Det här med öppet vatten

Att det ska vara så svårt att bli bekväm med simningen i öppet vatten. Bassäng är inga problem alls. Där flyter det på. Simma i våtdräkt t ex i Tinnissjön går bra. Det är en konstgjord sjö i centrala Linköping för er som undrar. Men så snart jag kommer ut i en sjö så känner jag mig nervös och obekväm.

Jag har simmat ute två gånger hittills i år. Det har kännts mycket bättre än när jag tränade inför Iroman 2014. Så det kanske finns hopp. Förra helgen när vi var ute så kändes det faktiskt helt ok. Idag, när jag var iväg med Agge, så kändes det sämre igen. Jag vet inte riktigt varför. Vi simmade till och med på samma ställe som jag gjorde förra helgen. Jag har två tankar om det. Den ena är att det var kallare idag. Det brukar påverka min andning lite och. Om inte andningen sitter perfekt brukar inte det perfekta flytet infinna sig heller. Det andra är att Agge är snabb i vattnet. Idag fick jag verkligen kämpa för att hon inte skulle lyckas dra iväg för långt. Förra veckan var det lugnare simning. Det är nog nyckeln. Hitta lugnet och flytet.


Det är jag nervös över då? Det oförutsedda i vattnet. Det som kan dyka upp och överraska mig. Min största skräck är ett lik. Det spelar ingen roll att jag vet att sanolikheten är ganska liten. Börjar jag tänka på det under tiden jag simmar så känns det obehagligt. Jag är även nervös för att simma in i stenar osv också. Kanske låter fånigt, men det är som det är. Jag kan inte rå för det. Jag kan bara hoppas på att det blir bättre med tiden. Bara att ge sig ut och kämpa på. Jag är i alla fall tacksam över att jag hittills inte alls haft samma känsla under tävlingarna. Då är det massa medtävlande runt omkring som simmar på stenarna först och föser undan liken.

Hur som helst. Tack Agge för idag. Ditt sällskap är super i vattnet. Någon som är snabbare och får mig att pressa mig lite extra.

Har ni några tips på hur man kommer över ångesten när det gäller simning i öppet vatten.

Tips för att göra simningen roligare

Simningen har nog aldrig varit så rolig som nu. Mycket för att jag känner att jag faktiskt får till 1-2 vettiga pass i veckan. Det går framåt och känslan av att få börja om från början varje gång har försvunnit. Vad är det som gör att jag nu är inne i en period där jag ser fram emot nästa simpass hela tiden? Tänkte ge er dessa tips på vägen.

  • Sällskap: Ha gärna sällskap i bassängen. Är det tidiga morgnar är det svårare att ställa in ett pass om man bokat med någon annan. Det är roligare och peppande med sällskap. Man behöver inte vara helt jämnbra heller.
  • Simkurs: Anmäl dig till en simkurs. Man utvecklas mycket när man går en kurs. Man får feedback på tekniken och utmanar sig själv lite mer. Jag har börjat voltvända så smått nu, vilket jag inte kunnat innan.
  • Pass: Se till att planera passet redan innan du går iväg. Om man bara går dit för att simma så finns risken att det bara blir lite på måfå. Det är bra med en tanke bakom passet. Vill du köra korta, hårda intervaller? Eller kanske längre och lugnare? Eller ett pass med mycket andningsövningar eller annan teknik? Kan man inte själv, finns det en del att hitta på nätet. Jag har förmånen att ha en sambo som har bra koll på simningen. Så han gör mina pass som är utöver kurstillfället.
  • Regelbundenhet: Se till att komma iväg regelbundet så att utvecklingen går framåt. Det är mycket teknik i simning och det behöver repeteras. Jag försöker få till 2 pass i veckan vilket funkar bra tycker jag.
  • Utmana: Våga utmana. Det gör inget om man inte lyckas första gången. Det kan vara allt från att slå distansrekord, sätta en tid på en viss sträcka eller simma en längd utan att andas. Man klarar så mycket mer än man tror!
  • Leksaker: Det är inget måste. Men jag tycker det är roligt med variation. Samtidigt som det är bra träning. Med leksaker menar jag då redskap som paddlar, dolme, platta och fenor. Man behöver inte ha allt kanske, men paddlar och dolme använder jag nästan i varje pass.
  • Kläder: Jag köpte en ny baddräkt och slängde min gamla slitna längst in i garderoben. Nu känner jag mig snyggare i vattnet. Så en del av den bra känslan kanske kan köpas för pengar ändå. Dessutom har jag ett par GRYMMA simglasögon. Fortfarande efter snart 2 år läcker eller immar de inte det minsta. Så se till att du har kläder som du känner dig snabb i.

Hur är det annars? Vill ni se mer av hur mina pass ser ut? Som inspiration kanske?


 

Morgopass i bassängen

Sent hem igår efter intervallerna. Äta, duscha och packa inför ett tidigt pass i bassängen imorse. Förra veckan träffade jag Lisa efter mitt simpass. Hon sade att hon och Christina brukade försöka simma torsdagsmorgnar. Det passar ju mig perfekt så idag anslöt jag mig till dem.

Reflektionerna från dagens pass är att känslan i vattnet snabbt har kommit tillbaka. Det känns roligt att simma. Jag orkar simma 1700 m som idag utan att behöva vila en massa. Men tekniken och farten har jag en bit kvar på. Så det är bara att hänga i och nöta. Tjejerna går simkurs på måndagar och det finns platser kvar. Frågan är om jag ska hänga på dem eller inte. Jag skulle verkligen behöva det. Jag har ju värsta bästa simcoachen hemma. Men vi kan ju sällan komma iväg tillsammans till simhallen eftersom någon alltid måste vara hemma med barnen.

Lisa hade plockat fram ett gammalt pass som Fredrik Carlén gjort åt NocOut. Så här såg upplägget ut:

Insim
100 frisim + 50 rygg + 50 bröstsim + 100 frisim

Huvudpass
2*50 Fart 2 – lugnt
2*50 Fart 3 – snabbt men kontrollerat
2*50 Fart 4 – nära max

400 frisim kontrollerat och med god teknik. Försök att voltvända under hela 400-ingen.
50 rygg
200 frisim
50 rygg

3*100 m medley – 30 sekunders vila mellan varje hundring

Avbad 100 blandat

Vad tycker ni? Ska jag klämma in en simkurs efter min måndagsspinning? Ännu mer i ett redan digert träningsschema. Visserligen en tid när barnen redan sover.

 

img_6563

Eftersom jag är dålig på att komma ihåg att fota så får ni se en repris på förra veckans foto. Håll till godo.

Novemberplanen i fem punkter

Nu är det ny månad och vad passar bättre än nya tag och lite fokus. Först och främst ska jag bli frisk. Hade storslagna planer på mycket styrka och långa löppass. Men om jag känner min kropp rätt kommer hostan som vanligt sitta i ett par veckor. Så det blir till att skapa en back up-plan.

  • Styrkan ska jag igång med så snart alla symptom utom hostan är borta. Då blir det prio på att få all planerad styrka utförd. Den är viktig.
  • Promenader med barnvagnen ska jag kunna börja med ganska snart.
  • Löpning. När hostan är borta ska jag bygga distans på löpningen igen.
  • Simningen måste komma igång. Viktigt.
  • Maten stramas åt lite nu. Jag har ett upplägg som ska ge mig resultat i träningen. I november ska det upplägget följas hårdare men med hänsyn till att jag ammar en del fortfarande.

Nu håller vi tummarna för en frisk månad med mycket träning. November är ju annars kanske inte den mest spännande månaden vädermässigt. Men det kan man bota med te, julmusik och tända ljus när man är hemma.

  20140130-082057.jpg

Planering för två

Jag och Daniel har ju planerat vår träning ganska mycket nu för att hinna få till både pass och familjetid. För familjen är ju trots allt viktigast. Det här är första veckan vi kör efter schemat. Vi testar och känner av det. 

Det är inte jättemycket utrymme för flexibilitet. Men det måste vara så för att vi ska få ihop allt. Däremot måste vi vara toleranta för och medvetna om att vi kommer vara tvungna att ställa in, flytta eller ändra på pass. Bara att inse. Barnen kommer alltid gå först om det behövs. Och ibland finns andra saker i livet som måste få tid och utrymme. 

Såhär mot slutet av första veckan har det redan märkts av. Jag fick skjuta på torsdagens styrka och körde den efter gårdagens planerade och genomförda löppass. Daniel har gymmet planerat på måndagar. Han behöver dit eftersom vikterna vi har hemma inte är tillräckliga för honom i marklyft och knäböj. Så kom han på att om han kan åka en halvtimma tidigare till simningen på fredagar så hinner han köra det i gymmet de har tillgång till där. På det här sätter effektiviserar vi och lämnar utrymme för med familjetid och extra träningspass. Det kommer säker bli fler ändringar av detta slag framöver. Vi kommer komma in i rutinerna mer och så kommer våra träningsbehov delvis ändras med tiden allteftersom det närmar sig tävling. 

Löpningen är inte konstigheter att få till. Inte styrkan heller, så länge vikterna räcker till mig. Cykelträningen ska nog också gå bra med trainerpass blandat med spinning. Det som blir utmaningen är att få iväg mig att simma. Det blir liksom en större maskin eftersom det ska tajmas med Daniel och familjen. Å andra sidan har jag nöjt mig med ett pass i veckan så det ska nog gå. 

Just nu är jag riktigt motiverad. Men jag antar att det kommer gå upp och ner det också. Det gäller att hålla motivationen uppe så mycket jag kan. Men det kan helt klart bli en utmaning emellanåt. 

Idag är tanken att jag ska genomföra mitt livs första trainerpass. Men det hänger på om D hinner hem innan jag ska iväg. För ikväll ska jag för första gången lämna mina tre pojkar hemma själva med nattningsproceduren. Jag ska på återförening med min gamla klass på universitetet. Ska bli riktigt skoj. Många har jag inte träffat på flera år. 

Har jag förresten sagt att vi har ett litet projekt på gång här hemma? En relativt oanvänd yta här hemma ska förvandlas till myshörna nu när storebror tagit sängen som stått där. 

Långpass simning

När vi var på väg till Säffle sade Daniel till mig att jag borde se till att få ett simpass i kroppen som var som Ironman-simningen. Alltså ca 3800 meter. Jag har inte simmat så mycket som jag borde och det kan vara bra mentalt att veta att jag klarar av det. Han hade ritat ut en runda runt ön som skulle ge den önskade sträckan. Jag har haft lite ångest över detta pass. Men jag vet mycket väl att jag behöver det.

Jag är bra på att skjuta upp saker som jag inte riktigt känner mig bekväm med. Men för att kunna slappna av under vistelsen här så kände jag att jag ville beta av det så snart som möjligt. Vi körde ett kort simpass den dagen vi kom upp. Och så sprang jag ett lite snabbare pass i fredags. Så igår kände jag mig ganska laddad och motiverad att beta av det långa simpasset. Jag sade till Daniel att jag ville testa. Tanken var att köra två varv på en kortare bana som han hade mätt ut och så känna efter. Jag är inte helt trygg i vattnet och simmar hellre flera varv på en bana som jag känner än ett långt varv runt ön där det är nytt hela tiden. Så Daniel fick snällt nöta fram och tillbaka med mig igår. Jag kämpade på och han simmade bredvid mig och frös. Stackarn. Men min hjälte under passet. Utan honom hade jag igår aldrig mentalt orkat simma så långt som jag gjorde. Och jag klarade det. 4000 meter simmade vi och alltså lite mer än en IM-distans. Efteråt var jag lite yr och trött. Men jag klarade det. Det känns otroligt bra inför Kalmar.

På kvällen var jag inte alls jättetrött. Men idag vaknade jag med en ömmande axel. Därför blev det lugnare på träningsfronten på söndagen. Lite styrka och rörlighet bara.

Frisk igen…

Nu känner jag flyt i tillvaron igen. Humöret är på topp efter en skön helg. Förkylningen är nu helt borta. Ingen hosta mer. Energin är tillbaka. Jag känner mig glad och laddad. Jag har kunnat smyga igång med träningen igen.

I lördags plaskade jag 1000 lätta meter i bassängen. Jag fick bra flyt i andningen. Skön känsla i kroppen. Jag fasar fortfarande för open watermomentet. Men nu är värmen här. Sjöarna börjar värmas upp. Folk drar på sig sina våtdräkter till höger och vänster. Så jag börjar ändå känna mig laddad. Nu ska jag ta mig tusan bemästra en av mina fasor. Detta inleds idag med skönt mamma-barnhäng på Tinnis. Där finns både 50 metersbassäng utomhus och en konstgjord sjö. Våtdräkten packas med och idag ska jag simma, vakta barn och njuta av solen och en ledig dag med min lilla solstråle.

