Välkommen vardag

Våra åtta lediga veckor tillsammans är till ända. Daniel har åkt till jobbet och jag ligger och laddar för en mental utmaning idag. 

Lillebror ska börja skolas in på förskolan. Storebror ska inte längre bara gå 3 timmar per dag. Andra vuxna än jag och Daniel ska tillbringa mer av våra barns vakna tid tillsammans med dem än vi. Den vetskapen svider i mammahjärtat. Den känslan kommer jag aldrig komma ifrån. Så nu börjar ett pussel med att få in jobbtimmar på tider som inte alltid är kontorstid för att kunna hämta barnen tidigare någon gång i veckan. Samtidigt ska träningen pusslas in och bloggen ska bli levande igen. 

Vi har en massa planer för denna höst. Många helger är redan uppbokade. Jag välkomnar vardagen och rutiner eftersom de får allt att gå i lås. Men vi har en del som ska styras upp här hemma innan vi lever som vi vill. Innan vi kan njuta av vardagen till fullo. 

Samtidigt som det händer mycket spännande under hösten, känner jag en fara i att så mycket är uppbokat. Har vi tillräckligt med tid för återhämtning? Har vi planerat för mycket? Finns det tid för oss? För familjen? För Daniel och mig? Vi får helt enkelt se till att det gör det. Annars finns en risk i att inget blir som det är tänkt. 

Så nu ser jag fram emot vardag även om jag föredrar ledigheten. Det handlar om att göra det bästa av den situation man faktiskt är i. Det man inte är nöjd med måste man ta tag i. En sådan höst har vi framför oss. En höst där jag misstänker att jag kommer få dra ett större lass än vanligt på hemmaplan eftersom D ska förverkliga en dröm. Min allra viktigaste uppgift kommer som alltid att vara mammarollen. Min familj är det viktigaste jag har. 


Så välkommen vardag! Jag hoppas vi blir som ett följsamt par under hösten. Att vi ger varandra utrymme och kärlek. Då kommer vi må bra hela familjen här hemma. 

Hur känner du inför vardag och rutiner?


De här vardagsdagarna

Igår var en dag en sådan där dag som bara kändes rörig. Känslan var att inget blev gjort trots att jag bara satt ner när jag ammade. Är ni med på vad jag menar? Man känner sig som en yr höna som bara ränner omkring och flyttar runt saker utan att de hamnar på rätt ställe. Mitt i allt rännande ska det sövas barn, hämtas på förskolan, fixas mat osv. 

Så skulle jag förklara för Daniel igår kväll och så insåg jag att jag faktiskt fått en del gjort. Rensat fyra liter blåbär. Fryst in en liter och kokat sylt på tre. Tvättat och hängt tre maskiner tvätt. Vikt en tvätt från dagen innan. Fixat ärenden med försäkringskassan. Plockat, rensat och packat ihop grejer till insamling för flyktingarna i Europa. Förberett middagen. Och hunnit vara ute med barnen i 1,5 timma. 

Idag är en sådan där dag där allt känns avslappnat och bra. Klockan är 13 och jag har redan storhandlat. Nu sover båda barnen och jag tar det lugn med en kopp te vid köksbordet. Ska skriva etiketter till alla sylt- och marmeladburkar i kylen så att de kan flytta ut i förrådet. Sedan ska det vikas och hängas tvätt igen. Samtidigt rullar Spotify i jakt på ny spinningmusik. 

Pricken över i’et idag var att Satsumasen har kommit. Tumme upp på den! Godare än godis!