jag skrev. Livet här hemma går liksom före. Jag har haft massor jag kunnat skriva om ifall jag bara haft tid. Men det blir inte alltid så.

Min träning flyter på riktigt bra. Jag försöker hitta en struktur men ändå vara flexibel så att det passar med familjelivet och Daniels träning. Vi har blivit ett gäng som kör långpass löpning tillsammans och det gör verkligen att man kommer iväg. Dessutom går kilometrarna snabbt om man har någon att prata med.

Förra veckan ändrade vi vår söndagstid till lördagen så att vi kunde vara med på Håkans marathonintervaller för NocOut. Det är omtyckta pass som passar alla. 7 olika fartgrupper gör att alla kan vara med och springa utifrån sina förutsättningar. Om man jämförde veckans långpass på maraprogrammet med detta pass så låg den tänkta farten mitt emellan två grupper. Vi valde då att springa med den långsammare gruppen eftersom distansen är viktigare än att det går snabbt. Upplägget får vår grupp var:

2 km uppvärmning
2*6 km intervall i marathonfart (6:17min/km för vår grupp)
2 km nedjogg

Vi sprang intervallerna lite snabbare, typ 6:10-6:15. Det passade ju programmet bra. Håkans pass för oss blev 16 km totalt och vi hade 18 km på schemat. Så Anna och jag sprang extra efter den sista intervallen så att vi fick ihop rätt distans.

Känslan i kroppen i lördags var grym. Kilometer efter kilometer betades av ganska behagligt. Det var inga problem att hålla tempot även om det var betydligt mer kuperat än vi brukar springa. Jag behöver mer kuperat för att stärka upp benen så det var bara bra för mig. Och det kändes i benen när vi hade sprungit ca 15 km. Benen blev tunga. Men jag bet ihop. Steg för steg. Tog rygg på grymma Anna som drog mig i mål.

Vädret i lördags var fantastiskt. Vintervitt landskap. Vita ängar och lantkänsla så långt ögat nådde. Få bilar. Några minusgrader, men inte för kallt. Håkan bor verkligen perfekt där ute. Underbart sällskap som innebar härliga diskussioner. Tiden flög iväg och rätt som det var hade vi avverkat våra intervaller.

Jag har sagt det förut. Jag säger det igen. Denna grupp med människor och våra långpass på helger kommer ge mig en bra grund för löpningen i Kalmar. Långpassen kommer bli längre och längre. Men vad gör det när man har så bra sällskap. Alla ni som läser det och som känner att vårt tempo (6:00-6:30) är lagom, ni är välkomna. Nästa vecka springer vi längs Stångån och ut mot Roxen en sväng.

Jan2014 011 Jan2014 013 Jan2014 014 Jan2014 017

Långpassen igång på allvar

Nu är långdistansen löpning igång på allvar. Jag smygstartade med 11 km på nyårsafton och det kändes bra. Så jag kände mig helt klart redo att dra igång söndagslöpningen som jag planerat. Söndag förmiddag är den tid i veckan som ska vigas åt långdistanslöpning för min del.

Jag skrev häromdagen att jag gärna ville ha sällskap på mina pass. Och vilket sällskap jag fick! 8 härliga tjejer (killarna var såklart välkomna också) slöt upp på en skön tur i Tinnerö. Några sprang kortare än jag och några sprang längre. Det spelar ingen roll. Vi hade härligt sällskap av varandra. Det är så mycket roligare att göra dessa pass tillsammans med andra. Jag hoppas det blir lika bra uppslutning kommande söndagar. För söndagar klockan 10 är det långpass som gäller framöver också. Tack Jenny, Maria G, Mia G, Anna, Lisa, Sara, Åsa och Cattis för grymt sällskap denna söndag förmiddag. Och tack Maria G för bra guidning i Tinnerö. Med sådant här sällskap kommer arbetet med att samla kilometrar till Kalmar inte blir lika tungt och jobbigt. Tillsammans är vi starka.

Nästa vecka kör vi igen. Hör av er om ni är sugna.

Foto 040 Foto 041 Foto 044 Foto 047

120 min spinning

Idag var det dags för NocOut-spinning igen. Det sista för i år. Det sista som är två timmar långt. Efter jul ökar vi till tre timmar. Jag hoppas på stor uppslutning även då.

Jag har aldrig hållt något spinningpass längre än en timma. Men idag var det dags att ändra på det. Mia som jag brukar teama med åker bort imorgon och behövde packa och fixa. Så fredagskvällen ägnade jag åt att utöka mitt 60-minuterspass till ett 120. Det gick bra. Jag försökte att lägga in lite mer raksträckor än jag brukar ha. Få in lite backar. Lite intervaller. Återhämtning. Och så en fikapaus på dryga 3 minuter. Kanske att jag vågar mig på ett helt tretimmars pass ensam i vår.

Efter en okej natts sömn gick jag upp och hade morgonmys med lilleman och lät Daniel sova. Han lät mig sova igår. Frukosten blev stressig. Passet var inte nedskrivet på papper. Nej jag hade inte möjligehet att lära mig alla 32 låtarna utantill på mindre än ett dygn. Så idag hade jag en fusklapp. Lite halvt uppe i varv blev jag upplockad och tack vare det var jag på plats i god tid innan passtart.

Hur gick det då? Jo över förväntan. När jag kör med Mia brukar jag köra stenhårt min timma och sedan när hon tar över är jag rejält trött redan. Nu behövde jag energi till att leda hela passet så jag anpassade min körning efter det. Och jag lyckades dipsonera det ganska bra tror jag. Jag orkade prata även om det säkert var ganska flåsigt ibland. Svetten rann. Benen brände. Jag var lycklig. Deltagarna peppade både mig och varandra.

