Kroppen efter en Ironman

Jag får dagligen frågan om hur kroppen känns så här dagarna efter min Ironman. Hur kroppen reagerar och vilka krämpor man får är givetvis individuellt. Men det är ändå intressant att reflektera över min kropp lite.

När jag kom i mål var det först och främst på det känslomässiga planet jag kände av kroppen. Tårfyllda ögon samtidigt som jag hade världens största och fånigaste leende i ansiktet. Jag hade ju klarat det. Nästan 14 timmas tufft fysiskt arbete var avklarat. Mitt mål uppnått och jag mådde bra. Jag var LYCKLIG!!! Precis utanför målfållan fanns min son, sambo och syster tillsammans med andra klubbkompisar och grattade och kramades. De firade med mig och var glada med mig.

Redan i målfållan började jag återhämtningen. Där fanns vätskeersättning och annat som jag tryckte i mig. Men jag kände fortfarande av magen så jag försökte få i mig energin i lagom takt. Lisa kom i mål några minuter efter mig så jag väntade in henne. Vi blev fotograferade och sedan visade runt i athlete garden. Här började musklerna stelna till. Det var kämpigt med trappor. Men jag var inte hungrig ännu. Efter en dusch var det gott med mat även om man kan tycka att man skulle kunna få i sig mer när man inte ätit på så länge.

Efter matintag lämnade jag zonen för deltagarna och gick ut och mötte upp min fantastiska familj. Kroppen kändes stel men helt ok. I bilen hem började tröttheten komma. Eftersom jag längtat efter Vilmer hela dagen var det mysigt att ge honom välling och söva om honom när vi väl kom hem. Sedan somnade jag rätt omgående.

Klockan 5 vaknade jag av att jag var så hungrig att jag mådde illa. Jag smög upp och åt en första frukost i form av fil och granola. Sedan vaknade Vilmer och ville ha gröt. Efter det somnade han om och jag var hungrig igen. Då fixade Mattias stekt potatis, stekt ägg och pannbiff. Det blev frukost nummer 2 klockan 8 på morgonen. Gudomligt gott!!!

Jag hade laddat med en påse lösgodis som jag fick äta upp efter målgång. Men jag var faktiskt inte sugen på sött så mycket så den tog ett par dagar att äta upp. Jag ville ha mat.

Söndagen och måndagen var lår, rygg och axlar rejält stela med träningsvärk. Det var jobbigt att gå upp och främst nedför trappor. Men jag kände inte av ömheten i knäna som jag brukar kunna efter långa cykel- och löppass. Märkligt men skönt. Jag hade heller inga blånaglar eller blåsor på fötterna. Inga skavsår förutom några få av tridräkten som jag inte kände av efter loppet.

Igår var första dagen helt utan träningsvärk. Jag är fortfarande hungrig och sugen på saker. Sötsuget har kommit och jag äter faktiskt lite godis denna vecka. Jag stramar åt från och med måndag igen. Som Daniel sade höromdagen, något ska man väl få unna sig efter en sådan fysisk prestation.

Jag börjar bli rejält träningssugen igen och planerna för hösten är i full gång. Men jag helvilar veckan ut. Sedan ska jag igång lugnt lugnt lugnt. Även om det inte känns som det så är fortfarande kroppen nedbruten av mitt lopp. Nu bygger den upp igen och återhämtar sig. Men visst är kroppen fantastisk 🙂

Sommar 2014 247

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *