Utanför bekvämlighetszonen

Det här med att utmana sig själv, gå utanför boxen. Jag blir peppad av det. Dock inte när det gäller vad som helst. Men så fick jag chansen och tog den. Utanför bekvämlighetszonen och mentalt utmanande.

I veckan gick det ut en förfrågan bland instruktörerna på gymmet om att hålla i uppvärmningen på Linköpings halvmarathon. Jag tackade nej av två anledningar. Daniel skulle springa så jag hade med andra ansvar för barnen. Dessutom är jag inte en av de där klämkäcka instruktörerna som tjoar och tjimmar under passen. Så jag kände väl att det inte riktigt var min grej.

Så i fredags efter morgonpasset visade det sig att verkligen ingen kunde ta det. Så med hjälp av barnens farfar som barnvakt så kunde jag ställa upp. Det var en konstig känsla i kroppen. Lite nervöst men ändå inte. Jag visste att jag skulle ro iland det, men frågan var hur bekväm jag skulle känna mig på en scen framför ett antal hundra människor. Ensam.

Hur det gick är det kanske inte upp till mig att bedöma. Men det kändes helt ok. Och det var faktiskt riktigt skoj. Det var roligt att utmana sig lite mentalt. Göra något man inte så ofta får chansen till och aldrig trodde att man skulle ställa upp på.


Efteråt var det lyxigt värre. Eftersom barnens farfar hade tid att stanna lite längre kunde jag i lugn och ro titta på loppet. Jag kunde se Daniels start, två passeringar under loppet och även målgången. Tack farfar för den lyxen.

Harni gjort något utanför er comfortzone någon gång?

Igår fick jag även till två riktigt bra träningspass. Dels kunde jag fördubbla löpsträckan utan känningar sätet. Dels fick jag en fantastisk cykelrunda på 64 km på kvällen tillsammans med fina Mia. VI körde Stureforsbacken 6 gånger och sedan rullade vi en extrarunda hemåt. Men det var trötta ben som fick kämpa rejält för att hänga med starka Mia. 




 

När inget blev omöjligt

Jag har skrivit om min Ironman tidigare. Jag kommer säkerligen skriva om den igen. Denna vecka skriver vi om milstolpar i våra träningsresor. Jag har flera milstolpar jag skulle kunna skriva om. Men en av de större är helt klart när jag tog beslutet att jag ville genomföra en Ironman.

Jag hade under flera år varit supporter till sambon, svågern och andra vänner som körde i Kalmar. Hejat och imponerats av andras bedrifter att ens våga ställa sig på startlinjen. 2008 var mitt först år som supporter och då hade jag ingen aning om vad det innebar. Men det blir jag åtminstone delvis medveten om under dagen; när jag såg alla som kämpade. Djupt imponerad var jag. Även inspirerad att träna. Jag var dock helt övertygad om att jag aldrig skulle vare sig våga eller klara av en sådan bedrift.

Så gick åren och varje år fanns jag på plats för att heja. Det var liksom en höjdpunkt på sommaren att få komma till Kalmar och uppleva stämningen och atmosfären under tävlingen. Och för varje år som gick så var det något som väcktes till liv inom mig. Mer och mer för varje år. Först känslan av att inte tro att jag själv skulle klara det och inte ens vilja utsätta mig för det. Sedan tankar om att det vore skoj att försöka någon gång även om det ändå kändes helt galet att jag skulle klara av det. Till sist helt enkelt bestämma mig att en dag ska jag kors mållinjen som en Ironman.

Det tog några år att våga tro att jag skulle klara av det. Jag vet att jag bollade många tankar med mig själv. Hur skulle jag klara simningen? Hur hanterar man den oundvikliga smärtan? Var mitt pannben tillräckligt starkt? Jag tog varje motstånd inom mig, ett i taget och överbevisade mig själv. Utsatte mig för andra galenskaper, anmälde mig till simkurser, körde sprinttävlingar, inspirerades av andra och en massa andra saker. En dag, under en tävlingshelg med en kompis, bestämde vi oss för att köra. Sedan blev jag gravid och fick skjuta på det. Men 13 månader efter att min äldsta son föddes så stod jag där på startlinjen.

Genomförandet av tävlingen var en milstolpe i sig. Jag inser att jag är uthållig, stark och har ett pannben som klarar bra mycket mer än jag trodde för 10 år sedan. Jag är inte snabb men det spelar ingen roll. För jag kan! Detta var bara början för vad jag tänker uppleva. Jag ska fortsätta ge min kropp fysiska utmaningar. Jag älskar det. Det motiverar mig och är något som får mig att sträva framåt.

Har du någon milstolpe i ditt liv som varit avgörande när det gäller träningen? Emma skriver om hur hon vände trenden och gjorde hälsan till en central del av hennes liv. Läs också om känslan hos Charlotta när hon sprang sina första 5 kilometer.

KalmarIda

Musik till träning

Det här med att ha musik när man tränar. Jag älskar att låta en bra låt peppa mig till Träningsglädje. En tung låt som ger mig extra krafter när jag gymmar. Eller ett skönt flow i en låt under ett spinningpass. 

Samtidigt så uppskattar jag tystnaden utan musik. Att låta hjärnan och öronen vila. Att bara höra naturens melodier och ljud. Det är musik i mina öron det också. Malin är inne på samma sak. Eller varför inte höra andra människor kämpa med styrkan och höra vikterna slamra. 

Jag lägger ju helt naturligt ganska mycket vikt vid musiken under mina spinningpass. Därför kanske jag för tillfället föredrar utan musik när det kommer till min egen träning. 

Just nu i spinningsalen har jag tre favoriter. Den första har jag en känslomässig relation till. En tidig augustimorgon i Kalmar 2014. I växlingsområdet spelas Coldplays A sky full of stars. Alla var stjärnor den dagen. Dagen då jag genomförde min första Ironman. Och det är lite den känslan jag vill förmedla i mina klasser. Alla kan, alla är fantastiska, alla är stjärnor. 

En låt som har just det där flytet jag pratade om är Now we are free från filmen Gladiator. Perfekt att låta benen jobba hårt i en lång intervall. 

En annan favorit just nu är Sabina Ddumbas Not to young. Skön känsla och perfekt för nedvarvning. 

  

Litteratur, poddar och television

Med bokrean ett par veckor tillbaka i tiden, är veckans tema passande nog lästips inom kost, hälsa och träning. Roligt tema tänkte jag och enkelt för mig att skriva om. Jag som läser så mycket. Så i helgen när funderade på vad jag skulle skiva om kom jag typ inte på något. Jag har en del böcker hemma som ligger i att-läsa-högen. Men jag har ju inte läst dem än. Jag påbörjade Born to run för några år sedan, men inte avslutat den eftersom något kom emellan. Jag inser att jag lever med träning, kost och hälsa så mycket varje dag att jag föredrar att läsa skönlitterära böcker. Lite som att komma hem från kontorsjobbet och inte vilja sätta på datorn. Jag har några böcker om träning under och efter graviditeten, samt styrketräning för kvinnor. De är bra om det är det man är ute efter.

Just nu lyckas jag inte hitta tiden att lyssna på poddar heller. Något jag verkligen saknar. I somras/höstas lyssnade jag en hel del på Träningsglädje talks och Coltings nakna sanning. Sara som skriver Träningsglädje talks är en sann insporationskälla som jag är övertygad om tilltalar många. Dessutom har hon en grym låt som vinjett. Bara den kan få mig att längta efter ett avsnitt. Jonas Coltings pod är också bra. Jag tycker han väcker många tankar och funderingar, men ibland lite överdrivet och man får ta det med en nypa salt kanske. Är man bara medveten om det tycker jag den kan vara vettig att lyssna på.

Mitt främsta tips är dock ett TV-tips. Jag gillar verkligen Kalle Zackari Wahlström. Skön kille med härlig inställning till träning tycker jag. Så om ni vill ha något tips, se Svett och etikett eller Träna med Kalle. Jag blir träningssugen och inspirerad av hans program. Se och bilda er en egen uppfattning.

Detta inlägg har gett mig insikt i att jag läser för dåligt med träningsböcker. Samtidigt även en vilja att på ändra det. Framöver ska jag därför läsa följande böcker. Alla står här hemma i bokhyllan:

  • Löparens hjärta – Markus Torgeby
  • Born to run – Cristopher McDougall
  • Stark som en björn snabb som en örn – Kalle Zackari Wahlström

Har ni läst några av dessa? Eller har ni något annat riktigt bra boktips?

boktips

Summering av veckan

Denna vecka
Planen för denna vecka blev inte alls som jag tänkt mig. Måndagen gick bra men på tisdagen kände jag mig hängig igen. Men jag tar nya tag.

