Vinterlista

Om en vecka är det första advent. Jag har inte alls smugit igång julen så mycket som jag hade planerat. Jag har dock ägnat en hel del tid åt att surfa julgardiner utan lyckat resultat. Men nu har jag en lösning som kan bli bra. 

I veckan skrev jag ett inlägg om min obefintliga bucket-list. Sedan läste jag att Malin varit på Bostället och inser att jag fortfarande aldrig varit där. Jag kan konstatera att mina mål är alldeles för fokuserade på träning och prestation. Vilket jag i och för sig trivs med och peppas av. Men det finns andra saker i livet också. Saker jag vill att mina barn ska få uppleva. Så nu skriver jag en ”vinter-bucket-list”. Vissa punkter kräver att det blir snö. Och vissa innebär träning ändå. För att det är den jag är.

  • Åka pulka med barnen är ett måste i vinter. Och avrunda några timmar ute med en kopp varm choklad. 
  • Krypa upp i soffan med en bra bok när barnen sover. Utan TV’n på i bakgrunden. Med tända ljus och mitt   nya favoritte. Återhämtning för själen. 
  • En helg hem-hemma i de värmländska skogarna. Träffa lite släkt. Springa i mina barndomshoods. Känna lugnet. 
  • Ett tur på längdskidor. De har stått oanvända flera säsonger nu. 
  • Långpass vinterlöpning för att jag älskar det. Gärna med super-Anna som tränar inför Prag marathon. 
  • Middag på stan med härligt sällskap. Utan barn.
  • Besöka något mysigt fik jag aldrig varit på. Med Daniel och barnen. 
  • Vinterljus måste upplevas i år. Ett fenomen i Linköping som lyser upp i vintermörkret. En promenad med ljusinstallationer som förnyas varje år. En Linköpingstradition vi missat några år tyvärr. 
  • Brunch på stan med Daniel. Von Dufva har börjat med brunch och den vill jag testa. 
  • Dricka te med Lotta. Förut gjorde vi det ganska ofta. Med småbarn hemma på båda håll blir det aldrig av trots att hon bor fem hus bort. 
  • Vinterpromenad i gnistrande sol och med knarrande snö under fötterna. Med en bra pod i öronen. Utan barnvagn. 

Vad får jag inte missa att göra i vinter? Dina bästa tips! 

  

Överst på min bucket-list

För er som inte redan har förstått det så är jag sedan en tid tillbaka en del av ett inspirationsnätverk för bloggare som skriver om hälsa och träning. Varje vecka bloggar vi gemensamt om ett ämne. Ett koncept som jag verkligen gillar. Dels får jag skriva om saker jag annars kanske inte hade skrivit om, dels får jag läsa en massa härliga inlägg från de andra.

Veckans ämne är Överst på min bucket-list. Konstigt nog har jag som listmänniska aldrig skrivit någon bucketlist, precis som Ida – Träningsblogga. Jag har nog mer kört med stilen: det här vill jag göra, hur ska jag nå det? Och när en sak är uppnådd tar jag sikte på nästa. Fast å andra sidan kan man nog säga att jag under några år hade en ensam sak på min bucket-list utan att tänkta att det var just en bucket-list. En utmaning som halvt om halvt kändes omöjlig för en medioker vardagsmotionär som börjar bli lite till åren. Det var att göra en Ironman. 2014 bockade jag av det på min lista och efter det har det av förklarliga själ kanske inte varit fokus på att hitta något nytt halvgalet mål som triggar igång min motivation och träningsdjävul. Visst jag har mål för nästa år, men de känns inte så utmanande att de kvalar in till förstaplatsen. Malin skriver om fjällöpning som jag också skulle vilja göra någon gång.

När vi fick ämnet började jag först fundera på vad en bucket-list är. Vad kvalar in där? Ja allt jag själv vill kom jag ganska snabbt till. Men hur ska jag kunna välja något som är överst? Så läste jag några andra inlägg och insåg att de tänkte i banorna om jag hade obegränsat med resurser skulle jag… Och då blev det lite lättare.

En dröm som växt fram nu efter att jag fått barn är att skapa något eget. En egen försörjning. Där jag kan bestämma mer över min själv och min tid. Samtidigt stormtrivs jag med mitt yrke och har svårt att se att jag ska sluta med det. Jag är lite av en trygghetsnarkoman på ett sätt och inte på ett annat. Jag föredrar tryggheten i ett fast jobb, med fast inkomst och jag älskar hemmalivet med min familj. Samtidigt känner jag suget efter mer flexibilitet så att jag kan frigöra mer tid för familj och träning. Det känns som att detta fortfarande bara är ett rosa fluffigt moln som jag funderar på när jag ska sova.

En lite mer konkret dröm jag har är att skaffa mig lite mer konkret kunskap inom idrott och hälsa. Jag drömmer om att utbilda mig inom vissa områden och det finns några utbildningar jag suktar efter. Det här tror jag nog att jag så småningom kommerta tag i  och sätta mig lite i skolbänken igen. På hobbynivå i första hand. När andra går kurser i matlagning eller språk, så går jag en löptränarkurs eller PT-utbildning.

Allt det här är drömmar som jag funderar mycket på. Fast som ändå på sitt sätt känns görbara. Och så finns den där drömmen uppe på toppen. Drömmen som känns som en extra utmaning på flera plan, men som triggar mig. En dröm som en medelmåttig medioker vardagsmotionär måste snäppa upp sig många steg för att uppnå. En dröm där det verkligen skulle underlätta med obegränsade resurser. Ironman på Hawaii. Ögonen lyser och hornen växer när jag tänker på det. Någon gång kanske… In my wildest dreams…

IMG_4750