Sista långpasset innan IM

Idag var sista långpasset innan IM inplanerat. Ett riktigt pannbenspass löpning förväntade jag mig. Och jag fick rätt. 30 km som på slutet var ganska plågsamma.

Redan häromdagen planerade jag att springa delar av passet tillsammans med min kära syster som ska springa Tjejmilen om några veckor. Hon hade 10 km på schemat. Min plan var att beta av så många kilometrar som möjligt innan vi skulle träffas klockan 8. Det gjorde att jag ställde klockan, gick upp tidigt och gav mig iväg kl 07:10 efter att sövt om lilleman.

Vätskebältet var fyllt med energi och vatten. Extra energi nedpackat. Klockan fulladad. Det var riktigt behagligt när jag sprang iväg. 8 km hann jag innan jag landade hemma hos Cissi. Hon var inte riktigt klar så jag han busa med hennes små busfrön och gå på toa. Grannfruarna hon brukar springa med hängde med en sväng också. Cissi är inte lika snabb som mig dessutom har hon varit lite risig de senaste dagarna. Så vi tog det lugnt. Det blev en mycket långsam mil för min del. Men det är samtidigt bra. Det kan ju vara så att det är det tempot jag behöver hålla i Kalmar för att hålla mig löpandes så mycket som möjligt. Dessutom fick jag längre tid springandes idag eftersom tanken var 30 km oavsett tid.

När jag lämnade av Cissi hemma hos henne hade jag springit 18,5 km. 11,5 kvar med andra ord. Jag fyllde upp vätskebältet med nytt vatten och sprang vidare. Här började jag känna av värmen. Jag var konstant törstig och drack ganska mycket. Benen började bli lite trötta och hela kroppen protesterade lite. Redan efter 3,5 kilometer fick jag stanna och fylla på vätska på Max. Värmen och alla dess stopp gjorde att jag fick kämpa extra för att hålla benen springandes. De stumnade till ordentligt. Jag fick till och med gå ett par gånger. Men då stoppade jag faktiskt klockan. Idag bara skulle jag ha 30 km löpning. Inte delvis gång.

Jag fullföljde planen. Hade inte väntat mig att det skulle bli så jobbigt som det faktiskt blev. Det var gabnska slitigt. Jag har varit rejält trött hela dagen idag. Men fyller på med energi och vätska så mycket jag bara kan.

Detta var mitt sista långa pass innan Kalmar. Nu ska jag dra ner på längden. Jag hoppas det håller. Jag inser att det kommer bli slitigt. Jobbigt. Smärtsamt. Men jag hoppas att jag kan få stöd från folk jag känner. De kan lyfta mig och hjälpa mig runt.

Till alla er som planerar att komma och heja! Stort tack på förhand!!! All kärlek till er!!!

20140522-224321-81801063.jpg

Bild fån Blodomloppet tidigare i år.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *