Återhämtning ska ge mig energin tillbaka

Häromdagen skrev jag om den tunga period jag är inne i nu. Jag har de senaste dagarna bearbetat mycket av mina känslor och tankar kring detta. Försökt bena ut vad som gått snett. Vad som är annorlunda nu mot tidigare. Hur jag ska komma ur det. Och hur jag ska undvika att det händer igen. Nästa gång kanske det blir värre och vägen tillbaka mycket längre.

Jag vill dock börja med att säga att det känns som om det har börja vända. Jag känner mig gladare och mindra stressad idag.

Roten till det onda

Följande saker har jag haft med i mina reflektioner. Vissa saker har absolut påverkat mer än andra.

  • Träning
    Jag har i princip inte tränat alls den senaste månaden. vi har haft halsont och täppta näsor hemma. Jag har kört något pass emellanåt men inte blivit helt kry för att dra igång på allvar. Träningen är ren terapi för mig. Det är egentid där jag kan avreagera mig. Jag bearbetar många tankar och löser många problem under mina träningspass. Dessutom ger de mig energi att orka med jobb och vardag. Att endast få till 3-4 pass under en hel månad har varit en katastrof för mig. Mer mentalt än kroppsligt.
  • Jobbet
    Jag har generellt sett inte mer att göra nu än tidigare. Kanske lite mer saker som är inbokade tidigt på morgonen, vilket har gjort mina morgnar med dagislämning extra stressiga. Jag har kommit infarandes på jobbet, med andan i halsen och en stressnivå högt över det normala. Jag måste lära mig att hantera det. För det kommer vara så i framtiden vissa perioder också. Jag har i princip alla lämningar av barnen. Inte en dröm precis. Men det är så vår arbetssituation är och det måste hanteras. Men som sagt. Arbetsblastningen är inte högre än vanligt. Kanske ett par fler trögarbetade saker än vanligt.
  • Familjen
    Familjen har verkligen inget med det negativa att göra. De ger mig energi. Det gör mig inget om huset är ostädat en vecka, om vi inte får till världens bästa mat varje dag eller om tvättkorgen är överfull. Jag skulle gärna ha mer tid med familjen än jag har nu. Hemmasysslorna stressar mig inte heller. Jag tycker om att gå hemma och pyssla.
  • Huvudvärk och stel nacke
    Förra lördagen fick jag huvudvärk. Den börjar bli bättre nu helt klart. Men den har gjort mig trött, ofokuserad och nedstämd. Jag har inte alls kunnat hantera saker med samma energi som tidigare. Jag vet inte hur mycket nytta massagen i onsdags gjorde, men det är som sagt på väg åt rätt håll. Nu kommer den mest på kvällarna.

Återhämtningen

Resan tillbaka till välmåendet stavas ÅTERHÄMTNING. Jag behöver mer av den varan. Inte fysiskt nu, utan mentalt. Jag behöver koppla av mer. Att få möjlighet att bearbeta mina tankar och problem utan måsten eller barn som vill ha min uppmärksamhet mest hela tiden. Jag behöver få in mer bitar av saker som ger mig energi och återhämtning i min vardag igen.

Jag har varit på resande fot en del senaste tiden. Det har gjort att jag gärna vill va hemma. Se till att Daniel får komma iväg eftersom han har pluggat hårt senaste veckorna. Plus att han får dra hela lasset när jag är iväg. Problemet är att jag i princip bara varit borta i jobb. Det är inte återhämtning. Men jag har inte samvete att ta mig tiden får återhämtning och vara bort från familjen ännu mer. Jag har dock i helgen insett att det är det jag behöver. Inte massor kanske, men mer än senaste två månaderna.

Så det här har jag punktat ner att jag ska få in mer av:

  • Träning
  • Avkoppling hemma i soffan (läsa, tv, serier, målarbok för vuxna)
  • Träffa människor som ger energi. Fika på stan, luncha osv.
  • Inte planera in så mycket hela tiden. Ta det mer som det kommer.
  • Samtidigt bli bättre på att planera saker som måste rulla på. (storkok, handling och liknande) Saker som tar energi om de inte är planerade och går smidigt.

Har ni mer tips på saker som får er att koppla av?

2016-255

I fredags njöt jag av en kopp favoritte och god choklad. Daniel var ute och tog en öl och burgare. Jag slappade i soffan. Utan måsten.

Godis, socker och folkhälsa

Påsken är precis slut. En av de helger under året som det konsumeras mest godis i detta land. Passande nog är därför veckans tema i nätvkerket just godis. Ur valfritt perspektiv. Jag skulle kunna skriva en hel del om godis.

Sockerjunkie

Jag älskar godis och andra sötsaker. Lösgodis, hembakat fika, glass och efterrätter. Jag skulle kunna äta det varje dag. Kanske finns det någonstans ett sockerberoende eller i alla fall en risk att utveckla ett. Jag är dessutom lite av en periodare. Vissa perioder kan jag enkelt motstå dessa syndens sötsaker. För att sedan ha ett konstant sug som är nästan outhärdligt.

Jag vet dock att ett stort intag av godis inte alls är hälsosamt. Våra kroppar mår bäst utan raffinerat socker. Socker är dåligt för hälsan på många olika sätt. Det är en bidragande orsak till övervikt, det leker berg- och dalbana med blodsockret, cancerceller frodas och så vidare och så vidare. Ja ni vet nog själva att socker inte är något som står högst upp på dietisternas lista över rekommenderade livsmedel.

Just nu är jag inne i en bra period, det är enkelt för mig att avstå. Jag vill inte äta även om jag tycker det är gott. Det är helt enkelt inte värt det. Dock så åt jag under påsken, vilket jag hade tänkt redan innan. Kanske det blev mer än det borde blivit, men det handlar om ett begränsat intag under några få dagar, så det är ingen större skada skedd. Jag har avstått länge och det handlar om en balans även för mig. Även om jag väljer bort mycket just nu vill jag leva utan förbud. Jag vill ha en sund inställning till vad jag stoppar i mig och jag är noga med att det inte får skapa ångest eller andra osunda känslor.

Folkhälsa och sockerskatt

Ett ämne som ligger mig mer och mer varmt om hjärtat är folkhälsa. Samtidigt som fler och fler testar på ultralöpning och Ironman, känns det som om den genomsnittliga folkhälsan blir sämre. De med dålig hälsa får ännu sämre hälsa. Vi behöver skapa en balans hos alla. Vissa personer äter hälsosamt och mår bra. Andra äter ohälsosammare än någonsin och detta orsakar en mängd sjukdomar och krämpor hos dessa. Medveten om att detta kräver en mycket större utläggning egentligen så vill jag ändå med detta som grund säga att jag hoppas vi inför sockerskatt i Sverige.

018

Det här med att avstå

Samtidigt som fler och fler blir överviktiga är det på samma fler och fler som väljer att avstå socker. Okej, jag har inga källor till siffror, men det är min uppfattning och slutsatser jag dragit genom att läsa och intressera mig för ämnet.

Trots att socker är bevisat skadligt för hälsan så är det ändå inte socialt acceptabelt att avstå godiset i påskägget på jobbet eller tårtan när någon fyller år. Varför ska alltid någon påpeka att det inte gör något om man äter en liten bit i alla fall? En person som inte vet om jag kanske åt tårta dagen innan eller vill spara mitt godisintag till filmmyset med sambon när barnen har somnat till helgen. Nej en liten bit då och då skadar absolut inte. Men en liten bit vid varje tillfälle som erbjuds blir bra många bitar i slutändan. Och det är inte balans i min mening.

Godis och barn

Ett omdiskuterat ämne är barn och godis. Som smårbarnsförälder tar man dagligen många beslut som påverkar sitt barns mentala och fysiska hälsa. Huruvida mina barn ska äta godis, fika, glass och liknande är ett av alla dessa beslut. Socker är inte bra för kroppen. Jag vill inte att mina barn ska bli sockerberoende människor som tjatar om godis, glass och kakor. Min önskan är att ge dem ett hälsosamt och balanserat förhållningssätt till saker som till exempel raffinerat socker.

Jag tror dock inte att nolltolerans är vägen till balans. Jag tror inte det är hållbart i längden om mina barn ska titta på när andra fikar eller få frukt istället för bullar när vi är på kalas och så vidare. Det tror jag snarare kan skapa en besatthet och risk för att när de själva kan bestämma så kommer intaget bli ohälsosamt.

Hur har vi gjort och hur gör vi då? För det första väntade vi så länge vi bara kunde med att storebror skulle få smaka på godis och fika. Så länge han själv var nöjd med frukt, macka eller liknande fanns ingen anledning att ge honom något annat. Men så småningom kom medvetenheten även hos honom. Sedan dess har han fått fika när vi andra gör det. Vi fikar dock aldrig hemma bara vi i familjen. Vi försöker fortfarande ge frukt och andra hälsosammare alternativ som mys i soffan. Fika, glass och godis är än så länge speciella tillfällen.

Det jag tycker är lite synd är hur vi ibland har blivit nästan ifrågasatta för vårt sätt att introducera sötsaker i vår äldsta sons liv. Lillebror är för liten än. Hur vi ibland fått kommentarer som: Det är väl klart han ska få en bulle. Eller: Ge pojken en glass nu, det dör han inte av. Nej det gör han visserkligen inte. Men han lider heller inte av att inte få en kaka eller glass så länge han inte ens vet vad det är. Vår son föredrar fortfarande mjölk och bubbelvatten före saft och läsk. Jag är glad så länge det varar.

064

 

Prestation, mål och inspiration

Nu måste vi bara prata lite om det här med prestation.

Är det så viktigt att prestera? Att hela tiden förbättra sig och utvecklas? Eller kan det bli för mycket? Kan det bli en träningshets som i sin tur blir en negativ spiral? Är det viktigt att vara bättre än andra? Är det verkligen så hemskt att bara mysträna det man tycker är kul ett par gånger i veckan och vara nöjd med det? Är det skillnad på elit och motionär?

Jag har tänkt mycket på det här den senaste tiden och känner att jag faktiskt har ändrat mig lite. Kanske handlar det om mognad eller om att jag helt enkelt har börjat accepterat mina begränsningar.

För mig är det periodvis viktigt att prestera. Eller det blir en morot för utveckling och förbättring. En måttstock för att den träning jag gör är rätt. Dessutom peppar och motiverar det mig. Det gör träningen rolig. Jag är dock noga med att sätta upp prestationen/målet utifrån mina egna förutsättningar oavsett vad andra runtomkring mig har för mål eller anser om mina. Tidsram, familjeliv, träningsmöjligheter, eventuella skador och en massa andra saker spelar in här. Förut hade jag en viss tendens att dras med i andras mål. Att triggas av att springa ett lopp på en viss tid eller träna på ett visst sätt fast det kanske inte var det mest optimala för mig.

IMG_4976

Den här tjejen inspirerar min simning <3

Jag har också på ett sätt slutat att mäta och jämföra mig med andra när det handlar om prestation. Jag försöker bara se till mig själv och tävla mot mig själv. Dock så taggas jag av strävan att bli lite snabbare så att jag kan simma lika snabbt som Lotta även om jag inte störs det minsta av vetskapen om att det aldrig kommer hända. Eller varför inte vara lika stark på cykel som Lisa eller en annan Lotta? När det handlar om löpning kan jag bara drömma och se mig om i stjärnorna att vara lika snabb som Susanne i klubben. Jag inspireras av dessa starka kvinnor, men accepterar och har inga problem med att jag har mina begränsningar. För mig är det inte längre viktigt att vara bättre än andra, men starkare och snabbare personer inspirerar mig att utvecklas och bli bättre än jag tidigare varit. Det känns som en befrielse att ha landat i det tankesättet. Det har givit mig mer ro att fokusera på mig själv och min träning. På det jag vill göra och tycker är roligt. Men kanske främst det jag och min kropp behöver för att nå de mål jag vill uppnå.

Så vikten av prestation ska vi inte förminska. Den kan föra otroligt mycket positivt med sig. Men om man inte är medveten om sin egen kapacitet och förmåga kan det kanske bli negativt. Då finns kanske risken att man fastnar i en ohälsosam träningshets där kraven är mycket högra än vad som är rimligt. Om man verkligen vill slå en person som är bättre, men man inte når dit, vad händer då? Hur påverkar det den mentala biten? Självförtroendet och motivationen? Vad händer med kroppen om detta leder till att man pressar sig för hårt? Är det då skadorna och sjukdomarna kommer?

Men vi ska inte heller glömma vikten och det positiva i att träna utan krav heller. Jag tror att alla människor (kanske elit undantaget) mår bra av det ibland. Det behöver ju inte betyda att man ska dra ner på träningen eller släppa fokus på saker som kroppen mår bra av. Men man behöver inte alltid träna för att bli snabbare eller starkare. Man kan träna för att man mår bra av tillståndet just där och då. Jag kallar det mysträning. Där löppassen inte sker utifrån ett planerat schema utan jag kan gå ut och jogga 5 kilometer i lugn takt bara för att få frisk luft, njuta av naturen och rensa tankarna lite.

Vad vill jag ha sagt då? Gör det som passar dig. Det som triggar och motiverar dig till en träning som du mår bra av. Som din kropp mår bra av. Se bara till att du är medveten om vad du gör. Lyssna på kroppen. Ge den utmaningar när förutsättningarna är rätt. Ge den prestationslös träning när den behöver det. Hitta balansen och det hälsosamma i det du gör. Vad som är det för någon annan behöver inte alls vara samma sak för dig.

Var rädda om er där ute!

