Post Kalmar IM 2015

Sitter i bilen på väg hem från Ironmanhelgen i Kalmar. Det har blivit en riktig tradition. Mitt åttonde år på plats. Jag har sett tävlingen växa från Järnmannen med 500 startande till Ironman med 2700 anmälda. Jag har stått på startlinjen ett år och bredvid de andra. I år var det året jag såg minst helt klart. Det är inte samma sak när man har två små barn med sig. Men det spelar ingen roll. Stämningen fanns där. Jag kunde heja på de jag var där för att heja fram.

Vilken dag det blev. Solen sken och vinden blåste. Inte optimala förhållanden för de startande. Vissa klarade inte av det, andra taggade till och presterade riktigt bra trots det. Idag kan man läsa om dödsvågorna i kvällsblaskorna. De jag talat med efteråt vittnar om vågig simning men inget som inte är hanterbart. Kanske för att de är vana OW-simmare som inte bara nöter längder i bassäng. Mycket simning i öppet vatten är en viktig förberedelse inför en sådan här utmaning i mina ögon. 

Jag imponeras av Patrik Nilssons lopp igår. Jag såg inte mycket av täten men jag hörde snacket. Sedan starten av IM 2012 har ingen svensk vunnit. Förrän i år. Övertygande. Förkrossande. Och med ett nytt svenskt rekord på 8:08:25. Ca 17 (!!!) minuter före tvåan. Galet bra!

När det gäller damtoppen har jag inte koll på den absoluta täten. Men två prestationer får jag rysningar av bara att tänka på. Två av tjejerna i min intervjuserie, Lotta och Karin, gick in på sjunde respektive tionde plats totalt bland damerna. Etta och tvåa i sin åldersklass. Helt galet. Och det här är tjejer som inte ägnar sig helhjärtat åt just triathlon. De tränar de de känner för. För att det är roligt. När det är roligt. Karin har inte crawlat i mer än ett par år tror jag. Hon återger gårdagens lopp som misär med tankar på att bryta flera gånger. Nu får hon och Lotta gå upp på prispallen tillsammans på banketten idag. Fasen vad ni är grymma och inspirerar tjejer. Det var en ren fröjd att se er igår. Grattis till medaljer och Kona-slots (även om ni kanske inte tar dem just i år). 

Men det är inte bara täten jag imponeras av. Jag måste bara nämna Lotta och Lotta igen. Två småbarnsmammor som gjort samma resa som jag. De var verkligen grymma igår. Starka, häftiga och snygga på banan! Med ett leende varje gång jag såg dem. När Daniel sövde storebror på vandrarhemmet fick jag möjlighet att ta med lillebror och tillsammans med Susen ge supermorsorna en extra pepp när de bara hade ett par kilometer kvar till målgång. Trötta, slitna men glada. Lotta A ropade ”Alltså fattar du hur kul det här är?” till mig då. Jaaaa Lotta, jag vet precis hur fantastiskt kul det är. Och jag är avundsjuk, peppad och imponerad av er på en och samma gång.

Det är en obeskrivligt fantastisk känsla att ge kroppen en sådan utmaning. Att träna och planera under en sådan lång tid. Och sedan lyckas med det. Att känna att man har kroppen med sig och kan lägga meter efter meter bakom sig. In över mot mållinjen och få höra de efterlängtade orden från Paul Kaye ”Ida, You are an Ironman”. 

Jag blir otålig av längtan i kroppen bara av tanken att få höra de underbara orden en gång till…

   
 

Tacksamhet

Jag vill rikta ett stort tack till alla er tävlande som tagit er tid mitt i er uppladdning och svara på mina frågor. Det har varit jätteroligt och peppande att få läsa era svar. Det enda jag önskar är att jag hunnit få in fler intervjuer. Jag vill önska er ett stort LYCKA TILL imorgon! Jag misstänker att det är en hel del nerver runtomkring nu. Försök att använda dessa till att peppa och bli laddade. Jag hoppas jag ser er alla under loppet och får en chans att heja på er!!! Ni är grymma och starka. Kom ihåg det.

Tack även till ni som har tagit er tid och delat med er av tips inför tävlingen. Jag hoppas att de som ska tävla har läst och fått ut något vettigt av det. Det var tanken. Någon av er ser jag på lördag längs banan. Det ska bli en upplevelse att heja tillsammans med er.

Tack alla ni som har lånat ut era bilder till mig. Många är via NocOut-sidan och då har jag inte koll på fotograf. Men i övrigt har jag försökt fråga alla fotografer.

Jag vill också tacka alla ni som har läst alla inlägg. Den positiva feedback jag fått under dessa två veckor var mycket mer än jag hade förväntat mig. Det känns som om all den tid jag lagt ner varit mödan värd. All kärlek till er! Det är alltid skoj att få kommenarer och feedback oavsett om de är bra eller mindre bra.

Jag har ökat mitt läsarantal extremt under dessa dagar. Jag hoppas många av er hänger kvar framöver också. Det kommer bli mer fokus på kost och träning än familjeliv. Jag vill gärna ha önskemål om vad ni vill läsa om. Vad är intressant???

Tills vidare, TACK ALLA! Imorgon är det en stor dag. Jag kommer lägga min energi på att ha nöjda barn och heja på alla grymma deltagare!!!

Puss och Kram

Kalmar IM 2015 – Björn Ydremark

Tanken var en intervju om dagen. Men det finns så många inspirerande triathleter i klubben att det snarare har blivit två om dagen. Jag hoppas inte jag har tröttat ut er.

Sist, men inte minst, ut i raden av grymma atleter är Björn Ydremark. Rutinerad triathlet som är lugnet själv. En stabil och glad slitvarg som börjar få stor erfarenhet nu. Han tar sig alltid tid och ork att heja när man möter honom på banan. Peppar och motiverar oss andra under loppen. Jag önskar dig stort lycka till Björn!!!

Kalmar Ironman på lördag. Hur känns det?
Nu känns det riktigt bra. Jag har semester och är på landet där jag kan simma i havet eller springa och cykla i fin natur tills vi ska åka ner till Kalmar. Eftersom jag är ledig så blir det mycket slappa och laddning av batterierna.

Hur många IM och HIM har du gjort innan?
Det blir min tredje IM, jag har kört Kalmar 2013 och 2014 innan. HIM har det blivit sju stycken sen 2012 då jag körde min första i Vansbro.

Hur har ditt träningsupplägg varit under vintern?
Jag har, till skillnad mot många andra, inga större problem att hinna träna. Ett flexibelt jobb, vuxna barn, nära till simhall, gym mm och en fru som tränar själv gör att det mer handlar om att hålla igen och ta vilodagar. Jämfört med tidigare år har jag lagt mer tid på simning och styrketräning i år. Jag testade mig och fick ett träningsprogram för några år sen, som jag ändrat lite i efter egen erfarenhet. Jag gillar prylar och kör, på gott och ont, nästan all träning med effektmätare, pulsmätning och det som går att mäta. Att köra på känsla funkar inte riktigt för mig (säkert beroende på att jag inte tränat på det). Nästan all cykelträning gör jag på TCn hemma, eller i gymet på jobbet. Det har blivit ca 100 timmar TC i vinter. Löpningen är det jag borde lägga mest tid på men också det som gett mest skavanker. Det har blivit flera omstarter där jag fått till bra långpass ute och intervaller på löpband för att sen börja om efter skador. Nu känns det iofs bra att springa men det riktigt långa passen på slutet som jag velat ha har inte blivit av.

Vad har motiverat dig under träningen fram till start?
Den endorfinkick jag får av ett hårt träningspass brukar oftast räcka för att jag ska köra igång ett pass. Sen har jag självklart haft motivationsdippar under vintern och då är det skönt att ha klubbkompisar att bolla lite med. Tex var jag rätt less på det i våras och då kom någon med förslaget att vi skulle köra en ”VO2-max-boost-vecka”, ett VO2-max-pass om dagen Smiley smile Vi var några stycken som peppade varann att genomföra det och sen var jag igång igen!

Vad har du för mål med IM? Tidsmål?
Självklart vill jag göra en bättre tid än för två år sen då jag hade 11:51. Sen vore det ju häftigt om allt klaffade och jag skulle komma ner mot 11:30 Smiley smile

Hur ska du ta dig an den mentala biten?
Under en så här lång dag så går det ju upp och ner för alla. Ofta hänger man upp sig på något och förstorar upp det. Mitt sätt att hantera svackorna är att försöka isolera vad det är jag besväras av, och fundera på vad jag kan göra åt det. Många gånger kanske man inte kan göra någon större förändringen men någon liten justering av tex sittställningen på cykeln ihop med energi, lite lägre effekt ett tag och så lite positiva tankar om att det hjälper så är jag snart igång igen. Oftast är det nog bristen på energi som är problemet men lite positiva tankar behövs också. Sen brukar jag nog försöka undvika att tänka på sånt jag inte kan påverka.

Vad är du mest nervös över?
Att krampen kommer när jag har långt kvar på löpningen. Jag har nog hittills inte kört någon längre tävling utan att få kramp i benen, frågan är bara när den kommer.

Vad ser du mest fram emot?
Dels känslan i början på cyklingen när man kommit över bron, benen är pigga, och jag susar om folk utan att knappt ta i. Sen är förstås känslan efteråt något att se fram emot. När prylarna är på hotellrummet och vi går ut på stan för att äta och titta på de riktiga hjältarna som kommer i mål sista timmen.

Din svagaste gren?
Löpningen. Det tar nog många år att bli duktig löpare och att då börja när man är 50 och dessutom inte riktigt ha en löparkropp gör att det går lite sakta 🙂

Din starkaste gren?
Cyklingen. Jag har ingen bakgrund med cykling men min kropp verkar passa rätt bra ihop med cykeln 🙂

Vem/vilka inspirerar dig i din träning?
Fredrik Carlén. Jag lärde känna Fredrik när jag körde hans spinningpass. En dag tog han med sin nya cykel och visade, den såg ju häftigt ut och att cykla ute lät ju roligare än en spinninglokal på sommaren. Så, 2010 gick jag och köpte en cykel. När sen Fredrik skulle köra Järnmannen i Kalmar så blev det en kul utflykt att åka och titta och året därpå gjorde vi om det. Vi bokade då hotell och jag körde min allra första triatlontävling som blev Kalmars mini-tri. Efter det var jag såld på triathlon och konditionsidrottande överhuvudtaget. 50 år gammal körde jag mitt första motionslopp (blodomloppet) och började planera för att köra en IM. Jag följde allt Fredrik gjorde och skrev och han fick nog en hel del frågor om träningsupplägg mm.

Claes Ivenborg ställde en fråga till Björn.
I vilken startgrupp kommer du ställa dig på simningen? Jag har en plan att hänga på/i dina fötter under simningen, ligga på ditt hjul under cyklingen och sen göra mitt eget lopp på löpningen. Låter det bra?
Haha, ja, det vore ju en ära att få släpa runt på dig men ska jag dra dig på simning och cyklingen så slänger jag nog ut ett rep så får du släpa runt mig på löpningen Smiley grin Jag kommer nog ställa mig i någonstans mellan mitten och bakre delen på 1:10-gruppen.

 

Björn

Kalmarmagi

Vi har landat i Kalmar. Tidigare idag svängde vi återigen in på Ängöleden för att tillbringa en helg i full triathlonanda. Jag har idag träffat härliga Maria och hennes härliga familj. Vi har aldrig träffats förut och fått kontakt via sociala medier. Vissa klickar man med direkt. Andra inte. Det här var ett positivt möte!!!

Hela Kalmar andas triathlon. Alla pratar Ironman. Magin finns mitt ibland oss. Man ser klubbkläder, Ironmanryggsäckar och armband överallt. Människor joggar, cyklar och simmar. Det liksom bubblar av förväntan och nervositet. Men än är det två dagar kvar. Idag hämtar de flesta ut sitt startkit och går på preracemötet. 

Jag och Daniel går här och avundas alla. Vi vill också. Båda två. Det liksom suger i IM-tarmen. Jag vill bara beställa en cool tempocykel och anmäla mig till nästa år när vi kommer hem. Nästan. Jag vet vilken tid det tar. Tid från familj och barn. Jag är inte beredd att lägga ner den tiden nu när de är så små. Men jag vill ändå. Tänk om någon kunde se till att jag hade detta som mitt jobb 🙂

Men ändå kan jag inte annat är känna pirret i magen och veta att ikväll i växlingsområdet är det lugnet före stormen… 

   

  

Mina tips inför Ironman

Jag är en person som gärna planerar och analyserar mina projekt. Så egentligen har jag ganska många tankar och funderingar att komma med inför lördag. Men det är bara TVÅ dagar kvar och ganska mycket av det jag skulle kunna skriva är redan för sent. Så jag fokuserar på det ni faktiskt kan ha användning för.

Först och främst se till att njuta. Gå in i Ironman-bubblan och insup atmosfären från första stund. Jag vet extremt tacksam för att Daniel tog V så mycket som behövdes för att jag skulle kunna göra mitt inför loppet. Det är magiskt i Kalmar de här dagarna. Man känner energin överallt. Låt den komma över er. Förra året bodde vi utanför. Jag åkte ensam in för att hämta ut mitt startkit och gå på preracemötet. Jag vandrade omkring lite på stan, köpte en glass, mötte upp lite klubbkompisar och upplevde stämningen på preracemötet. Jag var glad över att faktiskt göra detta ensam.

Simningen
I min intervjuserie känner jag igen känslorna inför simnigen. Det är nervöst bland nybörjarna inför trängsel och öppet vatten. Jag är fortfarande inte bekväm med OW-momentet även om jag älskar att simma. Jag tänker att jag ska slå armarna i botten eller stöta på likdelar som kommer och flyter.

Jag ÄLSKADE simningen i Kalmar förra året. Det var frisk i luften. Stämningen var på topp. Solen gick upp i horisonten och strålarna smekte vattenytan. De liksom lovade en fantastisk dag. Eftersom man hade gjort om starten så att klockan börjar rulla först när de tävlande går ner i vattnet så var det inte lika mycket trängsel tyckte jag. Det var enbart när jag rundade den första bojen som det egentligen var trångt. Och det var snabbt överstökat.

Som nybörjare försökte jag inte hitta någon att ligga på fötter. Jag försökte bara komma in i min takt. Göra mitt eget lopp. Och navigera rätt. Inte stressa upp mig. Och njuta!!!

När det gäller starten så hade jag och Lisa en liten tanke om hur vi skulle ställa oss. Alla ni som ska köra har väl en tid som ni tror ni kommer simma på. Den motsvarar en ”startgrupp”. Då är mitt tips att ställa er sist i startgruppen före. Då kommer de framför er i samma startgrupp vara lite snabbare och simma ifrår er. Och ni kommer få lite tid på er innan de snabbaste i gruppen bakom kommer ifatt. Det tror jag var en stor del i varför jag inte tyckte det var så trångt. Ställ er inte varken för långt fram eller för långt bak. Det är inte kul att bli översimmad av deltagare som faktiskt är snabbare. Och det tar tid och fokus att behöva simma om massor med människor.

Sammantfattningsvis

  • Ta det lugnt. Hitta din egen rytm och gör ditt eget lopp.
  • Är du nybörjare? Strunta i att ligga på fötter om du inte är van. Fokusera på dig själv.
  • Ställ dig sist i startgruppen före mot vad du tänkt simma på. Då slipper du lite trängsel.
  • Ställ dig inte för långt bak eller för långt fram.

Cyklingen
Nu har ju jag inte så många positiva tankar från cyklingen förra året. Jag drabbades av en extrem magsmärta efter ett par mil som höll i sig in till växlingen. Om det var för att det senare visade sig att jag var gravid, om jag råkat ut för dålig mat på pastapartyt som några andra eller om magen helt enkelt inte pallade får nog vara ett mysterium för alltid. Jag hade ätit mina bars på träning och inte tillfört något nytt till tävlingen.

Cyklingen är det momentet som oftast tar längst tid. Jag delade upp i delmål. Det kan vara tomt på folk som hejar bitvis. Hitta något annat att fokusera på. Jag minns att jag med tårar i ögonen nynnade på barnsångerna jag brukade sjunga för V. För att påminna mig själv om vad jag offrat för att kunna vara där. Det gav mig energi att fortsätta. Det stärkte mitt pannben lite extra. Men det krävdes ärligt talat en hel del tårar i motvinden på Öland för att jag inte skulle låta magsmärtorna vinna över mitt starka pannben. Under cyklingen tvivlade jag många gånger på om jag ens skulle ta mig i mål.

Men generellt när jag tänker på cyklingen och om jag skulle göra detta igen någon gång, så har jag följande tankar.

  • Energin är viktig. Här har man chans att fylla på med energi. Ha ett ätschema så att du inte glömmer bort att äta. Det är lätt hänt. Även om du inte känner dig i behov av energi handlar det ju om att fylla på kroppen innan du går tom.
  • Följ ätschemat!
  • Dela upp i delmål. Försök att inte tänka på alla timmar du ska sitta på cykeln.
  • Njut av att komma in och varva i Kalmar. Det gav mycket energi.
  • Det är inte ett cykellopp som slutar när de 18 milen är över. Det kommer en mara också. Jag slog av lite på takten på slutet.

