Viktresan utan siffror

Ni som läste min blogg i våras vet att jag då gjorde en viktresa för att bli av med mina graviditetskilon. Medvetet skrev jag inte så mycket om själva resan eftersom jag inte har som syfte att låta detta bli en blogg med fokus på min vikt och viktminskning. Inte illa ment mot dessa bloggar men det är inte min grej. 

Hur gick det då? Jag har ju inte skrivit något om det alls. Men jag tänkte ge er en uppdatering. Min resa är inte över. Igår påbörjade jag det som förhoppningsvis blir sista delen. 

Jag började min resa 1 januari och ungefär vid påsk tror jag att jag nådde målet. Då var jag nere på inskrivningsvikten vid min andra graviditet. Efter det dalade motivationen lite. Jag tror det mycket berodde på att jag hade nått mitt mål. Jag var liksom mentalt förberedd på att nå hit men hade inte funderat mer. Det var inga problem att hålla vikten. Jag gick till och med ner ett par kilon till. Men det var inte samma snabba resultat längre. Kanske hade jag hamnat på en platå. 

Detta var absolut inga problem för mig. Jag har en långsiktig vision med min vikt och kropp. Siffran på vågen är inte allt. Inte hela sanningen. Jag vill nå ett hållbart resultat och en kropp som jag trivs med.

Midsommarveckan var jag hos Ninni igen. Tanken har hela tiden varit att den träffen skulle vara min utcheckning. Då skulle jag vara i mål och nöjd. Då skulle jag lämna viktnedgång bakom mig. Men jag var inte nöjd. Jag kände att min kropp inte var färdig. Jag ville tappa mer kilon. För mig är målet en stark och hälsosam kropp framför en smal och slank. Men med tanke på att jag vill bli starkare och snabbare inom triathlon så kommer en viktnedgång hjälpa mig där. 

Så träffen hos Ninni blev en delavstämning. Det var bra. Jag hade inte varit där alls sedan jag skrev in mig allra första gången. Så siffrorna vi kunde jämföra med var ganska gamla. Men resultatet ändå talande. Min muskelmassa hade t ex ökat med 3,3 kg och min fettprocent minskat med 12,6%.

Jag åkte från Ninni över lag nöjd. Men ändå lite besviken. Jag hade önskat att målet var uppnått. Men jag visste samtidigt att motivationen måste finnas till 200% om jag ska nå dit jag vill. Så jag bestämde mig för att ta mina 8 veckors semester innan sista rycket gjordes. 

Igår var semestern slut. I söndags skickade jag till Ninni att jag var redo. Nu ville jag igång igen. Så igår påbörjade jag en ny 12-veckorsperiod. Hårt fokus, bra kost, mycket träning. Mer om det här kommer. Men som vanligt utesluter jag nog siffrorna. 

Vill ni veta något speciellt om min resa?

Frustration

Idag vaknar jag med frustration i kroppen. Ingen bra känsla och helt onödigt. Anledningarna är flera.

Tid, jag vill ha mera tid. Det känns ständigt som jag inte hinner avsluta något och som det alltid dyker upp viktiga saker som måste göras. Jag vill ha mer tid för återhämtning av mig själv. Det mentala. Tid där det inte finns måsten. Jag gillar ju högt tempo. Det ger mig energi och framåtanda. Men ibland är de så mycket runtomkring att det liksom suger musten ur mig. Men snart är det vår. Då kan man sitta ute i värmande sol och ta en kopp te när man behöver koppla av lite. Det brukar ge lite extra kraft. Mer tid med familjen vill jag ha de dagar jag jobbar också. 

Frustrationen gäller även min sätesmuskel. Jag kände av den efter ett löppass för några veckor sedan. Men det blev snabbt bättre. När jag kom igång med löpningen efter en lättare förkylning så kände jag inget. I onsdags sprang jag intervaller igen och det gick bra. Igår hade jag ont. Hur ska jag veta att jag borde vila mer från hård löpning om jag inte känner något under passet??? Men visst jag har slarvat med rehab denna gång och i morgon är det jag som plockar fram övningarna och kör.

