Tempo-KM

En race report till. Man kan tro att jag inte gör annat än att tävla. Men har blivit lite småtävlingar nu. 

Igår var det dags för tempo-KM. Tänkte kanske inte köra förrän jag såg att jag faktiskt låg sjua i klubbens triathloncup. Jag missade två deltävlingar i våras men sedan har jag kört sommarens två. Vore lite skoj att få en sista utmaning för i år innan jag går in i perioden för vinterträning. 

Solen sken vackert igår men temperaturen har blivit kallare. Det var nästan lite höstigt krispigt i luften. Det gjorde att jag funderade en vända till på kläderna. Det blev en cykeltröja över tridräkten till slut. 

Jag tog bilen till Malmslätt och cyklade därifrån. Bra med lite uppvärmning plus att det inte finns så mycket parkeringar i närheten av startplatsen. Daniel stannade hemma med barnen fast han nog gärna hade velat köra han också. Vi löser ju träningen så bra utan barnvakt. Men vi vill ju tävla båda två vilket blir svårt utan någon som tar barnen. Vi får turas om nästa år antar jag. 


Loppet igår då. Daniel hade gett mig en utmaning att snitta minst 32 km/h. Det kändes som en lagom utmaningen. Den officiella bansträckningen är 23,58 km. Tillräckligen långt för att det ska kunna bli rejält jobbigt med mjölksyra i benen. Tillräckligt kort för att man verkligen ska kunna trycka på hela tiden när man för en gångs skull inte behöver tänka på att man ska vara pigg till löpning efteråt. 

Solen sken härligt och med lätt motvind i benen satte jag fart på benen. Det kändes bra och jag kände mig ganska stark. Jag hade ju inte formtoppat på något sätt. Dessutom var det första gången på tempobanan. Jag brukar inte köra den här typen av cykling alls i vanliga fall. Så det var roligt att testa. Jag både cyklade om och blev omcyklad. 

Det finns inte så mycket att säga om loppet. Jag tryckte på tills benen stumnade. Men kanske att jag inte hade tillräckligt mycket mjölksyra för att ha tagit ut mig helt. Det var dock svårt. Det kändes som att jag inte hade så mycket mer att ge. I mål kändes dock benen pigga ganska snabbt. Jag behöver träna på denna typ av cykling helt enkelt. Lära mig hur det ska kännas i kroppen när jag går på max så att jag inte fegar. 

Idag känns dock benen ganska tunga och stumma. Det är skönt. Då vet jag att jag inte höll igen för mycket igår. Daniels utmaning då? Ja den klarade jag. Tror jag körde lite snabbare än 33 km/h till och med. Bra för att vara jag just nu. 

Tack tri-sektionen för bra arrangemang. Som vanligt!!!

Har ni kört tempolopp någon gång?

Race report – Björsäters triathlon

Tredje triathlontävlingen på en vecka. Funkar eftersom jag mer tar det som träning. Har inte så mycket att göra i toppen i alla fall. Men skoj är det ändå. Tävlar mer mot mig själv. 


Idag var mitt stora mål att ta med mig den bra känslan från torsdagens simning till tävlingen idag. Att återigen hitta ett lugn och flyt i simningen. Oavsett fart. Jag hade bytt sport-BH mot de andra tävlingarna i veckan. Våtdräkten var uppdragen så mycket att jag kunde stänga den själv. Försökte slappna av, inte stressa upp mig och när de ropade att det var en minut kvar försökte jag fokusera på djup och lugn andning. 

Det funkade!!! Något av allt funkade. Lugnt och kontrollerat crawlade jag hela simningen. Eller några tag bröstsim vid navigering blev det ibland. Men i alla fall. Jag var så glad. Navigerade lite snett en gång, men inte så farligt. Jag tog det ganska lugnt kändes det som. Nu ska jag fortsätta jobba med detta och lägga på mer fart. Så kanske jag kan kapa lite tid under nästa år. 

