Morgonpepp

För drygt ett år sedan gick jag en fantastisk present av en vän. Morgonpeppingkort. Imorse blandade jag på nytt leken och läste första kortet. De här korten ska få styra mitt fokus varje dag för många dagar framöver. Jag kommer kanske inte lägga upp dem hör varje dag. Vill ni dela min morgonpepp med mig, se till att följa mig på Instagram (mittaktivaliv). Imorse stod det så här:

Det fick mig att rensa ut lite mer av barnens urväxta kläder. Storebrors urväxta kläder ska packas ner i väntan på att storebror ska växa i dem. Lillebrors urväxta ska sorteras. Det som är lånat ska lämnas tillbaka. Det som ska sparas ska packas ner och en hel del ska skickas vidare till fina Maria som ska få sitt första barn i mars. Vi sparar lite av nostalgiska skäl, men vi har ingen glädje av lådvis med kläder på vinden. Så om de kan göra någon nytta på ett annat litet underverk blir jag bara glad av det.

Jag ska nog gå igenom bokhyllan lite nu och se om det finns några utlästa böcker jag kan tänka mig att skiljas från. Jag lämnar ju det mesta vidare. Men vissa böcker har jag svårt att slita mig ifrån. Men eftersom jag har så givmilda och generösa vänner så får jagj mer böcker än jag hiner läsa ut. Så det börjar bli trångt i bokhyllan nu. Särskilt eftersom Daniel börjat läsa en del också och vill ha plats för sina böcker.

Har ni något gammalt hemma ni kan rena ur för att få plats med något nytt?

Två bloggtips

Jag måste bara dela med mig av två bloggtips. Lite väl värd länkkärlek till er som vill ha något vettigt och bra att läsa.

Jag läser en hel del bloggar. Inspireras, imponeras och fascineras över andra. Drömmer mig bort och önskar att jag hade mer tid till saker jag skulle vilja göra med min egen blogg. Försöker ta pytte små steg mot något jag drömmer om. Blir ibland osäker på om det är rätt tidpunkt, bara för att komma på att det är trygghetsnarkomanen i mig som talar. Jag älskar utmaningar och att engagera mig. Men när det kommer till vissa delar vill jag ha extrem trygghet.

Drömmer ni också om något? Känner ni er inte riktigt nöjda med tillvaron? Ni kanske inte vet varför riktigt? Jag vill tipsa er om Victorias Livsstilsdesign. Oavsett vad just du drömmer om presenterar hon en metod för att nå dit. I sex steg kommer hon hjälpa oss att definiera och utvärdera. Att förhoppningsvis hjälpa oss att nå våra mål.

Mitt andra tips är till er löpare eller kanske främst ni som drömmer om att bli löpare. Jag ser mig själv bland annat som löpare. Jag får en hel del frågor om just löpning från vänner och bekanta som kanske känner att de inte har helt koll. Flera av dessa har inte sprungit alls mycket i sitt liv och vill nu komma igång. Till er har jag ett tips. Kika in hos Maria – Liltraining som just nu har en serie om löpning. Mycket tips för nybörjare. Bland annat nybörjarmissat, hur man kommer igång osv. Fler inlägg kommer framöver. Så håll koll.

Foto 047

Logistik morgonträning

Imorse fick jag möjlighet att testa en logistisk tanke jag haft inför att jag ska börja jobba. Hur sen blir jag till jobbet om jag vill hinna med träning på gymmet innan jobbet? Att jag får gå upp tidigare än barnen och sambon vaknar har jag redan förstått och räknat med. Men hur mycket måste jag stressa utan att behöva vara kvar halva kvällen på jobbet? Jag vill ju hem till familjen och hinna mysa innan barnen ska i säng också. Ja ni som tränar mycket, har en partner som tränar minst lika mycket, jobbar och dessutom två små barn som behöver träffa sina föräldrar förstår nog dilemmat. 

Så kom chansen att göra ett försök. Marta som håller spinningen på fredagsmorgnar började känna sig krasslig och undrade om jag kunde vicka. Efter lite logistikplanering insåg jag att det skulle fungera. 

Så imorse ringde klockan tidigt. Väskan var redan packad. Kläderna var framlagda. Bussen kom fram i tid och passet startade som det skulle. 45 minuter backe bjöd morgonen på. Hoppas inte deltagarna saknade Marta för mycket. Allt flöt på bra så jag har redan börjat fundera ut vad jag vill träna nästa vecka. 

Känner ni igen er? Har ni också vardagspussel deluxe hemma? Får ni ihop det som ni vill?

  

Matinspiration

Jag älskar mat. Äta mat och laga mat. Jag gör det gärna med eftertanke och planering. Det är både utmanande och roligt att testa nya recept. Så egentligen så skulle jag kunna skriva en massa fler inlägg om maten jag äter för er. Så att ni kan inspireras av maten vi äter hemma. Jag inspireras ju gärna av andra när jag har dålig fantasi, så jag kanske skulle kunna inspirera någon annan tänker jag.

Varför gör jag inte det då? Främst för att ett bra blogginlägg ska innehålla en relevant bild. Jag vet inte om en bild på en tom och skitig tallrik är något som skulle tilltala er. Så oftast kommer jag på att jag glömt fota mitt i en tugga. När jag inser att den här maten är god och skulle bli ett kanonbra inlägg. Då är redan ugnsformen halvtom och maten i magen. Och en uppvärmd tallrik matlådemat brukar vara lika tilltalande som en hög med rester.

Men jag ska bli bättre. Och även om alla måltider inte kommer upp här, så kommer desto fler komma med bilder på mitt instagramkonto Mitt Aktiva Liv. Så följ mig där om ni vill ha tips på mat. Jag har redan börjat och det har gått rätt bra de senaste dagarna. Lägger jag upp en bild på mat som ni vill ha recept på blir det ett inlägg här någon dag senare. Bra va?

IMG_4714

Lite tankar om vikt

Ett av mina mål för 2016 är att tappa mina sista graviditetskilon. Det ska dessutom inte ta hela året. Jag tillhör den där skaran som inte går ner speciellt mycket under amning. Det är som att kroppen krampaktigt håller tag om de extra depåerna i tron om att den lilla alien som växt inne i kroppen ska äta tills det inte finns något kvar. Särskilt runt magen sitter det. När jag har slutat amma finns det heller ingen extra energikrävande process som kan ge viktnedgången en extra skjuts. Nu är jag ensam i kampen. Jag har dock gjort denna resa en gång tidigare och det gick snabbt och hyfsat smärtfritt under coachning av Ninni.

Nu är inte denna blogg någon viktminskningsblogg och kommer aldrig bli det heller. Min vikt har aldrig varit fokus i mitt liv. Jag är övertygad om att jag inte skulle leva ett hälsosamt liv om jag lät fokusering på min vikt styra min vardag. Det var många år sedan jag var smal med rutor på magen och jag har varit nöjd och lycklig för det.

Just nu känns det som att det råder lite tabu i bloggvärlden att skriva om sin vikt och viktnedgång. Man ska vara nöjd och lycklig med den man är, oavsett vad man väger. Det vackra sitter på insidan och kroppen är en fantastisk mekanism som inte behöver påfrestas av diverse bantningskurer. Har man dessutom fött barn ska man vara stolt över det kroppen har presterat. Man ska snällt accepterat att kroppen lagt på sig några kilon på vägen och ta det som en gåva och en ständig påminnelse att den har fött barn till världen. Jag håller ju med om detta. Vi kvinnor borde bli nöjdare och mer stolta över oss som vi faktiskt är. Inte jämföra med andra utan se till oss själva.

Samtidigt förstår jag känslan som så många kvinnor känner när de inte längre kommer i sina gamla kläder. När jeansen inte går att stänga för att magen är som en bulldeg xxl. Jag förstår känslan de får när de ser sig i spegeln och inte ser en stark utan plufsig människa som mest ser trött och glåmig ut. Jag förstår, för jag har varit där själv till och från hela hösten.

MEN detta behöver betyda att jag inte mår bra. Jag är sjukt stolt över min kropp och vad den har åstakommit i livet. Jag är imponerad över vad den har visat att den klarar av. Jag älskar den precis som den är, med eller utan bulldeg. Så kom inte med förmaningar om att jag borde njuta istället för att fokusera på att gå ner i vikt. Jag njuter. Njuter av mina barn, mitt liv, av att komma igång med träning igen, av att äta god mat och en massa annat.

Så varför gör jag det här då? Det finns flera anledningar. Jag vill ha en hälsosammare kropp fysiskt. Jag har träningsmässiga mål i mitt liv där varje extra kilo faktiskt är en påfrestning och en skaderisk för kroppen. Det är stor skillnad på att släpa runt 10, 15 eller 20 extra kilon på ett marathon eller en Ironman. Denna anledning är nog den enda som gör att jag i tolv veckor framåt kommer titta på siffran på vågen. När jag är i mål med viktnedgången så släpper jag vågen. Då kommer fokus enbart vara att ha en stark kropp som orkar med träning och vardag. Jag gör det också just för att ge min kropp bättre förutsättningar att faktiskt bli den starka och grymma kropp som jag vet att den är innerst inne. Kroppen ska orka med många år till. Jag vill vara en aktiv och stark mamma som är en förebild för barnen. Jag vill dessutom slippa slänga ut tusenlappar på en ny garderob.

Ni kommer få följa delar av min resa de kommande tolv veckorna. Inga siffor och inga kilon, för de är inte det viktiga. Det viktiga för mig med bloggandet är att visa att jag gör en hälsosam viktminskning. Inga dieter, ingen svält, inget maniskt uteslutande av kolhydrater eller liknande. Jag kommer utesluta sockret och en hel del gluten. Men i övrigt kommer jag äta det mesta. Mitt minne från resan med Ninni förra gången var att jag var konstant mätt.

Det finns så mycket jag skulle vilja diskutera kring viktnedgångar, hälsosamma kroppar, ohälsa, felaktigt viktfokus och liknande. Men för att inte detta ska bli en roman så lämnar jag det till kommande inlägg.

Hur går dina tankar kring detta?

  

 

Spinningkärlek

Måste bara dela med mig. Idag höll jag första riktiga passet på Frisk. Har hållit ett gästpass innan bara. Beskrivningen utlovade ett backigt pass med lite intervallinslag. 

Det var sååå himla roligt. Jag älskar verkligen att leda pass. Tänka upplägg. Leta musik. Peppa deltagare till trötta ben och rödsvettiga ansikten. Få dem att pressa sig och lägga på i all fall en gnutta mer motstånd än de brukar. 

Idag känner jag mig helt slut själv. Benen är helt möra och jag bara längtar efter sängen. Snart så. Ska bara mysa lite med sambon i soffan. Sedan hoppas jag på en bra natt. Och att feberdemonen lämnat vårt hus när vi vaknar. 

  
Nu är pyjamasbyxorna på och jag slappar i soffan. 

Äntligen lite riktig vinter

Egentligen alldeles för sent att skriva ett inlägg, men jag kan inte låta bli. Har inte riktigt ro i kroppen. Kan inte sova. 

Idag kom snön som vi väntat så på. Vi hade planerat för pulkaåkning och bus i snön. Istället blev det en dag med sjukstuga. Men jag kände att jag behövde komma ut en sväng. Känna otrampad nysnö under skorna. Höra knarret och den dova tystnaden i ett vintrigt landskap. Kännas den krispiga kylan i luften och virvlande snöflingor mot kinden. Så när lillebror sov sött i vagnen och storebror kämpade med feberdemonerna i soffan tog jag på mig stövlarna och gick ut på en promenad. 

Så länge det inte slaskar är vintern fantastisk!!! Promenaden innebär också att jag kan checka av ytterligare en punkt på min vinterlista. Men jag valde bort podden. 

Hur har ni njutit av snön idag? Eller gillar ni den inte?

   
 

Boostar mot förkylning

Jag vet inte riktigt vad för friskhetstillstånd jag är i alls. Lite ont i halsen på morgonen. Lite täppt i näsan och snorig. Men inte mer än så. Känner mig pigg men ändå att det är något. Så jag avstår träningen. Passar på att styra med annat som fått ligga åt sidan lite. Frigör utrymme i mellandagarna så kan jag träna på extra då istället. 

Jag kurerar mig så gott jag kan. Boostar med följande: 

  • Extra vatten. Med färskpressad citron. 
  • Hollistic Reds
  • Omega 3
  • D-vitamin 
  • Bra mat
  • Så mycket sömn som är möjligt. Men den varan styr jag inte över helt själv just nu. 

Vad har ni mer för tips? Bästa tipset för att boosta immunförsvaret? 

Så snart jag blivit lite friskare ska jag göra som  Daniel. Bara det halsonda försvinner. 

  

Långpass med vind i håret

Det har inte varit så mycket tid för bloggen i helgen. Eller ha snarare hela veckan. Jag har prioriterat träning och en del andra saker hemma som behövt göras. Den här veckan lättar det lite. Eller jag tänker prioritera annorlunda. Behöver det. 

I lördags förmiddag fick jag till ett riktigt bra långpass med Anna. Vi tvekade lite i fredags kväll när vi hörde Helga vina utanför. Skulle man undvika skogen med nerblåsta träd och risken att det rasade mer. Eller skulle man undvika att springa på slätten där vi garanterat skulle få kämpa i en del vind trots att Helga lugnat ner sig lite. 

Vi valde att undvika skogen och samlades vid Tinnerö-parkeringen. Det var inte så kallt men blåsigt så vi gav oss iväg direkt. Båda lite osäkra på hur bra vi faktiskt hittade i området. Vi har sprungit där tidigare men bara tillsammans med folk som hittar. Idag fick vi försöka hitta själva. Kändes helt ok eftersom det i princip åt alla håll finns något som fångar upp om vi skulle hamnat snett. Några gånger försökte vi vika av för tidigt och fick vända tillbaka. Men det gick bra. 

  
Vi kom tillbaka till bilarna efter en blåsig 10-kilometersrunda. Då hade jag fem och Anna åtta kilometer kvar på dagens pass. Så vi drack lite vatten och sprang vidare åt andra hållet. Lite kaxiga efter att vi hittat runt som vi tänkt oss på den första rundan sprang vi in på en skogsväg för att se vart vi hamnade. Vi blev lite snopna när vi insåg att vi hamnade mitt i Vidingsjöspåret. Så vi trotsade efterdyningarna av stormen och sprang femman. Inte alls många träd behövde vi klättra över. 

  
Väl tillbaka vid bilarna igen hade jag fått 16 blåsiga men härliga kilometrar in på löpkontot. Trots att kroppen garanterat hade orkat Annas sista två kilometrar så klev jag av. Inte öka för mycket i distans. Kroppen ska hålla länge nu. 

Jag har fått till ännu ett pass med härligt sällskap vilken var en önskan på min vinterlista. Ni lär ska få se mer av Anna här i vinter. Båda har maran i sikte under 2016. Vi är jämna när det kommer till löpningen. Båda har samma förutsättningar med två små barn och sambos som tränar mycket. Vi ska försöka pussla ihop så många långpass vi kan. Tiden och kilometrarna flyger iväg när man har någon att prata med. 

Hur har er helg varit?

Tack för att du finns här

Den här veckan har det cirkulerat tacktal runtom i bloggnätverket. Det finns många jag skulle vilja tacka för så mycket. Människor som ställer upp på olika sätt. Personer som inspirerar och utmanar mig. De som ger energi bara av att finnas till, till exempel mina fina söner. Maria har också två små pojkar hemma och hon skriver fina ord om dem. 

Flera i nätverket har tackat sig själva vilket jag också skulle kunna och behöva. Det är ju trots allt jag som får det att hända. Men samtidigt har jag en liten tvist med mig själv just nu som jag måste reda ut. 

Just nu känner jag att jag vill tacka min största stöttepelare i tillvaron just nu. Min sambo Daniel. Han är världens bästa pappa till våra barn. Ställer upp utan att gnälla när jag ska flänga runt på diverse saker. Står med maten klar klockan 20 på kvällen fast jag lovat att komma hem tidigt och natta barnen. Helgen som varit har han tagit hand om båda barnen när jag tränat, bakat julgodis med vänner och varit på glöggkväll med NocOut. Han är ett perfekt bollplank när det gäller min träning. Främst cykel och simningen kanske. Han peppar och inspirerar mig. Säger att jag är fin som jag är fast jag inte är överrens med min kropp just nu. Han piskar lite extra när latmasken kommer fram. Och lagar gudomligt god mat. Han är sig själv och det älskar jag honom för. Det finns så mycket jag kan säga om denna fantastiska man. Och det bästa, han är min. Vi kompletterar varandra så bra. Ger varandra utrymme att förverkliga våra drömmar båda två. 

Jag älskar dig Daniel!!!

  
Charlotta tackar något helt annat hos sig. Något som jag också älskar …