Sedan har vikten hamnat på en platå. En segdragen, tråkig platå. Resan fram hit har varit ganska enkel. Jag har gått ner rätt många kilon betydligt snabbare än jag hade tänkt. Mitt ursprungliga mål är fortfarande nåbart, trots en 3-veckors stillastående vikt. Men jag måste lyckas hitta balansen igen. Hittills har jag ganska enkelt gått ner utan att vara exakt med mängder och vikter i kostschemat. Nu kanske jag får strama åt lite och köra riktigt strikt ett tag för att kroppen ska fatta. Kan det vara så att min kropp har vant sig vid mängderna och de behöver justeras? Jag ska ge det ett försök till dock innan jag drar igång den karusellen.

Egentligen gör det ju inget. Jag vet att det blir så här. Min kropp gjorde så här sist också. Ungefär när jag gått ner lika många kilon. Med skillnaden att då var jag i princip i mål redan och kunde plana ut. Nu vill jag ner mer. Och jag vill liksom ha det gjort. Bakom mig. Jag vill vara nöjd och få ett annat fokus på kosten än viktnedgång. Jag kommer fortfarande att äta som jag gör nu, men ändå lite annorlunda.

Men först ska jag njuta av en trevlig after work med gymgänget ikväll. Ser fram emot det. Till och med ett glas vin ska det bli för jag fick skjuts in. 

  

Publiceringsansvar och vikten av siffror

Senaste veckorna har jag läst många inlägg som handlar om exponeringen av våra koppar i sociala medier. Om hur vi framställer oss och vad det sänder för signler till människor som läser våra bloggar och följer oss i sociala medier. Hur påverkas andra människor av det vi skriver? Ja, förmodligen är det nästan lika varierat som antalet läsare. Det jag tycker är viktigt här är ATT vi tänker till innan vi postar en bild eller ett inlägg. Vad är det jag vill förmedla och hur får jag fram det? Hur kommer det påverka mina läsare?

Det cirkulerar också en hel del inlägg om huruvida man ska ha fokus på hur mycket man väger eller inte. Annika skriver att vi är bra som vi är, att vi ska strunta i vågen och kilona. Emma skriver om hur vi måste våga prata siffror och att ansvaret ligger hos läsaren.

Vart står jag i den här diskussionen då? Vad anser jag?

Publicering på sociala medier

När det kommer till vad som publiceras på sociala medier så känner jag ett ansvar för vad jag publicerar och hur det påverkar andra. Jag tänker efter när jag skriver, även om det jag publicerar alltid är utifrån mig och mina tankar. Visst jag kan delvis hålla med de som anser att ansvaret ligger hos läsarna, men inte enbart. Man kan själv välja vilka man vill följa. Men det finns många individer där ute som inte kan se helheten. Som inte kan ta till sig det de läser på rätt sätt. Människor med dåligt självförtroende som tänker att det enda som räknas är att se ut som de på bilderna och som inte kan hantera informationsflöden i sociala medier på ett hälsosamt sätt. För deras skull anser jag att, även om ansvaret är delat, så ligger det största hos oss som skriver. Charlotta är inne på samma sak, vi tappar bort de som inte tycker om sig själva i den här debatten lite. Det är med hänsyn till dessa vi måste ge en balans i det vi publicerar. Jag menar inte att avklätt alltid är fel heller, men balansen måste finnas där. Balansen.

Jessica är en stor inspiratör och profil i sociala medier. Jag blir glad av hennes kloka ord som inlägg i denna debatt. Det är okej att inspireras av avklädda bilder, men de kan ge motsatt effekt. Vi måste vara medvetna om det. Jag älskar hennes ord ”Mer påklätt mer mjukt för själen”.

IMG_5333

Jag inspireras av bilder på starka, glada människor som ustrålar välmående och sundhet. På bilden fina Lotta som imponerade stort under Kalmar Ironman i augusti förra året.

Fokus på siffror

När det handlar om vikt och fokus på siffror är jag lite delad. Det är självklart för mig att vi alla på olika sätt är bra som vi är. Det är inte en siffra på vågen som identifierar en person. Alla är lika mycket värda. Det finns många där ute som fokuserar på vågen men som inte alls behöver det. Människor som skulle behöva släppa fokus på kilon och kalorier. Samtidigt är övervikt ett folkhälsoproblem i Sverige. Många människor där ute skulle behöva minska i vikt av hälsoskäl. Vad är det som säger att fokus på kilon är dåligt för dessa personer? Det kanske rent av är en viktig motivationsfaktor för dem under en viktresa? Att se att det händer något trots att man kanske har dåliga dagar.

För mig är det självklart att man ska få fokusera på vikt när man gör en viktresa. Det är en motivationsfaktor för mig. Hur man framställer det i sociala medier är dock inte lika självklart eftersom vi då återigen hamnar i diskussionen om vad vi förmedlar till våra läsare. Hur framställer jag en viktresa, presenterar viktnedgång, kost, träning och andra saker på ett hälsosamt sätt? Det är lite här nyckeln ligger för mig. Det ska vara hälsosamt och sunt. En balans i livet som får mig att nå mina mål samtidigt som jag mår bra i både kropp och själ. Det är det jag vill förmedla till andra.

Jag genomgår just nu en viktresa personligen. Jag har valt att inte fokusera så mycket på den i sociala medier. Jag har skrivit att jag gör den och varför jag gör den. Jag skriver ibland lite om hur det går. Men inga siffror. De är liksom bara applicerbara på mig själv. De som vill veta mer kan fråga mig personligen för de är inte hemliga. Men jag vill inte att de ska förmedla något som påverkar någon negativt. Sifforna och utvecklingen på vågen och måttbandet motiverar mig längs vägen. Men även känslan av styrka och välmående i kroppen. När jag har nått mitt mål tänker jag lägga undan vikt- och måttfokuset men behålla det andra.

Vår Sommar 2015 093

Jag vet att bilden inte är av bästa kvalitet. Men den säger ändå lite om mig själv och den resa jag gör nu. Detta är 1,5 månad efter att jag födde mitt andra barn. Lycklig och välmående ända in i själen, men med bra många kilon för mycket. Kilon som jag behövde få bort för att få en stark kropp som klarar vardagen och de idrottsliga utmaningar jag vill utsätta den för.

Nya reflektioner från viktresan

Det är dags för nya reflektioner från min viktresa nu känner jag. Jag har precis mailat vikt, mått och tankar till Ninni. Det brukar ge bra tid till eftertanke att skriva ner dem.

Hur har det gått då? Jo från senast jag skrev har jag nästan inte gått ner något alls. Inte i kilon. Förra veckan pendlade vågen 0,5 kilo upp och ner hela veckan. Men i söndags var det dags för måttbandet och då fick jag kvittot på att det går åt rätt håll. Måtten minskar för fullt. Nu hänger jag ju inte upp mig på siffran på vågen bara på en veckas tid. Men det kan ändå vara bra att fundera på om man gör något som behöver korrigeras. Varför minskar inte vågen då?

  • Tidpunkten för vägningen kan göra en del. Jag försöker väga mig samma tid varje morgon. Så för min del borde inte detta vara en faktor.
  • Maten dagen innan. Åt jag sent eller tidigt på kvällen? Åt jag middag som sista måltid eller kanske mellanmålet? Det kan spela lite roll.
  • Hur mycket vätska finns samlat i kroppen. Det finns ju olika faktorer som kan påverka här. Veckorna man har mens samlar tjejer ofta på sig vätska och går upp något kilo. Eller om jag har tränat långa konditionspass känns det som att vikten nästan kan öka dagen efter, för att sedan vända tillbaka igen. Är väl inte så hos alla. Men jag upplever det så.
  • Kostschemat spelar ju också in. Att jag har ett som inte passar mig eller helt enkelt ite följer det. Jag tycker jag hittat rätt. Ibland är det svårt att följa det till punkt och pricka. Vid vissa tillfällen äter man mat där det är svårt att väga exakt. Jag hade det så flera gånger förra veckan.

Det finns säkert en hel del andra faktorer också. Jag oroar mig dock inte särskilt mycket. Måtten har gått ner. Jag har kommit igång med träningen ordentligt efter senaste förkylningen. Jag känner mig stark, laddad, fokuserad och målmedveten. Det får ta den tid det tar bara det går i rätt riktning. Jag vill ha något hållbart, inte framstressat.

För min del är ju dock måtten inte allt. Jag hymmlar inte med att målet på sikt är att få ner siffran på vågen till min målvikt. Jag vill vara lättare när jag springer, cyklar och simmar. Jag vill bli snabbare och starkare. Att jag på köpet kommer se stark ut istället som en pluffsig småbarnsmamma är en ren bonus som inte är ett mål i sig just nu i alla fall.

Idag är det vilodag och den njuter jag av för fullt. Vad gör ni idag? Tränar, jobbar, vilar?

IMG_5966

Reflektioner från min viktresa

Nu är jag inne på 13:e dagen med Ninnis upplägg. Det går faktiskt riktigt bra. I början tappade jag rätt mycket men det är nog en hel del vätska. Men det är ju vikt det också. Har väl under de första två veckorna gått ner 35% av mitt stora mål med dessa veckor. Går allt bra kör jag på vidare mot slutmålet direkt och i så fall har jag klarat av 23,3%

Kosten går bra. Eller jag jobbar på det. Med en tillvaro här hemma som är ganska intensiv så har jag kommit på mig själv ett par gånger med att ha glömt äta mellis och så är det snart middag. Inte alls bra. Eftersom effekten av det är att jag äter mig mätt till middag men känner mig ändå matt och energilös. Jag har ju inte fått i mig det jag ska. Sista dagarna har det gått bättre med mellanmålet och det märks direkt. Däremot har jag inga problem med att hålla mig undan de saker jag inte ska äta. Godis, fika, snabbmat, chips och annat skräp kommer inte ner i min mage. Blir jag sugen försöker jag lösa det på annat sätt. En macka har jag ätit, men gluten är å andra sidan inget jag sagt att jag ska undvika helt. Så det är helt i sin ordning.

Jag har fått ge med mig lite. Jag vill helst inte trycka i mig kosttillskott som t ex proteinpulver. Jag vill ha rena livsmedel. Riktig mat. Men nu kör jag det här konceptet. Och ibland är jag fortfarande mätt från lunchen när det är dags för mellis att det liksom tar emot att äta det jag brukar. Eller så är det livligt hemma så jag behöver snabbast möjliga att stoppa i mig i farten. Då kommer proteinpulvret få duga. Jag kommer inte bli någon storkonsument tror jag.

Just nu håller jag på att fundera lite på om jag ska köra på med mitt upplägg eller justera det lite. Jag behöver fundera ut när jag ska träna så att det passar i förhållande till den och så vidare. Det känns som en mindre vetenskap det här. Tur att Ninni är världens bästa bollplank och kommer med bra inputs.

Är det något ni vill veta om min lilla viktresa? Vill liksom inte tråka ut er om det om ingen vill läsa. Mitt upplägg? Min träningsplan? Kosten i sig? Jag delar gärna med mig av upplägget i allmänhet även om jag kommer hålla sifforna för mig själv. Vi är alla olika och detta är framtaget för mig och mina faktorer.

IMG_6280