Inspirationskällor

Det finns så mycket som inspirerar mig. Kanske främst människor där ute som på något sätt utstrålar en energi som smittar av sig på andra. Det kan handla om träning, hälsa, matlagning, bakning och annat pyssel. 

Denna vecka delar vi i Bloggar om hälsa med oss av vad som inspirerar oss. Hos Malin kan du få tips om hur just du kan hitta inspiration. 

Småbarnsföräldrar

Andra föräldrar med småbarn som får ihop sin vardag så bra. Människor som pusslar jobb, småbarn, mat, hem och allt annat i vardagen. Föräldrar som väljer en aktiv livsstil och får livet att gå ihop med allt vad det innebär. Jag har massor av dessa runtomkring mig. Jag läser flera bloggar i precis denna kategori. 

Prestationer

Det finns några människor runt omkring mig som inspirerar mig på ett lite annat sätt. Kvinnor vars prestationer är helt galet makalösa. De ligger i en helt annan division än mig. De genomför lopp på tider som jag inte skulle klara ens om jag gick ner 10 kilo och tränade på heltid. 

Men det som inspirerar mig är att de genomför detta trots att de är i min ålder. Inget negativt alltså. Så gamla är vi inte. Men de ger mig inspirationen att det liksom inte är för sent. Man kan peaka och persa även när man fött barn och fyllt 40. Det finns många men jag måste ändå nämna två namn. Alla kvinnor och klubbkompisar med barn och heltidsarbete. Som pusslar vardag med träning på en nivå som är Sverigetopp i sina åldersklasser. 

Susanne Bornmar som precis tagit sig under 38 på milen. Hon kom typ sjua på Lidingöloppet och bara radar upp pallplacering efter pallplacering. 

Tina Fastesson som blev femte dam, tvåa i sin age group och bästa svenska på Ironman i Kalmar i augusti. Dessutom tackade hon ja till Hawaii-platsen och tog sig förra helgen i mål på Ironmantävlingen med stort I. Imponerande minst sagt. 

Kvargsekten 

Det finns några fantastiska tjejer som går under namnet kvargsekten. De har gjort liknande viktresa som jag, med samma kostcoach. Vi delar erfarenheter, recept och peppar varandra. Jag är glad att de finns när stödet behövs. Anna, Mia och Cissi är klipporna som vet precis de rätta orden när man dippar i motivationen. Löv ju girls. 




Pojkarna

Sist men inte minst. Mina två söner inspirerar mig på ett helt annat plan. För deras skull vill jag leva ett aktivt liv och vara en förebild. Dessutom motiverar de mig att vara stark, hel och frisk för att ha energi till vardagen med dem. 

Prestation, mål och inspiration

Nu måste vi bara prata lite om det här med prestation.

Är det så viktigt att prestera? Att hela tiden förbättra sig och utvecklas? Eller kan det bli för mycket? Kan det bli en träningshets som i sin tur blir en negativ spiral? Är det viktigt att vara bättre än andra? Är det verkligen så hemskt att bara mysträna det man tycker är kul ett par gånger i veckan och vara nöjd med det? Är det skillnad på elit och motionär?

Jag har tänkt mycket på det här den senaste tiden och känner att jag faktiskt har ändrat mig lite. Kanske handlar det om mognad eller om att jag helt enkelt har börjat accepterat mina begränsningar.

För mig är det periodvis viktigt att prestera. Eller det blir en morot för utveckling och förbättring. En måttstock för att den träning jag gör är rätt. Dessutom peppar och motiverar det mig. Det gör träningen rolig. Jag är dock noga med att sätta upp prestationen/målet utifrån mina egna förutsättningar oavsett vad andra runtomkring mig har för mål eller anser om mina. Tidsram, familjeliv, träningsmöjligheter, eventuella skador och en massa andra saker spelar in här. Förut hade jag en viss tendens att dras med i andras mål. Att triggas av att springa ett lopp på en viss tid eller träna på ett visst sätt fast det kanske inte var det mest optimala för mig.

IMG_4976

Den här tjejen inspirerar min simning <3

Jag har också på ett sätt slutat att mäta och jämföra mig med andra när det handlar om prestation. Jag försöker bara se till mig själv och tävla mot mig själv. Dock så taggas jag av strävan att bli lite snabbare så att jag kan simma lika snabbt som Lotta även om jag inte störs det minsta av vetskapen om att det aldrig kommer hända. Eller varför inte vara lika stark på cykel som Lisa eller en annan Lotta? När det handlar om löpning kan jag bara drömma och se mig om i stjärnorna att vara lika snabb som Susanne i klubben. Jag inspireras av dessa starka kvinnor, men accepterar och har inga problem med att jag har mina begränsningar. För mig är det inte längre viktigt att vara bättre än andra, men starkare och snabbare personer inspirerar mig att utvecklas och bli bättre än jag tidigare varit. Det känns som en befrielse att ha landat i det tankesättet. Det har givit mig mer ro att fokusera på mig själv och min träning. På det jag vill göra och tycker är roligt. Men kanske främst det jag och min kropp behöver för att nå de mål jag vill uppnå.

Så vikten av prestation ska vi inte förminska. Den kan föra otroligt mycket positivt med sig. Men om man inte är medveten om sin egen kapacitet och förmåga kan det kanske bli negativt. Då finns kanske risken att man fastnar i en ohälsosam träningshets där kraven är mycket högra än vad som är rimligt. Om man verkligen vill slå en person som är bättre, men man inte når dit, vad händer då? Hur påverkar det den mentala biten? Självförtroendet och motivationen? Vad händer med kroppen om detta leder till att man pressar sig för hårt? Är det då skadorna och sjukdomarna kommer?

Men vi ska inte heller glömma vikten och det positiva i att träna utan krav heller. Jag tror att alla människor (kanske elit undantaget) mår bra av det ibland. Det behöver ju inte betyda att man ska dra ner på träningen eller släppa fokus på saker som kroppen mår bra av. Men man behöver inte alltid träna för att bli snabbare eller starkare. Man kan träna för att man mår bra av tillståndet just där och då. Jag kallar det mysträning. Där löppassen inte sker utifrån ett planerat schema utan jag kan gå ut och jogga 5 kilometer i lugn takt bara för att få frisk luft, njuta av naturen och rensa tankarna lite.

Vad vill jag ha sagt då? Gör det som passar dig. Det som triggar och motiverar dig till en träning som du mår bra av. Som din kropp mår bra av. Se bara till att du är medveten om vad du gör. Lyssna på kroppen. Ge den utmaningar när förutsättningarna är rätt. Ge den prestationslös träning när den behöver det. Hitta balansen och det hälsosamma i det du gör. Vad som är det för någon annan behöver inte alls vara samma sak för dig.

Var rädda om er där ute!

Sommar 2014 023