Denna vecka fick jag till följande träning:
Måndag: Spinning och simning. Kändes bra.
Fredag: Styrkepass. Riktigt bra pass som gav rejäl tränigsvärk.
Lördag: Spinning. Vågade inte köra igång hårt så jag hoppade över simning och löpning. Passet blev ett triathlonpass med fokus på tröskel och igångdrag.
Söndag: Styrketräning

Nästa vecka
Planen för nästa vecka är att komma igång ordentligt. Jag har kännt mig pigg i flera dagar nu så det borde vara lugnt.

Måndag: Spinning och simning. Supermåndag som vanligt.
Tisdag: Styrkepasset hemma
Onsdag: Hoppas kunna köra intervallerna igen denna vecka
Torsdag: Simnig på morgonen. Spinning på lunchen.
Fredag: Styrketräning på morgon. Löpning på lunch/eftermiddag.
Lördag: Spinning 90 minuter.
Söndag: Ev löpning, alternativt vila pga kalas

Supermåndag

Idag har jag min supermåndag igen. Den innebär spinning och simning. 

På spinningen idag fick deltagarna jobba hårt. Fantastiska fyror stod på schemat. I stora drag var upplägget såhär:

  • 8 minuter uppvärmning
  • 10 minuter backe – för att verkligen vara uppvärmda innan intervallerna.
  • 4*4 minuters intervaller med 3 minuters vila mellan varje. Intervallerna ska vara hårda. På mjölksyratröskeln. Vila var valfri så länge man trampade. 
  • 8 minuters backe med lugnare tempo och tungt motstånd
  • 4 min nedvarvning 
  • 5 minuter stretch

Jobbigt. Roligt. Tungt. Svettigt. Härligt. 

Efter spinningen laddade jag om med mat i personalrummet på gymmet. Sedan bar det av mot simhallen och crawlkursen. Idag var det tydligen fjäril. Jag suckade lite inombords, kände mig seg i kroppen efter spinningen och hoppade ner i det kalla vattnet. Men det var faktiskt riktigt roligt!!! Och baddräkten kändes toppen!!!

Hoppas ni haft en bra måndag!!! 

  

Nya tag veckan som kommer

Jag har tänkt börja sammanfatta min träning här på bloggen. Dels för att jag vet att vissa av er är nyfikna på den. Dels för att jag då får ytterligare en chans att analysera och reflektera över den. Så varje söndag planerar jag att sammanfatta veckan som gått. Men även presentera min plan för veckan som kommer.

Veckan som gått
Jag har ju varit sjuk större delen av vecka som varit. Började känna mig pigg i fredags igen. Så även om tiden har funnits i helgen har jag bara kört två pass.

Lördag: Spinning. Jag maxade inte. Inga pulshöjningar. Men jag tryckte på i backarna.
Söndag: Körde igenom mitt styrkepass här hemma. Daniel var ute och sprang. Lillebror sov. Storebror hängde med mig. Han testade TRX’en och försökte lyfta Kettlebellsen. Kändes bra. Jagblev rejält trött och svettig.

Veckan som kommer
Efter en veckas förkylning är det dags för en revanschvecka. Inte så många dubbelpass eftersom jag inte vill bli sjuk igen. Jag ska lyssna på kroppen. Även om det är många pass planerade, så ska jag köra dem lite lugnare än vanligt denna vecka. Planen är följande upplägg

Måndag: Spinning + Simning
Tisdag: Vila (ev styrketräning)
Onsdag: Löpning, förhoppningsvis intervaller
Torsdag: Morgonsimning
Fredag: Styrketräning morgonen + lunchlöpning
Lördag: Tridag med NocOut
Söndag: Löpning

img_6785

Jag har fortfarande inte invigt nya baddräkten eller dolmen. Det ska det bli ändrig på i veckan!!!

Det brinner

En veckas uppehåll har jag haft från träningen.  I måndags kom en förkylning och hälsade på. Ingen jätteförkyling. Men ändå så att träna inte var att tänka på. Inte ont i halsen och ingen feber. Men täppt i näsan, snorig och allmänt hängig.  Och så hostan så klart. Alltid denna jobbiga hosta i samband med mina förkylningar. Spelar ingen roll hur lindrig förkylningen är så ska jag ändå alltid dras med hosta efteråt.

När jag vaknade igår kände jag att det hade vänt. Jag kände mig pigg och nästan lite på G. Så jag vilade igår också och idag kunde jag hålla mitt spinningpass. Jag köde ett backapass med deltagarna. Två långa varierade backar med korta intervaller emellan. Eftersom jag varit sjuk så fokuserade jag på styrkelåtarna. Lät benen jobba tungt. Men på de pulshöjande låtarna höll jag igen. Fokuserade på att peppa alla grymma deltagare att ge sitt yttersta istället. Så det var inte mitt jobbigaste pass genom tiderna för egen del. Men det var riktigt roligt att instruera idag. Dels för att det var en del kändisar bland deltagarna. Dels för att det riktigt skönt och roligt att vara igång igen.

