Simstatus inför säsongen

Äntligen! Känner att jag är på gång med träningen. Men jag ska inte ropa hej riktigt än. Frustrationen har varit hög senaste månaden. Överallt i sociala medier omges jag av tränande människor. Och som alla har tränat. Under julledigheten och i början av det nya året. Samtidigt har min kropp lekt lite katt och råtta-lek med mig. Ont i halsen på morgnarna och pigg på dagarna. Så pigg ett par dagar så att man börja köra igång lite träning. Och så en dag hängig igen. Jag känner dock att det är på rätt väg.

I söndags gjorde jag och coach D en grov träningsplanering för en tid framöver. Det kommer bli bra om jag får vara frisk.

Äntligen ett simpass

Idag hade jag möjligheten att göra första besöket i simhallen på flera månader. Direktiven från coachen var lugnt och ca 1500 m. Hitta en bra känsla i kroppen och försöka kicka igång tekniken. Det kändes lite motigt att gå dit. Första passen simning efter uppehåll brukar inte vara något vidare. Kände mig typ såhär innan.


Så gled jag ner i vattnet och satte igång. Det kändes bra från början. Fokus var verkligen på att hitta känslan. Så jag tog sikte på 1500 direkt. När jag passerade 1000 tänkte jag att det skulle vara skönt att ta hela halvironmandistansen idag. Skön uppstart att ha hela distansen i kroppen. Så det blev 2000 meter. Behagligt och kontrollerad. Inte ens de bröstsimmande flaxtanterna kunde störa mig idag. Jag gled stillsamt förbi dem med mina armtag. Men de flydde undan som om de trodde jag skulle göra bomben mitt framför ögonen av dem.

Vårens simning

Det var ett riktigt skönt statustest från min sida. Nu blir det fokus på fart under våren. Distansen finns i kroppen, så nu ska jag bli snabbare. Fram emot sommaren, när man kan simma ute, blir det fokus på känslan i öppet vatten. Det är här jag måste jobba mest. Att komma ifrån min rädsla och obehagskänsla för öppet vatten. Om bara det lossnar kommer det bli bra.

Tiotusen träningspass

Under 2017 kommer upplägget med Bloggar om hälsa bli lite annorlunda. Ni kommer märka det så småningom. En förändring som egentligen redan har genomförst är att veckortemana har försvunnit.

Via Bloggar om hälsa kan man haka på en mängd olika initiativ för att bli starkare, må bättre, komma igång med sin träning, hålla träningen vid liv och så vidare. Jag gillar initiativ som är en utmaning men genomförbara. Som syftar till att främja rörelse och träning ur ett mer allmänt perspektiv. Dessutom gillar jag initiativ till förmån för välgörenhet.

tiotusen

Bloggar om hälsa kommer under 2017 köra en välgörande träningsutmaning under namnet Tiotusen träningspass. Det finns inga krav på hur många träningspass man måste köra. Gör det som passar dig. 1 eller 5 pass i veckan spelar ingen roll. Promenader, gym eller intervallpass. Det är upp till var och en. När året har gått räknar vi ihop antalet pass och varje deltagare skänker en krona till en gemensamt bestämt välgörenhet. Målet är 10 000 kronor vid slutet av 2017.

Jag är på! Är du? Gå i så fall in och ansök om medlemsskap i facebookgruppen för Tiotusen träningspass.

Oktoberplaner

Jag går in i oktober med något skräp i kroppen som varken riktigt vill bryta ut eller bli bättre. Hängig, täppt i näsan på kvällarna, småont i halsen och allmänt blää-känsla i kroppen. Så jag passar på att planera för oktober. 

Tanken med september var att komma in i vardagsrutinerna, skärpa upp matrutinerna, mysträna lite det jag känner för. Det funkade väl ganska okej. Vi har kommit in i vardagen men jag har inte lyckats strama åt maten så mycket jag velat. Jobbresor och vab har påverkat träning och mat en del. 

Men nu är det oktober och då ändrar jag fokus lite. Träningen börjar ta sikte på mina mål för nästa säsong. 

