Ingen Halvironman i Jönköping

Jag har länge haft målet att stå på startlinjen i Jönköping Halvironman i sommar. Min vinter blev inte alls som jag tänkt. Formmässigt är jag inte alls där jag vill vara. Jag skulle med all säkerhet ta mig runt utan större problem. Inte så snabbt med ändå ta mig runt.

Men ärligt, det känns faktiskt inte alls lockande att anmäla sig bara en dryg månad innan start och känna pressen på att jobba det sista med träningen för att ta mig runt så snabbt som möjligt. Jag tränar för att det är roligt och för att jag mår bra av det. Prestation är inte mitt primära syfte, även om det är en stor del av det som motiverar mig. Så nej, det blir ingen start i Jönköping Halvironman i sommar. Jag har egentligen bestämt mig för länge sedan. Men det har tagit emot att verkligen göra det offentligt. Nästan som att jag klassas som misslyckad att jag inte startar.

Träningen i vinter

Den här vintern har varit sååå dålig när det gäller träningen. Problem med hosta har påverkat min träning mer än någonsin. Jag är inte helt bra än även om det är mycket mycket bättre. Jag har varit på läkarbesök och gjort lungröntgen som inte visade något. Man har tagit bort mina starka mediciner jag hade mot förkylningsastman och det är nästan som att det var då det vände och blev bättre. Jag har en korttidsverkande att ta vid behov. Samt en nässpray som ska ta bort den täppta känslan i näsan. En grundlig utredning väntar när kortisonet är ur kroppen.

Jag vill verkligen inte ställa mig på startlinjen och inte känna mig i form. Jag vill kunna prestera och vara nöjd efteråt. Det kräver både tid och pengar som insats för att ta sig runt en sådan utmaning. Jag tycker inte det är värt det. Många säger att tiden inte spelar någon roll, och jag håller med. Det är egentligen inte tiden det handlar om. Det är känslan att vara i form och förberedd. Jag vill känna mig redo och laddad. Inte stressad och otränad.

Vad blir det istället?

Jag har inte riktigt velat släppa tanken på att köra ett tri-lopp ändå. Kanske något som går senare så att jag har mer tid på mig att träna och komma i form. Tankarna går just nu på Tjörn Medeldistans. Jag har några klubbkompisar som ska dit. Bland annat min vapendragare från Jönköping förra året, Mia. Det skulle vara skoj. Men det ska passa med familjelivet och jobbet. Jag vill också känna att jag kan träna ordentligt innan det. Jag behöver en gång för alla bli kvitt min obekvämhet i öppet vatten.

 

Tankar inför kommande säsong

Förra veckan skrev jag ett inlägg om min katastrofala vinter som tyvärr kommer påverka kommande säsong på ett eller annat sätt. Som ett straff för att jag gnällde lite så var det dags för typ bihåleinflammation i helgen. Det sprängde och tryckte i huvudet och under mitt högra öga. Jag hade hoppats att det skulle ha vänt förra veckan. Men jag får väl stå ut med någon vecka till. Det har börjat bli lite bättre i alla fall.

Tack för all pepp och respons på mitt förra blogginlägg. Tack för att ni tror på mig och försöker peppa mig att jag visst kommer klara av Jönköping i sommar. Jag har tänkt en hel del på det de senaste dagarna och kommit fram till att jag inte har ändrat min inställning till om jag ska starta eller inte.

Så för er alla som försöker övertala mig om att jag visst ska anmäla mig; så här resonerar jag.

Tid

Jönköping ligger i början av juli. Det är knappt 4 månader kvar dit. Det är inte jättemycket tid att träna upp mig för att kunna stå på startlinjen och genomföra en tävling som jag kan känna mig nöjd med. Jag har missat hela grundträningsperioden vilket kan ses som katastrofalt för kommande säsong. Jag har inte tränat alls mycket i vinter på grund av förklyningar till höger och vänster. Det är inte alls vad jag tänkt mig och det stressar mig lite. Jag vill kunna känna mig förberedd och nöjd med mina förberedelser.

Pengar

Just Jönköping Halvironman kostar ju en del i startavgift eftersom det är en Ironmantävling. Vill jag verkligen lägga ut de pengarna om jag inte kan stå på startlinjen och känna mig glad och förväntasfull? Är det då inte bättre att välja en annan medeldistanstävling som ligger flera veckor senare och är både billigare och ger mig mer träningstid? Det är inte så att jag inte har råd, för det har jag. Det handlar om vad jag vill lägga mina pengar på.

Mål

Mitt mål som jag satte upp i höstas har jag reviderat. Det kommer jag ha som mål den gången jag kan stå på startlinjen med de förberedelserna jag vill ha. Men jag har ändå sagt till mig själv att om jag inte tror att jag kan stå på startlinjen i Jönköping och slå personbästa så ska jag inte anmäla mig dit. Jag vet att saker kan hända på vägen efter jag anmält mig. Saker kan hända under loppet. Men det är saker jag inte kan påverka just nu. Om jag anmäler mig kommer jag såklart köra så länge jag är frisk även om jag inte kan slå PB. Nu handlar mitt tänkt på om jag ska anmäla mig eller inte.

Rådfrågning

Jag vet vad jag vill. Jag vet vad jag tror att jag klarar av. Men den här vintern har rubbat min självkänsla lite på flera plan. Så jag rådfrågade helt enkelt en person i min närhet som har bra koll på triathlon och träning. Dessutom känner han mig utan och innan. Han vet vad jag går för. Jag frågade min sambo om han tror jag kan stå på startlinjen i Jönköping och slå tiden från förra året om jag kommer igång med träningen snart. Hans svar var ett solklart ja. Men med tillägget att jag måste träna smart. Jag får lägga passen som körs bara för att de är roliga åt sidan och fokuera på pass som har som syfte att klara mitt mål. Det köper jag till 100%.

Så om jag bara blir frisk snart så kommer jag nog anmäla mig. För jag vill köra just Jönköping. Jag älskar Ironmanbubblan. Jag vill uppleva den igen och igen och igen. Så om allt går som går jag vill står jag på startlinjen i Jönköping den 9 juli och hoppas på ett PB.

 

 

Tidsmålet inför Jönköping Halvironman

Så här i efterhand analyserar jag en hel del. Även om jag inte pratar om det så mycket i förväg har har jag alltid uppsatta mål. När jag anmälde mig till Jönköping i höstas satte jag upp ett tidsmål som dröm. Jag ville under 6 timmar. Det kändes genomförbart men samtidigt rejält utmanande. Jag födde ju mitt andra barn i april förra året. Andra på mindre än två år. Jag visste att det inte fanns några garantier för att kroppen skulle återhämta sig lika bra som förra gången. Jag ville bygga upp ordentligt innan triathlonträningen satte igång på allvar. 

Jag räknade och jämförde tider med Kalmar. Simma under 45, cykla på 3:15 och springa på 2 timmar. Och så gärna varje gren lite snabbare för att ge marginal till växlingarna. Det kunde gå om träningen gick bra och allt stämde under tävlingen. Men det fanns inte utrymme för en vinter och vår fylld av förkylningar eller skador. Inte utrymme för steg tillbaka med tanke på graviditeter och förlossningar. 


Så kom skadan i sätesmuskeln i februari. Då var jag inte så nervös. Det var gott om tid. Men för varje vecka som gick kom tankarna mer och mer. Skulle jag behöva göra som i Kalmar två år tidigare och revidera tidsmålet? Jag vilade, blev bättre och började träna igen. Varje gång kom det tillbaka. I slutet av april, när jag drog upp skadan sista gången hade tankarna gått så långt att en start kändes hotad. Då bestämde jag mig för att försöka vila bort det och sedan bara ta mig runt om jag ens kunde stå på startlinjen. 

Jag pratade med en sjukgymnast och fick lite råd. Började göra rehabövningarna bättre. Jag vilade många veckor och kom sedan igång försiktigt. Jag joggade runt alla mina pass. Korta som långa. Inga fartökningar alls. De var förbjudna. Varken flåset eller musklerna fick sig någon utmaning under dessa pass. Men jag sprang. Och det fanns hopp. Återigen kunde jag känna att fokus låg på att jag skulle starta Jönköping, inte om. Det längsta passet innan Jönköping sedan typ januari blev till slut på 11 km. Långsamma och kontrollerade kilometrar. Men alldeles för få. Alldeles för få. 


Under de senaste månaderna med skadan har jag reviderat målet. 45 minuter på simningen kvartstod. 3:15 på cykeln blev 3:15-3:30. Kanske inte så mycket på grund av skadan. Cykelträningen hade gått bra. Men banan var backig och jag hade inte fått till så mycket sådan träning. Löpningen kändes extremt osäker. Målet var att jogga runt. Varsomhelst mellan 2-2:30 var min gissning. Förmodligen runt 2:15. 

Så när jag stod där i startfållan var målet i första hand att ta mig runt hel. Gärna under 6:30. Kunde jag ta mig under 6:15 hade jag lovat mig själv att vara rejält nöjd. Mer var inte kroppen tränad för. 

Med de tankarna påbörjade jag simningen… 

På plats i Jönköping

Igår packade jag och Mia in alla våra grejer i bilen och åkte ner till Jönköping. Jag lämnade sambo och barn hemma och gick in i bubblan helt. Jönköping ligger bara dryga timmen från Linköping så det är ett bra avstånd. Man kan i princip glömma något hemma och hinner hämta det. Jag har dock inte kommit på något än som tur är. 


När vi kom ner checkade vi in på hotellet och lämnade cyklarna på rummet innan vi gav oss av till expoområdet för registrering. Vi hade räknat med mer köer och lite mer stress. Men det gick smidigt. Så nu är ryggsäcken uthämtad och armbandet på armen. Startnummer 380 har jag om man vill följ mig imorgon. 


Efter registrering gick vi direkt till preracemötet. Det innebär en genomgång av regler. Men även en hel del pepp och tips som kan vara värdefullt att ha med sig. Imorgon har 76% av startfältet aldrig startar i en Ironmantävling förut. Det är tydligen rekord. 

Efter mötet gick vi och åt. I år fick man en matbiljett som fungerade på 7 restauranger. Bara att välja. Vi åt pasta med kycklinggryta på Esters kök. Jättegod mat men för lite. Jag blev inte riktigt mätt. 

Efter maten gick vi och kollade in växlingsområdet. Vi hade tur, för man fick gå in och kolla. Jag har verkligen jättetur med placeringen av cykeln. Nästan längst ut på en rad kanske 15-20 meter från cykel ut. Jag vill helst ha cykeln nära där man ska ut/in på cyklingen. Ju mindre man behöver springa med cykeln i växlingsområdet desto bättre. 

Sedan åt vi glass innan vi gick ner till simstarten igen. Vi kollade återigen in simbanan lite. Den känns bra. Man simmar i en rektangel. Den känns helt klart inte extremt lång och man såg hela banan. 


Till slut hamnade vi på hotellrummet. Där packade vi påsarna och fixade i ordning cyklarna innan vi slappade och sov. 

Idag ska vi simma lite av banan och sedan checka in cyklarna. Efter det är de flesta förberedelserna avklarade. Då börjar den sista delen av förberedelserna. Jag är faktiskt inte så nervös. Jag ska väl kunna ta mig i mål även om löpningen kommer gå bra mycket långsammare än jag hoppats på. 

Håll en tumme eller två för mig imorgon! 

Struldag

Gårdagen flöt på bra. Tränade på att byta slang. Hängde med Mia och snackade mycket träning. 

Idag var det tänkt att jag skulle packa vid lunch och sedan ta barnen hemifrån så Daniel fick lite egentid innan jag åker bort hela helgen. Men om gårdagen gick som planerat, gjorde dagen inte det. Det mesta strulade. 

Jag började dagen med att ta med Ludde på några ärenden. Det gick som planerat. När jag kom hem skulle jag tvätta lite grejer som ska med. Då börjar tvättmaskinen strula igen. Nästan hela programmet går klart. Men på slutet går något fel. 

Efter det ska jag försöka fixa min tävlingslicens som jag inte fick ordning på igår. Mailet med instruktioner från förbundet hjälpte mig ända fram till betalningen. Men den gick inte igenom. Sedan upptäckte Daniel att bakbromsen på cykeln låg emot däcket. Dessutom visade det sig att jag köpt fel patroner på förmiddagen. Vid det laget var jag rätt uppgiven. Vad skulle gå fel härnäst var allt jag funderade på. 

Men till slut gick betalningen igenom. Är Lotta och Mattias är på semester så vi fick tvätta ett par maskiner hos dem. Sedan åkte jag till Kalle som enkelt konstaterade att hjulet inte satt på som den skulle. Där fanns även patroner så det löste sig också. 

Så dagens problem är lösta. Men packningen bara halvklar. Får gå upp i tid imorgon med andra ord. 

Hur har er dag varit?


Tävlingsveckan är här

Nu är den här. Tävlingsveckan inför Jönköping Halvironman. Det är alltid en liten speciell känsla att gå in i sista veckan före tävling. Träningen är gjord och nu ska formen toppas mest. Inga jättelånga eller jättehårda pass är inplanerade.

Dessutom ska allt förberedas. Det ska packas och planeras energiintag. Cykeln ska göras i ordning och kläderna ska tvättas. Lite mer dag för dag går man in i tävlingsbubblan. Jag har dessutom den stora förmånen att kunna förbereda mig från och med fredag på plats utan barn. Daniel hade tyvärr inte samma möjlighet i Vansbro. Han får ha det tillgodo helt enkelt. Dessutom är han en klippa och ställer upp och hjälper mig med cykeln så den är redo. Jag tar barnen så mycket jag kan eftersom han tar dem hela helgen. Ge och ta.


Så här ser min tävlingsvecka ut i stora drag:

Måndag
– Vilodag
– Trädgårdsfix här hemma. Vi gjorde ett rejält dagsarbete i trädgården. Riktigt skönt. Nu kan vi underhålla mest och njuta mer av semestern.

Tisdag
– Cykling 10 min lätt rull + 2*6 min i tävlingsfart + 10 min lätt rull.
Bricklöp med 5 min lätt jogg + 5 min tävlingsfart + 5 min lätt jogg
– Middag och trevligt häng med ett gäng mammor med barn i samma ålder som V.

Onsdag
– Simning (Insim 100 m + 4*100 m tävlingsfart + 2*200 m tävlingsfart + 100 m avbad)
– Förberedelser och läsa information.
– Cykelfix och träna på slangbyte
– Skriva packlista.
– Middag och tävlingssnack med Mia som kommer hit.

Torsdag
– Vila.
– Packa och förbereda det sista som ska med.
– Skriva ut lite information som kan vara bra att ha.

Fredag
– Lätt cykel + löp med Mia.
– Lunch här innan vi packar ihop oss och åker mot Jönköping.
– Registrering
– Pre racemöte
– Börja gå in i tävlingsbubblan

Lördag
– Testsimma banan på plats i Jönköping
– Checka in cykeln
– Vila och äta bra

Söndag
– Tävlingsdag!!!

Vansbro triathlon – en racereport från sidan 

Igår gick Vansbro triathlon av stapeln. Lika länge som väderapparna hade visat ett väder för dagen hade det sett ut att bli en blöt dag. Rejält blöt. 

Medan grabbarna som skulle köra funderade på om de skulle cykla och springa i våtdräkt försökte jag packa vagnen så jag fick plats med regnkläder, stövlar, ombyten och allt annat som kunde tänkas behövas. Vagen blev så fullpackad att den tippade bakåt när inte barnen satt i den. 


Starten gick först framåt lunchtid och hela förmiddagen öste det ner. Prognosen sade att det skulle regna fram till 15 vilket skulle innebära ungefär hela sim- och cykelmomentet. Vi hade bara ett par km till växlingsområdet och trots det tog de bilen för att checka in cyklarna och sedan hem igen för att byta om. Allt för att slippa bli blöta och kalla. 

Det var en stor lättnad när regnet avtog minutrarna när vi skulle ge oss av hemifrån. Det regnade nästan inte på hela dagen. För en gångs skull var man glad att väderapparna hade fel. 

Det var härlig stämning och NocOut hade en hel drös med deltagare att heja på. Det blev flera medaljer till klubben. I min klass tog vi både guld och brons. Snacka om att man blir peppad och inspirerad. Jag är visserligen ljusår i nivå från dessa tjejer. Men jag blir imponerad och motiverad av deras insatser. Bra jobbat allihopa!!! 


Daniel hade en ganska kämpig dag. Krampkänningar i båda låren redan när han kom upp ur vattnet. Sprang hela löpningen med kramp och hade en tid bra mycket långsammare än han brukar kunna prestera. Men han tog sig runt och får nu komma igen och träna mer. Han är imponerad över att han bet ihop och tog sig runt. 


Vår lille prins väntade tålmodigt på pappa vid upploppet. Han hejade glatt hela dagen. Dagen till ära fyllde han tre år så treåringen och deltagarna firades med tårta på kvällen såklart. 

Nu har vi lämnat ett mysigt Vansbro och kommit hem till Linköping efter 1,5 vecka på resande fot. Vansbro har länge förknippats med simning för mig. Men nu får det även en plats i tri-hjärtat. Vi kommer dock inte sakna knotten. 

Jag har raceweek på ingång. Nästa söndag är det min tur i Jönköping. 

Racereport – KM olympisk

Igår var det dags för KM i Olympisk distans. Jag har faktiskt aldrig kört ett triathlon-KM förut. Inte heller har jag testat på Olympisk distans. Jag var faktiskt ganska laddad och såg fram emot kvällen. Eftersom mormor och morfar kunde se efter barnen kunde både jag och Daniel vara med. Lyxigt att kunna åka iväg och bara fokusera på loppet. I förrgår när jag packade inför tävlingen så hittade jag min gamla nummerlapp från Ironman Kalmar 2014. då blev jag riktigt sugen på att tävla igen.


Årets stora mål, Jönköping Halvironman, är ju om 2,5 veckor. Så gårdagens tävling var mer som en genomkörare för mig. Att få träna växlingar och känna på tävling lite. Men det var även en stor mental utmaning. Jag, tillsammans med Daniel, hade satt upp en plan för hur jag skulle genomföra loppet. Jag har haft planer förut men då ändå kunnat lyssna på kroppen och frångå dem. Men igår stor jag på startlinjen, fast besluten om att följa min plan. Det skulle visa sig kräva sin kvinna. På fler än ett sätt.


KMOlympisk_1

Simningen

Målet med simningen var helt enkelt att få till en så snabb sträcka jag kunde. Med bra känsla. Jag har fortfarande en hel del ångest över att simma i öppet vatten. Eller i alla fall träna verkar det som. För under alla tävlingar jag genomfört hittils så är de känslorna borta. Då sätter tävlingsfokuset in och jag kör på. Igår hade jag dock svårt att komma in i andningen. Jag fick inte till känslan alls i början. De första 300 metrarna var en mental kamp i huvudet om att lugna ner, fokusera och hitta min egen rytm. Jag fick bröstsimma en del för att ens kunna andas. Men sedan släppte det. Så även om jag inte kom in i mitt vanliga tempo så kunde jag nöta på och crawla mig igenom resten av sträckan. Och det med en ganska behaglig känska faktiskt. Några minuter snabbare borde jag kunnat klara, men det viktigaste igår var att hitta känslan och balansen i simningen.

KMOlympisk_2

Cyklingen

Målet med cyklingen var att trycka på så mycket jag bara kunde. Eftersom jag skulle hålla igen på löpningen, så kom vi fram till att jag inte behövde spara på några krafter på cyklingen alls. Här visste jag att jag skulle få jobba med det mentala men på ett helt annat sätt. Jag har nämligen en tendens att glömma av att ta i när jag cyklar. Jag har lätt för att hitta ett behagligt tempo och sedan fastna i det. Även om jag ska göra fartökningar så kommer jag efter en stund på mig med att återigen ligga och nöta i bekvälighetszonen. Hallå liksom, det blir jag ju ingen starkare cyklist av.

Så igår hoppades jag att tävlingsnerverna skulle tagga till mig det där lilla extra. Det fungerade. Jag fick till en riktigt bra cykling. Det var en ren glädje att susa fram på tempon igår. Benen fick smaka på en kuperad bana och rejäla doser med mjölksyra. Jag fick till energiintaget riktigt bra.

KMOlympisk_4

Löpning

Löpningen ja. Våren har dominerats av en strulande sätesmuskel. Fram tills igår var mitt längsta pass typ 6 km sedan jag vet inte hur många månader. Det har känts bra de senaste veckorna. Men ordern från coachen var att ta mig igenom hela milen igår; lugnt, kontrollerat och långsamt. Långdistanstempokänsla. Kring 6-minuterstempo, inte så mycket snabbare. Jag tänkte halvmarafart så att jag kunde få in känslan inför Jönköping.

Det här visade sig vara den största mentala utmaningen den här dagen. Visserligen var benen rejält trötta efter en tuff cykling. Men jag var ändå pigg. Och lycklig över att få tävla. Sprang och filosoferade över hur mycket jag älskar triathlon. Ganska snabbt insåg jag att jag behövde kämpa för att hålla den planerade farten. Kämpa för att hålla så långsamt tempo alltså. Det kändes mycket lättare och behagligare att springa lite snabbare. Så jag gick över lite mer på känsla, även om jag höll koll på klockan så det inte gick för snabbt. Jag tog det extra lugnt i backarna. Jag tänkte att jag hela tiden skulle vara pigg nog för att heja på de jag mötte och de som sprang om. Jag växlade några ord med någon om cyklingen och peppade lite extra till de som såg slitna ut.

KMOlympisk_5

Den största utmaningen för dagen var nog att fortsätta att köra mitt race, mitt tempo och hålla min plan. När man blev omsprungen av medtävlande som höll ett tempo man lätt skulle kunnat hänga med i fick jag säga till mig själv på skarpen att det bara var dumt. Det är inte värt 2 placeringar bättre i ett KM om priset för det är att få ont och inte kunna köra i Jönköping.

Och vet ni, jag lyckades. Jag körde mitt eget race och det kändes stabilt. Lyckades motstå festelsen att göra tempoökningar. Jag joggade runt 10 km utan känningar i sätesmuskeln. Benen såhär i efterhand är stela, men det misstänker jag mest beror på den hårda cyklingen. Jag är mest nöjd över att jag lyckades hålla min plan. Att jag inte riskerade starten i Jönköping med dumdristiga beslut tagna av tävlingsdjävulen som bor någonstans inom mig. Att inte mitt rätt så hårda pannben lyckades övertala mig att köra på eftersom jag var pigg. Dessutom hade jag roligt. Riktigt roligt! Jag hittade balansen i att kunna genomföra en prestation som jag är nöjd med och den mentala utmaningen i att inte gå på för hårt.

Tack tri-sektionen med Andreras i spetsen för ett exceptionellt genomfört arrangemang!!! Och tack Robert Pettersson för dina bilder. De två översta är mina egna, resten är Robbans.

Denna vecka berör vi ämnena stabil och stolt i Bloggar om hälsa. Jag kände mig verkligen så igår. Jag är inte perfekt och har fler mål att uppnå, samtidigt försöker jag göra dem på ett bra sätt. Ett sätt som inte stressar eller får mig att må dåligt. Helena har skrivit ett riktigt bra inlägg med många kloka ord om hur hon ser på sig själv.

 

 

 

 

 

Triathlon för nybörjare – cyklingen

Del tre av min serie Triathlon för nybörjare. Cykligen är den del som jag tror de flesta känner att de faktiskt klarar av skapligt. Det är den delen av en tävling som tar längst tid. Jag har ändå några tips och punkter inför första gången.

  • Cyklen: Oavsett vad andra säger eller vad ni sett någonstans, så går det att cykla på i princip vilken cykel som helst. Det finns ingen som helst mening att köpa en ny bara för att man vill testa på triathlon. Det tror jag inte att någon gör heller. Det finns en mängd olika varianter av cyklar. Allt från snabba tempocyklar med diskhjul för sexsiffriga belopp till rostiga damtrallor med ballongdäck och cykelkorg. När det handlar om att testa triathlon, ta det du har hemma eller vad du kan låna. Jag cyklade mina första tävlingar på en hybrid. Funkade perfekt. Efter ett par år köpte jag mig en racer.
  • Hjälm: Är ett måste, både på träning och tävling. Inga undantag, inga ursäkter.
  • Övrig utrustning: För att bara prova på skulle jag säga att du inte behöver något mer än hjälm och cykel. Cykelskor är inget måste. Inte lagningskit heller. Om ni väljer att fortsätta kommer det öppna sig en helt ny värld för er. Ni som är cyklister vet vad jag pratar om. Ni kommer lära er om högprofilhjul, aeropositioner, drafting, klingor, tubdäck och massa annat. Det finns ingen gräns för hur mycket pengar man kan plöja ner i just cykeldelen. Eller så köper man sig en bra racer, köper det nödvändigaste och är nöjd med det.
  • Trafikvett: Oavsett om du är nybörjare eller gammal cyklist så kommer du befinna dig i trafiken under cykeldelen. Bland gångare, bilister och andra cyklister. Visa respekt och hänsyn. Det gör inget om du tappar 10 sekunder på cykeltiden. Följ trafikreglerna. Du kommer lära dig att det finns både bilister och cyklister som beter sig rent ut sagt skrämmande och livsfarligt. Oavsett vad andra gör när du är i närheten. Bete sig bra själv. Uppträd i trafiken som du vill att en cyklist ska vara när du själv kommer i bilen.

Mycket mer än så behöver man egentligen inte när det gäller cykeldelen för att just testa på triathlon skulle jag säga. Som jag skrev i tredje punkten. Fastnar man så har man hur mycket som helst att lära sig om man vill.

Vill ni veta mer om cykeldelen och den värld som kanske öppnar sig? I så fall kommer ett inlägg på det också. Om ni vill.

064

Triathlon för nybörjare – simningen

Simningen är det som många kanske är mest nervös inför. Man är osäker på simning i öppet vatten, kan inte crawla, har ingen våtdräkt och så vidare. Jag tycker själv fortfarande att simning i öppet vatten är obehagligt, även om det blir bättre och bättre. Till alla er som vill testa triathlon vill jag ge följande tips om simningen;

  • Simsätt: Bröstsim funkar hur bra som helst. Jag bröstsimmade mig igenom min första tävling. När jag sedan blev fast och ville utvecklas så anmälde jag mig till en crawlkurs. Så att man inte kan crawla spelar absolut ingen roll. Dessutom är simningen den del som man ägnar sig minst tid åt under en tävling.
  • Simmössa: En simmössa är bra att ha. Har man lite lägre hår är det skönt att få undan det. När man simmar i lite kallare vatten är det skönt också. Jag tycker det är ett måste med en färgglad mössa när man simmar öppet vatten. Så att man syns ordentligt för eventuella båtar eller liknande. De flesta triathleter har ett helt gäng simmössor från diverse tävlingar hemma så det brukar inte vara så svårt att låna ihop om man bara säger till innan.
  • Simglasögon är också en fördel, särskilt om man crawlar. Även simglasögon brukar vara ganska lätt att låna ihop om man behöver.
  • Våtdräkt: Inget måste om vattnet är tillräckligt varmt. Då slipper man ju del delen i växlingarna också. Men våtdräkt är ändå att rekommendera på sikt. Det behöver inte vara någon värstingvariant och dessutom brukar det finnas pryltokiga triathleter som säljer sina gamla när de köper nya.
  • Crawlkurs: Om man testat några gånger och tycker att triathlon är roligt och man känner att man vill utvecklas, kan jag absolut rekommendera att anmäla sig till en crawlkurs. Det är roligt, utvecklande, utmanande och något som kommer förbättra tider om det är något som känns viktigt.
  • Öppet vatten: Känns det jobbigt med momentet att simma i öppet vatten? Lugn, ni är inte ensamma. Det brukar dessutom ge med sig när man testat på det lite. På större tävlingar kan många tycka att trängseln är jobbig. Då är det bara att ta det lugnt, lägga sig långt bak.

Så även om simningen känns jobbig. Ge det en chans. De flesta ångrar sig inte!!!

Någon som har något mer tips om simningen till alla nybörjare?

20140617-220034-79234699.jpg