Cyklingen gick ganska bra. Den var rätt kuperad. Lite innan varvningen fick jag mjölksyra i benen och fick slå av lite. Drack lite sportdryck och fick se mig bli omkörd av några jag kört om precis innan. De fick en lucka och jag kom aldrig ikapp. Men det viktigaste var att jag kunde trampa bort syran så att den inte påverkade löpningen så mycket. 

Löpningen gick riktigt bra. Lite snabbare än både Gammalkil och KM. Jag kom nästan ikapp Maria, men hon lyckades hålla undan på upploppet. 


Jag är så himla glad och nöjd idag. Simningen hade flytet igen, jag lyckades återhämta mig från mjölksyran på cykel och löpet gick lite snabbare igen. Dessutom var det pers på Björsbanan med ungefär en minut från 2014. 

Min klocka säger totaltiden 1:03:50. Men jag tror den officiella tiden kommer vara lite långsammare. 

Tack Agge, Maria, Lisa, Tina och alla för härligt tävlingshäng idag. Tack till mina svärföräldrar som ställde upp som barnvakt eftersom sambon är på svensexa. Tack alla som var där och hejade! Det betyder så mycket!!! 

Tävlingsveckan är här

Nu är den här. Tävlingsveckan inför Jönköping Halvironman. Det är alltid en liten speciell känsla att gå in i sista veckan före tävling. Träningen är gjord och nu ska formen toppas mest. Inga jättelånga eller jättehårda pass är inplanerade.

Dessutom ska allt förberedas. Det ska packas och planeras energiintag. Cykeln ska göras i ordning och kläderna ska tvättas. Lite mer dag för dag går man in i tävlingsbubblan. Jag har dessutom den stora förmånen att kunna förbereda mig från och med fredag på plats utan barn. Daniel hade tyvärr inte samma möjlighet i Vansbro. Han får ha det tillgodo helt enkelt. Dessutom är han en klippa och ställer upp och hjälper mig med cykeln så den är redo. Jag tar barnen så mycket jag kan eftersom han tar dem hela helgen. Ge och ta.


Så här ser min tävlingsvecka ut i stora drag:

Måndag
– Vilodag
– Trädgårdsfix här hemma. Vi gjorde ett rejält dagsarbete i trädgården. Riktigt skönt. Nu kan vi underhålla mest och njuta mer av semestern.

Tisdag
– Cykling 10 min lätt rull + 2*6 min i tävlingsfart + 10 min lätt rull.
Bricklöp med 5 min lätt jogg + 5 min tävlingsfart + 5 min lätt jogg
– Middag och trevligt häng med ett gäng mammor med barn i samma ålder som V.

Onsdag
– Simning (Insim 100 m + 4*100 m tävlingsfart + 2*200 m tävlingsfart + 100 m avbad)
– Förberedelser och läsa information.
– Cykelfix och träna på slangbyte
– Skriva packlista.
– Middag och tävlingssnack med Mia som kommer hit.

Torsdag
– Vila.
– Packa och förbereda det sista som ska med.
– Skriva ut lite information som kan vara bra att ha.

Fredag
– Lätt cykel + löp med Mia.
– Lunch här innan vi packar ihop oss och åker mot Jönköping.
– Registrering
– Pre racemöte
– Börja gå in i tävlingsbubblan

Lördag
– Testsimma banan på plats i Jönköping
– Checka in cykeln
– Vila och äta bra

Söndag
– Tävlingsdag!!!

Semesterplaner

Veckans tema i Bloggar om hälsa är Semesterplaner. I år vi långledigt tillsammans hela familjen. Dryga 8 veckor har vi att hitta på saker tillsammans. Lite har vi planerat men en hel del tid är fortfarande oplanerad.

Sommarstugan

För tillfället hänger vi i stugan på en ö i Vänern. Här finns inga bilvägar och man måste ta båten dit. Här finns el men inget rinnande färskvatten i kranen. Där rinner det vatten från sjön. Det finns både utedass och mulltoa. Innedusch och utomhusdusch. Värsta lyxen. Det bästa här är att man verkligen går in i semestermode. Bekväma kläder på och osminkad hela dagarna.