Igår var hostan helt borta. Jag försökte ändå vicka bort min spinning eftersom Vilmer inte var så pigg och barnvakt inte var så lämpligt just i det läget. Men inget napp på den så Daniel fick ställa in sina planer och vara hemma. Jag passade på att få extra tid på cykeln och tog racern till gymmet. Det blev den vanliga omvägen och det resulterade i nästan 3 timmars cykling igår. Dock tog jag det jättelugnt. Både på passet och transportcyklingen. Jag vill starta igång lugnt och ge kroppen chans att komma igång efter förkylningen.

Så nu håller vi tummarna för att jag får vara frisk. Jag har en plan för hur jag ska kunna komma i form inför Kalmar trots vårens förkylningar. Trots att jag ligger rejält efter med distansträningen.

20140522-224321-81801063.jpg

Vilken dag

Gårdagen var verkligen en dag utöver det vanliga. På flera sätt. Men mest stressigt och liksom hela tiden på minuten. När dagen var över fick jag huvudvärk och tandvärk på samma gång. Jag var trött men upp i varv och hade svårt att somna. Ni ska få höra…

Planen var att inleda dagen med morgonlöpning med Vilmer i vagnen. Men det ställde jag in eftersom jag kom på att jag kunde ta löpningen som transportlöpning hem på kvällen istället. Då slapp jag väcka Vilmer för att få på honom kläder och ge gröt så att vi skulle hinna iväg i tid. Jag vill att han ska slippa stressa runt så mycket bara för att jag planerar ett fullt schema. Det var ett bra beslut. Vi tog en lugn morgon hemma. Jag hann förbereda kvällens middag vilket också var en av de positiva sakerna med gårdagen.

När Lilleman vaknat från sin förmiddagslur så åkte vi iväg för lunch och häng med NocOut-mammorna. De ger precis den energi jag behöver. Det är skönt att höra att det inte bara är vi som pusslar med tider och livet för att båda ska hinna träna. Det är inte bara vi som möts i dörren eller försöker fixa lite barnvakt för att båda ska hinna det de vill. I den gruppen finns förståelsen och ingen tycker man är knäpp som gör det man gör.

Efter ett par timmar med god lunch och social energipåfyllnad åkte vi till Lillemans farmor som hade lovat att ta ut honom på en långpromenad så att jag kunde åka och simma. Och det var väl kanske här det började. Stressen och lite otur. Jag hade redan kommit på att simkortet var kvar hemma. Men tänkte att det skulle lösa sig på plats med leg. Vi kom iväg senare än jag tänkt mig. En trött Lilleman somnade i bilen och när jag skulle väcka honom för mat ville han inte alls vakna. Han reagerade inte på något jag försökte så han fick sova vidare. Jag slängde i mig lite mellis och skulle precis åka när han vaknade. Så då ammade och jag sedan kom jag äntligen iväg.

På väg till simhallen kom jag på att plånboken var kvar i skötväskan. Ingen idé att vända för de var ju ute och gick och ingen annan hemma. Inget leg till entrén och inga parkeringspengar. Parkeringen kostade 15 kr och jag hade bara en tia. Inte en krona låg det och skräpade i bilen någonstans. Och SMS-biljett funkade inte att skicka eftersom jag inte registrerat mig för det. Då kom dagens första ängel. En man som betalade min parkering (efter att jag insisterat på att han åtminstone skulle ta min tia). Skyndade mig in i simhallen. Dagens andra ängel släppte in mig utan vare sig kort eller leg. Väl inne vid skåpen står jag där med parkeringsbiljetten i handen. Bara att springa ut igen. Vattenflaskan lyste med sin frånvaro, men ner i bassängen kom jag i alla fall. Jag hade fått ett gammalt NocOut-pass av Anna för att ha något att köra efter. Jag började simma in enligt passet. Men jag kände mig mest bara stressad av att hela tiden hålla koll på vad jag skulle köra nästa gång. Huvudet var redan fullt av annat. Jag som verkligen gillar att simma efter planerade pass. Efter insimmet släppte jag passet helt och bara nötte längder. Ytterligare 1000m betades av utan vila i behaglig takt. Och om man nu ska försöka se något positivt med denna stress så fick den mig att nöta på. Jag är nöjd med passet till slut ändå. Lyckades hålla bra fart. Dock blev det kortare än jag planerat. Men man får vara nöjd med det lilla.

