Kalmar IM 2015 – Tina Fritzson

Tina är den alltid glada tjejen som gick från att vara en duktig löpare till att bli en duktig triathlet. Som så många andra i denna klubb. De flesta landar i triathlon så småningom. Tina har alltid ett vänligt ord och ett leende på läpparna. Vore jag lika snabb som henne med löparskorna på så vore jag mer än nöjd.

Kalmar Ironman på lördag. Hur känns det?
Det blir mer och mer nervöst för varje dag som går. Helt plötsligt är det så nära och många funderingar kring loppet dyker upp.

Hur många IM och HIM har du gjort innan?
Detta är min första IM. Jag gjorde Vansbro HIM 2014, som dock blev duathlon. I somras körde jag långdistans i Motala, så det blev min första ”riktiga” långa triathlon.

Hur har ditt träningsupplägg varit under vintern?
Jag har inte haft något strikt träningsupplägg, men det blev mycket fokus på löpning och simning. Löpning då jag sprang Rotterdam marathon i april, simning för att bli mer bekväm i vattnet och kunna simma längre distanser. Däremellan försökte jag få in spinningpass för att få cykellik träning och även lite styrketräning.

Vad har motiverat dig under träningen fram till start?
Att få springa över mållinjen och höra ”You are an Ironman!”. Och att vara i så bra form att jag har en bra känsla stor del av loppet. Sen är träningen i sig oftast rolig, särskilt när man har trevligt träningssällskap, så det brukar inte finnas några hinder att genomföra mina planerade träningspass.

Vad har du för mål med IM? Tidsmål?
Först och främst att ta mig runt – mycket kan hända på ett så långt lopp och det är ändå min första IM. Om allt går som planerat och förutsättningarna är bra bör under 13 h, kanske närmare 12, vara rimligt.

Hur ska du ta dig an den mentala biten?
Jag tror jag kommer försöka dela upp loppet i flera delar, så att man kan checka av några delmål under loppets gång.

Vad är du mest nervös över?
Simningen. Att jag ska stressa upp mig redan vid starten och inte hitta det lugn jag behöver för att känna mig bekväm i simningen.

Vad ser du mest fram emot?
Att uppleva stämningen i Kalmar och den grymma NocOut-hejaklacken! Och såklart att springa i mål 🙂

Din svagaste gren?
Simningen. Jag har visserligen utvecklats mycket under det senaste året och jag har fått till några bra OW-pass under sommaren, men jag saknar rutinen.

Din starkaste gren?
Löpningen.

Vem/vilka inspirerar dig i din träning?
Alla klubbkamrater som visar att sådana här utmaningar är möjliga!

Håkan Wettergren fick ställa en fråga till Tina.
Ska vi köra en swimruntävling ihop 2016?
Varför inte?! Det vore definitivt en utmaning. Och då har jag ju ett par konkreta mål inför nästa säsong redan nu 🙂

Tina fick ställa en fråga till Tobias Östlund.
Du har ju redan genomfört en IM. Vad tror du största skillnaden kommer vara mellan årets lopp och IM-debuten 2012 för din del?

Tinatot

 

Sommaren är väl här nu?

Nu måste väl ändå sommaren vara här på riktigt. Jag menar med varmare temperaturer och soliga dagar. Löppass i gassande sol och ljumma kvällar i shorts. Ett glas rosé i kvällssolen på framsidan. Barn som skrattar och leker i vattenspridaren. Jordgubbar med mjölk till frukost på altanen. Glass, grill och jordgubbstårta. Och inte minst semester i stugan. 

Vi kom hit igår efter flera timmar i bil. Gick hur bra som helst. Inget gnäll från något av barnen så länge de var mätta och bilen rullade. Nu har vi lugn och ro framför oss. Lata dagar utan måsten med lek och bus. Det enda måstet utom att ta hand om mina tre pojkar är att hjälpa till med mat och disk. Men till och med det är rogivande och avkopplande med denna utsikt. 

