Sommarens finaste träningsminne

Större delen av sommaren ligger bakom oss och hösten är helt klart i antågande. Även om solen tittar fram och värmer en hel del så är det helt klart friskare i luften. Jag blickar tillbaka på sommaren och känner mig nöjd. Det har varit en bra sommar och fylld med energi välkomnar jag nu hösten.

Denna vecka återvänder vi till sommarminnena allihopa i Bloggar om hälsa. Vi plockar fram vårt bästa träningsminne från sommaren som varit. Innan sommaren brukar jag alltid ha en massa planer på saker som jag vill göra, men det är inte alltid det blir som man tänkt sig. Man hinner inte allt man hade velat, som för Malin. Eller så lämnar man sommaren bakom sig med en hel drös med minnen som Helena.

Min träningssommar då? Den har varit bra. Min stora mål för sommaren avverkades ganska tidigt och efter det tränade jag mest efter känsla och humör. Men det finns några pass jag skulle kunna lyfta fram.

Traillöpningen i sommarstugan med Daniel var jättehärlig. Slingan var inte lång så det blev några varv. Men kroppen fullkomligt älskade att susa fram i terrängen bland rötter och blåbärsris. Jag saknade verkligen terränglöpningen och orienteringen där och då. Jag minns att jag var alldeles lycklig efteråt.

img_7896.jpg

Cykelpasset med Annie i Vansbro var fantastiskt. Dalarna bjöd på nya omgivningar och fantastiska miljöer. Dessutom trevligt sällskap, så vad kunde gå fel? Inte ens llite regn störde upplevelsen. Jag njöt verkligen av att susa fram på landsbygden, bland gårdar och skogar. Och på tempocykeln som jag verkligen älskar att cykla på.

img_7893.jpg

Simpaset när känslan kom tillbaka igen. Simningen kändes verkligen botten i början av augusti. Jag visste inte alls vad jag skulle göra. Men jag vägrade ge upp, jag bara är sådan. Så i sällskap av simstarka Agge tog jag revansch på vår KM-bana i Ljung. Det var blåsigt och stökigt i vattnet och det blev en ganska utmanande simning. Trots det hade gick jag ur vattnet med ett stort leende på läpparna. Känslan var tillbaka igen. Och jag kunde ta med mig den till tävlingen dagarna efter.

img_7800.jpg

Cykelpassen med Mia. Mia var lite min vapendragare inför Jönköping. Det var så roligt att ha någon att ha med sig under alla förberedelser. Vi fick till några riktigt härliga cykelpass i somras tillsammans. Inget sticker dock ut mer än något annat. Men jag minns dem med glädje. Hon är bra den där Mia.

img_7804.jpg

Cykling i fantastisk landsbygd

Igår landade vi i Vansbro för en triathlonhelg. Daniel ska köra SM i medeldistans imorgon. Vi har hyrt ett hus tillsammans med bland annat Alle och Annie. Skönt att kunna laga mat själva. Dessutom har vi bara ett par kilometer till tävlingsområdet.

Igår gav jag mig ut på en lugn kvällslöpning och utforskade Vansbro. Rätt charmigt, men man betar av det ganska snabbt. Höll på att ge upp i förtid eftersom jag tyckte det blev tråkigt. Men så bet jag ihop och tog två extra varv runt ett stort kvarter. Så passet blev nästan som tänkt. Annie sällskapade de första kilometrarna.


Idag stod det cykel på schemat. Annie hängde med även idag. Vi cyklade nästan ett varv på morgondagens cykelbana. Vi kan konstatera att det är en ganska platt bana, så det kommer säkerligen gå ganska snabbt imorgon. Dessutom var det fantastiskt fint. Dalarna bjuder på härlig landsbygd. Små röda lador, skog, åkrar och små samhällen här och var.

Passet då? Jo 45 min lugn rull. Sedan 3*10 i tävlingsfart följt av nedrull. 40 km och 90 minuter blev sammanfattningen. Jag är inte snabb, men jag jobbar på det…

Detta pass blev även startskottet för första dagen i Bloggar om hälsas Julikalender. Idag har jag nämligen cyklat på ett ställe jag aldrig cyklart på tidigare (nr 37).

Mitt värsta träningsminne

Denna vecka är temat i mitt nätverk att skriva om mitt värsta träningsminne. Först stod det helt still. Hade inte en aning om vad jag skulle skriva om. Visst har jag varit med om tråkigt och dåliga träningspass. Men inget som sticker ut. Inget som jag minns sådär lite extra på ett dåligt sätt. Så nämnde jag det för Daniel och Lotta. De svarade typ samtidigt vad jag skulle skriva om. Och visst hade de rätt. Långt där inne finns det ändå ett minne som sticker ut.

Åren innan barnen kom tränade både Daniel och jag mycket. En sak som vi hade gemensamt med våra fina vänner Lotta och Mattias. Sommaren 2012 skulle Daniel och Mattias köra Sövde medeldistans (triathlon). Vi gjorde en liten semestertur av det. Övernattade hos Lottas syster i Löddeköpinge. Cyklade på de skånska slätterna. Efter tävlingen begav vi oss till Mattias hemtrakter i Halland för att träna lite till. På den här tiden fick vi plats i en bil och med 4 cyklar och ganska mycket träningsprylar, var det en fullpackad bil som susade genom södra Sverige.

Halland är mer kuperat än både Östergötlad och Skåne. Ganska mycket mer kuperat. Vi gav oss alla 4 ut på en cykeltur. Grabbarna hade kört Sövde dagen innan så de skulle ut på rull bara. Jag och Lotta fick väl ändå en utmaning att hänga med dem. Starka karlar vi har. Jag kämpade dock på. Sedan kom den. Som en käftsmäll. VÄGGEN! Brutal och skoningslös. Jag tyckte jag fyllde på bra med energi. Men tydligen inte. Helt plötsligt var jag helt tom. Inga krafter alls. Jag fick hjälp uppför backarna. Jag tömde energidepåerna hos de andra tre, fick tillbaka lite kraft i kroppen och tack vare det orkade jag rulla hem. Men jag minns att tårarna rann och benen kändes som bly.

Jag har lärt mig mycket av den där cykelturen. Stoppar alltid ner extra energi, som jag egentligen inte räknar med att behöva. Jag fyller dessutom på regelbundet med energi under långpassen ännu mer npga än tidigare. Någon gång har jag behövt den extra energin, men inte så ofta.

Hos Elna kan ni också läsa mindre roliga cykelhistorier. Emma skriver också om sina upplevelser kring värsta träningsminnet.

Har du något träningsminne som du inte minns med glädje?

IdaMobil 551