Här är jag offline

I dagens IT-samhälle är vi nästan alltid tillgänliga. Datorer, trådlösa nätverk, surfplattor och kanske främst telefonerna gör att vi i princip alltid går att nå och att vi alltid kan kolla av sociala medier, mail osv.

Jag är övertygad om att detta inte är hälsosamt på flera sätt. Jag tror verkligen vi behöver koppla bort omvärlden. Samla kraft och energi i oss själva. Utan en telefon som kontant pockar på uppmärksamhet.

Ser vi till att vi kopplar bort då? Att vi verkligen stänger av omvärlden och verkligen bara ägnar oss åt det som är här och nu? Eller är vi för dåliga på det? Och vad är riskerna med det i så fall? Många frågor, svara att besvara kanske. Jag kan bara se till mig själv och mitt eget användande. Veckans ämne i Bloggar om hälsa handlar just om vart man är offline.

Jag kan bli bättre

Jag försöker verkligen att lägga i från mig telefonen när jag är med barnen. Jag vill uppleva världen med dem. Jag vill inte ha näsan i telefonen och säga vänta lite varje gång de vill ha min uppmärksamhet. Så jag försöker verkligen lägga undan telefonen och rikta min uppmärksamhet mot barnen. Jag har blivit bättre, men ärligt talat kan jag helt klart bli bättre.

Jag försöker påminna mig själv på kvällarna att inte sitta med telefonen konstant. Men här är jag rätt dålig på att göra just det. Jag borde läsa en bok, titta på en bra TV-serie, ta fram mina målarböker eller kanske bara tända några ljus och prata med min fina sambo. Ändå sitter vi ofta båda två i soffan med telefonen på kvällarna. Jag kan definitivt bli bättre med andra ord.

Det första jag gör på morgonen och det sista jag gör på kvällen är att kolla igenom sociala medier. Även om jag vaknar mitt i natten kollar jag flödet. Inte så bra förmodligen. Här borde jag definitivt bli bättre. Ett tag hade Daniel och jag som regel att vi inte fick kolla av telefonen i sängen. Då skulle vi läsa om vi inte ville sova direkt. Kanske något att ta upp igen?

Här är jag offline

Men det finns faktiskt i en situation där jag är bra på att koppla bort omvärlden. Då är det jag och min kropp. Jag och mina tankar, i nuet. Det är när jag tränar. Jag har bara med mig telefonen när jag cyklar eller springer långpass. Då vill jag ha den tillgänglig ifall det skulle hända något. Men ljudet är avstängt och jag tittar inte på den som regel. Jag fotar knappt under mina träningspass. Det får bloggen lida för eftersom jag sällan har några bilder från själva passen att lägga upp.

Men det känns viktigt för mig. Att kunna fokusera på att genomföra passet från början till slut. Som det är planerat. Utan avbrott från saker som helt klart kan vänta. Mina träningspass är min egen stund för mig själv. Här ventilerar jag tankar, stressar av och varvar ner. Jag mår riktigt bra av det. Eller så är de ibland en möjlighet för mig att umgås med vänner. Att prata med någon på riktigt och inte via en skärm.

Skärpning

Det är bra att få reflektera över sådant här ibland. Att inse att jag har mycket att jobba med. Särskilt under den tiden jag är med mina barn. De ska inte se sin mamma ägna mer uppmärksamhet åt telefonen än åt dem. Så för deras skull ska jag jobba med detta.

Malin har kommit långt och resonerar sunt kring det här med användandet. Hon har till exempel inte telefonen i närheten när hon sover. Helena har också mobilförbud i sovrummet. Nu blev jag inspirerad till det jag också. Jag använder telefonen som väckarklocka, men den kan  faktiskt ligga på byrå utom räckhåll.