Aktiva barn

Som mamma till två små söner och samtidigt intresserad av träning och hälsa, är mina barns aktivitetsnivå, hälsa och välmående något som ligger mig extremt varmt om hjärtat. I söndags såg jag och sambon första avsnittet av Kalle Zackari Wahlströms nya serie Gympaläraren. Kalle återvänder till sin gamla högstadieskola för att under en termin vara med på idrottslektionerna. Hans gamla idrottslärare arbetar fortfarande där. Det är en tänkvärd serie och jag tar med mig en hel del funderingar och tankar efter att ha sett första avsnittet.

I programmet var närvaron på idrottslektionerna skrämmande låg. Inställningen från eleverna under all kritik. Hur har det blivit såhär? Jag känner inte alls igen det från när jag gick på högstadiet. Vart gick det fel? Kan det vara så att skolan i programmet är ett extremfall, eller är den representativ för dagens ungdomar? Kan det vara så att jag kom från en klass/ort där deltagandet var över genomsnittet även för att vara då? I min klass spelade nog över hälften av klasskamraterna fotboll. Både killar och tjejer. Jag minns att det bara var ett fåtal elever som skolkade ibland och nästan alla hade ombyte med sig.

Vart ligger ansvaret? Överallt läser man att skolans resurser är för dåliga. Att personalen inte räcker till. Att de inte har möjlighet att finnas där för eleverna på det sätt de verkligen skulle behöva. Elever mår dåligt och ingen ser eller har tid att göra något åt det. Det är konstigt att vi i ett land som kallar oss för välfärdsland inte lägger mer resurser på de som ska vara vår framtid. Om barnen inte mår bra och finner en trygghet i sig själva och samhället under de år där de formas och är som skörast, hur ska de då kunna växa upp till stabila och välmående vuxna?

Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att det inte är skolan som ska skuldbeläggas i första hand. Vi som föräldrar har det största ansvaret för att uppfostra våra barn. Att lära dem respekt för andra människor. Att ge dem kunskap och verktyg att leva ett hälsosamt liv där aktivitet är en självklar del. Om vi vill ha barn som är friska genom hela livet måste vi börja redan när de är små.

  
Det handlar inte om att forma några elitidrottare som ska köra Ironman eller spela landslagsfotboll. Det handlar om att ge våra barn glädjen och den positiva effekten av ett aktivt liv. Ett liv där mer tid ägnas åt lek och bus än med en surfplatta i händerna. Jag önskar att mina barn ska vilja vara med på idrottslektionerna och att de ska vilja hålla på med någon aktiv fritidsaktivitet. Men samtidigt utan att det behövs press och krav. Jag är övertygad om att vi som vuxna kan ha ett stort inflytande över de val som våra barn gör i framtiden. Vi är förebilder och det vi gör formar dem mer än många kanske tror. 

 Så hitta på saker med era barn. Utforska världen. Gå på äventyr. Lek med dem. Ut i skogen. Låt dem testa på saker. Gör vad ni kan för att skapa friska, glada och välmående barn och ungdomar.