  • Jag ska bygga upp en stark kropp som håller mig skadefri. Så en hel del styrketräning, både på gymmet och hemma, kommer det bli de kommande månaderna. 
  • Löpningen ska jag fortsätta att hålla igång ordentligt. Den tar längst tid att bygga upp, så här vill jag inte tappa något. 
  • Cyklingen och simningen kommer jag främst underhålla under åtminstone oktober. 
  • Rörlighet behövs alltid. Det är bra för att hålla kroppen hel. Så jag kommer fortsätta försöka köra ett pass SomaMove, yoga, Bodybalance eller liknande i veckan. 


Vad tränar ni i oktober?

Idag vågade jag spänna bågen lite extra

Jag vet inte hur många gånger jag har sprungit intervaller och efteråt känt att jag kunnat ge liiiite till. Att jag gått ifrån passet med pigga ben och känslan av att kunna springa en intervall till. Då brukar Daniel säga till mig att jag måste våga utmana. Att inte vara rädd för att ge lite för mycket istället för lite för lite.

PASSET

Veckans intervallpass från coach D var upplagt såhär:

Uppvärmning 2 km
2*1000 m – 4:55-5:00-fart
6*500 m – 4:50-4:55-fart
Nedjogg 2 km

Vi vill fortfarande hålla lite koll på min sätesmuskel och inte öka farterna för mycket för snabbt. Men idag när det kändes lätt och starkt på uppvärmningen bestämde jag mig för att spänna bågen och utmana tiderna lite. Givetvis under kontroll och med uppmärksamhet på den gamla skadan.

Men jag var faktiskt riktigt sugen på ett snabbt pass utanför bekvämlighetszonen idag. Jag har bara två löppass på schemat denna vecka. Det kan till och med dröja en hel vecka till innan jag har möjlighet att springa igen. Så jag har tid för återhämtning.

HUR GICK DET?

Tiderna under uppvärmning och nedvarvning är egentligen inte så viktiga. De har sitt syfte oavsett hur snabbt eller långsamt de går.

Tusingarna låg mellan 4:30-4:35 och femhundringarna mellan 4:22-4:30 ungefär. Efter den fjärde femhundringen kom kvittot på att jag tagit ut mig rejält. Då började jag känna mig lite illamående, mjölksyran sprutade i benen och kändes nästan i armarna till och med. Jag bara längtade efter att få ge mig och vänta tillbaka. Men jag bet ihop och försökte att inte tänka mer än en intervall framåt. Sista intervallen orkade jag inte ens hålla tempo. Den gick i 4:44. Alltså långsammre än tusingarna.

VAD TAR JAG MED MIG?

Visst det kan ses som ett misslyckande att inte orka hålla ihop passet. Men jag ser det som ett stort kliv framåt. Vi har fått ett kvitto på vart min kapacitet ligger utan en skada som hämmar mig. Jag är glad att jag pressade mig till max eftersom det ger mig bättre rikttider framöver på intervaller. Det blir lättare för coach D att ge mig rätt farter på olika pass. Det var också en bra utmaning för pannbenet. Det är ju ganska starkt sedan innan, men det kan alltid bli bättre.

Vågar ut utmana pannbenet och pressa dig ordentligt?


 

Sommarens finaste träningsminne

Större delen av sommaren ligger bakom oss och hösten är helt klart i antågande. Även om solen tittar fram och värmer en hel del så är det helt klart friskare i luften. Jag blickar tillbaka på sommaren och känner mig nöjd. Det har varit en bra sommar och fylld med energi välkomnar jag nu hösten.

Denna vecka återvänder vi till sommarminnena allihopa i Bloggar om hälsa. Vi plockar fram vårt bästa träningsminne från sommaren som varit. Innan sommaren brukar jag alltid ha en massa planer på saker som jag vill göra, men det är inte alltid det blir som man tänkt sig. Man hinner inte allt man hade velat, som för Malin. Eller så lämnar man sommaren bakom sig med en hel drös med minnen som Helena.

Min träningssommar då? Den har varit bra. Min stora mål för sommaren avverkades ganska tidigt och efter det tränade jag mest efter känsla och humör. Men det finns några pass jag skulle kunna lyfta fram.

