Tack för att du finns här

Den här veckan har det cirkulerat tacktal runtom i bloggnätverket. Det finns många jag skulle vilja tacka för så mycket. Människor som ställer upp på olika sätt. Personer som inspirerar och utmanar mig. De som ger energi bara av att finnas till, till exempel mina fina söner. Maria har också två små pojkar hemma och hon skriver fina ord om dem. 

Flera i nätverket har tackat sig själva vilket jag också skulle kunna och behöva. Det är ju trots allt jag som får det att hända. Men samtidigt har jag en liten tvist med mig själv just nu som jag måste reda ut. 

Just nu känner jag att jag vill tacka min största stöttepelare i tillvaron just nu. Min sambo Daniel. Han är världens bästa pappa till våra barn. Ställer upp utan att gnälla när jag ska flänga runt på diverse saker. Står med maten klar klockan 20 på kvällen fast jag lovat att komma hem tidigt och natta barnen. Helgen som varit har han tagit hand om båda barnen när jag tränat, bakat julgodis med vänner och varit på glöggkväll med NocOut. Han är ett perfekt bollplank när det gäller min träning. Främst cykel och simningen kanske. Han peppar och inspirerar mig. Säger att jag är fin som jag är fast jag inte är överrens med min kropp just nu. Han piskar lite extra när latmasken kommer fram. Och lagar gudomligt god mat. Han är sig själv och det älskar jag honom för. Det finns så mycket jag kan säga om denna fantastiska man. Och det bästa, han är min. Vi kompletterar varandra så bra. Ger varandra utrymme att förverkliga våra drömmar båda två. 

Jag älskar dig Daniel!!!

  
Charlotta tackar något helt annat hos sig. Något som jag också älskar … 

När verkligheten blir extra verklig

Ibland händer det saker som får en att vakna till lite. En tankeställare av något slag. Händelser som gör att man kramar om sina nära och kära lite extra. Känner tacksamhet för det man har. I natt var jag med om en sådan händelse. Jag är fortfarande på starkt påverkad av det.

Min fina brorsdotter körde av vägen och voltade en bra bit med bilen. Hon fick hjärnskakning, lite skador på lungorna och 5 frakturer på revbenen. Lite bulor i huvudet. Hon är såklart lite blåslagen, mörbultad, chockad och ledsen. Men hon lever och även om det kommer ta sin lilla tid att läka så kommer hon bli återställd.

Jag var där hos henne på akuten i natt tillsammans med hennes föräldrar, bror, kompis och farfar. Lugnade och tröstade. Ägnade nog nästan en timma åt att få henne tänka på annat än de fruktansvärda smärtorna hon hade och som nästa gav henne panikattacker. I väntan på läkaren som studerade de flera hundra röntgenbilderna tvättade vi bort smink och målade läppglans. Pratade ansiktsmålningar, skola, julklappar, duktiga brandmän och bajsfärgat läppstift. Det var både tårar och skratt. Hon var en riktig kämpe trots att hon hade ondare än vad många av oss kan föreställa sig.

Vi inser alla vilken ofantlig tur hon hade. Som det verkar lurade hon döden på flera sätt. Denna gång var marginalerna på vår sida på alla sätt. Bilen voltade in på en skogsväg och missade en träddunge. Inne på vägen syntes hon inte från vägen men lyckades ringa sin vän som larmade 112. Att hon inte skadat sig mer är sådan obeskrivlig tur.

Idag känner jag ett stort behov av lugn. Att omge mig med kärlek. Jag önskar så jag hade kunnat stanna hemma i Värmland några dagar till och ge henne lite extra stöd. Det kändes inte så skönt att komma hem som det brukar. Känslan var splittrad på något sätt. Jag är tacksam för att vi var bjudna på mat hos fina Lotta och Mattias. Det fick ett par timmar att gå. Jag har varit trött och lite nedstämd idag. Inte orkat adventspynta något. Inte orkat packa upp väskorna. Inte orkat ens tänka på träning och långpasset jag hade tänkt köra. Det känns så oviktigt med vissa saker vid sådana här tillfällen.

Det här får mig att tänka mycket på livet. Att man ska vara tacksam för det man har. Uppskatta livet och de människor vi har omkring oss. Komma ihåg att visa omtanke och säga att man älskar. Våga be om ursäkt. Våga säga förlåt. Men även svälja sin stolthet och förlåta. En vacker dag kanske det är för sent. När man minst anar det har man missat sin chans att ställa saker till rätta. Då får man leva med det resten av sitt liv. Så ta chansen medan du har den. Hör av dig till någon du inte pratat med på länge. Red ut en konflikt med någon du saknar i ditt liv.

Sprid kärlek i världen!

IMG_4784

Vinterlista

Om en vecka är det första advent. Jag har inte alls smugit igång julen så mycket som jag hade planerat. Jag har dock ägnat en hel del tid åt att surfa julgardiner utan lyckat resultat. Men nu har jag en lösning som kan bli bra. 

I veckan skrev jag ett inlägg om min obefintliga bucket-list. Sedan läste jag att Malin varit på Bostället och inser att jag fortfarande aldrig varit där. Jag kan konstatera att mina mål är alldeles för fokuserade på träning och prestation. Vilket jag i och för sig trivs med och peppas av. Men det finns andra saker i livet också. Saker jag vill att mina barn ska få uppleva. Så nu skriver jag en ”vinter-bucket-list”. Vissa punkter kräver att det blir snö. Och vissa innebär träning ändå. För att det är den jag är.

  • Åka pulka med barnen är ett måste i vinter. Och avrunda några timmar ute med en kopp varm choklad. 
  • Krypa upp i soffan med en bra bok när barnen sover. Utan TV’n på i bakgrunden. Med tända ljus och mitt   nya favoritte. Återhämtning för själen. 
  • En helg hem-hemma i de värmländska skogarna. Träffa lite släkt. Springa i mina barndomshoods. Känna lugnet. 
  • Ett tur på längdskidor. De har stått oanvända flera säsonger nu. 
  • Långpass vinterlöpning för att jag älskar det. Gärna med super-Anna som tränar inför Prag marathon. 
  • Middag på stan med härligt sällskap. Utan barn.
  • Besöka något mysigt fik jag aldrig varit på. Med Daniel och barnen. 
  • Vinterljus måste upplevas i år. Ett fenomen i Linköping som lyser upp i vintermörkret. En promenad med ljusinstallationer som förnyas varje år. En Linköpingstradition vi missat några år tyvärr. 
  • Brunch på stan med Daniel. Von Dufva har börjat med brunch och den vill jag testa. 
  • Dricka te med Lotta. Förut gjorde vi det ganska ofta. Med småbarn hemma på båda håll blir det aldrig av trots att hon bor fem hus bort. 
  • Vinterpromenad i gnistrande sol och med knarrande snö under fötterna. Med en bra pod i öronen. Utan barnvagn. 

Vad får jag inte missa att göra i vinter? Dina bästa tips! 

  

Tisdagar = vilodagar

I mitt träningsschema har jag tisdagar som vilodag. Sambon och jag har planerat in samma dag. Det känns viktigt eftersom vi tränar mycket och vissa kvällar ses väldigt lite. 

Men tisdagar finns inga måsten. Bara umgås och njuta av tillvaron hemma. Visst kanske jag hade behövt ta igen det missade passet igår. Men jag behöver tiden med mina tre killar minst lika mycket. Det känns prioriterat att vi är hemma allihop ett par kvällar i veckan. Alla tillsammans. Kvällsbestyren blir enklare. Barnen får mer kvalitetstid med oss eftersom vi då i lugn och ro kan ägna oss åt ett av barnen. 

Idag blev det hämtmat (thai) och lite godis framför TV’n när barnen somnat. Nästan som om det vore lördag. Vi har inte ätit godis på en månad och det behövdes inte mycket idag för att jag skulle bli nöjd. Men jag åt tills det var slut i alla fall. Såklart. 

Alla de andra sover och jag försöker varva ner här i mörkret. Funderar på vad jag ska prioritera imorgon. Jag ska i alla fall inleda med promenad efter lämning på förskolan. Sedan beställa ett par saker. Och skriva handlingslista, plocka i huset, vika tvätt, göra ny granola, grötmix till Daniel och kvällens middag. Borde läsa i boken som ska vara utläst på måndag också. Tror ni har hinner med allt? Tveksamt, men jag ska göra ett försök. 

God natt och hoppas kudden är skön att krama! 

Det är förresten en skön men lite galen höst. Rosorna blommar om långt in i oktober.