  

Inlägg 25 – Sporter jag utövat

Min idrottskarriär började med fotboll som sjuåring. Som yra höns sprang vi efter bollen i Parkskolans gympahall. Några tålmodiga pappor försökte lära passningsspel och bollkontroll, laganda och samspel samtidigt som vi skulle ha roligt. Jag har spenderat mycket tid på fotbollsplanen och som jag redan skrivit så har denna tid gett mig så mycket. Både när det gäller personlig utveckling och socialt. Vänner för livet och lagkänsla är ovärdeligt. 

Orienteringen kom in i mitt liv ett par år senare. Här älskade jag den individuella utmaningen. Jag var tvungen att använda min hjärna mycket. Läsa karta, göra vägval och vara strategisk. Här byggde jag upp min passion och kärlek för löpningen. Löpning i skogen är skonsam och jag höll mig i princip skadefri under dessa år. Känslan av att fara fram i skogen är magisk. 

Jag har som barn/ungdom även testat lite andra idrotter som jag inte alls fastnat för. 

Som äldre kom triathlon in i mitt liv. Och den är nog här för att stanna även om jag inte tävlar regelbundet. Men jag har kört några sprint-tävlingar och en Ironman. Jag gillar utmaningen med kombinationen av simning, cykling och löpning. Dock kommer det vara fokus på löpning ett par år nu. Det är enklare att få ihop som småbarnsmamma med tränande sambo. 

  

En torsdag som småbarnsmamma

Idag är en sådan dag som verkligen bevisar att man är mänsklig. Och ingen superkvinna som klarar av att rodda två barn under två år samtidigt som hon lagar mat, bakar bullar, planerar tvåårskalas, tvättar och städar. Två nätter med 4-5 timmars uppdelad sömn på rad kan verkligen ta på ork, tålamod och motivation. Även om vissa där ute verkar anse att jag tror det ibland. Men kolla in det där då…

I morse blev det så att hela familjen vaknade klockan fem på grund av mig. Natten till igår var det dålig sömn. Ändå kom jag i säng för sent igår. Detta för att jag beslutade mig för att köra igång med dream feeding med Ludvig. Det tar några dagar innan de kommer ifrån de vanliga mattiderna så han vaknade ju lite innan två som vanligt. Så vaken en timma då. Sedan vaknade han kvart i fem igen. Då var jag som en zombie. Ögonlocken var tyngre än bly och tröttheten förlamande. Jag orkade inte amma. Försökte stoppa in nappen några gånger istället. Det slutade med skrik och att de andra två i familjen vaknade. Daniel gick upp och gjorde sig redo för jobbet. Jag försökte söva om två barn som inte alls var synkade. När den ena nästan somnade blev han väckt av den andre. Vid sex gav jag upp samtidigt som jag förbannade mig själv för att jag inte bara ammat. Det kommer inte hända igen. 

Lillebror somnade om till slut så jag fick lite ordning på morgonrutinerna. Fram till att storebror skulle äta frukost. Då bröt ett h-vete ut. Tröttmonstret kröp fram från soffan och tog hans kropp i besittning. Ingenting fungerade. Inte kokosolja, banan eller russin som han annars alltid vill ha. Han bara skrek i ren vrede. Tills jag gick därifrån eftersom tålamodet började tryta. Jag har inte hjärta att skrika på honom för att han är trött. Han har ju inte gjort något fel och då ska han heller inte få skäll. Så jag gick. Efter typ en halv minut hörde jag hur han började äta. Efter det gick allt som en dans. En glad liten kille lämnades och hämtades på förskolan. Väl hemma igen fick han lunch innan middagsluren. Man kan väl säga att de två gick lite omlott idag. Han somnade när han nästan ätit upp. 

Nu ska jag duscha, äta och vila om jag hinner. När storebror vaknar är det dags för eftermiddagsrushen. Vi har fantastiska vänner som tar V någon timma medan jag åker till barnmorskan för efterkontroll. Efter idag kanske jag har klartecken för löpningen igen. 

Idag är det en trött, småtjock, utsvulten tvåbarnsmamma som sitter i soffan. Barnkräks har jag på tröjan också. Ingen mat finns att värma och jag borde duscha. Långt från någon slags übermorsa. Men vet ni, jag älskar mitt liv!!!

