Race report Jönköping 70.3 del 1 – innan start

Igår var det dags. Det jag tränat för det senaste halvåret –  Jönköping 70.3. Eller en Halvironman då. En dag med både leenden och tårar, energi och utmattning, glädje och lite tårar. Men jag tänker inte börja med loppet. En tävling som den här kräver en hel del förberedelser. Jag har skrivit om dem innan. Men jag tänker fortsätta med att skriva klart om dem. 

Provsimning av banan

I lördags morse, dagen innan tävlingen, mötte jag och Mia upp Lisa för att provsimma lite av simbanan. Det var en fantastisk morgon med sol och lugnt vatten. Jag fick direkt en bra känsla i simningen och kände förhoppning inför tävlingsdagen. Jag känner ju inte direkt förutsättningslös kärlek till simning i öppet vatten ännu. Även om jag inte ger upp hoppet. 

Dock strulade min klocka. Jag hade helgen till ära plockat fram min gamla Garmin eftersom den har multisport-funktion vilket passar ypperligt för tri-tävlingar. Klockan stängde bara av sig hela tiden. Trots att jag laddat den började den blinka om dåligt batteri. Det har hänt en gång tidigare och då fungerade det med att rensa historiken. Eftersom Daniel och prinsarna bestämt sig för att komma och sova över sista natten så kunde ju Daniel ta med sig sin klocka ner. Så var det löst. 


Efter simningen begav vi oss av mot hotellet för att fixa iordning det sista innan cykel check in. Då passerade vi en kille som kraschat på cykel och inväntade ambulans med honom. Ingen tävlande dock. 

Checka in cyklarna

När vi äntligen kom tillbaka dubbelkollade vi att allt fanns i påsarna innan vi gick mot växlingsområdet för att checka in cyklarna. Då märkte jag att jag inte kunde svänga åt höger. Upptäckte att fästet som bromsklossarna sitter på tog emot ramen och gjort en liten skada i lacken. Jag hade haft inne cykeln i veckan för att fixa med bromsarna så att jag kunde ha Daniels värsting-hjul på under tävlingen. Något måste ha hänt när vi fraktade cyklarna för jag cyklade ju på fredagsmorgonen. Men det här fanns inte en chans att jag kunde cykla med. Kände stressen och paniken. Ringde Daniel för råd. Kom då på att det fanns cykelservice på Expo-området så jag traskade dit. De såg att bromsen var för löst spänd, eller hur man nu ska förklara. Cykel-mekar-termer är inte min styrka. Killen gjorde en justering och jag gick ut igen. Testade bromsen lite, det knäppte till och var tillbaka i samma läge. Blev rejält osäker på start här. Gick in igen och fick hjälp en gång till. De sade att det såg ut att vara en märklig konstruktion med små marginaler. Men de drog åt, jag provcyklade och det kändes bra. Drog en stor lättnadens suck och gick till växlingsområdet. 

Väl där gick allt bra. Vi hade ju besökt det redan dagen innan så vi hade koll och det gick snabbt. Efter det åt vi lunch med Lisa, Andreas och Oliver. Det blev kycklingspett och ris på Grekiska kolgrillsbaren. Riktigt gott!!! 

Reka cykelbana

Mätta och nöjda tog vi vägen förbi expoområdet för att shoppa lite. Det blev två linnen. Jag träffade även på Bloggar om hälsa-vännen Maria och hennes familj en sväng. Kul att träffa dem igen. Det var ett tag sedan. Efter det gick vi till hotellet tajmat med att mina tre hjärtan anlände. Jag hjälpte dem med grejerna innan jag och Mia tog bilen för att reka lite av cykelbanan. I efter cirka 6 kilometer skulle det komma en backe som alla pratade om. Brant, jobbig och mjölksyrasprutande ryktades det om. Så vi ville se den så vi kunde se vad vi hade framför oss. Ni vet kunna förbereda sig på mjölksyrafest och stumma ben redan i förväg. En perfekt grej att drömma mardrömmar om natten innan tävlingen. Vi hittade rätt till slut och kunde konstatera att det handlade om en 3 km lång och seg backe, dock inte jättebrant. Trivsam skojade Mia lite senare. Döjobbig kände jag och insåg att jag hade för lite backträning i benen.

Efter lite slapp på hotellrummet gick vi och åt en fantastisk god pasta på Freddies. Det blir många nya restauranger dessa dagar om man tänker på julikalendern i bloggnätverket. Alltid trevligt ju. Men vi åt upp och gick direkt tillbaka för de sista förberedelserna på hotellet. 

Vi packade väskorna för att kunna åka checka ut snabbt på morgonen. Gjorde i ordning de vita påsarna med det vi ville ha efter loppet. Blandade sportdrycken som skulle sitta på cykeln. Vi duschade, rakade benen, målade naglarna och färgade ögonfransar och bryn. Kan låta fåfängt. Men sådant gör jag sällan annars och det är precis sådana saker som får mig att slappna av och inte bli så nervös. Perfekt uppladdning. Även om jag inte skulle va så snabb skulle jag va snygg. Eller ja något sådant. 

Tävlingsdagen

Natten var bra. Jag vaknad med lite fjärilar i magen. Vi vaknade i tid. Åt en frukost med ostkaka, nutellamackor, frukt och annat gott. Fullproppade med kolhydrater packade vi in våra saker i bilen innan vi begav oss till växlingsområdet. 


Först skulle jag pumpa däcket och eftersom jag hade Daniels hjul hade han visat mig hur det funkade med ventilförlängaren vid punktering. Nu satt översta delen löst och jag fick inte dit den. Det visade sig att den satt upp och ner. Hahaha snacka om nerver. Jag preparerade cykeln med flaskorna, snackade med lite folk, önskade lycka till, gick på toa och försökte ladda. Slöt upp med ett gäng grymma tjejer och började kränga på mig korvskinnet, eller ja våtdräkten. Speakern, som för övrigt var grym, tog denna bild på oss. Några minuter senare hade vi lämnat växlingsområdet och begett oss mot starten. 


Starten går till så att man självseedar sig genom att ställa sig vid förväntad simtid. Klockan börjar rulla när man kliver i vattnet. Det fungerar fantastiskt bra och gör att trängseln i starten och vattnet är mycket mindre. 

Jag stod med Lisa, Jessica, Fredrik och några till. Jag hade inte träffat Daniel och barnen på morgonen. Tittade efter dem men såg dem inte. Så stod de plötsligt där. Precis vid en öppning till fållan. Jag kunde glida ut och ge dem varsin puss. Det kändes bra i hjärtat. 

Tankarna inför simningen kändes ganska bra. Jag hade provsimmat vattnet dagen innan. Det var bra temperatur, rullande start och halva distansen jag körde i Kalmar för två år sedan. Distansen kändes under kontroll. Det som skulle kunna ställa till det var känslan i vattnet, trängsel och att bli störd av andra medtävlande. 

Så fick vi plötsligt gå i. Loppet var igång…