Ett besök i Stockholmspulsen

Jag vaknar i ett sorlande Stockholm. Staden har redan vaknat och jag känner stadens puls ända in. Jag längtar ut. Jag älskar Stockholm och önskar på ett sätt att jag kunde tillbringa mer tid här. Jag tycker om storstadens liv och rörelse. Känslan och stämningen i staden. Känslan av möjligheter den ger mig när jag kliver av tåget och går mot tunnelbanan. Möjlighet till utmaningar, nya erfarenheter och möten med människor som aldrig korsat min väg.

Hemlängtan

För några år sedan var jag här ganska mycket i jobbet. Det var innan jag bildade familj. Nu är det så att oavsett hur mycket jag ser fram emot att komma hit ett par dagar, hur förväntansfull jag är över utmaningarna som dessa resor med jobbet innebär, så är ändå längtan hem till familjen lite större. Jag försöker alltid njuta av möjligheterna och passa på att uppleva mina resor. Men redan när jag sitter på tåget bort från Linköping börjar en gnagande längtan hem till mina pojkar och ett litet litet dåligt samvete för att jag lämnar dem och sover borta. Samtidigt vet jag ju att de har världens bästa pappa som inte alls behöver mig där hemma för att rodda hem och barn.

Dock kändes det lite extra denna gång. Jag lämnade en febrig och ledsen minsting vid frukostbordet. Han har dragits med ganska hög feber när jag varit borta och jag längtar efter att få mysa med honom i soffan och ge honom av min oförutsättningslösa kärlek.

Klarade inte av utmaningen

Denna gång har Stockholm bjudit på olika utmaningar. Varav en jag inte klarade av att anta. Denna gång skulle jag bo i jobbets övernattningslägenhet. Den låg ödsligt, på en bakgård, med alldeles för mycket insyn. Det fanns ingångar till lägenheten som ledde från gångar utan lampor. Jag är rejält mörkrödd och kan ibland tycka det är läskigt att sova ensam hemma i mitt eget hus. Jag fick smått panik och det slutade med att jag sov på världens bästa Ingrids soffa. Stort tack för att du räddade min kväll och natt. Jag hade inte fått en blund, särskilt inte eftersom jag är rätt bra på att skrämma upp mig själv i sådana situationer.

Nya tag

Nu har jag fått mig en bra natts sömn på en skön soffa. Jag har vaknat till med en dusch och en kopp te. Ska straxt ge mig ut i storstadspulsen för att möta upp två kollegor och träffa en ny kund. Alltid spännande med dessa nya möten och utmaningar. Det är nog detta jag älskar mest med mitt jobb. Att hela tiden utvecklas, komma framåt och utöka erfarenheten. Det står aldrig still.

Ha en fantastisk dag!

Bidra till Musikhjälpen 2015

Jag har funderat på det tidigare år men aldrig riktigt tagit tag i det. En egen digital insamlingsbössa till Musikhjälpen. I år står glasburen på torget här i Linköping under perioden 13-19 december. Det känns då extra aktuellt att starta en egen insamling. Imorgon går med andra ord programledarna Gina Dirawi, Kodjo Akolor och Linnea Henriksson in i buren för att stanna där under hela veckan. Företag och organisationer på orten engagerar sig. Event skapas till höger och vänster. Pengar skänks för en god sak. Jag är lite delaktig i ett annat initiativ lokalt här på orten, men jag vill nå ut lite längre än så. Programmet bygger på musik som lyssnarna önskar och är ett samarbete P3, Sveriges radio, Radiohjälpen och SVT.

Musikhjalpen2015

Temat i år är klimatrelaterade katastrofer. 100 miljoner hade de senaste fem åren tvingats fly sina hem på grund av katastrofer som är klimatrealterade. Det kan vara allt från torka och översvämningar till stormar och tsunamis. Nästan varje dag sker en naturkatastrof någonstans i världen. Med vår insats kan vi hjälpa utsatta områden att vara bättre förberedda för detta och just katastrofförebyggande arbete är något som FN nu satsar på. Ni Musikhjälpens hemsida.

Ingen ska behöva fly undan klimatet

För att nå ut mer än lokalt har jag nu startat en digital insamlingsbössa i bloggens namn, Mitt aktiva liv. Nu hoppas jag ni vill hjälpa mig att bidra lite extra. Många små bidrag kan faktiskt göra skillnad. Jag tänkte samtidigt göra något roligt av det. Så jag utmanar er lite och hoppas ni hakar på. På det sätt som passar er.

