Bristande motivation

Nästan alla bristande motivation någon gång. Vissa mer eller oftare än andra. Jag får ofta kommentaren att jag är duktig, inspirerande, ambitiös och så vidare. Det kanske jag är också. Oftast. Men jag får också motivationsbrist ibland. Den här vintern, främst efter nyår, har varit en stor motivationssvacka på flera plan.

  • Träningen – att vara konstant förkyld är inte positivt för motivationen.
  • Bloggen – att inte kunna träna när man skriver träningsblogg är inte heller så upplyftande direkt.
  • Läsa bloggar – att inte ha lust att blogga innebär för mig även att jag blir sämre på att läsa bloggar. Det ger mig, dumt nog, någon slags prestationsångest.
  • Viktresan är inte avslutad. Mitt omtag denna vår är inte ens påbörjad. Jag har inte haft någon som helst motivation. Men jag tänker att det hänger ihop med mina andra punkter. Så jag är på banan igen snart. Hoppas jag i alla fall.

Motivation på G

Men jag känner ändå att den kommer krypande. Motivationen alltså. Jag känner lusten komma tillbaka. Jag ska försöka att inte gå all in så att motivationen dränks i att jag vill för mycket. Så jag försöker starta med lite i taget. Små steg. Jag vill ju att detta ska blir bra.

  • Bli frisk och komma igång med träningen är nog nyckeln till det hela skulle jag säga.
  • 4 blogginlägg i veckan ska jag försöka med från och med denna vecka.
  • Jag har en del saker jag vill piffa till med bloggen. Nytt tema, ny bild, omstrukturering av kategorier och en massa annat. 2 saker i månaden känns rimligt att beta av känns det som just nu. Det kan bli annorlunga fram över. Men förhoppningsvis ska vi få ordning på min trista blogg här i vår.
  • Viktresans omstart kommer. Den kommer. Till sommaren SKA jag ha nått mitt mål. Jag måste bara gräva djupt i motivationssvackan för att komma igång.

Prestation, mål och inspiration

Nu måste vi bara prata lite om det här med prestation.

Är det så viktigt att prestera? Att hela tiden förbättra sig och utvecklas? Eller kan det bli för mycket? Kan det bli en träningshets som i sin tur blir en negativ spiral? Är det viktigt att vara bättre än andra? Är det verkligen så hemskt att bara mysträna det man tycker är kul ett par gånger i veckan och vara nöjd med det? Är det skillnad på elit och motionär?

Jag har tänkt mycket på det här den senaste tiden och känner att jag faktiskt har ändrat mig lite. Kanske handlar det om mognad eller om att jag helt enkelt har börjat accepterat mina begränsningar.

För mig är det periodvis viktigt att prestera. Eller det blir en morot för utveckling och förbättring. En måttstock för att den träning jag gör är rätt. Dessutom peppar och motiverar det mig. Det gör träningen rolig. Jag är dock noga med att sätta upp prestationen/målet utifrån mina egna förutsättningar oavsett vad andra runtomkring mig har för mål eller anser om mina. Tidsram, familjeliv, träningsmöjligheter, eventuella skador och en massa andra saker spelar in här. Förut hade jag en viss tendens att dras med i andras mål. Att triggas av att springa ett lopp på en viss tid eller träna på ett visst sätt fast det kanske inte var det mest optimala för mig.

IMG_4976

Den här tjejen inspirerar min simning <3

Jag har också på ett sätt slutat att mäta och jämföra mig med andra när det handlar om prestation. Jag försöker bara se till mig själv och tävla mot mig själv. Dock så taggas jag av strävan att bli lite snabbare så att jag kan simma lika snabbt som Lotta även om jag inte störs det minsta av vetskapen om att det aldrig kommer hända. Eller varför inte vara lika stark på cykel som Lisa eller en annan Lotta? När det handlar om löpning kan jag bara drömma och se mig om i stjärnorna att vara lika snabb som Susanne i klubben. Jag inspireras av dessa starka kvinnor, men accepterar och har inga problem med att jag har mina begränsningar. För mig är det inte längre viktigt att vara bättre än andra, men starkare och snabbare personer inspirerar mig att utvecklas och bli bättre än jag tidigare varit. Det känns som en befrielse att ha landat i det tankesättet. Det har givit mig mer ro att fokusera på mig själv och min träning. På det jag vill göra och tycker är roligt. Men kanske främst det jag och min kropp behöver för att nå de mål jag vill uppnå.

Så vikten av prestation ska vi inte förminska. Den kan föra otroligt mycket positivt med sig. Men om man inte är medveten om sin egen kapacitet och förmåga kan det kanske bli negativt. Då finns kanske risken att man fastnar i en ohälsosam träningshets där kraven är mycket högra än vad som är rimligt. Om man verkligen vill slå en person som är bättre, men man inte når dit, vad händer då? Hur påverkar det den mentala biten? Självförtroendet och motivationen? Vad händer med kroppen om detta leder till att man pressar sig för hårt? Är det då skadorna och sjukdomarna kommer?