Tri-SM i Vansbro

Imorgon lämnar vi stugan för denna gång och åker vidare mot Vansbro. Daniel ska tävla i SM i medeldistans på lördag och resten av familjen är med och supportar. Det ska bli riktigt roligt eftersom det är ett helt gäng från NocOut som ska upp och tävla. Vissa har nog dessutom riktigt bra chans på framskjutna placeringar i sina åldersklasser.

Någon mer som ska till Vansbro i helgen?

Jönköping 70.3

På söndag åker vi hemåt Linköping igen. Veckan efter Vansbro är det nämligen min tur för raceweek. Söndagen 10 juli kör jag Halvironman i Jönköping. Det kommer inte gå som jag satte upp som mål för ett år sedan. Sätesmuskeln har bråkat hela våren och löpformen är nog rätt dålig. Men jag kommer ta mig runt. Och jag ska se till att ha skoj. Min kompanjon Mia och jag åker ner redan på fredagen. Vi får en riktig helhelg med preracemöten, test av simbanan och ska insupa Ironmanatmosfären till tusen.

img_7804.jpg

Oplanerade veckor

Efter det kommer ett helt gäng med oplanerade veckor med familjen. Vi ska fixa lite hemma. Göra dagsutflykter med barnen. Njuta av ledig tid. Även om de stora tävlingarna är avklarade så blir det en del träning. Planen är att jag ska köra en lokal liten tritävling i början av augusti tillsammas med Agge som jag brukar simma med. Jag hoppas även på ett besök på Smultronstället, dit även Erika planerar att åka.

Vill ni hitta på något? Träffa oss? Hör av er! Vi har oplanerad tid.

115

Öland och Kalmar

Sista lediga veckan tillsammans styr vi kosan mot Öland och Kalmar. Vi har hyrt villavagn tillsammas med min systers familj. Den semestern avslutas med Ironmanhelgen i Kalmar där Daniel ska köra sprinten och svågern ska köra Ironman. Camilla ska också till Öland vílket hon skriver om i sina sommarplaner.

Julikalendern

Under juli kommer vi inte ha några veckoteman i Bloggar om Hälsa. Istället kommer juli fyllas med en massa roliga saker från Julikalendern. För ni har väl inte missat den? Ni hänger väl på? Välj en sak från listan varje, vilken ni vill. Kommentera gärna, blogga om det och länka till bloggaromhalsa.se eller sprid det i sociala medier med #julikalendern.

julikalendern

 

 

Racereport – KM olympisk

Igår var det dags för KM i Olympisk distans. Jag har faktiskt aldrig kört ett triathlon-KM förut. Inte heller har jag testat på Olympisk distans. Jag var faktiskt ganska laddad och såg fram emot kvällen. Eftersom mormor och morfar kunde se efter barnen kunde både jag och Daniel vara med. Lyxigt att kunna åka iväg och bara fokusera på loppet. I förrgår när jag packade inför tävlingen så hittade jag min gamla nummerlapp från Ironman Kalmar 2014. då blev jag riktigt sugen på att tävla igen.


Årets stora mål, Jönköping Halvironman, är ju om 2,5 veckor. Så gårdagens tävling var mer som en genomkörare för mig. Att få träna växlingar och känna på tävling lite. Men det var även en stor mental utmaning. Jag, tillsammans med Daniel, hade satt upp en plan för hur jag skulle genomföra loppet. Jag har haft planer förut men då ändå kunnat lyssna på kroppen och frångå dem. Men igår stor jag på startlinjen, fast besluten om att följa min plan. Det skulle visa sig kräva sin kvinna. På fler än ett sätt.


KMOlympisk_1

Simningen

Målet med simningen var helt enkelt att få till en så snabb sträcka jag kunde. Med bra känsla. Jag har fortfarande en hel del ångest över att simma i öppet vatten. Eller i alla fall träna verkar det som. För under alla tävlingar jag genomfört hittils så är de känslorna borta. Då sätter tävlingsfokuset in och jag kör på. Igår hade jag dock svårt att komma in i andningen. Jag fick inte till känslan alls i början. De första 300 metrarna var en mental kamp i huvudet om att lugna ner, fokusera och hitta min egen rytm. Jag fick bröstsimma en del för att ens kunna andas. Men sedan släppte det. Så även om jag inte kom in i mitt vanliga tempo så kunde jag nöta på och crawla mig igenom resten av sträckan. Och det med en ganska behaglig känska faktiskt. Några minuter snabbare borde jag kunnat klara, men det viktigaste igår var att hitta känslan och balansen i simningen.