  • Skänk en krona per sprungen, promenerad eller cyklad kilometer.
  • Sänk en tia per utfört pass.
  • Skänk en tjuga om ni stannar kvar på soffan istället för att träna.
  • En femma per pepparkaka.
  • Eller helt enkelt en summa bara för att ni kan och vill.

Ja ni förstår själva principen. Det är upp till er. Skriv gärna i kommentarerna hur ni tänker bidra. Om ni sedan bloggar om det så hör av er. Får jag in lite härliga berättelser kommer de återges här på bloggen.

Ni kan börja redan nu. Ni behöver inte vänta till sista dagen heller. In med pengar efter varje pass så ökar bössan lite hela tiden. Så kom igen nu! Låt oss hjälpas åt att hjälpa. Att engagera oss i andra människor och sprida kärlek i världen.

Hjälp mig gärna att sprida detta! Det vore roligt om insamlingen kunde dra in i alla fall lite pengar. 

Och glöm inte kommentera vilken utmaning ni ger er själva!

MH15

Överst på min bucket-list

För er som inte redan har förstått det så är jag sedan en tid tillbaka en del av ett inspirationsnätverk för bloggare som skriver om hälsa och träning. Varje vecka bloggar vi gemensamt om ett ämne. Ett koncept som jag verkligen gillar. Dels får jag skriva om saker jag annars kanske inte hade skrivit om, dels får jag läsa en massa härliga inlägg från de andra.

Veckans ämne är Överst på min bucket-list. Konstigt nog har jag som listmänniska aldrig skrivit någon bucketlist, precis som Ida – Träningsblogga. Jag har nog mer kört med stilen: det här vill jag göra, hur ska jag nå det? Och när en sak är uppnådd tar jag sikte på nästa. Fast å andra sidan kan man nog säga att jag under några år hade en ensam sak på min bucket-list utan att tänkta att det var just en bucket-list. En utmaning som halvt om halvt kändes omöjlig för en medioker vardagsmotionär som börjar bli lite till åren. Det var att göra en Ironman. 2014 bockade jag av det på min lista och efter det har det av förklarliga själ kanske inte varit fokus på att hitta något nytt halvgalet mål som triggar igång min motivation och träningsdjävul. Visst jag har mål för nästa år, men de känns inte så utmanande att de kvalar in till förstaplatsen. Malin skriver om fjällöpning som jag också skulle vilja göra någon gång.

När vi fick ämnet började jag först fundera på vad en bucket-list är. Vad kvalar in där? Ja allt jag själv vill kom jag ganska snabbt till. Men hur ska jag kunna välja något som är överst? Så läste jag några andra inlägg och insåg att de tänkte i banorna om jag hade obegränsat med resurser skulle jag… Och då blev det lite lättare.

En dröm som växt fram nu efter att jag fått barn är att skapa något eget. En egen försörjning. Där jag kan bestämma mer över min själv och min tid. Samtidigt stormtrivs jag med mitt yrke och har svårt att se att jag ska sluta med det. Jag är lite av en trygghetsnarkoman på ett sätt och inte på ett annat. Jag föredrar tryggheten i ett fast jobb, med fast inkomst och jag älskar hemmalivet med min familj. Samtidigt känner jag suget efter mer flexibilitet så att jag kan frigöra mer tid för familj och träning. Det känns som att detta fortfarande bara är ett rosa fluffigt moln som jag funderar på när jag ska sova.

En lite mer konkret dröm jag har är att skaffa mig lite mer konkret kunskap inom idrott och hälsa. Jag drömmer om att utbilda mig inom vissa områden och det finns några utbildningar jag suktar efter. Det här tror jag nog att jag så småningom kommerta tag i  och sätta mig lite i skolbänken igen. På hobbynivå i första hand. När andra går kurser i matlagning eller språk, så går jag en löptränarkurs eller PT-utbildning.

Allt det här är drömmar som jag funderar mycket på. Fast som ändå på sitt sätt känns görbara. Och så finns den där drömmen uppe på toppen. Drömmen som känns som en extra utmaning på flera plan, men som triggar mig. En dröm som en medelmåttig medioker vardagsmotionär måste snäppa upp sig många steg för att uppnå. En dröm där det verkligen skulle underlätta med obegränsade resurser. Ironman på Hawaii. Ögonen lyser och hornen växer när jag tänker på det. Någon gång kanske… In my wildest dreams…

IMG_4750