Traillöpningen i sommarstugan med Daniel var jättehärlig. Slingan var inte lång så det blev några varv. Men kroppen fullkomligt älskade att susa fram i terrängen bland rötter och blåbärsris. Jag saknade verkligen terränglöpningen och orienteringen där och då. Jag minns att jag var alldeles lycklig efteråt.

img_7896.jpg

Cykelpasset med Annie i Vansbro var fantastiskt. Dalarna bjöd på nya omgivningar och fantastiska miljöer. Dessutom trevligt sällskap, så vad kunde gå fel? Inte ens llite regn störde upplevelsen. Jag njöt verkligen av att susa fram på landsbygden, bland gårdar och skogar. Och på tempocykeln som jag verkligen älskar att cykla på.

img_7893.jpg

Simpaset när känslan kom tillbaka igen. Simningen kändes verkligen botten i början av augusti. Jag visste inte alls vad jag skulle göra. Men jag vägrade ge upp, jag bara är sådan. Så i sällskap av simstarka Agge tog jag revansch på vår KM-bana i Ljung. Det var blåsigt och stökigt i vattnet och det blev en ganska utmanande simning. Trots det hade gick jag ur vattnet med ett stort leende på läpparna. Känslan var tillbaka igen. Och jag kunde ta med mig den till tävlingen dagarna efter.

img_7800.jpg

Cykelpassen med Mia. Mia var lite min vapendragare inför Jönköping. Det var så roligt att ha någon att ha med sig under alla förberedelser. Vi fick till några riktigt härliga cykelpass i somras tillsammans. Inget sticker dock ut mer än något annat. Men jag minns dem med glädje. Hon är bra den där Mia.

img_7804.jpg

Mage rumpa lår

Igår lämnade jag barnen på föris och gick hem direkt. Första hela dagen med vanlig lämning. Åt frukost i lugn och ro. Slappade i soffan. Plockade lite hemma. Kände hur det kröp i kroppen och bestämde mig för att ta tag i dagens träning. 

Styrketräning stod på schemat. Jag har inget klart pass än inför hösten så coach D gav mig övningar för dagen. Väl på gymmet blev jag övertalad att hänga med på Camillas mage/rumpa/lår-pass på lunchen. Visst tänkte jag. Jag har länge velat testa, har aldrig varit på något av Camillas pass, jag hade tid utan att behöva stressa och det är en av sakerna jag behöver med av i min träning. 

Jag försökte köra riktigt hårt och det var ett jättebra pass. Mina ben var lätt skakiga när jag gick ut från salen. Och idag har jag rejäl träningsvärk i sätesmuskeln och utsida höft. Områden som är svagheter hos mig. Perfekt träning. Dessutom med 3D-tänk vilket jag tror är extra välbehövligt. 

Så nu funderar jag på hur jag ska få till veckoschema och jobb för att kunna få in fler dejter med Camilla på fredagsluncherna i höst. Det borde gå om jag bara vill. 

Har ni något pass ni verkligen vill pussla in i schemat? 


Höstens träningsfokus

Om någon månad kan vi nog säga att hösten är här. Planeringen för min träningshöst har pågått ett tag och vad passar bättre än ett temainlägg från Bloggar om hälsa om just detta. Hela veckan har ni kunnat läsa olika inlägg från medlemmar om hur deras höst kommer se ut. Igår kunde vi läsa om Malins fokus som på grund av hennes omständigheter ännu inte är officiella. Victoria kommer fortsätta med sitt framgågnskoncept från i våras.

Jag har nästan avslutat min tävlingssäsong. Eventuellt har jag ett par klubbmästerskap kvar som jag tänkt ställa upp i. Men det som har varit mitt stora fokus har jag lagt bakom mig. Flera gånger de senaste åren har jag tänkt att jag ska ta ett löparår nästa år. Att bygga upp löpningen ordentligt. Bli snabbare och uthålligare i den triathlongren som sliter mest. Varje år har den tanken gått om intet. Två gånger på grund av att jag varit gravid. De andra gångerna har jag trots allt suttit där på höstkanten och anmält mig till en triathlontävling.

I år har jag inte ens tänkt tanken om ett löparår 2017. Jag är fast i triathlonvärlden. Jag älskar det. Variationen, utmaningen, möjligheterna, människorna, tävlingarna… Jag ju gjort Kalmar ett år och jag vill göra en Ironman igen. Visst blev jag sugen och inspirerad när vi var nere och hejade i år. Det var många klubbkompisar som anmälde sig när platserna inför 2017 släpptes. Inte jag dock. Inte denna gång. För den dagen jag ställer mig på startlinjen vill jag vara i bättre form än förra gången. Därför ger jag det ett år till.

