Ingen Halvironman i Jönköping

Jag har länge haft målet att stå på startlinjen i Jönköping Halvironman i sommar. Min vinter blev inte alls som jag tänkt. Formmässigt är jag inte alls där jag vill vara. Jag skulle med all säkerhet ta mig runt utan större problem. Inte så snabbt med ändå ta mig runt.

Men ärligt, det känns faktiskt inte alls lockande att anmäla sig bara en dryg månad innan start och känna pressen på att jobba det sista med träningen för att ta mig runt så snabbt som möjligt. Jag tränar för att det är roligt och för att jag mår bra av det. Prestation är inte mitt primära syfte, även om det är en stor del av det som motiverar mig. Så nej, det blir ingen start i Jönköping Halvironman i sommar. Jag har egentligen bestämt mig för länge sedan. Men det har tagit emot att verkligen göra det offentligt. Nästan som att jag klassas som misslyckad att jag inte startar.

Träningen i vinter

Den här vintern har varit sååå dålig när det gäller träningen. Problem med hosta har påverkat min träning mer än någonsin. Jag är inte helt bra än även om det är mycket mycket bättre. Jag har varit på läkarbesök och gjort lungröntgen som inte visade något. Man har tagit bort mina starka mediciner jag hade mot förkylningsastman och det är nästan som att det var då det vände och blev bättre. Jag har en korttidsverkande att ta vid behov. Samt en nässpray som ska ta bort den täppta känslan i näsan. En grundlig utredning väntar när kortisonet är ur kroppen.

Jag vill verkligen inte ställa mig på startlinjen och inte känna mig i form. Jag vill kunna prestera och vara nöjd efteråt. Det kräver både tid och pengar som insats för att ta sig runt en sådan utmaning. Jag tycker inte det är värt det. Många säger att tiden inte spelar någon roll, och jag håller med. Det är egentligen inte tiden det handlar om. Det är känslan att vara i form och förberedd. Jag vill känna mig redo och laddad. Inte stressad och otränad.

Vad blir det istället?

Jag har inte riktigt velat släppa tanken på att köra ett tri-lopp ändå. Kanske något som går senare så att jag har mer tid på mig att träna och komma i form. Tankarna går just nu på Tjörn Medeldistans. Jag har några klubbkompisar som ska dit. Bland annat min vapendragare från Jönköping förra året, Mia. Det skulle vara skoj. Men det ska passa med familjelivet och jobbet. Jag vill också känna att jag kan träna ordentligt innan det. Jag behöver en gång för alla bli kvitt min obekvämhet i öppet vatten.

 

Sammanfattning av målen för 2016

2016 har snart passerat. Ett år fullt av upplevelser, erfarenheter och minnen att ta med mig. Jag har en del lärdomar i bakfickan också som jag måste arbeta vidare mot.

För ett år sedan publicerade jag inlägget som sammanfattade ett näst intill kravlöst och mållöst 2015. Ett år som innehöll så mycket glädjemänen och där jag är så tacksam att jag lät livet ha sin gång utan massa måsten. När 2016 kom var jag dock taggat att fokusera lite mer igen. Målen var redan satta och årsskiftet blev mer som ett avstamp att komma igång med allt.

>> Läs mer om mina mål för 2016

Hur blev 2016 då? Hur gick det med mina tankar och mål om året.

Jönköping halvironman

Mitt stora mål var halviroman i Jönköping. Min första halvironman. Jag hade ett tidsmål för mig själv som jag vill nå, men en skada gjorde att min löpning blev bristfällig under hela våren. Jag reviderade målet och va nöjd med det. När jag korsade mållinjen rann tårarna av lycka över att ha trots alla mogångar ha klarat målet jag satte upp innan jag blev skadad.

img_7986.jpg

>> Race report Jönköping del 1 – Innan start
>> Race report Jönköping del 2 – Loppet
>> Race report Jönköping del 3 – Reflektioner
>> Tidsmålet inför Jönköping

Linköpings halvmarathon

Precis innan årsskiftet bestämde jag mig för att ändra mitt mål från Stockholms marathon till Linköpigs halvmarathon. Ett bra beslut. Dock fick jag tills slut kasta in handduken och överlåta platsen till sambon. Min skada var inte tillräckligt läkt och Jönköping låg för nära i tiden. Ett bra beslut som jag inte har orkat en sekund. Mitt mål att komma under 2 timmar på halvmaran tog jag ju i Jönköping sedan. Kanske ett blygsamt mål, men ändpå ett mål.