Efter det var det bara att på 70 minuter hämta upp Daniel med cykeln som varit på service. Hämta Lilleman. Åka hem. Äta mat. Byta om. Packa väska. Sedan kom syster och hämtade mig för lite äventyr. Efter det äventyret tog jag mig en löptur hem.

Enligt planen skulle passet varit lite längre. Och med progressiv löpning. Fartökning varje kilometer. Men min stressade kropp ville inte alls idag. Tung känsla i kroppen. Den ville bara hem och vila. Underlaget var inte så roligt. Blankis på sina ställen. Lössnö på andra. Svårt att hålla jämnt tempo. Men jag försökte ändå så att det ansträngningsmässigt blev jobbigare och jobbigare. Och jag lyckades ändå hålla en snittfart som var klart snabbare än långdistanspassen jag kör på söndagarna. Det blev en kilometer kortare än planerat igår. Men vad gör det?

Väl hemma var jag helt slut. Mat och dusch var underbart. Jag varvade ner med en sovandes liten son i famnen. Huvudvärken var ett faktum. Och tandvärken. Svårt att somna. Lärdomen av denna dag blir att jag måste lära mig att prioritera bort saker. Jag kan inte hinna med allt och alla.

 

Tunga ben och simning

Imorse var det tunga ben som klev upp ur sängen. Jag fick sovmorgon av Daniel som tog med sig lilleman ner för att äta frukost innan sin cykeltur. Det var välbehövligt. Värkande, ömmande och stela ben linkade ner för trappen. Det kändes rejält att jag sprang långt igår. Men det ska ju kännas.

Och som tur var hade jag ”bara” ett simpass på schemat idag. I alla fall inget tungt för benen. Och helt omedvetet lade Daniel in ganska mycket längder med dolme idag. Så benen behövde inte jobba så mycket. 1800 sköna meter avverkades i sällskap av Lisa, Lotta, Maria, Christina och Karin. Roligt med sällskap och sparring. Daniel hade gjort ett bra pass som flera av oss körde.

Kroppen kändes piggare efter passet. Benen fick mjuka upp sig och förhoppningsvis känns de pigga imorgon när det är löpning igen. Vi körde

Uppvärmning: 300 m bröst, crawl, rygg
Teknik: 3*100 m fist, släp, catch, bra teknik
Huvudpass: 1*300 M lugn fart och fokus teknik
2*200 m armar (dolme)
2*200 m armar (dolme, paddlar)
Avbad: 100 m bröst, rygg

20140106-220313.jpg

Dubbelpass

Idag blev det två pass igen. Det känns bra att lyckas få in det trots liten parvel hemma. Dock är inte passen så långt än. Men det handlar mycket om att få in rutinen och vanan på att träna många pass.

Först stod simning på schemat. Daniel hade lagt upp följande pass åt mig:

Insim: 200m bröst+crawl
Teknik: 4*100m (fist, släp, catch, ss)
Huvudpass: 5*100m start 2:30
Styrka: 100m paddlar
Avbad: 200 m blandat

Det kändes bra idag också. Jag har inte kört hundringar med fast start innan. Men Daniel lyckades utifrån min tid på 1000m i  måndags hitta rätt. Det var lugnt och skönt i bassäningen idag. Så jag behövde inte träna på trängsel och sparkar i alla fall…

Väl hemma lagade jag en stor sats gulaschsoppa. Bra, god och smidig mat som jag gärna äter flera dagar av. Denna gång på köttfärs. Jag gjorde även en omgång fruktpuré och fiskgryta till lilleman.

Dagens andra pass var löpning. Jag har börjat köra efter 4-timmarsprogrammet på marathon.se. Jag kör det med start denna vecka. Så jag ligger lite efter de som startade korrekt. Idag stod 6 km på 33 minuter på schemat. Det gick bra. Jag vet att jag måste springa lite snabbare i början eftersom kilometrarna i mitten är lite backiga. Så man behöver några sekundrar tillgodo där. Idag stod även dynamisk rörlighetsträning på schemat. Jag har en del övningar från Myrtle routine som jag körde. Sedan strech innan lilleman kinkade ur och  ville ha uppmärksamhet.

Bra träningsdag helt enkelt. Hur har din varit? Vad har du tränat?

120729