Så mycket tankar så lite tid

Det känns som om tidsbrist på något sätt är genomgående bland många i min närhet just nu. Jag har så mycket som behöver göras, måste göras och som jag vill göra. Jag har sedan några veckor helt enkelt konstaterat att tiden räcker inte till.

Det är en ångestladdad känsla och vissa saker försöker jag förtränga för att inte behöva tänka på dem. Jag skjuter beslut och saker på framtiden även om de kanske skulle vara snabbt avklarade.

Saker som verkligen måste göras blir såklart gjorda eftersom jag helt enkelt prioriterar dem. Jag vet att det skulle bli ohållbart om jag inte får vissa saker gjorda.

  • Handla, laga mat, ta hand om och umgås med familjen, tvätta, städa (till en viss nivå) har alltid hög prioritering.
  • Träna prioriteras också ganska högt eftersom jag mår bättre och orkar mer med allt annat om jag får mina endorfinkickar.
  • Jobbet. Jag jobbar bara 2 dagar i veckan just nu. Jag har arbete för att fylla hela veckor och folk drar i mig från alla håll och kanter. Jag försöker jobba helger och kvällar för att hinna med så mycket som möjligt. Inser att det inte kommer hålla i längden.

Alltså jag får saker gjorda. Hela tiden är jag på gång med något. Frågan är dock om detta kan effektiviseras på något sätt. Vissa saker har till min stora förtvivlanverkligen fått sjunka långt ner på priolistan.

  • Bloggen! Det kryllar ju inte direkt av nya inlägg här. Även om jag tränar och är aktiv i allra högsta grad så hinner jag inte skriva om det. Hur mycket jag än vill och längtar efter det. Jag har en massa inläggsidéer i utkaststadiet.
  • Dessutom är nya bloggdesignen inte klar heller. Här sitter jag fast med nytt foto. Jag vet inte ens vem som kan hjälpa mig med ett nytt, snyggt foto som jag kan ha på bloggen. Jag har inte fått ordning på statistiken eller SEO eller fast jag vill, vill, vill. Och jag får ångest när jag tänker på det, så jag skjuter det på framtiden också.
  • Hemmet. Jag gör det som måste göras hemma och kanske lite till. Men mer hinns inte med. Fast vi har en massa vi borde göra om vi vill kunna sälja och flytta till större. Detta har dock kommit igång. Men det stressar mig också. Vi vill flytta snart, men vi har en massa som måste göras.
  • Tid för avkoppling och vila är nästan obefintlig. Hinner inte läsa böcker. Längtar efter ett bad. Har inte målat i min målarbok på flera veckor. Dock så prioriterar jag mys med grabbarna hemma och det ger mig en hel del energi.

Jag inser att detta inte är hållbart. Något måste göras. Jag måste göra upp en plan för hur jag ska hinna med saker jag vill göra. Känslan i kroppen är att det kryper i benen. Jag har inte fått till fokusen på kosten efter påsken än, vilket stör mig. Om det här inte får ett stopp känns det som om jag för första gången i livet är nära väggen. Så nu är det jag som sätter mig och gör en plan. Det ska prioriteras och redovisas imorgon för er.

Ge mig tips på vägen. Hur gör ni för att hinna med allt? Hur prioriterar ni bort saker? Jag känner mig trött, tom, stressad och orkeslös.

img_6738

Frustration

Idag vaknar jag med frustration i kroppen. Ingen bra känsla och helt onödigt. Anledningarna är flera.

Tid, jag vill ha mera tid. Det känns ständigt som jag inte hinner avsluta något och som det alltid dyker upp viktiga saker som måste göras. Jag vill ha mer tid för återhämtning av mig själv. Det mentala. Tid där det inte finns måsten. Jag gillar ju högt tempo. Det ger mig energi och framåtanda. Men ibland är de så mycket runtomkring att det liksom suger musten ur mig. Men snart är det vår. Då kan man sitta ute i värmande sol och ta en kopp te när man behöver koppla av lite. Det brukar ge lite extra kraft. Mer tid med familjen vill jag ha de dagar jag jobbar också. 

Frustrationen gäller även min sätesmuskel. Jag kände av den efter ett löppass för några veckor sedan. Men det blev snabbt bättre. När jag kom igång med löpningen efter en lättare förkylning så kände jag inget. I onsdags sprang jag intervaller igen och det gick bra. Igår hade jag ont. Hur ska jag veta att jag borde vila mer från hård löpning om jag inte känner något under passet??? Men visst jag har slarvat med rehab denna gång och i morgon är det jag som plockar fram övningarna och kör.

Sedan har vikten hamnat på en platå. En segdragen, tråkig platå. Resan fram hit har varit ganska enkel. Jag har gått ner rätt många kilon betydligt snabbare än jag hade tänkt. Mitt ursprungliga mål är fortfarande nåbart, trots en 3-veckors stillastående vikt. Men jag måste lyckas hitta balansen igen. Hittills har jag ganska enkelt gått ner utan att vara exakt med mängder och vikter i kostschemat. Nu kanske jag får strama åt lite och köra riktigt strikt ett tag för att kroppen ska fatta. Kan det vara så att min kropp har vant sig vid mängderna och de behöver justeras? Jag ska ge det ett försök till dock innan jag drar igång den karusellen.

Egentligen gör det ju inget. Jag vet att det blir så här. Min kropp gjorde så här sist också. Ungefär när jag gått ner lika många kilon. Med skillnaden att då var jag i princip i mål redan och kunde plana ut. Nu vill jag ner mer. Och jag vill liksom ha det gjort. Bakom mig. Jag vill vara nöjd och få ett annat fokus på kosten än viktnedgång. Jag kommer fortfarande att äta som jag gör nu, men ändå lite annorlunda.

Men först ska jag njuta av en trevlig after work med gymgänget ikväll. Ser fram emot det. Till och med ett glas vin ska det bli för jag fick skjuts in.