KMOlympisk_2

Cyklingen

Målet med cyklingen var att trycka på så mycket jag bara kunde. Eftersom jag skulle hålla igen på löpningen, så kom vi fram till att jag inte behövde spara på några krafter på cyklingen alls. Här visste jag att jag skulle få jobba med det mentala men på ett helt annat sätt. Jag har nämligen en tendens att glömma av att ta i när jag cyklar. Jag har lätt för att hitta ett behagligt tempo och sedan fastna i det. Även om jag ska göra fartökningar så kommer jag efter en stund på mig med att återigen ligga och nöta i bekvälighetszonen. Hallå liksom, det blir jag ju ingen starkare cyklist av.

Så igår hoppades jag att tävlingsnerverna skulle tagga till mig det där lilla extra. Det fungerade. Jag fick till en riktigt bra cykling. Det var en ren glädje att susa fram på tempon igår. Benen fick smaka på en kuperad bana och rejäla doser med mjölksyra. Jag fick till energiintaget riktigt bra.

KMOlympisk_4

Löpning

Löpningen ja. Våren har dominerats av en strulande sätesmuskel. Fram tills igår var mitt längsta pass typ 6 km sedan jag vet inte hur många månader. Det har känts bra de senaste veckorna. Men ordern från coachen var att ta mig igenom hela milen igår; lugnt, kontrollerat och långsamt. Långdistanstempokänsla. Kring 6-minuterstempo, inte så mycket snabbare. Jag tänkte halvmarafart så att jag kunde få in känslan inför Jönköping.

Det här visade sig vara den största mentala utmaningen den här dagen. Visserligen var benen rejält trötta efter en tuff cykling. Men jag var ändå pigg. Och lycklig över att få tävla. Sprang och filosoferade över hur mycket jag älskar triathlon. Ganska snabbt insåg jag att jag behövde kämpa för att hålla den planerade farten. Kämpa för att hålla så långsamt tempo alltså. Det kändes mycket lättare och behagligare att springa lite snabbare. Så jag gick över lite mer på känsla, även om jag höll koll på klockan så det inte gick för snabbt. Jag tog det extra lugnt i backarna. Jag tänkte att jag hela tiden skulle vara pigg nog för att heja på de jag mötte och de som sprang om. Jag växlade några ord med någon om cyklingen och peppade lite extra till de som såg slitna ut.

KMOlympisk_5

Den största utmaningen för dagen var nog att fortsätta att köra mitt race, mitt tempo och hålla min plan. När man blev omsprungen av medtävlande som höll ett tempo man lätt skulle kunnat hänga med i fick jag säga till mig själv på skarpen att det bara var dumt. Det är inte värt 2 placeringar bättre i ett KM om priset för det är att få ont och inte kunna köra i Jönköping.

Och vet ni, jag lyckades. Jag körde mitt eget race och det kändes stabilt. Lyckades motstå festelsen att göra tempoökningar. Jag joggade runt 10 km utan känningar i sätesmuskeln. Benen såhär i efterhand är stela, men det misstänker jag mest beror på den hårda cyklingen. Jag är mest nöjd över att jag lyckades hålla min plan. Att jag inte riskerade starten i Jönköping med dumdristiga beslut tagna av tävlingsdjävulen som bor någonstans inom mig. Att inte mitt rätt så hårda pannben lyckades övertala mig att köra på eftersom jag var pigg. Dessutom hade jag roligt. Riktigt roligt! Jag hittade balansen i att kunna genomföra en prestation som jag är nöjd med och den mentala utmaningen i att inte gå på för hårt.