Under halvmaran utmanade jag mig dock på ett helt annat plan. Jag fick förfrågan om att hålla i den gemensamma uppvärmningen innan start. Det var nervöst, rejält utanför bekvämlighetszonen men sååå roligt.

img_7790-2.jpg

Viktresan

Jag hade även som mål att tappa lite graviditetskilon under de första månaderna. Jag skrev inte så mycket om den resan av olika skäl. Men den får ses som relativt lyckad. Även om jag inte kom riktigt i mål så tappade jag ca 10 kilo på 3 månader. Några av dem har kommit tillbaka under en extremt jobbig period arbetsmässigt under hösten. Men de får bli ett mål för 2017.

Spinninginstruktör

Jag har kommit igång och håller pass igen. Riktigt roligt. Jag försöker gå på andra pass för att hämta inspiration. Jag försöker utmana mig själv och hitta på nya saker. Ibland kan jag fastna i att hålla ett pass för många gånger. Men under hösten har jag blivit bättre på att förnya mig. Jag fick tipset om att man inte behöver ha ett helt nytt pass varje gång. Byt ut några låtar eller upplägg.

Hur har ditt 2016 varit? Har du uppnått några av dina mål?

 

Ingen halvmara i juni

Igår var en riktigt energikrävande dag. En som läggs till handlingarna som en mindre bra dag. När Daniel kom hem från jobbet var jag helt slut mentalt. Då hade jag dessutom en kväll med dubbla träningspass inplanerat. Dagen fick dock ändå ett helt ok avslut.

Avstår Linköpings halvmarathon
Dagens största energibov var nog beslutet att avstå Linköpings halvmarathon och alla tankar kring det. Inget svårt beslut i sig. Jag vet att det är det rätta. Men det är ändå en omställning och något som resulterar i besvikelse och frustration.

Jag pratade med en sjukgymnast på Motions- och idrottsskadeenheten i Linköping. Han rekommenderade att jag vilar 3-4 veckor från löpningen. Sedan börja lugnt igen. Mitt problem har ju varit att jag inte kan springa hårdare pass, för då får jag ont igen. Men bara jag är smärtfri i vardagen så går lugna pass bra. Så min strategi får bli att bygga lugn distans när jag kommer igång med löpningen igen.

Tempo, mjölksyra, intervaller och flås får jag träna på cykeln nu fram till Jönköping. Det ska gå det också. Alla annan träning än löpningen får och ska jag träna som vanligt.

Strech och rebahövningar kommer bli en central del i vägen mot Jönköping nu. Jag har gjort det fram tills nu också, men inte alls så mycket som jag borde. Jag har en hel del övningar som sjukgymnasten tyckte lät bra. Så jag ska köra vidare med dem.

Daniel och jag har en plan för hur jag ska bygga upp och bli smärtfri. Hur jag ska kunna löpträna som vanligt igen. Jag längtar så efter det. Hade sett fram emot en vår med mycket löpning. Jag får spara det till nästa vår. Tur att jag har Daniel som peppar mig. Annars hade jag nog brutit ihop i soffan igår kväll.

Positiv energi
Jag hade dock en bra dag på många sätt ändå igår. TIllfällen som ger massor med energi och som gjorde att jag ändå kunde somna med ro i själen och förväntan inför det jag har framför mig.

Jag hann med en kopp förmiddagste hos fina Lotta som går hemma och väntar på sitt andra barn. Dessutom hade jag en dag hemma med mina två små prisnar. De ger verkligen en massa härlig energi även om de gnäller och busar en till vansinne ibland.

Spinningpasset på kvällen var precis vad jag behövde som avslut. Jag gick in i salen trött och opeppad. Men med grymma deltagare taggar man till. De antog varenda utmaning jag hade i bakfickan till dem. Efter spinningen fick jag till ett bra rehabpass med efterföljande strech.

20121030-060605.jpg