  
 

Inlägg 22 – Ett intervallpass

Jag älskar intervaller. I olika former. De gör mig skönt trött. De gör mig snabbare och starkare. De är effektiv träning. Intervaller är lätta att variera. Och de går utmärkt att anpassa för att köra i grupp även om man är ojämna gällande nivå. 

Jag har två favoriter när det gäller intervallpass. Dels backpass, gärna löpning i terräng. Jag tror det beror på att de ger mig så mycket i min träning. Jag blir stark av dem. 

Min andra favorit är det som i alla fall inom klubben kallas för Norska superintervaller. Det innebär 4 stycken 4-minutersintervaller med 3 minuters vila emellan. Under intervallen ska man upp till tröskelpuls. Varför gillar jag dessa då? De är effektiva. Det är mentalt ”lätt” eftersom de bara är fyra stycken. Men tillräckligt långa för att hinna vara riktigt jobbiga. Pannbenet får sig en bra utmaning också. Detta pass fungerar lika bra i spinningsalen som med löparskorna på. 

Generellt tycker jag att intervallpass tränas bäst i grupp. Gärna med jämnsnabba. Då kan man peppa och hjälpas åt med farthållning. Jag ger alltid lite extra på gemensamma intervallpass. 

Om det är något inom intervallträning som jag inte testat så mycket är det tabata. Det skulle jag vilja läsa in mig på och testa!

Och alla kan springa intervaller. Utifrån din förmåga. Och alla har nytta av det!!! Så ut och svettas nu!!! 

Inlägg 21 – Efter träning

För det första, efter träning vill jag vara trött! Visst jag kör lättare pass också med fokus på återhämtning osv. Och jag inser vikten av dem. Men jag föredrar passen där jag är riktigt trött efteråt. Svetten ska rinna. Benen vara stumma. Musklerna nästan värka lite. Jag ska nästan längta efter mat, dusch och soffan men vara på gränsen att orka med det. Det är den bästa efter-träning-känslan jag vet. 

Vad gör jag efter träning då? Först och främst fyller jag på med energi och vätska om det genomförda passet kräver det. En lätt jogg ganska nära frukost behöver det kanske inte jämfört med ett hårt intervallpass ett par timmar efter middag. Så det beror lite på. Det beror även på om och i så fall jag ska träna igen samma dag osv.  Jag försöker tänka till och inte slänga i mig en banan bara för att. Jag som person är generellt ”emot” kosttillskott i det avseende att jag hellre äter riktig mat än t ex tar en proteindrink. Men jag kan se smidigheten i det och det händer att det slinker ner. För drygt ett år sedan, när jag körde med Ninni, kom jag i kontakt med Xtend (BCAA). Under graviditeten och amning tar jag det inte men annars tycker jag det är kanon. 

Sedan försöker jag duscha så snart som möjligt. Då känner jag mig piggare igen och får på mig rena och torra kläder. Efter det fyller jag på med mer energi om det behövs. Och så kanske lite vila om det finns möjlighet. Nu för tiden finns det dock sällan det. 

  

Inlägg 19 – Hur min träning förändrar mig

Min träning förändrar mig på flera sätt. Det har jag tänkt mycket på under de månader under graviditeten som min kropp inte klarat av träningen. Heffaklumpen har liksom haft tid att ligga på soffan och filosoferat om livet. 

Min träning gör mig gladare. Muntrare till sinnet. Det är en slags meditation för mig. Jag kan rensa huvudet från irritationsmoment och stress. Jag kan planera och strukturera. Under träningen kommer jag på många idéer. 

Träningen gör även min kropp starkare. När man har ett stillasittande jobb som jag har behöver kroppen mycket träning. För att rygg och axlar ska hålla till exempel. För att inte bli stel. Jag behöver också en stark kropp för att vara en stark, pigg och glad mamma.  

Min träning har också genom åren gett mig en gruppkänsla, främst genom alla år jag spelar fotboll. En lagkänsla och förmåga att vara en del av en grupp som jag haft nytta av hela livet. Respekt och samspel. Men även vänner och upplevelser för livet. Men likväl har orienteringen lärt mig det individuella. Att klara mig själv. Att planera och reflektera. Även här har jag mött härliga människor som jag har med mig ännu idag. 