Tack tri-sektionen med Andreras i spetsen för ett exceptionellt genomfört arrangemang!!! Och tack Robert Pettersson för dina bilder. De två översta är mina egna, resten är Robbans.

Denna vecka berör vi ämnena stabil och stolt i Bloggar om hälsa. Jag kände mig verkligen så igår. Jag är inte perfekt och har fler mål att uppnå, samtidigt försöker jag göra dem på ett bra sätt. Ett sätt som inte stressar eller får mig att må dåligt. Helena har skrivit ett riktigt bra inlägg med många kloka ord om hur hon ser på sig själv.

 

 

 

 

 

Träningspassen som vände trenden

Jag är kvar här i kulisserna. Nu har jag misströstat och känt mig allmänt omotiverad ett par veckor. Rehaben har jag inte alls kommit igång med som jag borde. Fast jag vet att jag måste. Hur svårt ska det vara liksom???

Mitt fokus

Mitt fokus de senaste veckornar har legat på familjen. Jag har varit själv med barnen två helger i rad. I övrigt så håller vi på med en del projekt här hemma som tar en massa tid. Så jag har helt enkelt prioriterat bort bloggandet. Har inte haft tillräckligt med motivation i alla fall. Jag har ständigt en massa bloggidéer i huvudet. Men jag hittar aldrig tid när jag samtidigt har ork. Men jag känner mig på gång.

Träningspassen som vände trenden

Den här helgen har det varit långledigt. Fantastiskt väder. Vi har varit ute mest hela tiden. Fixat i trädgården. Eller ja Daniel har. Jag har gjort en massa ärenden och förberett mig inför resan till veckan. Vi har varit på kosläpp med barnen. Och fikat på ett genuint och mysigt café ute på landet. Dessutom har vi umgåtts med vänner och fått en massa härlig social energi in på det mentala pluskontot.

125

Jag har dessutom fått till två träningspass som gjorde enorm nytta både fysiskt och mentalt. Två cykelpass på dryga 4 mil i gudomligt cykelväder har jag betat av. Jag kände direkt fysiskt att jag slarvat med rehaben. Den insikten tillsammans med känslan av att det var fantastiskt roligt gjorde att jag bestämt mig för skärpning. Fokus och skärpning.

Har jag skrivit att jag har en ny träningskompis? En fantastiskt skön, snabb och snygg ny cykel. Jag har suktat efter en tempocykel i flera år. Och ångrade mig direkt efter Kalmar att jag inte köpte en redan för två år sedan. Men nu slog jag slag i saken. Kalle på Cykelspecialisten här i stan hjälpte mig att hitta en riktigt skönhet. Den har jag nu premiärcyklat i helgen. Och det var galet skoj. Jag längtar redan till nästa tur.

Så nu är jag på gång! På flera håll och kanter!!!

064

 

Inläggsserie om triathlon

Jag har under ett par månader haft en idé på inläggsserie. Vad säger ni om Triathlon för nybörjare? En liten gudie till alla er som tycker det verkar spännande att testa, men inte vet i vilken ände ni ska börja? Men även ni som har testat ett par gånger och nu vill ta det ett steg längre.

Jag ser inte mig själv som extremt rutinerad, men jag har gjort en del. Och jag har triathlon runtomkring mig. Så finns det oklarheter som jag inte själv har koll på frågar jag någon annan.

Tanke på upplägg är följande. Ett inlägg för varje punkt:

  • Hur kommer jag igång?
  • Simning
  • Cykel
  • Löpning
  • Växlingar

Så hjälp mig nu! Vad vill ni veta? Ställ frågor så ska jag försöka besvara dem. Det kan handla om allt från utrustning, till träningsupplägg till tävlingstips.

Björs2

Maxade 400-ingar

I onsdags var det dags för intervaller igen. Jag vaknade pigg och ganska utvilad efter en bra natt. Min energi fick mig aktiv hemma där det lagades storkok, städades och busades med barn. Jag började ganska tidigt att mentalt ladda för intervallerna. Fundera på vilken nivå jag skulle lägga mig på. Hur mycket skulle jag ta ut mig? Vilka varvtider skulle jag satsa på? Fanns det några att teama ihop sig med så att man kanske kunde få lite draghjälp?

