FRISK

Då var det klart. Jag slutar inte instruera nästa termin. Mitt beslut att sluta på gamla stället var inte beroende av att jag hittade något nytt. Jag hade slutat ändå. Och det kunde inte bli bättre än att jag fick erbjudande om att börja på Frisk som ligger mitt i stan. 

Idag var jag där och körde ett provpass och direkt efter skrev jag på papperen. Det känns verkligen spännande och skoj. Jag älskar ju instruerandet. Trots att jag inte lett ett pass sedan september 2014 så liksom satt det inpräntat i ryggraden. Jag satte mig där och bara körde så svetten rann och benen brände. Jag kände mig nöjd efteråt och jag hoppas deltagarna tyckte om passet också. Jag känner mig hemma på podiet och längtar redan till nästa pass. 

Detta pass blev även första luckan till Saras jävligt jobbiga julkalender. Alltså ETT spinningpass. Imorgon är det lucka TVÅ och jag har inte bestämt mig ännu. Så jag återkommer. 

Här nedan ser mig, röd som en kräfta och allmänt fånig i fejset tillsammans med Camilla som anställde mig på stört. 

   
 

Elnas tio

Elna skrev det här inlägget om vad hon älskar, saknar, önskar sig. Härlig läsning och jag kunde inte låta bli att inspireras av hennes lista. Så här kära läsare kommer min…

Jag älskar mitt liv med min fina familj. Även om allt går i ett och jag ständigt har en känsla av att inte riktigt hinna med, så älskar jag tiden med sambon och barnen.

Jag saknar spinninginstruerandet. Jag älskar att peppa och få deltagarna att utmana sig själva.

Jag tycker så mycket om löpningen. När jag inte kan springa så saknar jag den så jag blir galen. Tur att jag just nu kan springa…

Jag brukar ge bort till välgörenhet på julen. Idag packade jag till exempel ner några pocketböcker i ett vadderat kuvert. Det ska skickas till en vän som samlar in julkpappar till ensamma.

Jag önskar mig en tempocykel. Vill ha en inför Jönköping Ironman 70.3 i juli. Vi får se hur prioriterad den utgiften är efter nyår. 🙂

Jag behöver mer tid att beta av en massa saker här hemma. Jag behöver känna att jag ligger i fas med alla punkter på saker som ska göras. En lätt stresskänsla börjar infinna sig och jag kan inte göra något åt det. Jag sitter knappt i soffan och varvar ner på kvällarna längre. Men det måste bli bättre. Det måste det.

Jag fick en ny spännande möjlighet till kommande utmaningar igår. Mer om den kommer senare. Jag vill att allt ska bli klart först bara.

Jag blir glad av  ett bra träningspass, en fika med en fin vän, middag med sambon, mys med mina prinsar, en bra bok, god mat och att lyckas med ett uppsatt mål. Och en massa andra saker.

Jag längtar efter ett lånpass löpning i ett vintervitt Tinnerö med trevligt sällskap.

Jag mår bäst när vardagspusslet flyter på så bra att jag får till ordentligt med träning. Inte alltid det gör det. Men det handlar väl om prioriteringar också.

Vad har du för tankar? Hur ser din lista ut? Dela gärna med dig!!!

IMG_6146

Vinterträning cykel

I sommar ska jag ju vara med på Jönköpings halvironman. Den tävlingen har en ganska tuff cykelbana. Jag är inte jättestark på cykel. Så jag måste få till en bra vinterträning på cykeln. Jag har planerat den tillsammans med Daniel som har bättre koll än jag. Min vinterträning kommer i stora drag innehålla följande delar.

  • Långpass spinning med NocOut. Kanske inte varje vecka, men när det passar. Jag ska hålla ett par av passen själv.
  • Tröskelpass, lite längre intervaller som till exempel 3*20 minuter eller 4*15 minuter.
  • Vo2-max. Till exempel 30/30-intervaller eller liknande.
  • Styrkeintervaller med låg kadens och hög växel. Till exempel nedgående stege från 6 min ner till 1 min.

Jag kommer inte cykla ute något alls. Spinningsalen och trainern kommer bli mina träningskompisar under vintern. Jag ser faktiskt fram emot det. Ni kommer få mer specifika pass framöver.

Ni som också cyklar, vilket är ert bästa passtips för att bli stark och få bra förberedelse inför ett backigt cykellopp? Ge mig era bästa tips nu!

Höst 2015 321 Höst 2015 323

Ingen vidare dag säger kroppen

Den här första veckan på schemat har gått rätt bra. Jag har fått till de flesta passen även om en del blev förflyttade. Jag har heller inte fått till något simpass, men det har inte heller riktigt någon bra placering i schemat än. Men vi har en liten plan för det.

Dock blev det inte världens bästa avslut. Jag fick inte till löppasset idag. Daniel har en sak att avsluta så han var upptagen hela dagen. Sedan skulle han simma och springa. Han fick avstå träning igår för att jag skulle hinna. Idag var det min tur. 

Dessutom har jag haft huvudvärk hela dagen. Spänningshuvudvärk som strålar nedåt. Jag misstänker att det är kroppens reaktion på trainerpasset igår. Jag har inte suttit på racern sedan Kalmar förra året. Så det är nästan som träningsvärk. Jag har kännt mig lite sjuk idag nästan. Trött och hängig. Så jag tog en extra vilodag helt enkelt.  

 

Nu kör vi

Idag är dagen här då jag börja träna mer fokuserat. Jag släpper mystränandet och påbörjar satsningen mot Jönköping halvironman. Självklart har jag min status och graviditet i åtanke. Något annat vore idiotiskt. Men jag kommer nu sätta igång med mer högintensiv träning. Sakta men säkert ska jag mer målmedvetet öka distanser och träningstid.  Och styrketräningen blir mer fokuserad mot det jag ska göra. Jag släpper Olgapassen nu men tar med mig en hel del av hennes övningar. 

Ett mål är att få så mycket träning som möjligt gjord redan på dagen. Daniel jobbar ju och har inte den möjligheten. Han ska också köra en medeldistans nästa år så vi får pussla så gott vi kan. 

Så dagens pass är redan avklarat. När storebror lämnades på förskolan var jag redan ombytt och hade ätit frukost. Jag tog en powerwalk med barnvagnen på 40 minuter. Fantastiskt väder. Friskt i luften och strålande sol. Massa peppande tankar for genom skallen. Jag är verkligen laddad för detta. 

  
Väl hemma sov lillebror fortfarande. Så det var perfekt att beta av dagens styrkepass i carporten. Ben och rumpa är det som gäller på måndagar. De sista övningarna gjordes inomhus med en liten L sprattlandes bredvid. Jag håller fortfarande lite på att känna på status och vilka vikter jag borde köra med. Och det börjar sätta sig. Benen darrade lite skönt i trappen förut. 

  

HIM Jönköping 2016

Det är lite så att man skäms vad dåligt bloggen uppdateras. Jag vill ju men det är så mycket annat just nu. Men jag ska ta tag i det. 

I veckan som var öppnade anmälan till det som blir ett av nästa års två mål. Jönköping 70.3. En halvironman. Jönköping har funnits några år men från och med nästa år ingår den officiellt i Ironmanfamiljen. Den andra i Sverige tillsammans med Kalmar. Kalmar är ju dock en fullängd. 

Jag hade väl egentligen bara tänkt ha ett löparår nästa år. Men känslan i Kalmar var för stark. Längtan efter att köra ett triathlon snart igen blev för stor. Och när nyheten om att Jönköping blir en IM-tävling kom, bestämde jag mig. 

Det kommer bli ett träningspussel här hemma fram till juli nästa år. Daniel ska köra Vansbro medeldistans nästa år. Det är en halv ironmandistans och även SM. Den går en vecka innan Jönköping så det blir några hektiska dagar. 

Vi har faktiskt redan gjort en plan som ska hållas fram till årsskiftet. Där har vi planerat in när var och en får sin träningstid. Samtidigt måste familjen få sin tid också. Vi kommer försöka ta så lite hjälp med barnen vi bara kan. Även om barnvakteri alltid är välkommet för de som vill ha egentid med våra barn. Vi kan väl säga så här; barnen kommer få mycket föräldratid även om vi inte kommer vara hemma samtidigt lika mycket som hittills. Men det ska nog gå bra. Vi blir ju båda gladare om vi får uppfylla sådana här önskningar. Och det kommer absolut inte få gå ut över våra två små. De står alltid överst på priolistan. 

  

Perfekt Idatid

Den ena dagen efter den andra avverkas med livspusslet i fokus. Barnen ska ha sitt. Hemmet ska ha sitt. Maten ska lagas. Träningen ska betas av. Sambon och jag vill ha lite tid. Allt hinns helt enkelt inte med. Jag får prioritera varje dag. 

Förra veckan fick lite projekt hemma stå i fokus förutom familj, mat och städning. Likaså början på denna vecka. Onsdag och torsdag tappade jag energin lite. Kanske berodde det på vädret. Seg kände jag mig. Orkade inte ta mig för mycket. Lite höstdepp. Kände mig otillräcklig. 

Men imorse sken solen. Fantastisk höstdag. Så jag lämnade storebror på förskolan och tog en timmas promenad med lillebror. Sedan lite styrka hemma. Planterade lite blommor. Damsugaren åkte fram. Storebror hoppade över sömnen på dagen. Medan jag och lillebror åkte och handlade lite snabbt skruvade storebror och D säng. Inatt sover han i stora sängen för första gången. Spjälsängen tar lillebror över till veckan. Stora killen. 

Sedan slog han till. Sambon, älsklingen och den perfekte!!! Helt plötsligt hade han tappat upp ett väldoftande bad åt mig efter att båda barnen somnat. Levande ljus, choklad, vindruvor och blommor. En halvtimmas njutning med en bok. Helt fantastiskt. Bilder? Nej telefonen lämnades en trappa ner. Skönt att inte vara konstant online. Att stänga ute omvärlden. Bara vara. Hämta energi. Nu känner jag mig… GLAD!!! Trött men GLAD!!! Avslappnad. Som jag älskar denna man. Bättre kan man inte ha det!!!

  

Springer för en god sak

Det pågår diskussioner runtom hur man bäst bidrar till välgörenhet. Vilka behöver hjälpen bäst? De fattiga i Afrika, de som flyr kriget i Syrien eller de fattiga och hemlösa här hemma i Sverige. Detta väcker egentligen en del funderingar hos mig. 

Det ena utesluter väl inte det andra? Måste vi välja vilka vi hjälper? Räcker inte våra resurser till flera? Vi skänkte saker och bidrog med tid till insamlingen till de syrianska flyktingar. Vi är månadsgivare till ett fadderbarn i Afrika. Vi har skänkt matpåse till fattig barnfamilj här hemma. Skänker saker när det passar efterlysningar via en Facebook-sida. Våra resurser räcker till flera i alla fall. Vår omtanke för andra människor. 

En sak jag har funderat över är dessa människor som anser att vi borde hjälpa andra än de som blir hjälpta, vad gör de? Hjälper de själva de hemlösa på gatorna i vårt land eller ligger de hemma i sofforna och gör ingenting mer än att ha åsikter om vad andra ska göra och inte göra? Det finns säkert både och så jag ska inte påstå att alla gör så. Men en tanke…

Det finns olika sätt att hjälpa och mängder med organisationer att skänka pengar till. Idag gick Tallbodavarven av stapeln. Ett litet lopp arrangerat av våra vänner Susen och Thobbe. Pengarna går oavkortat till Cancerfonden. Fullängd var 10 varv i spåret här. Jag sprang 3 och Daniel 8 varv. Jag älskar att springa för välgörenhet. Det förenar det jag älskar för en god sak. Fantastiskt initiativ av härliga människor. 

I övrigt har vi en relativt oplanerad helg med mys och bus. Vi lägger tid och energi på varandra. Träffar fina människor. Ett par av er, ni ver vilka ni är: You made my day!!! 

  

Tips inför Ironman – Mattias Johansson

Mattias är vän till familjen och sambo med Lotta som startar på lördag. Han är dessutom träningskompis med min Daniel. De teamade Amfibiemannen ihop i slutet av juli. Han har bland annat kört två Ironman. 

Simning

Det gäller att hålla huvudet kallt under starten och inte stressa upp sig om det är mycket folk. Om du inte gillar att trängas (vilket jag faktiskt tycker är lite av tjusningen i en triathlonstart) så är det bäst att ta en plats i kön där man inte riskerar att bli översimmad och hålla sig till kanterna. Se även till att uppföra dig sportsligt i vattnet, säkerheten går före en eventuell tidsvinst på några sekunder.

Cykel
Cykla med bra och jämn intensitet, ta det lugnt i backarna för att inte slita på musklerna för mycket. Man ska ha bra med krafter kvar inför löpningen.

Löpning

Löpningen är tuff mot slutet oavsett på vilken nivå man är. Jag brukar fokusera på ett varv i taget, en vätskestation i taget. Det viktiga är att hålla sin fart och att inte börja gå om man vill hålla sin sluttid.
Växling
Planera dina växlingar i förhand. Efter simningen är man ofta yr i bollen och har svårt att fokusera. Allt ska vara glasklart inför växlingen. Här finns det tid att tjäna.

  

Kalmar IM 2015 – Tobias Östlund

Tobias Östlund är den duktiga fotografen med de söta barnen. Familjefadern som pusslar ihop livet som pappa med mycket träning. Han har haft en tuff vinter och vår och trots det planerar han stå på startlinjen på lördag.

Kalmar Ironman på lördag. Hur känns det?
Detta har varit ett mycket märkligt år för min del. Jag har tidigare varit extremt förskonad från både sjukdomar och skador men i år har det varit både och. I höstas/vintras hade jag problem med knäna (troligen pga för mycket/för hård löpning). Positivt med det var att jag växlade över till simning så min simteknik har utvecklats en hel del under året. Jag hann sedan inte ens rampa upp när knäbesvären blev bättre innan en rejäl förkylning/halsfluss kickade in. Denna ledde sedan till smärtor i bröst/lungor och satt i nästan i fyra månader. I början kunde jag inte träna ordentligt men mot slutet kunde jag träna efter diskussion med läkare. Det blev dock mer mängd än kvalitet och jag vågade inte köra högintensivt. Drygt två veckor efter att jag för första gången kände mig helt frisk sitter jag nu med en rejäl förkylning som även denna inleddes med ont i halsen. Gissa om jag hade lättare att avstå träning denna gång? Sitter nu och hoppas att jag hinner bli frisk efter att snart ha varit sjuk i en vecka…

Med allt detta sagt så kämpar jag mycket med att tänka positivt inför loppet men jag har ändå svårt att svara att det känns ”bra”. Jag försöker fokusera på att det ska bli kul att komma ner och få ta del av stämningen/inramningen samt att träffa alla klubbkamrater. Själva loppet kommer garanterat bli… Jobbigt.

Hur många IM och HIM har du gjort innan?
Jag började med triathlon 2011/2012 och jag har gjort en IM, två HIM (varav en DNF) samt två långdistans/Nicedistans (Motala).

Hur har ditt träningsupplägg varit under vintern?
Min plan var att få in betydligt fler timmar per vecka än när jag körde Kalmar senast (2012). Då snittade jag totalt knappt 5h/vecka och nu ville jag åtminstone upp mot 7. November – Mars brukar för min del innebära fokus på löpning med inslag av simning. I år lade jag in en markant ökning på simdelen som snabbt gav en enorm utvecklingskurva. Istället för ett pass i veckan körde jag ca 5-6. Inga långa pass men ofta och det funkade bra för mig. Ingen direkt teknik heller utan bara simma helt enkelt. Framåt våren växlar jag upp med cykling så fort vädret tillåter.

Vad har motiverat dig under träningen fram till start?
Jag motiveras normalt av att göra bra/specifika tider på specifika tävlingar men i år har jag fått träna på det mentala i att hitta långsiktig motivation utan att ha en specifik tävling i åtanke (eftersom jag insett att det är kört att prestera bra i Kalmar). Något som varit/är svårt men som samtidigt är otroligt nyttigt för mig eftersom jag tidigare varit periodare och ofta får en dipp i motivation/träning efter genomfört lopp/uppnått mål. Hoppas nu kunna vara mer mogen för att motiveras av att hålla igång bra oavsett framtida tävlingsplaner (på lång sikt kanske även helt utan tävlingsmål?).

Vad har du för mål med IM? Tidsmål?
Eftersom året varit som det varit så har mina förutsättningar förändrats helt och hållet. För 11 månader sedan var siktet inställt på sub 10.30. Det har varit mentalt svårt för mig hela året att överge det och ställa om helt. Under rådande omständigheter vet jag bara att jag kanske kommer få göra mitt tuffaste race någonsin. Jag har inte ett enda ordentligt långpass på varken cykel eller löp i bagaget på hela säsongen. Hade det varit HIM eller olympisk så hade jag varit bättre förberedd, men detta är något helt annat. Jag gissar att jag kommer få kriga rejält för att ens gå under 12h. Målet är istället att försöka njuta av tillställningen, stämningen och alla klubbkamraters bedrifter.  Trots alla tuffa förutsättningar samt att det alltid är en bedrift att bara ta sig runt så skulle jag nog bli besviken om det tog över 12,5h. Hur ska du ta dig an den mentala biten? Jag lyckades extremt bra på min första IM så jag ska försöka agera på samma sätt nu. Nyckeln då var att hela tiden köra i bubblan. Inte tänka bakåt, inte tänka framåt. Bara här och nu. Ett simtag i taget, ett tramptag och slutligen ett löpsteg i taget. Förra gången var det så extremt att jag inte ens visste vilken totaltid jag hade när jag gick i mål. I år kommer jag framförallt behöva plocka fram detta tänk på andra halvan av cyklingen då förmodligen benen kommer vara slaktade och hastigheten kommer sjunka.

Vad är du mest nervös över?
Cykelstrul, kraftig vind samt om jag kommer orka sista 10 milen på cyklingen (pga avsaknade långpass). Har bytt från kanttråd till tub i år och har fortfarande inte punkat ”i fält” och det har inte gått så snabbt att byta i lugn och ro hemma i garaget så jag hoppas verkligen slippa punka.

Vad ser du mest fram emot? Stämningen i stan under löpningen samt att springa och heja på klubbkamraterna längs hela banan. Sen kommer det garanterat bli extra skönt att höra ”You are an Ironman” från Paul i år…

Din svagaste gren?
Normalt sett simningen. Just nu och specifikt för långdistans: cyklingen.

Din starkaste gren?
Normalt sett cyklingen. Just nu vetesjutton. Kanske simning men har inte tagit ett enda simtag på sex veckor så kanske dött lopp mellan sim/löp.

Vem/vilka inspirerar dig i din träning?
Alla klubbkamrater men framförallt de som är jämnbra med mig själv då jag drivs mycket av att tävla i varje situation tillsammans med andra. Dessutom även väldigt inspirerande att följa de allra bästa i klubben för att se vad jag kan plocka upp där för att utvecklas och bli ännu bättre.

Tina Fritzson fick ställa en fråga till Tobias.
Du har ju redan genomfört en IM. Vad tror du den största skillnaden kommer vara på årets lopp och debuten 2012 för din del?
Största skillnaden är att jag vet att det går att genomföra samt att jag är en mer rutinerad triathlet så jag är inte så nervös för sånt som man ofta är nervös för som nybörjare; växlingarna, energiintag och hela simningen som ska göras ihop med många andra i kallt vatten. En annan stor skillnad är att jag vet nu att det är oerhört stor skillnad på den avslutande löpningen i långdistanstriathlon jämfört med samma sträcka på ren löpning. Man får helt omvärdera vad det innebär att gå ut i ”lugnt” tempo och jag tror det finns tid att tjäna på att gå ut ännu lugnare men hålla tempo istället för att tappa en halvtimme på andra halvmaran som det lätt kan bli annars.

Tobias fick ställa en fråga till Åsa Gustafsson.
Ditt bästa tips för att vara så bubblande glad som du är på alla tävlingar, även när det känns som värst? Hur motar du negativa tankar när det är som jobbigast?

Östlund