Löpning på våren

Löpning på våren är fantastisk på många sätt. Löpning är fantastiskt på många sätt. Men på våren är den nästan magisk i mina ögon. Sommaren kommer inte långt där efter.

Förväntan och ljus

På våren kan lägga den kalla, snöiga, blåsiga och mörka vinterlöpningen bakom sig. Det finns härlig vinterlöpning också, men den kan aldrig slå vårens pass. På våren kan man se naturen vakna till liv. Träden slår ut, marken blir grön, blommorna letar sig upp ur marken och fågelkvitter är som ljuv musik i öronen. För att inte tala om alla dofter; syrén, hägg, nyklippt gräs, grilldoft och ett ljummet sommarregn. Ja till och med doften från gödslet på åkrarna får det att pirra i kroppen på mig. Förväntningarnas tid. Känslan av att ha flera månader av värme och ljus framför sig.

Jag som är mörkrädd har helt plötsligt många fler timmar på dygnet som jag kan slappna av ordentligt när jag springer. Klockan nio på kvällen är det fortfarande ljust och man möter andra som promenerar eller går.

Löpning i värme och sol

Dessutom älskar jag att träna i shorts och linne. Tur för mig att det på senare år kommit fler och fler shorts med innerbyxa som är vettiga. Eller jag kanske bara har missat dem innan. Men jag trivs inte så bra i korta tights och på sommaren går längre varianter bort.

För mig som tydligen har luftrör som inte gillar kyla så är detta även tiden då det vänder för mig. Nu kan jag börja träna mer som jag verkligen vill träna. UTOMHUS.

Solen skiner ute. Det är snarare sommar än vår visserligen. Jag har fikarast på jobbet och jag längtar ut på en löprunda. Jag har ett långpass planerat någon av dagarna i helgen och jag ser verkligen fram emot det. Att i långsamt tempo njuta av omgivningarna. Utan musik i öronen. Redo för en massa intryck.

Vilken årstid tycker ni bäst om när det gäller löpning?

 

Oktoberplaner

Jag går in i oktober med något skräp i kroppen som varken riktigt vill bryta ut eller bli bättre. Hängig, täppt i näsan på kvällarna, småont i halsen och allmänt blää-känsla i kroppen. Så jag passar på att planera för oktober. 

Tanken med september var att komma in i vardagsrutinerna, skärpa upp matrutinerna, mysträna lite det jag känner för. Det funkade väl ganska okej. Vi har kommit in i vardagen men jag har inte lyckats strama åt maten så mycket jag velat. Jobbresor och vab har påverkat träning och mat en del. 

Men nu är det oktober och då ändrar jag fokus lite. Träningen börjar ta sikte på mina mål för nästa säsong. 

  • Jag ska bygga upp en stark kropp som håller mig skadefri. Så en hel del styrketräning, både på gymmet och hemma, kommer det bli de kommande månaderna. 
  • Löpningen ska jag fortsätta att hålla igång ordentligt. Den tar längst tid att bygga upp, så här vill jag inte tappa något. 
  • Cyklingen och simningen kommer jag främst underhålla under åtminstone oktober. 
  • Rörlighet behövs alltid. Det är bra för att hålla kroppen hel. Så jag kommer fortsätta försöka köra ett pass SomaMove, yoga, Bodybalance eller liknande i veckan. 


Vad tränar ni i oktober?

Sommarens finaste träningsminne

Större delen av sommaren ligger bakom oss och hösten är helt klart i antågande. Även om solen tittar fram och värmer en hel del så är det helt klart friskare i luften. Jag blickar tillbaka på sommaren och känner mig nöjd. Det har varit en bra sommar och fylld med energi välkomnar jag nu hösten.

Denna vecka återvänder vi till sommarminnena allihopa i Bloggar om hälsa. Vi plockar fram vårt bästa träningsminne från sommaren som varit. Innan sommaren brukar jag alltid ha en massa planer på saker som jag vill göra, men det är inte alltid det blir som man tänkt sig. Man hinner inte allt man hade velat, som för Malin. Eller så lämnar man sommaren bakom sig med en hel drös med minnen som Helena.

Min träningssommar då? Den har varit bra. Min stora mål för sommaren avverkades ganska tidigt och efter det tränade jag mest efter känsla och humör. Men det finns några pass jag skulle kunna lyfta fram.

Traillöpningen i sommarstugan med Daniel var jättehärlig. Slingan var inte lång så det blev några varv. Men kroppen fullkomligt älskade att susa fram i terrängen bland rötter och blåbärsris. Jag saknade verkligen terränglöpningen och orienteringen där och då. Jag minns att jag var alldeles lycklig efteråt.

img_7896.jpg

Cykelpasset med Annie i Vansbro var fantastiskt. Dalarna bjöd på nya omgivningar och fantastiska miljöer. Dessutom trevligt sällskap, så vad kunde gå fel? Inte ens llite regn störde upplevelsen. Jag njöt verkligen av att susa fram på landsbygden, bland gårdar och skogar. Och på tempocykeln som jag verkligen älskar att cykla på.

img_7893.jpg

Simpaset när känslan kom tillbaka igen. Simningen kändes verkligen botten i början av augusti. Jag visste inte alls vad jag skulle göra. Men jag vägrade ge upp, jag bara är sådan. Så i sällskap av simstarka Agge tog jag revansch på vår KM-bana i Ljung. Det var blåsigt och stökigt i vattnet och det blev en ganska utmanande simning. Trots det hade gick jag ur vattnet med ett stort leende på läpparna. Känslan var tillbaka igen. Och jag kunde ta med mig den till tävlingen dagarna efter.

img_7800.jpg

Cykelpassen med Mia. Mia var lite min vapendragare inför Jönköping. Det var så roligt att ha någon att ha med sig under alla förberedelser. Vi fick till några riktigt härliga cykelpass i somras tillsammans. Inget sticker dock ut mer än något annat. Men jag minns dem med glädje. Hon är bra den där Mia.

img_7804.jpg

Välkommen vardag

Våra åtta lediga veckor tillsammans är till ända. Daniel har åkt till jobbet och jag ligger och laddar för en mental utmaning idag. 

Lillebror ska börja skolas in på förskolan. Storebror ska inte längre bara gå 3 timmar per dag. Andra vuxna än jag och Daniel ska tillbringa mer av våra barns vakna tid tillsammans med dem än vi. Den vetskapen svider i mammahjärtat. Den känslan kommer jag aldrig komma ifrån. Så nu börjar ett pussel med att få in jobbtimmar på tider som inte alltid är kontorstid för att kunna hämta barnen tidigare någon gång i veckan. Samtidigt ska träningen pusslas in och bloggen ska bli levande igen. 

Vi har en massa planer för denna höst. Många helger är redan uppbokade. Jag välkomnar vardagen och rutiner eftersom de får allt att gå i lås. Men vi har en del som ska styras upp här hemma innan vi lever som vi vill. Innan vi kan njuta av vardagen till fullo. 

Samtidigt som det händer mycket spännande under hösten, känner jag en fara i att så mycket är uppbokat. Har vi tillräckligt med tid för återhämtning? Har vi planerat för mycket? Finns det tid för oss? För familjen? För Daniel och mig? Vi får helt enkelt se till att det gör det. Annars finns en risk i att inget blir som det är tänkt. 

Så nu ser jag fram emot vardag även om jag föredrar ledigheten. Det handlar om att göra det bästa av den situation man faktiskt är i. Det man inte är nöjd med måste man ta tag i. En sådan höst har vi framför oss. En höst där jag misstänker att jag kommer få dra ett större lass än vanligt på hemmaplan eftersom D ska förverkliga en dröm. Min allra viktigaste uppgift kommer som alltid att vara mammarollen. Min familj är det viktigaste jag har. 


Så välkommen vardag! Jag hoppas vi blir som ett följsamt par under hösten. Att vi ger varandra utrymme och kärlek. Då kommer vi må bra hela familjen här hemma. 

Hur känner du inför vardag och rutiner?


Måndag med ös

Idag är det måndag och arbetsdag. Jag har inte jobbat en måndag sedan februari 2015. Jag har ju gått upp till heltid nu i juni. Första måndagen var dock nationaldagen.

Ni följer väl med oss i Bloggar om hälsa och #positivstart som Emma och Victoria drog igång? Min måndag kunde inte ha börjat bättre. Eller den var nästan som den var tänkt i alla fall. Agge fick ställa in vår gymdejt eftersom hennes lilla dotter varit vaken mycket i natt.

Men i övrigt stod cykeln i hallen när jag gick upp i morse. Det var bara att sätta på sig träningskläderna, packa ner maten och cykla mot jobbet. Det blev ett stopp på gymmet för 50 minuters överkroppsstyrka och rehab för sätet. Sedan cyklade jag vidare mot jobbet och duschade där.


Gympasset idag gick faktiskt riktigt bra. Jag kunde öka på flera och var taggad nog att utmana mig lite extra. Vi får väl se om jag får någon skön träningsvärk imorgon som belöning.

Idag blir det att jobba lite extra innan jag trampar hemåt. Även på hemvägen stannar jag till på gymmet. Denna gång för att hålla spinningpass. Efter det ska jag trampa snabbt hem för att kunna se slutet på Sverie-matchen.

Jag älskar sådana här dagar. Massor blir gjort. Effektivt att inte behöva åka hem emellan eftersom det kostar tid. MEN jag sörjer att jag inte får träffa mina barn i vaket tillstånd idag. Samtidigt jobbar jag extra idag och kan ta ut det en annan dag istället.

Hur ser er måndag ut?

När inget blev omöjligt

Jag har skrivit om min Ironman tidigare. Jag kommer säkerligen skriva om den igen. Denna vecka skriver vi om milstolpar i våra träningsresor. Jag har flera milstolpar jag skulle kunna skriva om. Men en av de större är helt klart när jag tog beslutet att jag ville genomföra en Ironman.

Jag hade under flera år varit supporter till sambon, svågern och andra vänner som körde i Kalmar. Hejat och imponerats av andras bedrifter att ens våga ställa sig på startlinjen. 2008 var mitt först år som supporter och då hade jag ingen aning om vad det innebar. Men det blir jag åtminstone delvis medveten om under dagen; när jag såg alla som kämpade. Djupt imponerad var jag. Även inspirerad att träna. Jag var dock helt övertygad om att jag aldrig skulle vare sig våga eller klara av en sådan bedrift.

Så gick åren och varje år fanns jag på plats för att heja. Det var liksom en höjdpunkt på sommaren att få komma till Kalmar och uppleva stämningen och atmosfären under tävlingen. Och för varje år som gick så var det något som väcktes till liv inom mig. Mer och mer för varje år. Först känslan av att inte tro att jag själv skulle klara det och inte ens vilja utsätta mig för det. Sedan tankar om att det vore skoj att försöka någon gång även om det ändå kändes helt galet att jag skulle klara av det. Till sist helt enkelt bestämma mig att en dag ska jag kors mållinjen som en Ironman.

Det tog några år att våga tro att jag skulle klara av det. Jag vet att jag bollade många tankar med mig själv. Hur skulle jag klara simningen? Hur hanterar man den oundvikliga smärtan? Var mitt pannben tillräckligt starkt? Jag tog varje motstånd inom mig, ett i taget och överbevisade mig själv. Utsatte mig för andra galenskaper, anmälde mig till simkurser, körde sprinttävlingar, inspirerades av andra och en massa andra saker. En dag, under en tävlingshelg med en kompis, bestämde vi oss för att köra. Sedan blev jag gravid och fick skjuta på det. Men 13 månader efter att min äldsta son föddes så stod jag där på startlinjen.

Genomförandet av tävlingen var en milstolpe i sig. Jag inser att jag är uthållig, stark och har ett pannben som klarar bra mycket mer än jag trodde för 10 år sedan. Jag är inte snabb men det spelar ingen roll. För jag kan! Detta var bara början för vad jag tänker uppleva. Jag ska fortsätta ge min kropp fysiska utmaningar. Jag älskar det. Det motiverar mig och är något som får mig att sträva framåt.

Har du någon milstolpe i ditt liv som varit avgörande när det gäller träningen? Emma skriver om hur hon vände trenden och gjorde hälsan till en central del av hennes liv. Läs också om känslan hos Charlotta när hon sprang sina första 5 kilometer.

KalmarIda

Ännu en vecka till ända

Veckan som varit har inte blivit som den borde. Den började bra mer supermåndag och sedan vilodag på tisdagen som alltid. Sedan hade vi en after work på jobbet inför Sydafrikaresan. Jag hann verkligen inte träna. Torsdagen hann jag med ett kort men intensivt simpass. Sedan åkte Daniel bort torsdag-lördag och jag var själv med barnen. Tack vare fina grannar kom jag ut på en kort löprunda i lördags. Dessutom en hel del stretch och rehab för sätet. 

Så kroppen har inte alls fått så mycket träning som den brukar och borde. Och det känns. Jag är riktigt stel i rygg, axlar och nacke idag. Kroppen bara skriker efter träning, rörlighet, stretch, yoga, Bodybalance, somamove och annat som skulle gör gott för stelheten. 

Samtidigt är jag inte det minsta stressad eller frustrerad över det. Jag ser det som en återhämtningsvecka, även om den kanske blev lite väl lugn. Jag har varit ute i vårsolen massor. Fått en massa mystid med barnen. Fixat och donat hemma. 

Jag tar med mig just min stela kropp från denna vecka. Inser att hemmayogan måste in nu. Måste. På allvar. 

Har ni något bra pass på nätet att tipsa om kanske? 

 

Musik till träning

Det här med att ha musik när man tränar. Jag älskar att låta en bra låt peppa mig till Träningsglädje. En tung låt som ger mig extra krafter när jag gymmar. Eller ett skönt flow i en låt under ett spinningpass. 

Samtidigt så uppskattar jag tystnaden utan musik. Att låta hjärnan och öronen vila. Att bara höra naturens melodier och ljud. Det är musik i mina öron det också. Malin är inne på samma sak. Eller varför inte höra andra människor kämpa med styrkan och höra vikterna slamra. 

Jag lägger ju helt naturligt ganska mycket vikt vid musiken under mina spinningpass. Därför kanske jag för tillfället föredrar utan musik när det kommer till min egen träning. 

Just nu i spinningsalen har jag tre favoriter. Den första har jag en känslomässig relation till. En tidig augustimorgon i Kalmar 2014. I växlingsområdet spelas Coldplays A sky full of stars. Alla var stjärnor den dagen. Dagen då jag genomförde min första Ironman. Och det är lite den känslan jag vill förmedla i mina klasser. Alla kan, alla är fantastiska, alla är stjärnor. 

En låt som har just det där flytet jag pratade om är Now we are free från filmen Gladiator. Perfekt att låta benen jobba hårt i en lång intervall. 

En annan favorit just nu är Sabina Ddumbas Not to young. Skön känsla och perfekt för nedvarvning. 

  

Nya tag veckan som kommer

Jag har tänkt börja sammanfatta min träning här på bloggen. Dels för att jag vet att vissa av er är nyfikna på den. Dels för att jag då får ytterligare en chans att analysera och reflektera över den. Så varje söndag planerar jag att sammanfatta veckan som gått. Men även presentera min plan för veckan som kommer.

Veckan som gått
Jag har ju varit sjuk större delen av vecka som varit. Började känna mig pigg i fredags igen. Så även om tiden har funnits i helgen har jag bara kört två pass.

Lördag: Spinning. Jag maxade inte. Inga pulshöjningar. Men jag tryckte på i backarna.
Söndag: Körde igenom mitt styrkepass här hemma. Daniel var ute och sprang. Lillebror sov. Storebror hängde med mig. Han testade TRX’en och försökte lyfta Kettlebellsen. Kändes bra. Jagblev rejält trött och svettig.

Veckan som kommer
Efter en veckas förkylning är det dags för en revanschvecka. Inte så många dubbelpass eftersom jag inte vill bli sjuk igen. Jag ska lyssna på kroppen. Även om det är många pass planerade, så ska jag köra dem lite lugnare än vanligt denna vecka. Planen är följande upplägg

Måndag: Spinning + Simning
Tisdag: Vila (ev styrketräning)
Onsdag: Löpning, förhoppningsvis intervaller
Torsdag: Morgonsimning
Fredag: Styrketräning morgonen + lunchlöpning
Lördag: Tridag med NocOut
Söndag: Löpning

img_6785

Jag har fortfarande inte invigt nya baddräkten eller dolmen. Det ska det bli ändrig på i veckan!!!

Flexibilitet i vardagen

Nu kanske jag jinxar det här lite. Men jag är inne i ett riktigt bra träningsflyt just nu. Har fått hålla mig frisk i flera veckor och får till i princip det mesta jag vill under en vecka. Men denna vecka blir en liten utmaning och kräver omplanering.

I onsdagskväll, när jag var helt slut efter ett tufft intervallpass, insåg vi att storebror hade 40 graders feber. Vi gav alvedon och vaknade han till och ville att mamma skulle sova hos honom. Då kryper man ner hos den lilla kaminen och bara finns där. Det blev en natt med en hel del vaket.

Min träningsplan för gårdagen var ju att gå upp och simma som vanligt innan jobbet. Men jag behövde sova så mycket jag kunde, så jag ändrade mina planer. Tog med kläderna och hoppades på en lucka under dagen att beta av simningen. Det blev aldrig någon tid. Jag hade fullt på jobbet och behövde hinna veckohandla innan jag åkte hem och skickade iväg sambon på simning.

Å andra sidan så kände jag mig aldrig riktigt taggad på träning igår. Kroppen var seg och benen ömmade efter intervallpasset. Jag skippade planerna på kvällsstyrka och när barnen somnat i sina sängar satte jag mig med en alldeles för sen middag i soffan. Iklädd min nya baddräkt, mina zebrarandiga haremsbyxor, en grå kofta och EN av de nya löparskorna som kom med posten idag. Haha ni skulle sett mig då. Var för trött för att komma på att ta kort så ni får använda fantasin. Det blev med andra ord en oplanerad men välbehövlig vilodag igår. Dock kommer det missade simpasset genomföras imorgon förmiddag.

Så för att få till resten av veckans planerade pass kommer helgen se ut såhär:

Fredag
Lunchlöpning 5-6 km runt ån
Spinningpass 2*30 minuter för ett gäng gymnasieelever

Lördag
Simning

Söndag
Löpning ”långpass” ca 12 km.
Var ju ett tag sedan jag sprang långpass så jag backar distansen lite. Det behöver inte vara så långt ännu.

Jag måste få in ett styrkepass till bara. Ska fundera på när det passar bäst i schemat. Har en del annat som måste få ta plats i helgen. Två små underbara söner och en fantastisk sambo bland annat.

Hur ser din helg ut?

20131022-080648.jpg