  

Midsommar 

Träning är en viktig del av mitt liv. Jag är överlycklig för att jag kunnat börja den långa och långsamma vägen tillbaka. Men träningen är inte allt. Även om jag prioriterar den och planerar in den i mitt schema har jag inga problem att avstå den om det behövs. 

Så nu ligger jag två dagar efter. Igår hann jag inte på grund av massa fix. Planen var att ta ikapp det med både promenad och styrka idag. Det gick inte alls. Flera bidragande orsaker gjorde att det inte fanns tid. Daniel fick förtur på träning eftersom han efter en vinter med sjukdomar och strul nu försöker komma i så bra form som möjligt inför Amfibiemannen. Sedan skulle dagens lunch och tårta förberedas. Jossas klänning läggas upp. Och båda barnen skulle matas och fixas iordning. Det innebar att jag inte ens hann duscha eller byta om innan jag gick över till L&M för midsommarlunch. En dryg halvtimma för sent. Men lunchen var god i alla fall. Och trots att Lotta skriver att vi fixade nästan allt är det absolut inte sant. Vi kom till dukat bord på lunchen och gjorde ingenting efteråt. 

Sedan sov alla mina tre pojkar samtidigt en stund och jag hade en stund för mig själv. Då hann jag duscha och sminka mig innan den minsta vaknade för mat. Efter det begav vi oss ut i regnet för lite midsommarfirande. Vi dansade runt midsommarstången och de små plaskade i vattenpölarna. 

  
Tack vare att våra barn gav oss nästan en hel natts sömn så orkade vi hålla ut längre än vanligt kväll. Så jag tackar alla inblandade, min fina familj och världens grymmaste vänner för härligt häng ännu en midsommar. Nu ska jag sova! 

Dag 15 – Mina löparskor

Jag älskar löparskor. Skulle kunna köpa hur många som helst. Jag köper hellre ett par nya löparskor än ett par med klackar. Och jag har alltid flera som jag använder för olika syften. Nu har jag ju inte sprungit på snart ett år så jag behöver uppdatera skoförrådet här i sommar.

Kalmar Ironman sprang jag i ett par Asics Gel-Lyte33. En helt ok sko som är lätt och skön. Men kanske ingen jag skulle köpa igen. Jag kommer i alla fall leta vidare och hoppas jag hittar några bättre. Men det är i alla fall min senast inköpta löparsko.

I skogen springer jag med Inov-8 X-talon. En sko som för känslan tillbaka till mina orienteringsår. Mycket känsla. Jag blir ett med marken på något sätt. Jag gillar dem och just nu längtar jag efter ett pass med dem.

inov8xtalon212

Jag har även sprungit en del med Nike Free Run som jag köpte för typ 3 år sedan. Det har mest blivit intervaller och korta snabba pass i dem. Jag tycker de ger mig en bra känsla på tartan-banor. Men de är uttjänta och används numera mest som sneakers. Jag är osäker på om jag köper mig några fler sådana även om jag har gillat dem. Men det finns ju så många fler spännande skor att testa.

En annan sko som numera mest används till promenader är den sko jag älskat mest genom alla år. Asics Tarther. Och den tillverkas inte mer till min stora sorg. Jag vet inte hur jag ska kunna hitta en sko med samma passform och känsla. Det var något speciellt med den som passade mig.

AsicsTarther

Dag 13 – Favoritmusik

Den här frågan är lika lätt att besvara som att motstå nybakta kanelbullar med iskall mjölk. Omöjlig. Jag gillar så mycket olika typer av musik. 

Det viktigaste för mig är att musiken skapar en känsla. Att den fångar mitt intresse. Kanske därför jag har svårt att tycka om opera eller får hård musik eftersom jag inte hör vad de sjunger. Instrumental går bra däremot. Men i övrigt spelas det allt möjligt här hemma. Winnerbäck, Avicci, John Legend och till och med nostalgi som Bo Kaspers, Håkan Hellström och Niklas Strömstedt. Dock blir det mycket radio eller topplistor på Spotify för tillfället. Eftersom jag alltid är på jakt efter nu musik till mina pass 🙂