Däremot har målen för 2017 börjat ta form till viss del. Jag kommer anmäla mig till Jönköpings halvironman även nästa år. Sedan kommer det säkert blir några kortare tävlingar också. Kanske någon halvmara eller så. Detta kommer därför att prägla min träning det kommande året.

img_7436-1.jpg

Hösten kommer därför handla mycket om uppbyggnad och styrka. Jag vill ha en stark kropp som håller. Jag vill förebygga skador. Ska jag beskriva min träningshöst i punktform skulle det för närvarande se ut så här:

  • Styrketräning som gör mig till en starkare simmare, cyklist och löpare. Som ger mig förutsättningar att hålla mig skadefri.
  • Rörlighet för att min kropp behöver det. Jag blir äldre och kroppen stelare. Jag har ett stillasittande kontorsjobb. Jag tror det kommer vara bra i min prehabträning. I första hand kommer jag köra SomaMove eller Yoga för att få till den träningen.
  • Simningen kommer jag mest underhålla under vintern som det ser ut nu. Det beror egentligen mest på tidsbrist. Det kommer bli svårt att pussla som det är. Finns det tid över kommer det bli fler simpass per vecka. Men 1 pass/vecka är mitt minimum.
  • Cyklingen kommer jag satsa en del på i vinter. Här kan jag träna på ganska hårt utan att det sliter så mycket. Det kommer inte bli några långpass direkt. Distansen behöver jag inte så lång tid på mig att bygga upp. Det räcker att börja med det när våren och utecyklingen kommer. I vinter kommer det bli kortare, tuffa intervaller och tröskelpass på cykeln. 2 gånger i veckan är målet.
  • När det gäller löpningen behöver jag inte bygga mer distans än jag redan har i kroppen egentligen. Här kommer det handla om att bibehålla distansen. Dessutom har jag förhoppning om att bli snabbare under vintern. Dessutom kommer jag få hjälp med att förbättra min löpteknik under vintern. Det blir nog 2-3 pass i veckan.
  • Coach D är en person jag kommer skriva en del om framöver. Jag har numera en coach som hjälper mig med träningen. Tanken är att han inför varje vecka ska planera vilka pass jag ska få in. Sedan är jag med och planerar in när de ska utföras.
  • Återhämtningen kommer ha en extremt viktig del i träningen. Jag kommer lyssna på kroppen. Jag känner min kropp ganska bra. Känner när det är latmasken som vill slappa i soffan eller när kroppen helt enkelt bara kommer ta stryk av ytterligare ett pass.
  • Viktigast av allt är ändå att jag ska må bra i det jag gör. Familjen går före träningen i det stora. Det får inte bli ett ångestfyllt tvång att genomföra pass efter pass. Det är viktigt för mig. Det ska finnas kärlek till det jag gör. Även om det ibland handlar om hatkärlek 🙂

Ja hösten kommer ha fullt ös. Jag har haft ett par veckor med ganska lite träning precis. Så nu är jag laddad för att fokusera och köra igång.

img_7986.jpg

Botade deppen med träning

Den här veckan skolar jag in minsta sonen på förskolan. Det går bra. Visst märker han när jag går och blir lite klängig när jag kommer igen, men han är inte ledsen när jag är borta. Den som är ledsen är väl mamman i så fall. Det svider i mammahjärtat att veta att någon annan ska tillbringa mer vaken tid med mina småpojkar än jag. Att någon annan ska se deras framsteg och utveckling. Lära dem saker. Höras deras skratt. Torkar deras tårar. Samtidigt lämnar jag dem med fullt förtroende till pedagogerna. Det handlar inte om det. De kommer ha det bra. De kommer tycka det är roligt. Det vi kan göra är att se till att deras dagar inte blir så långa. Men jag kommer sakna dem. Mina små ögonstenar.


Idag när jag kom hem satte jag mig i soffan för att slappa lite. Då kom tårarna och ångesten. Jag bröt ihop en stund, funderade och insåg att det bara är att gilla läget. Att göra det bästa av det. Så jag packade träningsväskan och åkte till simhallen. Innan jag gick in ringde jag förskolan och kollade läget. Sade att jag skulle simma en stund, men kolla telefonen regelbundet.

Jag körde följande pass:

Insim: 200 meter blandat
Stege: 50-100-150-200-250-250-200-150-100-50 (F3 – kontrollerat och stark känsla)
Avbad: 200 meter blandat

Jag var ganska trött både i kropp och mentalt. Men jag behöver ta varje tillfälle jag kan få för att pussla ihop träningen nu framöver. Så jag stämde av med coach D vad jag skulle köra, sedan fokuserade jag om. Det kändes helt ok. Jag försökte ha följande fokus:

  • Känna mig stark i vattnet. Starka armtag med relativt låg frekvens.
  • Bra vattenläge. Jag vet att jag har en del att jobba med där.
  • Ligga länge på draget.

Hur gör ni för att må bättre när ni är lite nere?


Äntligen lite fart

Min löpning i våras präglades ju av en strulande sätesmuskel. Jag vilade, började försiktigt och så kom det tillbaka när jag ökade farten. 3 gånger fick jag ont och var tvungen att vila. Sista gången tror jag inte jag sprang på 6 veckor. Verkligen den uppladdning man inte behöver inför en Halvironman. 

Men vilan hjälpte sista gången. Vila tillsammans med rehab och stretch. Dessutom körde jag inga mer fartpass innan tävlingen. Jönköping gick bra. Jag hade nästan förväntat mig ett bakslag då också och redan accepterat att resten av sommaren skulle vara utan löpning. 

Eftersom sätet höll vågade jag mig på några mindre tri-tävlingar. Kortare distanser som gjorde att löpningen var kortare. Då vågade jag trycka på lite mer än tidigare. Sätet höll för det också. 

Så nu beslutade jag och Daniel att vi kan börja lägga in fartpass och intervaller även på träning. Om än dock försiktigt i början. Äntligen kan jag på riktigt börja jobba mot att bli snabbare. Eftersom jag ”bara” ska göra en halvironman igen nästa sommar behöver inte långpassen vara så långa i vinter. Jag ska istället försöka bli snabbare på halvmaradistansen. 

Igår hade jag första intervallpasset på schemat. Egentligen inte ett fullt pass eftersom vi fortfarande vill testa lite vad jag håller för. Passet var upplagt såhär. 

2 km uppvärmning

3*1000 m i 4:55-5:00-fart

2 km nedjogg

Jag sprang i spåret vilket inte innebär en flack bana. Nackdelen är att farterna mellan intervallerna inte blir helt jämförbara. Fördelarna är dock så många fler. Underlaget är skonsamt, man blir starkare av backarna och härlig miljö att springa i. Mina intervaller landade på 4:52, 5:01 och 4:57. Den andra var helt klart mest uppför. 


Jag kände mig ganska tung i kroppen när jag sprang iväg. Det brukar vara så de första dagarna när jag ställer om kroppen efter en period med lite mer kolhydrater än vanligt. Men jag bet ihop och lyckades leverera de farter som coach D förväntade sig. 

Det är fantastiskt skönt att kunna dra på lite igen. Vi ska skynda långsamt med intervallerna nu framöver. Jag är nästan helt bra i sätet. Smärtan är borta. Lite stelhet kvar bara. Jag vill inte ha ett bakslag till nu. 

Kvällens middag blev lax med ugnsrostade rotfrukter, broccoli och haricot verts. Ingen restauranguppläggning. Men vem har tid med det när man bara möter sambon i dörren och har två små prinsar som hänger runt fötterna så fort man står i köket. Gott och hälsosamt var det ändå. 

Vad tränade ni igår? Åt ni något gott efteråt?


Jag och demonerna i öppet vatten

Det här med min simning. Det är liksom ett problem för mig just nu. Jag får inte till det i öppet vatten riktigt. Jag funderar och analyserar massor för tillfället. Det är ett problem jag verkligen hoppas jag kan lösa.

Om man blickar tillbaka kan jag sammanfatta det med att jag ännu inte någonsin har varit helt bekväm med simning i öppet vatten. Simma i bassäng går hur bra som helst. Simningen under Ironman i Kalmar för två år sedan var nog min bästa OW-simning någonsin. Då tänkte jag att det kanske hade släppt. Sedan blev jag gravid och simmade inte öppet vatten på över 1,5 år. I Jököping i år gick det förhållandevis helt okej, även om det finns en del att önska från den simningen.

Efter Jönköping, på de två tävlingar jag varit med i hittills ha simningen varit katastrof. Jag har inte alls fått till känslan i kroppen. Andningen har inte fungerat alls och jag har mestadels fått bröstsimma. Det går långsammare och tröttar ut benen, så det är inte optimalt. På Sprint-KM i tisdags blev det bättre efter att jag knäppt upp våtdräkten.

Läs mer:
>> Race report – Jönköping 70.3
>> Race report – Gammalkil
>> Race raport – Sprint-KM

img_8213.jpg

Vad är det som går fel?

Jag har tänkt, funderat och analyserat detta flera gånger varje dag sedan Gammalkil minitriathlon för en vecka sedan. Jag har främst bollat med Daniel, men även en del andra runt omkring. Jag har fått en massa tips som jag har tagit til mig. Jag ska har börjat testa lite och i torsdags fick jag till en riktigt bra simning tillsammas med Agge. Om jag bara kan få med mig den känslan framåt nu kanske problemet är löst. Det känns inte som att jag är lika rädd längre. Men jag får inte till andningen.

De analyser jag gjort, delvis utifrån tips från andra, är några stycken:

  • För lite OW-träning: Detta är förmodligen en av orsakerna. Jag har tränat för lite i öppet vatten. Det spelar ju ingen roll hur bekväm eller snabb jag är i bassängen om jag ändå inte kan överföra det till öppet vatten-simningen. Här är min plan helt enkelt att träna mer OW.
  • Våtdräkten är för liten: Känslan i andningen är att våtdräkten är för trång. Det blev bättre när jag knäppte upp den hela vägen i ryggen på KM. Men så kan jag ju inte ha det. För två år sedan kunde jag dra upp dragkedjan i ryggen själv. I år har jag behövt hjälp. Jag har ju några kilon kvar som jag ska få bort under hösten. Sedan borde den passa bättre.
  • Våtdräkten sitter fel: Daniel undrade om jag verkligen drar upp den ordentligt. Jag trodde jag gjorde det. I torsdags när jag simmade med Agge så testade jag att dra upp den överdrivet mycket. Resultatet blev att jag dels klarade att stänga den själv och dels gick simningen riktigt bra. Kanske en bidragande orsak
  • Fel våtdräkt: Mattias Törnqvist i klubben sade att han haft samma problem när han hade en våtdräkt av samma märke som jag har. Jag har ju haft en bra känsla i denna tidigare. Men det finns nog våtdräkter som passar mig bättre helt klart. Kanske att det blir en ny till nästa säsong.
  • Vatten i våtdräkten: Jag brukar släppa in vatten i våtdräkten under uppvärmningen för att minska chocken av kallt vatten. Det ska jag inte säker Daniel. Då blir det ju mer som ska ha plats inne i våtdräkten. Så det gjorde jag inte i torsdags och då gic det ju bra. Så det slutar jag med helt enkelt.
  • Val av sport-BH: Kanske låter konstigt men både i Gammalkil och på KM hade jag en sport-BH som sitter åt lite mer. I Kalmar och Jönköping har jag haft en annan. Testade med den i torsdags när det gick bättre. Kör med den idag också.
  • Träningssät: Det finns en del i själva träningen att göra tror jag också. Jag fick tips om att träna swimrun. Då börjar man ju simma med högre puls och kroppen får träna på det. Dessutom behöver jag enligt Daniel träna hårdare, tuffare pass. Så han får vl se till att jag gör det.

Har ni några fler tips till mig? Fler saker som kan tänkas påverka känslan i vattnet och svårigheten att andras när våtdräkten är på?

Idag är det dags för Björsäters triathlon. Jag hoppas på en bättre simning än förra Gammalkil och KM. Jag tar med mig förändringarna från i torsdags och sänker kraven. Min tanke var ett tag att köra utan våtdräkt, men så blir det inte.