Sommar 2014 023

Publiceringsansvar och vikten av siffror

Senaste veckorna har jag läst många inlägg som handlar om exponeringen av våra koppar i sociala medier. Om hur vi framställer oss och vad det sänder för signler till människor som läser våra bloggar och följer oss i sociala medier. Hur påverkas andra människor av det vi skriver? Ja, förmodligen är det nästan lika varierat som antalet läsare. Det jag tycker är viktigt här är ATT vi tänker till innan vi postar en bild eller ett inlägg. Vad är det jag vill förmedla och hur får jag fram det? Hur kommer det påverka mina läsare?

Det cirkulerar också en hel del inlägg om huruvida man ska ha fokus på hur mycket man väger eller inte. Annika skriver att vi är bra som vi är, att vi ska strunta i vågen och kilona. Emma skriver om hur vi måste våga prata siffror och att ansvaret ligger hos läsaren.

Vart står jag i den här diskussionen då? Vad anser jag?

Publicering på sociala medier

När det kommer till vad som publiceras på sociala medier så känner jag ett ansvar för vad jag publicerar och hur det påverkar andra. Jag tänker efter när jag skriver, även om det jag publicerar alltid är utifrån mig och mina tankar. Visst jag kan delvis hålla med de som anser att ansvaret ligger hos läsarna, men inte enbart. Man kan själv välja vilka man vill följa. Men det finns många individer där ute som inte kan se helheten. Som inte kan ta till sig det de läser på rätt sätt. Människor med dåligt självförtroende som tänker att det enda som räknas är att se ut som de på bilderna och som inte kan hantera informationsflöden i sociala medier på ett hälsosamt sätt. För deras skull anser jag att, även om ansvaret är delat, så ligger det största hos oss som skriver. Charlotta är inne på samma sak, vi tappar bort de som inte tycker om sig själva i den här debatten lite. Det är med hänsyn till dessa vi måste ge en balans i det vi publicerar. Jag menar inte att avklätt alltid är fel heller, men balansen måste finnas där. Balansen.

Jessica är en stor inspiratör och profil i sociala medier. Jag blir glad av hennes kloka ord som inlägg i denna debatt. Det är okej att inspireras av avklädda bilder, men de kan ge motsatt effekt. Vi måste vara medvetna om det. Jag älskar hennes ord ”Mer påklätt mer mjukt för själen”.

IMG_5333

Jag inspireras av bilder på starka, glada människor som ustrålar välmående och sundhet. På bilden fina Lotta som imponerade stort under Kalmar Ironman i augusti förra året.

Fokus på siffror

När det handlar om vikt och fokus på siffror är jag lite delad. Det är självklart för mig att vi alla på olika sätt är bra som vi är. Det är inte en siffra på vågen som identifierar en person. Alla är lika mycket värda. Det finns många där ute som fokuserar på vågen men som inte alls behöver det. Människor som skulle behöva släppa fokus på kilon och kalorier. Samtidigt är övervikt ett folkhälsoproblem i Sverige. Många människor där ute skulle behöva minska i vikt av hälsoskäl. Vad är det som säger att fokus på kilon är dåligt för dessa personer? Det kanske rent av är en viktig motivationsfaktor för dem under en viktresa? Att se att det händer något trots att man kanske har dåliga dagar.

För mig är det självklart att man ska få fokusera på vikt när man gör en viktresa. Det är en motivationsfaktor för mig. Hur man framställer det i sociala medier är dock inte lika självklart eftersom vi då återigen hamnar i diskussionen om vad vi förmedlar till våra läsare. Hur framställer jag en viktresa, presenterar viktnedgång, kost, träning och andra saker på ett hälsosamt sätt? Det är lite här nyckeln ligger för mig. Det ska vara hälsosamt och sunt. En balans i livet som får mig att nå mina mål samtidigt som jag mår bra i både kropp och själ. Det är det jag vill förmedla till andra.

Jag genomgår just nu en viktresa personligen. Jag har valt att inte fokusera så mycket på den i sociala medier. Jag har skrivit att jag gör den och varför jag gör den. Jag skriver ibland lite om hur det går. Men inga siffror. De är liksom bara applicerbara på mig själv. De som vill veta mer kan fråga mig personligen för de är inte hemliga. Men jag vill inte att de ska förmedla något som påverkar någon negativt. Sifforna och utvecklingen på vågen och måttbandet motiverar mig längs vägen. Men även känslan av styrka och välmående i kroppen. När jag har nått mitt mål tänker jag lägga undan vikt- och måttfokuset men behålla det andra.

Vår Sommar 2015 093

Jag vet att bilden inte är av bästa kvalitet. Men den säger ändå lite om mig själv och den resa jag gör nu. Detta är 1,5 månad efter att jag födde mitt andra barn. Lycklig och välmående ända in i själen, men med bra många kilon för mycket. Kilon som jag behövde få bort för att få en stark kropp som klarar vardagen och de idrottsliga utmaningar jag vill utsätta den för.