Men vi ska inte heller glömma vikten och det positiva i att träna utan krav heller. Jag tror att alla människor (kanske elit undantaget) mår bra av det ibland. Det behöver ju inte betyda att man ska dra ner på träningen eller släppa fokus på saker som kroppen mår bra av. Men man behöver inte alltid träna för att bli snabbare eller starkare. Man kan träna för att man mår bra av tillståndet just där och då. Jag kallar det mysträning. Där löppassen inte sker utifrån ett planerat schema utan jag kan gå ut och jogga 5 kilometer i lugn takt bara för att få frisk luft, njuta av naturen och rensa tankarna lite.

Vad vill jag ha sagt då? Gör det som passar dig. Det som triggar och motiverar dig till en träning som du mår bra av. Som din kropp mår bra av. Se bara till att du är medveten om vad du gör. Lyssna på kroppen. Ge den utmaningar när förutsättningarna är rätt. Ge den prestationslös träning när den behöver det. Hitta balansen och det hälsosamma i det du gör. Vad som är det för någon annan behöver inte alls vara samma sak för dig.

Var rädda om er där ute!

Sommar 2014 023

Tips för att hålla träningsmotivationen uppe

Jag är med i ett nätverk för svenska hälso-/träningsbloggare. Varje vecka publicerar vi ett blogginlägg på ett specifikt tema. Denna vecka handlar det om Mina bästa tips för att hålla träningsmotivationen uppe.

Det här med träningsmotivation är en svår nöt tycker jag. Det är så individuellt och så beroende av livssituation, årstider, mål, stressnivå, jobbsituation, familjesituation och så vidare och så vidare. Allt runtomkring mig påverkar min träningsmotivation på ett eller annat sätt, olika mycket vid olika tillfällen. Jag tror att vi alla kommer i svackor någon gång. Jag tror rent av att svackor kan vara nyttiga för just motivationen. Man måste tillåta sig att ha svackor då och då.

Vi har alla dagar där vi hellre ligger i soffan med en kopp te och tittar på TV istället för att träna. Ibland blir dessa dagar till veckor och månader. Till exempel efter en stor tävling eller ett uppnått mål kan luften lite gå ur en. Man kanske går in i en lite lugnare period brukar och då kan motivationen dippa lite ibland. Hur gör jag för att hålla motivationen uppe då? Det är inte alls säkert att detta fungerar för dig, men det fungerar för mig.

Ha ett tydligt mål med träningen
Jag får bäst flyt i träningen om jag har ett klart mål att jobba mot. Det kan vara ett lopp, antal sprugna kilometrar per år, antal pass på en månad, milen på en viss tid eller liknande. Nästa år är jag anmäld till Halvironman i Jönköping. Det är även tänkt att jag ska springa Stockholm Marathon om jag får sällskap.

Jag har inte alltid mål uppsatta. Jag kan absolut ha perioder med bara mysträning som jag kallar det för. Men då har jag lite svårare att få till tillräckligt mycket träning för att känna mig nöjd. Dock känns dessa perioder nödvändiga ibland. De blir lite av viloperioder för kroppen och boostar motivationen rejält.

Dela upp i delmål
Jag tycker om att dela upp mina mål i delmål. Inför lopp kan det vara att jag ska träna ett visst antal pass per vecka eller att jag vid en viss tidpunkt ska klara en viss sträcka på en viss tid. Så fokuserar jag på det delmålet istället. Detta fungerar bra när till exempel slutmålet är lite större. När det finns en risk för att man inte hinner ändra fram om man inte sätter upp delmålen.

Träningsform man gillar
Alla träningsformer är bättre än att ligga på soffan. Det handlar om att hitta det som fungerar för just mig personligen. Om man gör något man inte tycker är så roligt så är risken större att man tröttnar. Så hitta något du tycker om helt enkelt.

Träna med vänner
Det är inte säkert att detta passar alla. Även om jag tränar bra själv så tycker jag om att träna med sällskap. Det gör träningen snäppet roligare. Dessutom får man det sociala på köpet. Som småbarnsmamma som lägger den mesta av sin tid på familj och träning så blir vännerna ibland lidande. Därför försöker jag boka in träningsdejter. Har man bestämt med någon annan är risken dessutom mindre att jag ställer in. Igår fick jag till exempel ett bra pass med Anna. Samtidigt som vi avverkade av kilometer efter kilometer så betade vi även av samtalsämning som småbarnslivet, träning, politik och lite till.

Träningsplanering
Jag har gjort en planering på veckonivå för min träning. Det gör det mer överkomligt tycker jag. Lättare att se framåt utan att det känns så betungande, samtidigt som jag ofta taggar till och vill ha en bra vecka. Jag tar liksom en vecka i taget vilket gör det mer hanterbart.

Vila
Jag tillåter mig att vila när det känns som att kroppen behöver det. Träningen får inte bli ett stressmoment. Det ska vara ett sätt att koppla av och hämta energi. Därför tillåter jag mig att ha svackor ibland. Jag inbillar mig att det rentav kan vara nyttigt ibland.

Jag skulle kunna radda upp ett gäng punkter till som kanske kan bidra till att träningsmotivationen håller i sig. Men jag vill samtidigt bespara er ett inlägg som är lika långt som ekvatorn. Så jag tror jag nöjer mig där.

IMG_6097