När jag satt där idag och såg hur de slet med sina 30-30-intervaller kom känslan över mig. Hur roligt det är att insturera. Jag älskar det verkligen. Känslan av att peppa, leda, guida och inspirera. Att hitta den perfekta spinninglåten som man bara vill ha i varenda spinningpass resten av livet (kanske inte riktigt så). Jag skulle vilja ha tiden att göra det så mycket mer. Inte bara spinning. Det finns så mycket mer jag skulle vilja göras. Utvecklas inom träningsbranschen. Få mer kunskap att föra vidare till människor som vill ha den. Jag känner verkligen hur hjärtat och själen brinner för detta. Så att det känns i varenda cell i kroppen. Jag längtar och blir otålig av alla möjligheter som finns. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Samtidigt har jag ett roligt och utmanande arbete som jag inte gärna släpper hur som helst heller. Frågan är hur jag ska kombinera det i framtiden.

Känner ni så här för något?

  

De här benen fick jobba lite idag. 

Flexibilitet i vardagen

Nu kanske jag jinxar det här lite. Men jag är inne i ett riktigt bra träningsflyt just nu. Har fått hålla mig frisk i flera veckor och får till i princip det mesta jag vill under en vecka. Men denna vecka blir en liten utmaning och kräver omplanering.

I onsdagskväll, när jag var helt slut efter ett tufft intervallpass, insåg vi att storebror hade 40 graders feber. Vi gav alvedon och vaknade han till och ville att mamma skulle sova hos honom. Då kryper man ner hos den lilla kaminen och bara finns där. Det blev en natt med en hel del vaket.

Min träningsplan för gårdagen var ju att gå upp och simma som vanligt innan jobbet. Men jag behövde sova så mycket jag kunde, så jag ändrade mina planer. Tog med kläderna och hoppades på en lucka under dagen att beta av simningen. Det blev aldrig någon tid. Jag hade fullt på jobbet och behövde hinna veckohandla innan jag åkte hem och skickade iväg sambon på simning.

Å andra sidan så kände jag mig aldrig riktigt taggad på träning igår. Kroppen var seg och benen ömmade efter intervallpasset. Jag skippade planerna på kvällsstyrka och när barnen somnat i sina sängar satte jag mig med en alldeles för sen middag i soffan. Iklädd min nya baddräkt, mina zebrarandiga haremsbyxor, en grå kofta och EN av de nya löparskorna som kom med posten idag. Haha ni skulle sett mig då. Var för trött för att komma på att ta kort så ni får använda fantasin. Det blev med andra ord en oplanerad men välbehövlig vilodag igår. Dock kommer det missade simpasset genomföras imorgon förmiddag.

Så för att få till resten av veckans planerade pass kommer helgen se ut såhär:

Fredag
Lunchlöpning 5-6 km runt ån
Spinningpass 2*30 minuter för ett gäng gymnasieelever

Lördag
Simning

Söndag
Löpning ”långpass” ca 12 km.
Var ju ett tag sedan jag sprang långpass så jag backar distansen lite. Det behöver inte vara så långt ännu.

Jag måste få in ett styrkepass till bara. Ska fundera på när det passar bäst i schemat. Har en del annat som måste få ta plats i helgen. Två små underbara söner och en fantastisk sambo bland annat.

Hur ser din helg ut?

20131022-080648.jpg

Delmål avklarat och belöning

För en vecka sedan nådde jag mitt första delmål på viktresan. Det ska belönas såklart. Idag hade jag två paket att hämta ut. Lite som julafton. Det är ju sååå roligt med träningsprylar. 

En ny simbaddräkt, en dolme och en bensparksplatta ska göra mig både snyggare och snabbare i vattnet. Dessutom testade jag Mias nya skor förra veckan och hittade äntligen en modell som jag vill ha som mängdträningssko. Lite dämpad men bara 4 mm drop. Saucony Fastwitch 7 är modellen för er som undrar. De ska invigas imorgon har jag tänkt mig. 

Jag skulle ha simmat imorse. Men en natt med febersjuk son resulterade i för lite sömn och behov av att sova så länge jag kunde. Dessutom var kroppen rejält sliten efter onsdagens intervaller. Den har skrikit vila hela dagen till mig. Så det fick den. Fördelen med det är att jag får simma redan på lördag igen och kan inviga mina nya grejer.