Eftersom jag fortfarande är ganska osäker på statusen velade jag lite fram och tillbaka. Till slut klickade jag mig in på klubbens hemsida och till Ceders varvtidsräknare. En funktion som hjälper till att räkna ut varvtider på ett visst sorts intervallpass eller lopp utifrån tiderna på ett annat. Jag lade in förra veckans fantastiska fyror som referenspass och så tänkte jag hjälp. Förra veckan gick ganska bra. Jag kände mig stark och pigg. Frågan är om det bara var en engångsföreteelse eller om det faktiskt är så att formen gått framåt. Jag var lite smånervös över varvtiden eftersom det ändå var ganska mycket snabbare än för två veckor sedan. Men så blev jag taggad. för några år sedan hade jag en period där jag tog det säkra före det osäkra på intervallerna. Ville så gärna hålla alla. Tyckte det var ett misslyckande att inte hålla varje gång. Att tappa fart och kanske till och med inte orka alla tänkta intervaller. Nu har jag mer inställningen att jag satsar allt. Dock lite beroende av dagsformen. Jag har tagit mig dit och då ska jag minsann ge det jag har. Det är inte hela världen om det inte håller alla gånger. Det kan man lära sig av också.

Detta har medfört att jag flera pass nu vågat pressa mig mot det maximala. När intervallerna är slut vill jag inte gå en enda meter till. Jag ser det som ett sätt att pressa mig, tänja på gränserna och utvecklas. Dessutom får sig mitt pannben välbehövliga utmaningar.

Onsdagens pass var 400-ingar. Även denna vecka är tanken att ligga över mjölksyragränsen. Vi vill träna mjölksyratåligeten och snabbheten.

400-ingar

Passet igår var 400-ingar.

3*(5*400) -alltså 3 serier med 5 st 400-ingar i varje. 1 minuts vila inom en serie. 3 minuter mellan respektive serie.

Hur gick det då? Mina tänkta 51 s/varv blev snarare 49-50 s/varv. Snabbare än jag tänkt från början. Jag kände redan efter första setet att det skulle bli en jobbig historia. Men jag ville köra på och testa mig. Utmana mig lite extra. Någon gång måste ju ribban höjas ett snäpp. Visst blev det jobbigt. I setvilan mellan serie 2 och 3 lade jag mig på tjockmattan en sväng. Benen var sååå stumma när jag skulle resa mig och ladda om. Sista serien tappadejag ett par sekunder per intervall. Men jag bet ihop, körde alla intervaller och höll ihop det ganska bra tycker jag. Jag vågade satsa och köra på. Jag tror jag hade en liten klunga efter mig som hängde i bra. Några hade krafter kvar på slutet och gick om. Det hade inte jag. Med lätt tunnelseende, illamående och ben där mjölksyran fullkomligt sprutade avslutade jag passet innan jag ramlade ihop i fosterställning på tjockmattan. Benen bar inte för nedjogg knappt.

Men jag känner mig så nöjd med passet. Jag vågade satsa och utmana mig själv. Nu har jag höjt ribban. Så länge jag får vara frisk och hel kommer jag inte sänka den igen.

Har ni lyckats maxa ett pass någon gång att ni knappt kan stå på benen efteråt?

img_6661

Fantastiska fyror

Igår var det onsdag. Intervallonsdag med grymma klubben. Fantastiska fyror stod på programmet. Eller Norska superintervaller, Björgenintervaller eller Dödsfyror. Kalla det vad ni vill. Kärt barn har många namn. Jag gillar namnet fantastiska fyror. Detta är bland mina favoriter när det kommer till intervaller. Upplägget är enkelt

Uppvärmning – ordentligt
4*4 minuter med 4 minuters vila mellan varje intervall
Nedvarvning

Enkelt. Snabbt avklarat. Skitjobbigt. Utmanande. Roligt.