När jag kom hem stod världens bästa sambo vid spisen och lagade mat. Sedan åkte han på hockey med grabbarna och jag och Vilmer somnade i soffan. Nu sitter jag här med trötta ben och en kropp som fortfarande skriker efter energi. Jag ska ganska snart gå och lägga mig. Ska bara… blogga, ladda över bilder, plocka, tömma diskmaskinen, sätta på en tvättmaskin… eller nej vet ni vad. Idag ska jag inte vara så himla präktig och ordentlig. Jag ska blogga och ladda över bilder. Sen ska jag ge kroppen någon timmas extra sömn. Den behöver det efter passen de senaste dagarna. Jag är nu halvvägs igenom träningsveckan. 3 dagar och 5 pass avklarade. 4 dagar och 4 pass kvar. Dock kör jag två pass på måndag och avslutar veckan med en dags helvila. Vilan är minst lika viktig som träningen. Kroppen måste få en chans att återhämta sig och bygga sig stark.

NocOutspinning

Tröskellöp och sim

Idag var dag två på min träningsvecka. Trots sina två pass så var gårdagen en skön mjukstart. Idag var det värre. Klockan 10 befann jag mig på Campushallen för att springa 5 km tröskelpass med bästa klubben NocOut. Vi var ett gäng som tänkte försöka ge oss på 25-minutersstrecket. Jag var tveksam till om jag skulle klara det. Men tänkte att jag skulle ge det ett försök. Jag känner om jag inte klarar det och då släpper jag klungan. Jag, Anna, Robban  hittade snabbt rätt tempo och låste fast oss där. Det kändes lätt de 10 första varven. Sedan ökade Anna farten och Robban hade släppt. Jag och en tjej till nötte på ett tag till. Vid 15-20 avverkade varv ville jag bara gå av. Jag såg andra som gjorde det och tänkte att det skulle vara skönt att bara få vila. Men jag bet mig fast. Kopplade på pannbenet och körde på. Jag tappade mer i tempo sista varven. Men jag tog mig i mål. På dryga 26. Inte där jag var innan Vimer. Men helt klart på frammarsch mot de tider jag hade då. Jag var helt slut efteråt. Jag är glad att jag idag hade psyket att lunka vidare när det kändes tungt. För lunka såg det ut som jag gjorde när jag kollade vad Daniel hade filmat efteråt. Det kändes som att det skulle se lättare ut än det gjorde. Jag har en del teknik att jobba tillbaka också inser jag nu.

Efter löpet var det snabb dusch och så lunch på stan med Daniel och ett par NocOut’are till. Sedan körde Daniel ett simpass med dem och jag väntade med Vilmer. När Daniel var klar så var det min tur att simma. 1500 m var passet Daniel hade gjort åt mig idag.

Insim: 200 m crawl + bröst
Teknik: 2*(25m fist, 25m catch up, 25m kli, 25 m fokus teknik)
Huvudpass: 3*200m, 3*100m, 2*50m
Avbad: 100 bröst + rygg

Jag är tacksam för att någon gör pass åt mig. Det blir så mycket roligare då.

Just nu är känslan i kroppen ganska trött. Lite sliten. Träningsvärk på G. Men det är bara att bita ihop och se till att få lite välbehövlig sömn. Natten till idag blev det inte så mycket av den varan. Tack till Daniel som gick upp med Vilmer när han vaknade så jag fick sova lite extra innan löpningen. Imorgon är det dags för 2 timmars spinning. Jag håller i hela passet eftersom min kompanjon Mia är hemma och packar inför två veckors resa till varmare breddgrader. Lyllos henne.20131011-064909.jpg

Sim och löp idag

Idag inledde jag en träningsvecka. Tanken med den är att komma igång och få in mycket träningstillfällen i tillvaron. Inte nödvändigtvis långa eller hårda pass. Det kommer med tiden. Jag ska skynda långsamt. Men jag måste komma in i att slita mig från min underbara lillprins här hemma och träna inför Kalmar.

Som jag skrev igår var det simning på dagens schema. Jag inledde dagen med att hänga på låset till simhallen. Jag var snabbt i bassängen och det fanns några banor för motionssim i träningsbassängen. Till att börja med hade jag en längd i bassängen för mig själv. Men när jag närmade mig mitten på stegen hade det kommit ganska mycket folk. Det blev fler på min bana och det gick ganska bra. Jag släppte förbi killen som simmade snabbare än mig och blev förbisläppt av de som simmade långsammare, i alla fall vissa. Dock undrar jag ibland hur man tänker. En mötande började simma om och jag kunde inte flytta mig i sidled eftersom det var andra simmare där. Vi krockade nästan och hon fick till en rejäl spark i ansiktet på mig. Irriterande när det blir så. Men jag försökte vända det till något positivt i alla fall. Jag tänkte att det kommer vara bra mycket värre i Kalmar och det är lika bra att vänja sig vid trängsel, kaos och sparkar på en gång.

Daniel kommer få hjälpa mig med simningen inför Kalmar. Idag hade han lagt upp följande pass:
Insim: 150 m bröst + crawl
Teknik: 4*50 m catch up + fist
Stege: 25+50+75+100+200+200+100+50
Avbad: 100 m blandat

Jag fick även till ett kortare och lugnare löppass tillsammans med Jenny och Krisse på kvällskvisten. 5 km lugn jogg i riktigt babbeltempo. Precis som jag hade tänkt mig. Jag ska springa 5 km tröskelpass i Campushallen imorgon med NocOut. Så jag ville inte springa hårt.

Med andra ord blev dagens träning helt enligt plan. Heja mig!

Nästan som gollum. Från Blodomloppet i våras.

Från Blodomloppet våren 2013.