Status på löpning och rumpa

Min löpning denna vår har inte alls blivit som jag tänkt mig. Jag försöker att inte gräma mig för mycket över det. Det är som det är och det kunde helt klart varit värre. Det är inte många veckor jag inte kunnat springa alls. Men på grund av känningar i sätesmuskeln har löpningen ändå varit begränsad. Jag kan springa lugna pass och ganska långa utan att få ont. Det känns mer som att sätet är ansträngt och stramar. Det blir inte värre så länge jag håller nere tempot. Men jag får inte till några hårdare pass. Flåset får sig inte den träningen jag skulle vilja. Jag blir således inte snabbare heller och får kanske revidera min plan med Linköpings halvmarathon om knappa 2 månader.

Förra veckan blev det ingen löpning eftersom jag fokuserade på jobbet. Men denna vecka tänker jag att jag ska få till den som planerat. Det blir en utmaning eftersom sambon är bortrest en del. Men jag har en plan.

Daniel håller just nu på att utbilda sig till löpcoach. Han har gått första steget och ska gå andra nu till helgen. Därför har han fått i uppdrag att planera min träning fram till halvmaran. Igår var första passet på hans plan. Progressig fartökning stod på schemat idag. Eftersom vi inte visste statusen på sätesmuskeln rikigt så var jag lite försiktig med tempot. Passet blev så här:

2,3 km uppvärmning i mitt långdistanstempo (ca 6-6:15 km/h)
1 km 5:43 km/h
1 km 5:34 km/h
1 km 5:23 km/h
1 km 5:15 km/h
2,2 km nedvavning i samma fart som uppvärmningen

Sammanfattningsvis. Första 4 kilometrarna kände jag ingenting i sätesmuskeln. De två andra fartökningarna kändes det lite ansträngt men inte mer. Inte ont eller så. Men jag hade order hemifrån att det inte fick göra ont. Så intervallerna var egentligen inte så jobbiga när det kommer till hastighet och flås. Jag hade kunnat ta i hårdare om jag varit helt. Men det känns ändå som det går framåt. Det är skönt att jag ändå kan springa även om jag måste ta det lugnt.

Hur går det för er där ute?