Efter regn kommer solsken

För mig är det extremt viktigt att vila ordentligt efter att jag varit sjuk. Jag vill inte riskera att bli sjuk igen eller dra på mig något allvarligare. Förmodligen skulle jag kunna komma igång med träningen någon dag tidigare än jag faktiskt gör. Men vad spelar det för roll? En dag hit eller dit?

Fram tills idag hade jag inte tränat på tre veckor. En förkylning övergick i min sedvanliga hosta från någon varm mörk plats. När jag sedan fick någon slags magsjuka/matförgiftning förra helgen tänkte jag att nu kan jag väl inte åka på mer på ett bra tag. Men man ska väl inte jinxa sådär. För denna helg var det dags igen. Magsjuka/matförgiftning en gång till. På mindre än en vecka?!?! Och ingen annan blev smittad. Någon av gångerna.

I lördags var jag som en orkeslös gammal gumma i soffan. Orkade ingenting, inte sugen på mat och ville mest bara vila och sova. Lyckades äta lite på kvällen och vaknade med någon slags övernaturlig energi i kroppen igår. Den energin resulterade i att gräsmattan blev någorlunda fri från löv, att fönstren på nedervåningen blev putsade och att vi fick en riktigt god söndagsmiddag serverad på kvällen.

Detta följde jag idag upp med en promenad och ett pass benstyrka i carporten medan storebror var på föris. Jag hade sagt till Daniel att jag skulle ta det lite lugnt. Att låta kroppen komma igång. Men det är ju svårt när man känner sig stark. Så jag körde på lite mer än jag hade tänkt mig. Ni vet när man redan halvvägs in i passet känner att benen börjar stumna och träningsvärken nästan kommer direkt. Då vet man att man inte alls hållt igen, fast man tänkt göra det. Nu känner jag mig i alla fall på gång igen. Jag hoppas så att jag får hålla mig frisk ett tag nu. Jag behöver kontinuitet i min träning.

Kärlek mitt i misären

Här hemma fick inte pappan i huset den uppmärksamhet han förtjänade idag. Ingen sovmorgon, ingen mysfukost framdukad när han klev upp ur sängen och ingen farsdagsfirande av barnens farfar. Istället fick han redan igår kväll ta hela lasset med barn, ersättning till lillebror och beredskap att ta hand om vakna barn under natten. 

Själv låg jag i fosterställning i soffan medan magsjukan tog all energi jag hade. Som om två veckors förkylning med hosta inte varit nog. Redan förra helgen fick Daniel offra sovmorgnar och annat fix för att jag hade ont i halsen. 

Så samtidigt som min stora kärlek får rodda hem och barn för att jag ska kunna vila i soffan så är det precis detta som gör honom så fantastisk. Han släpper alla andra eventuella planer utan att blinka och sätter familjen först. Så även om han fick öppna paket som var inslagna i emballaget de skickades i och får laga all mat själv hela dagen så hoppas jag att dagen inte varit alltför betungande. Men jag kan konstatera att mina barn har en fantastisk pappa. Kärleksfull och full av humor. Omtänksam och fantasifull. Världens grymmaste!!! Och tänka sig att jag delar livet med denna man. Kärlek till dig Daniel!!!