Långpass simning

När vi var på väg till Säffle sade Daniel till mig att jag borde se till att få ett simpass i kroppen som var som Ironman-simningen. Alltså ca 3800 meter. Jag har inte simmat så mycket som jag borde och det kan vara bra mentalt att veta att jag klarar av det. Han hade ritat ut en runda runt ön som skulle ge den önskade sträckan. Jag har haft lite ångest över detta pass. Men jag vet mycket väl att jag behöver det.

Jag är bra på att skjuta upp saker som jag inte riktigt känner mig bekväm med. Men för att kunna slappna av under vistelsen här så kände jag att jag ville beta av det så snart som möjligt. Vi körde ett kort simpass den dagen vi kom upp. Och så sprang jag ett lite snabbare pass i fredags. Så igår kände jag mig ganska laddad och motiverad att beta av det långa simpasset. Jag sade till Daniel att jag ville testa. Tanken var att köra två varv på en kortare bana som han hade mätt ut och så känna efter. Jag är inte helt trygg i vattnet och simmar hellre flera varv på en bana som jag känner än ett långt varv runt ön där det är nytt hela tiden. Så Daniel fick snällt nöta fram och tillbaka med mig igår. Jag kämpade på och han simmade bredvid mig och frös. Stackarn. Men min hjälte under passet. Utan honom hade jag igår aldrig mentalt orkat simma så långt som jag gjorde. Och jag klarade det. 4000 meter simmade vi och alltså lite mer än en IM-distans. Efteråt var jag lite yr och trött. Men jag klarade det. Det känns otroligt bra inför Kalmar.

På kvällen var jag inte alls jättetrött. Men idag vaknade jag med en ömmande axel. Därför blev det lugnare på träningsfronten på söndagen. Lite styrka och rörlighet bara.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *