Viktnedgång utan dieter och bantning

Jag får ganska ofta frågan om hur mitt kostupplägg ser ut och vad jag äter. Dessutom får jag ibland frågor om vad det är för diet jag håller på med, om jag inte går omkring hungrig och hur jag orkar träna såpass mycket samtidigt som jag gör denna resa. Jag får även små pikar om att jag inte behöver köra så strikt. Att det borde lösa sig av sig själv så mycket som jag tränar.

Varför gör jag detta?

Människor runtomkring mig har en förmåga att anse sig ha rätt att tycka att jag kanske inte behöver göra detta. Att jag borde vara nöjd med mig själv och älska min kropp som den är. De har liksom missat hela poängen. De har heller inte haft respekten nog att fråga mig varför jag gör detta.

Jag älskar min kropp precis som den är. Den har burit två fantastiska barn. Varenda bristning på magen och varenda gram i viktuppgång ligger det oändligt mycket kärlek bakom. Anledningen till att jag göra detta är inte att få en kropp som uppfyller något slags modellsmalt overkligt ideal.

Jag gör detta för att jag vill få en starkare kropp som orkar med vardagen. Jag vill hitta en kosthållning som håller mig pigg och frisk. Dessa saker behöver inte innebära en viktnedgång, det vet jag. Anledningen till att jag vill tappa kilon är att jag vill bli snabbare. Att min triathlonträning ska slita mindre på kroppen. Minska risken för skador.

Dieter och bantning

Först och främst vill jag klargöra att dieter och bantning inte är något för mig. Jag blir folkilsk om jag är hungrig och fungerar inte alls. Jag tror dessutom att sådana upplägg har sämre förutsättningar att hålla efter man nått sitt mål. Många går upp flera kilon igen. För mig handlar det om att hitta ett upplägg som jag inte ser som tillfälligt. Ett upplägg som blir en del av min vardag. Ett sätt att leva och utan förbud.

Återigen. Jag går inte hungrig. Jag äter massor. Mycket mat. Bra mat. Och framför allt god mat.

036

Strikt eller inte

Nu kör jag strikt 12 veckor (eller mindre om jag når målvikten tidigare) och det innebär faktiskt vissa förbud. Det är för att jag vill ha snabba resultat. Jag är ganska otålig av mig. Jag vill nå mitt mål och jobba vidare mot nästa. Jag vill lyckas. Därför utesluter jag godis, glass, snacks, alkohol och snabbmat dessa veckor. Jag har dock ett par undantag, men de är bestämda sedan innan och fler blir det inte. När målet är nått kommer jag vara mer fri i vad jag äter, men ändå hålla nere på de saker som är mindre bra för kroppen.

Träningen

Det är själva upplägget som är nyckeln till att jag orkar träna så mycket som jag gör. Jag äter mycket mat. Rätt mat som fungerar med hela upplägget. Det innebär mycket protein, alltså mycket protein. Ganska lite fett. Fett behövs, men det är energitätt så man får ändå vara försiktig med det. Kolhydrater äter jag absolut, men här är jag noga med vilka kolhydrater. Jag undviker pasta, vitt mjölk, socker, bröd och liknande. Jag äter mest potatis, quinoa, rotfrukter, matevete med mera.

När det handlar om kost kontra träning skulle jag aldrig lyckas med detta genom enbart träning. Kosten är säkert 80-90% av denna resa. Träningen ger mig förutsättningar att lyckas bättre. Det ger mig både motivation och skjuts på vägen. Men jag skulle kunna nå målet på resan utan träningen om jag var tvungen.

Det går att gå ner i vikt och träna hårt samtidigt. Jag har gjort det. Avstämningen hos Ninni visade dessutom att jag ökat muskelmassan under tiden. Så alla som vill kan. Det handlar om att bestämma sig, hitta ett upplägg som passar just dig och sedan hålla fast vid det. Det som fungerar för mig kanske inte alls fungerar för dig.

064

 

Omstart med vardagsrutiner

Tänk vad det här med rutiner kan vara viktigt för att jag ska lyckas med vissa saker. Viktnedgång är en sådan sak. Vardag och rutiner är det bästa för mig. Mindre situationer där jag kan frestas och falla ifrån mitt upplägg. Särskilt i början är det sårbart.

Så första veckan gick inte alls så bra som jag hoppats. Vardagarna var det inskolning och inte alls de rutiner och tider jag brukar ha. Då höll jag ändå ihop bra och fick till det godkänt. Sedan kom  helgen med kalas och två utflykter. Jag har liksom inte kommit in i rutinerna än. Jag har inte fått in så att det går på automatik att ligga steget före. När jag är inne i ett flyt ser jag alltid till att ha med mig mat och mellis så att jag kan äta som jag ska. Den här helgen var det inte så. Träningen fick jag inte heller till som tänkt. Då var det ett enda löppass inplanerat.


Så jag gör en nystart denna vecka. Jag har laddat upp med frukost och mellisgrejer på jobbet så att jag inte ska hamna i skåpet bland knäckebrödet eller äta 2-3 frukter till mellis på eftermiddagarna för att bli mätt. Jag vill ha alternativ lättillgängliga där jag inte behöver tänka, bara göra iordning och äta. Så nu finns det yoghurt, granola, ägg, keso och jordnötssmör så att jag minst klarar mig hela veckan ut.

Det kanske inte är så konstigt att jag på sätt och vis välkomnar hösten. Inte för att jag önskar att sommaren ska ta slut eller att mina småprinsar ska behöva spendera massa tid på förskolan. Inte heller för att jag får mindre tid med Daniel och att tillvaron kräver med pusslande för att få ihop livet. Snarare för att rutinerna ändå skapar förutsättningar för mig att vara effektiv. Och för att jag underlättar mitt mål att köra med Ninnis kostschema de kommande 12 veckorna. För nu kör jag 12 veckor från och med idag.

Är det bara jag som har svårt att hålla uppe lågan när vardagsrutinerna inte finns där? Eller finns det fler där ute som lyckas bättre när vardagen är här?

Viktresan utan siffror

Ni som läste min blogg i våras vet att jag då gjorde en viktresa för att bli av med mina graviditetskilon. Medvetet skrev jag inte så mycket om själva resan eftersom jag inte har som syfte att låta detta bli en blogg med fokus på min vikt och viktminskning. Inte illa ment mot dessa bloggar men det är inte min grej. 

Hur gick det då? Jag har ju inte skrivit något om det alls. Men jag tänkte ge er en uppdatering. Min resa är inte över. Igår påbörjade jag det som förhoppningsvis blir sista delen. 

Jag började min resa 1 januari och ungefär vid påsk tror jag att jag nådde målet. Då var jag nere på inskrivningsvikten vid min andra graviditet. Efter det dalade motivationen lite. Jag tror det mycket berodde på att jag hade nått mitt mål. Jag var liksom mentalt förberedd på att nå hit men hade inte funderat mer. Det var inga problem att hålla vikten. Jag gick till och med ner ett par kilon till. Men det var inte samma snabba resultat längre. Kanske hade jag hamnat på en platå. 

Detta var absolut inga problem för mig. Jag har en långsiktig vision med min vikt och kropp. Siffran på vågen är inte allt. Inte hela sanningen. Jag vill nå ett hållbart resultat och en kropp som jag trivs med.

Midsommarveckan var jag hos Ninni igen. Tanken har hela tiden varit att den träffen skulle vara min utcheckning. Då skulle jag vara i mål och nöjd. Då skulle jag lämna viktnedgång bakom mig. Men jag var inte nöjd. Jag kände att min kropp inte var färdig. Jag ville tappa mer kilon. För mig är målet en stark och hälsosam kropp framför en smal och slank. Men med tanke på att jag vill bli starkare och snabbare inom triathlon så kommer en viktnedgång hjälpa mig där. 

Så träffen hos Ninni blev en delavstämning. Det var bra. Jag hade inte varit där alls sedan jag skrev in mig allra första gången. Så siffrorna vi kunde jämföra med var ganska gamla. Men resultatet ändå talande. Min muskelmassa hade t ex ökat med 3,3 kg och min fettprocent minskat med 12,6%.

Jag åkte från Ninni över lag nöjd. Men ändå lite besviken. Jag hade önskat att målet var uppnått. Men jag visste samtidigt att motivationen måste finnas till 200% om jag ska nå dit jag vill. Så jag bestämde mig för att ta mina 8 veckors semester innan sista rycket gjordes. 

Igår var semestern slut. I söndags skickade jag till Ninni att jag var redo. Nu ville jag igång igen. Så igår påbörjade jag en ny 12-veckorsperiod. Hårt fokus, bra kost, mycket träning. Mer om det här kommer. Men som vanligt utesluter jag nog siffrorna. 

Vill ni veta något speciellt om min resa?