Syftet med passet är att höja den maximala syreupptagningsförmågan. Som Håkan beskriver det: Man skall träna upp både hjärta/lungor att leverera ut en massa syre och musklerna skall tränas att ta emot och använda detta syre. Här är det mjölksyrafest på hög nivå.

En sak jag tycker om med detta pass är att det fungerar lika bra för nybörjare som rutinerad. Ingen behöver anpassa och springa kortare eller färre intervaller. Man kör efter sin egen förmåga. Det är också ett pass som fungerar bra trots att vi är ca 100 stycken på intervallträningarna. Vi delar in oss i två grupper och den ena gruppen vilar när den andra springer. Smidigt när vilan är lika lång som intervallen.

Hur gick det igår då? Jag funderade på vilken tid jag hade när vi körde 800-ingar för två veckor sedan och tänkte att lite snabbare kan vi nog springa. Så jag föreslog 55 sekunder/varv. Vi körde så första intervallen. Men det kändes lite för långsamt för mig. Man ska ju få mjölksyra på detta pass. Så jag drog på lite, kanske lite för snabbt första varvet. Men sedan hittade jag ett bra tempo 52-53 per varv blev det. De jag brukar spriga med släppte tyvärr och jag fick köra mitt eget race. Men det gick ju bra det också. Kanske att jag hade haft någon sekund mer att ge. Men jag var ändå rejält trött efteråt. Ett roligt pass!

Jag slängde ett öga tillbaka i tiden för att jämföra med vad jag hade för tider innan barnen kom. Jag körde två pass intervaller då och de var ungefär i tid som denna gång. Trodde jag var i bättre form fortfarande. Kanske börjar bli dags att göra ett försök på milen snart och se vad jag kan pressa på den. Kanske inte är så illa som jag tror med löpformen. Hoppas!!!

  

Triathlondag med NocOut

I lördags var det dags för klubbens första triathlondag för 2016. Eftersom det är vinter har vi ett upplägg som delvis är inomhus. Vi simmade inomhus i Ljungsbro simhall och sedan körde jag ett spinningpass med detagarna innan vi samlades för ett löppass utomhus.

Det är alltid roligt att komma iväg på en uppstyrd aktivitet. Det är bra med lite sparring och trevligt med sällskap. Tack alla som var med. Jag ver rejält trött på eftermiddagen och somnade skönt i soffan en stund.

Passen är upplagda så att man kan vara med oavsett nivå. Lördagens tema var styrkebetonade pass. Följande upplägg hade vi.

Simning (60 minuter)

Insim: 200 m valfritt + 4*50 m accelererande + 4*(25 m teknikövning + 25 m sammansatt)

Huvudpass: 2-4 serier (beroende på hur mycket man hann med)
200 m fart 1 + 2*100 m fart 2 + 4*50 m fart 3 + 8*25 m fart 4-5

Avbad: valfritt

Jag hade en bra känsla i vattnet. Men det gick nog ganska långsamt. Måste jobba med fart och teknik.

Spinning

Här var det jag som ledde passet. Tanken var ett pass på 60-75 minuter beroende på hur snabbt efter simningen vi kom igång. Jag körde två ganska långa backar (4-5 låtar lång). Mycket sittande och triathloninspirerat. Klättring  varvat med omkörningar. Emellan de två backarna körde vi 30-30 intervaller för att få in lite mer spurter/omkörningar.

Passet kunde nog i princip bli precis så jobbigt som var och en ville. Själv körde jag på rejält vilket resulterade i stumma ben på löpningen.

Löpning

Uppvärmning 500 m till startposition.

Sedan 3 stycken serier enligt följande: 3 min i marathonfart + 3 min i halvmarafart + 3 min i milfart + 1 min gå-/joggvila

Nedjogg tillbaka till simhallen.

Jag hade först och främst inte mycket kraft kvar i benen efter spinningen. Dessutom fick jag sinnesförvirring när jag skulle packa och tog mina Asics Hyperspeed. De är inte lämpade för löpning i vinterväglag. Även om det var ok sandat på vissa ställen så gled jag och slirade så fort jag försökte ta i. Kunde inte alls hålla de farter jag hade tänkt mig.