IM Kalmar 2015 – Susanne Bornmar

Jag känner egentligen inte Susanne alls på det personliga planet. Men man kan liksom inte undgå att följa hennes framfart på det idrottsliga. Hon radar upp KM-medaljer och DM-medaljer efter varandra känns det som. Även om hon inte är bland de yngre i startfältet får ofta ungdomarna i klubben se sig slagna av denna starka kvinna. Jag är djupt imponerad av tiderna hon presterar. Det ska bli spännande och se hur långt hon kan gå i Kalmar.

Din första Ironman nästa lördag. Hur känns det?
Sjukt nervöst. Redan… Har otrolig ångest över distansen och fasar över alla dessa många timmar som jag kommer hålla på… Men alla säger att det är kul så det blir säkert roligt.

Hur har ditt träningsupplägg varit under vintern?
Sen i julas har jag försökt periodisera veckorna och har tränat mellan 7-9 timmar i veckan. Minst 1 cykel (som i vintras var på trainer eller spinning), 2 löp (ute med IceBug eller på löpband), 1 sim (i simhallen) och 1 styrketräningspass (på gymmet). Utöver dessa ”bas-pass” har jag lagt till pass som det har passat bäst med jobb och familj och fritid. Blev även en hel del längdskidor i Hundfjället där vi har stuga.

Vad har motiverat dig under träningen fram till start?
Att jag tycker det är så väldigt roligt att träna. Och att jag märker att jag blir bättre ju mer jag tränar.

Vad har du för mål med IM? Tidsmål?
Mål nummer 1 är att ta mig i mål, helst i upprätt läge. Mål nummer 2 är att jag ska försöka njuta och ha det kul. Ha kontakt med publiken och uppleva Öland på cykel ska bli härligt. Mål nummer 3 är att oavsett tid ska jag vara nöjd över min prestation. Jag har visserligen en dröm-tid som skulle vara rolig att komma under, men absolut inget jag kommer sträva efter under loppet. Det blir som det blir. Jag kommer inte alls varken att försöka simma, cykla eller springa efter ett tidsmål, det kommer mer bli ett konstarenade när jag passerar mållinjen.

Hur ska du ta dig an den mentala biten?
Svår fråga. Har du något bra råd? Men jag ska försöka att inte tänka på hur långt det är kvar. Ska fokusera på nuet och simma när jag simmar, cykla när jag cyklar och springa när jag springer. Dela upp loppet i kortare bitar och ta en del i taget. Inte tänka på vad som kommer näst.

Vad är du mest nervös över?
Att inte orka ta mig i mål, att inte hålla ihop utan ta helt slut när det är långt kvar… Men oroar mig även över cyklingen, punktering, vurpor och andra otrevligheter som kan hända när man sitter på sadeln. Och kallsupar, sparkar och annat otrevligt under simningen. Och att få så ont i hela kroppen under löpningen att jag inte ska kunna ta mig i mål. Och att… Ja, det finns mycket att vara nervös för.

Vad ser du mest fram emot?
Målgången!!!!

Din svagaste gren?
Det får nog bli simningen. Jag är inte direkt nervös för simningen. Den går som den går. Distansen oroar mig inte, det är bara att paddla på. Men jag är inte så snabb i vattnet som jag skulle vilja vara. Och om nu T1 och T2 räknas som en gren så har jag lite att jobba på där… 

Din starkaste gren?
Löpningen, helt klart. Men jag har aldrig sprungit ett marathon tidigare och är väldigt ödmjuk inför distansen. Nu ska jag göra det efter 18 mil cykel… Hade varit skönt att gjort ett marathon-lopp innan IM men nu har jag inte det, och det får väl lösa sig ändå.

Vem/vilka inspirerar dig i din träning?
Alla härliga klubbkompisar i NocOut.se som är så duktiga, inspirerande och snälla. Hade aldrig ens kommit på tanken att göra en IM om jag inte gått med i klubben. Men umgås man i ”fel” kretsar så är det lätt att halka dit.

Thobias Bergqvist ställde en fråga till Susanne.

Kan du beskriva IM Kalmar om det går precis som du vill?
Då börjar morgonen med att jag lyckas få i mig frukost utan att må illa av nervositet. Solen skiner och det är en varm, skön och vindstilla morgon.

Efter att jag kommit i vattnet får jag direkt ett bra flyt och kommer in i simningen på en gång. Inga sparkar, kallsupar eller trängsel. Tittar inte på klockan, känner mig bara nöjd över att simningen nu är avklarad och gick bra.

Växlar kontrollerat och får med allt som jag behöver ha med mig på cykeln. Njuter verkligen av timmarna på sadeln, i fint, soligt och vindstilla väder runt 22 grader och mycket publik. Slipper värk i ländryggen och jag får i mig den energi jag planerat för. Ingen punktering eller vurpa och cykeln håller hela vägen. Blir otroligt glad och varm i kroppen när jag passerar Kalmar efter 12 mil och ser min familj (man, barn, syster och mamma) stå och heja på mig. Bryr mig inte om klockan eller tempot, låter det flyta på med skön känsla.

Lagom till T2 går solen i moln och tempen sjunker till en så där 18 grader, fortfarande vindstilla. Känner mig glad och taggad och möts av ett publikhav som hjälper mig på vägen. Går ut i ett ”lagom-tempo” på löpningen som känns bra (sneglar lite på klockan för att det inte ska gå för fort). Först vid 35 km börjar det kännas motigt. Sänker farten lite men håller ändå ihop hela vägen, de sista 7 km in mot mål, tack var publikstöd och hejarop. Magen håller så klart hela vägen och protesterar inte det minsta över all gel och sportdryck den behövt ta hand om under dagen.

Springer i mål, glad och nöjd, utan blåsor och utan kramp (men mycket trött). Först då tittar jag på klockan och ser att den har stannat på precis strax under 11 timmar…

Hahaha, ja det skulle vara nått det här! Drömma går ju. 🙂

Susanne fick ställa en fråga till Håkan Wettergren.
Du är ju erfaren och rutinerad… Så du får dela med sig av dina tre bästa tips för att göra dagen till en så bra dag som det bara är möjligt.

Bornmar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *