Ingen Halvironman i Jönköping

Jag har länge haft målet att stå på startlinjen i Jönköping Halvironman i sommar. Min vinter blev inte alls som jag tänkt. Formmässigt är jag inte alls där jag vill vara. Jag skulle med all säkerhet ta mig runt utan större problem. Inte så snabbt med ändå ta mig runt.

Men ärligt, det känns faktiskt inte alls lockande att anmäla sig bara en dryg månad innan start och känna pressen på att jobba det sista med träningen för att ta mig runt så snabbt som möjligt. Jag tränar för att det är roligt och för att jag mår bra av det. Prestation är inte mitt primära syfte, även om det är en stor del av det som motiverar mig. Så nej, det blir ingen start i Jönköping Halvironman i sommar. Jag har egentligen bestämt mig för länge sedan. Men det har tagit emot att verkligen göra det offentligt. Nästan som att jag klassas som misslyckad att jag inte startar.

Träningen i vinter

Den här vintern har varit sååå dålig när det gäller träningen. Problem med hosta har påverkat min träning mer än någonsin. Jag är inte helt bra än även om det är mycket mycket bättre. Jag har varit på läkarbesök och gjort lungröntgen som inte visade något. Man har tagit bort mina starka mediciner jag hade mot förkylningsastman och det är nästan som att det var då det vände och blev bättre. Jag har en korttidsverkande att ta vid behov. Samt en nässpray som ska ta bort den täppta känslan i näsan. En grundlig utredning väntar när kortisonet är ur kroppen.

Jag vill verkligen inte ställa mig på startlinjen och inte känna mig i form. Jag vill kunna prestera och vara nöjd efteråt. Det kräver både tid och pengar som insats för att ta sig runt en sådan utmaning. Jag tycker inte det är värt det. Många säger att tiden inte spelar någon roll, och jag håller med. Det är egentligen inte tiden det handlar om. Det är känslan att vara i form och förberedd. Jag vill känna mig redo och laddad. Inte stressad och otränad.

Vad blir det istället?

Jag har inte riktigt velat släppa tanken på att köra ett tri-lopp ändå. Kanske något som går senare så att jag har mer tid på mig att träna och komma i form. Tankarna går just nu på Tjörn Medeldistans. Jag har några klubbkompisar som ska dit. Bland annat min vapendragare från Jönköping förra året, Mia. Det skulle vara skoj. Men det ska passa med familjelivet och jobbet. Jag vill också känna att jag kan träna ordentligt innan det. Jag behöver en gång för alla bli kvitt min obekvämhet i öppet vatten.

 

På plats i Jönköping

Igår packade jag och Mia in alla våra grejer i bilen och åkte ner till Jönköping. Jag lämnade sambo och barn hemma och gick in i bubblan helt. Jönköping ligger bara dryga timmen från Linköping så det är ett bra avstånd. Man kan i princip glömma något hemma och hinner hämta det. Jag har dock inte kommit på något än som tur är. 


När vi kom ner checkade vi in på hotellet och lämnade cyklarna på rummet innan vi gav oss av till expoområdet för registrering. Vi hade räknat med mer köer och lite mer stress. Men det gick smidigt. Så nu är ryggsäcken uthämtad och armbandet på armen. Startnummer 380 har jag om man vill följ mig imorgon. 


Efter registrering gick vi direkt till preracemötet. Det innebär en genomgång av regler. Men även en hel del pepp och tips som kan vara värdefullt att ha med sig. Imorgon har 76% av startfältet aldrig startar i en Ironmantävling förut. Det är tydligen rekord. 

Efter mötet gick vi och åt. I år fick man en matbiljett som fungerade på 7 restauranger. Bara att välja. Vi åt pasta med kycklinggryta på Esters kök. Jättegod mat men för lite. Jag blev inte riktigt mätt. 

Efter maten gick vi och kollade in växlingsområdet. Vi hade tur, för man fick gå in och kolla. Jag har verkligen jättetur med placeringen av cykeln. Nästan längst ut på en rad kanske 15-20 meter från cykel ut. Jag vill helst ha cykeln nära där man ska ut/in på cyklingen. Ju mindre man behöver springa med cykeln i växlingsområdet desto bättre. 

Sedan åt vi glass innan vi gick ner till simstarten igen. Vi kollade återigen in simbanan lite. Den känns bra. Man simmar i en rektangel. Den känns helt klart inte extremt lång och man såg hela banan. 


Till slut hamnade vi på hotellrummet. Där packade vi påsarna och fixade i ordning cyklarna innan vi slappade och sov. 

Idag ska vi simma lite av banan och sedan checka in cyklarna. Efter det är de flesta förberedelserna avklarade. Då börjar den sista delen av förberedelserna. Jag är faktiskt inte så nervös. Jag ska väl kunna ta mig i mål även om löpningen kommer gå bra mycket långsammare än jag hoppats på. 

Håll en tumme eller två för mig imorgon! 

Ingen halvmara i juni

Igår var en riktigt energikrävande dag. En som läggs till handlingarna som en mindre bra dag. När Daniel kom hem från jobbet var jag helt slut mentalt. Då hade jag dessutom en kväll med dubbla träningspass inplanerat. Dagen fick dock ändå ett helt ok avslut.

Avstår Linköpings halvmarathon
Dagens största energibov var nog beslutet att avstå Linköpings halvmarathon och alla tankar kring det. Inget svårt beslut i sig. Jag vet att det är det rätta. Men det är ändå en omställning och något som resulterar i besvikelse och frustration.

Jag pratade med en sjukgymnast på Motions- och idrottsskadeenheten i Linköping. Han rekommenderade att jag vilar 3-4 veckor från löpningen. Sedan börja lugnt igen. Mitt problem har ju varit att jag inte kan springa hårdare pass, för då får jag ont igen. Men bara jag är smärtfri i vardagen så går lugna pass bra. Så min strategi får bli att bygga lugn distans när jag kommer igång med löpningen igen.

Tempo, mjölksyra, intervaller och flås får jag träna på cykeln nu fram till Jönköping. Det ska gå det också. Alla annan träning än löpningen får och ska jag träna som vanligt.

Strech och rebahövningar kommer bli en central del i vägen mot Jönköping nu. Jag har gjort det fram tills nu också, men inte alls så mycket som jag borde. Jag har en hel del övningar som sjukgymnasten tyckte lät bra. Så jag ska köra vidare med dem.

Daniel och jag har en plan för hur jag ska bygga upp och bli smärtfri. Hur jag ska kunna löpträna som vanligt igen. Jag längtar så efter det. Hade sett fram emot en vår med mycket löpning. Jag får spara det till nästa vår. Tur att jag har Daniel som peppar mig. Annars hade jag nog brutit ihop i soffan igår kväll.

Positiv energi
Jag hade dock en bra dag på många sätt ändå igår. TIllfällen som ger massor med energi och som gjorde att jag ändå kunde somna med ro i själen och förväntan inför det jag har framför mig.

Jag hann med en kopp förmiddagste hos fina Lotta som går hemma och väntar på sitt andra barn. Dessutom hade jag en dag hemma med mina två små prisnar. De ger verkligen en massa härlig energi även om de gnäller och busar en till vansinne ibland.

Spinningpasset på kvällen var precis vad jag behövde som avslut. Jag gick in i salen trött och opeppad. Men med grymma deltagare taggar man till. De antog varenda utmaning jag hade i bakfickan till dem. Efter spinningen fick jag till ett bra rehabpass med efterföljande strech.

20121030-060605.jpg

Materialsport

Ja triathlon är helt klart en riktig materialsport. Med tre grenar finns det mycket att plöja ner pengar i. Jag har en hel del saker redan men vissa saker behöver uppdateras och en sak behöver köpas till. Jag hade tänkt köpa en redan till Kalmar förra året. Men snåljåpen i mig tänkte om vilket jag kanske ångrade lite i efterhand. Men det är mycket pengar. Helt klart det en triathlet lägger mest pengar på. En ny cykel. En tempohoj ska nu inhandlas. 

Jag vet eventuellt vad jag vill ha redan. Men jag ska inte utesluta något. Tänk om någon kunde ge mig värsta bästa cykeln bara så där. Sååå om ni har mycket pengar som ni inte vet vad ni ska göra av så kan ni alltid sponsra en föräldraledig bloggande nybliven tvåbarnsmamma som brinner för träning. Hon är inte direkt snabb eller snygg heller. Men hon gör det med hjärtat. Hahaha så kom igen nu!!! 

Nej men allvarligt. Om ni har några tips på prisvärda bra cyklar så tipsa mig gärna. Vilket är ditt favoritmärke/modell som jag inte får missa att spana in? Du kanske rentav har en begagnad pärla i förrådet som du har tänkt sälja?

För övrigt behöver jag då kanske införskaffa en ny hjälm som matchar cykeln. Och en ny baddräkt eftersom den andra är så sliten att man snart ser huden genom det svarta. Så för alla andras skull ska jag piffa upp mig i bassängen. Löparskor blir det väl ett par nya till våren också. Annars sliter jag på det jag har. Uppdateringar får ske när jag börjat jobba igen. Man blir inte miljonär gällande pengar på att vara hemma. Men miljardär på känslor och kärlek blir man däremot. 

Bjuder er på en bild av min racer-pärla som gjorde mig sällskap i Kalmar.