Folkets pris – Grattis Lisa!!!

Igår var det idrottsgalan på TV. En kväll för högt satsande idrottare att slappna av, njuta och bli hyllade. Att träffa likasinnade och för en gångs skull synas uppklädda och sminkade istället för svettiga och i tränings/tävlingskläder. Själv satt jag nytränad i soffan i mjukiskläder och följde festen med en sjuk sambo bredvid.

Varje år blir det en diskussion om ifall rätt person vann. Olika argument ställs mot varandra. Vissa är mer sympatiska än andra i diskussionerna som uppkommer i efterhand. Man kunde igår på Twitter läsa mycket kommentarer om vem som borde ha vunnit och vem som inte borde ha vunnit.

En sak som roar mig lite är all diskission krin Jerringpriset. Folkets pris. Alla får rösta. Hur många gånger de vill. Den som får mest röster vinner. Det är så det går till. Jag tycker det är svårt att ställa idrotter som skiljer sig mycket åt mot varandra. Det behövs inte samma fysiska styrka att hålla på med skytte som att brottas. Det krävs inte samma uthållighet att spela fotboll som att springa ett marathon. Oavsett idrott ligger det på elitnivå många timmars slit bakom framgångar som mästerskapsmedaljer. Vad ger oss andra rätt att nedvärdera prestationer genomförda av elitidrottare som lägger extremt mycket av sin tid på det de gör. Vad ger oss rätt att säga att de inte är värda priset bara för att vi själva egentligen hoppats på att någon annan skulle vinna? Såklart vi har rätt att säga vad vi tycker. Det handlar mer om att man borde kunna ge sin åsikt i frågan utan att nedvärdera andra och deras prestationer. Det finns de som går så långt att de säger att svenska folket röstade fel. Hur kan man säga så? Man röstar väl som man själv vill. Inte som någon annan vill.

Någonstans har de som röstar hjärtat i en viss idrott eller tycker om den person man kan rösta på. Den person och den prestation som lämnat störst avtryck hos flest människor är den som vinner, i detta fall, Jerringpriset. Förra året vann inte alls den person jag hade hoppats på. I år blev det som jag ville. Det är bara att acceptera och glädjas.

I mina ögon är Lisa Nordén en värdig vinnare. Jag är glad att hon tog storlsam igår. Hon har bidragit till att många fler svenskar idag vet vad triathlon går ut på än för ett år sedan. Hon är en förebild och hon är ödmjuk. Jag har i alla fall en skaplig inblick i vad det innebär att kunna behärska, inte bara en utan tre idrotter, så bra som hon gör. Att dessutom kunna prestera så bra på OS med en skada så nära inpå är imponerande. Dessutom att ta VM-guld bara dygnet efter att ha varit däckad i matförgiftning är en grym prestation.

Stort grattis till Lisa! Jag hoppas du får en strålande säsong 2013 och att jag kanske till och med får äran att se dig live in action.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *