Mer respekt tack!!!

Vi måste prata om det här med respekt. Respekt för andra människor. Repsekt för den värld vi lever i. Det finns många saker att diskutera kring detta.  

Man måste inte hålla med om vad andra säger. Men man får acceptera att andra människor tycker annorlunda. Diskussioner är ju okej och ibland riktigt uppfriskande. Men att man förolämpar och är elak har jag extremt svårt för. I en diskussion visar man respekt för den man diskuterar med, oavsett åsikt. 

Min rätt

När jag tar beslut som handlar om mitt liv, min familj och liknande så tycker jag också att jag har rätt att bli bemött med respekt. Man måste inte tycka att mina beslut är det bästa. Men jag har rätt att bestämma över mig själv, mina pengar, mina barn, min arbetssituation och så vidare. Självklart tar jag vissa beslut tillsammans med andra berörda, som till exempel Daniel. Ni ska få några exempel. Vissa upplevda av mig själv, vissa av andra: 

  • När och hur vi väljer att introducera socker för våra barn har varit upp till oss. 
  • Om jag väljer att byta arbetsplats för att det är det som är det bästa för min familjesituation är det ett beslut som jag förväntar mig att folk har förståelse för. 
  • Om jag väljer att investera pengar i en verksamhet så är det mitt och Daniels beslut. Ingen annan behöver lägga sig i. 
  • Vi vet bäst själva vilket upplägg som passat oss när det gäller fördelning av föräldraledighet. Ingen annan. 

Återigen, man måste inte tycka som jag. Men vill man framföra sin åsikt gör man det hövligt och repsektfullt. Inte genom förolämpningar eller att snacka skit bakom ryggen. Undrar man över något uppskattar jag om man frågar mig innan man drar egna slutsatser.


Bloggar och troll

Idag är det lätt att vara anonym. Gömma sig bakom alias på nätet som inte alls säger något om vem man är. Trollen ploppar upp från ingenstans och beter sig som idioter rent ut sagt. Utan respekt för andra. Min bloggkollega Ida Aspviken har den senaste tiden råkar ut för flertalet kommentarer som är helt förkastliga. Förmodligen är det samma person som skriver dem. Ida skriver en blogg som verkligen inspirerar till löpning i första hand. Jag kan verkligen rekommendera den.Kommentarerna hon fått är nog inte publicerade, vilket jag tycker är bra.

Jag resonerar så här. Om jag eller andra inte möts med respekt i en kommentar, behöver inte vi heller visa respekten att publicera den. Skriv, argumentera och ifrågasätt. Men gör det hövligt och trevligt. Då kommer jag publicera, oavsett om vi delar åsikt eller inte.

Framför allt, har man gjort fel ber man om ursäkt. Har man tur är personen i fråga av den förlåtande typen och godtar ursäkten. 

Framtiden

För mig handlar detta också om framtiden. Vilket klimat vill vi att våra barn ska växa upp i? Borde vi inte förgå med gott exempel så att nästa generation lär sig att visa respekt istället för att smutskasta?

Större respekt för gravida tack 

Alltså vad är det med människor? Vart är respekten för andra? Förståelsen för att vi alla är unika individer med olika kroppar som beter sig på olika sätt? 

Ja idag kanske jag är lite på krigsstigen. Vaknade upp och möttes av ren idioti från en människa som jag verkligen trodde hade större respekt för andra människors livsval med tanke på hens historia. Men det är kanske de som gjort misstag själva som dömmer hårdast?

Sedan möts jag av ett instagraminlägg från en gravid, jättefin kvinna som får höra kommentarer om att magen är så stor. Frågor om det verkligen bara är en bebis i magen. Då blev jag irriterad igen. Jag läste detta hos Annica tidigare i sommar och reagerade då också. Jag kan minnas att jag fick kommentaren en gång med storebror. Från en kvinna som inte ens känner mig. Den satte sig kvar och jag minns min känsla än idag. 

Till alla där ute. Bara för att en kvinna är gravid ger det inte dig någon rätt att kommentera magen. Om du har vett nog att förstå det så kan jag berätta för dig att varje kropp är unik. Varje kropp reagerar olika på saker och ting, till exempel att vara gravid. Dessutom expanderar livmodern olika hos olika kvinnor vilket gör att vissa knappt ser gravida ut i slutet av graviditeten. Andra ser höggravida ut tidigt. Dessutom är tillväxtfaserna olika för olika graviditeter. Jag växte mycket runt vecka 30. Sedan planade det ut något. I alla fall med storebror. En stor skillnad för mig var också att kraftiga sammandragningar i andra graviditeten gjorde att jag knappt ens kunde ta promenader. Första gången var jag aktiv fram till veckan innan. Det kanske är en bidragande orsak till större viktuppgång med lillebror. 

Då sluta upp med att bedöma en gravid kvinna utifrån hur hennes mage ser ut. Ni vet garanterat inte allt om hennes situation. Låt henne vara njuta av ett av de största miraklen som finns i livet. 

Kärlek till er alla!!!