Löpningen
Jag hade säkert jätteont, men det har jag förträngt. Jag minns att magen fortsatte att strula lite. Mådde illa och fick tvinga i mig energi. Men det jag minns mest var folkfesten längs med banan. Vilken glädje och energi. Jag använde mig av den. Log mot alla som hejade. Vinkade. Hade skoj. Pratade med människor som sprang. Jag är avundsjuk på er som får uppleva detta på lördag.

Jag hade en plan som jag höll mig till strikt. Jag gick igenom alla energidepåer och fick i mig så mycket jag orkade och hann med. Med undantag för den första och sista då jag bara tog lite i farten. Jag hade lite energi med mig i tridräkten också.

  • Njut och använd er av energin som erbjuds av alla som hejar.
  • Håll er springande så mycket ni kan. När man väl börjar gå är det svårt att komma igång igen.
  • Gå inte ut för hårt. Ni ska springa en hel mara.
  • Se till att fylla på med energi hela tiden. Det ni kan få ner.
  • Om ni mår illa, ät citron. Det tipset fick jag av en funktionär när jag gick ut på sista varvet förra året. Jag mådde jätteilla. Fick en citronklyfta och sedan kunde jag äta. De hade det i depåerna.

Stort lycka till på lördag! Jag ska heja på er så mycket jag bara kan. Oavsett om jag känner er eller inte!!!!!

IMG_4750

Kalmar IM 2015 – Claes Ivenborg

Claes är mannen som i mina ögon hittills mest varit med och krigat om pallplatser i varenda löp-KM vi haft. Jag blev heller inte förvånad när det visade sig att han var grym på cykel också. Simningen har jag inte så bra koll på. Men det skulle förvåna mig mycket om han inte lyckas så en hel del tävlande på lördag. Kör hårt!

Kalmar Ironman på lördag. Hur känns det?
Känns fantastiskt. Sista dagarna har varit långa. Nu vill jag bara att det ska bli torsdag så jag får åka ner till Kalmar.

Hur många IM och HIM har du gjort innan?
Detta blir min första IM. Gjorde min första HIM i våras och har även kört två långdistans i Motala.

Hur har ditt träningsupplägg varit under vintern?
Jag har kört mer än någonsin denna vinter och vår. Hittills i år 398h enligt Funbeat. 3-4 simpass, 2-3 cykel och 2-3 löpning. Jag drog på mig en skada i höger baksida under våren. Sjukgymnasten bara skakade på huvet när jag sa att jag tränade ca 12h/vecka men ingen styrketräning. Så sen dess är 1-2 styrkepass inlagda också. Försöker att köra intervaller under veckodagarna och långpass på helgerna.

Vad har motiverat dig under träningen fram till start?
Jag gillar att ha uppsatta mål att träna mot, i år VM i Motala och IM Kalmar. Men tycker att det är lika kul att köra skiten ur mig en regnig November kväll kl 21 med brorsan som att tävla. Träningen får mig att må bra och är ofta dagens höjdpunkt vilket göra att jag inte känner att jag måste eller borde utan att jag vill.

Vad har du för mål med IM? Tidsmål?
Eftersom detta är det första IM borde jag säkert lyssna på alla som förstår sig på denna sport inte ha något tidsmål. Skulle jag svara så skulle alla som känner mig väl skratta. Jag är lätt störd och sätter mål och tider på allt jag gör. Målet är under 10h. Skulle jag däremot inte lyckas är jag inte en person som gräver ner mig för det. Som till i helgen vet jag att jag under mer än ett år nästa har haft helt optimalt upplägg, få sjukdagar och bara en lättare skada. Jag har gjort nästan allt jag kan och velat. Just därför vet jag att jag inte kommer bli besviken om jag inte skulle lyckas med uppsatt mål.

Hur ska du ta dig an den mentala biten?
Jag har misslyckats ordentligt i Motala på löpningen två år i rad. Pratade med Tobbe Östlund om detta och han har helt rätt i att jag nog överskattar min löp förmåga i triathlon. Jag ser mig själv som en hyfsad löpare men jag är fortfarande en nybörjare på triathlon. Jag hade en mental dipp för två veckor sedan då jag pratade med Susanne om faan vad långt vi ska köra. De tvivlen är nu borta. Har fått några riktigt bra form besked på tävlingar och träning . Samtidigt som jag har Capillas klocka ord i skallen: ju längre tid jag kör desto lägre fart. Jag led, på riktigt, i 33 min på tempo KM förra veckan, första 20 sekunderna var helt ok. Nu får jag köra en tävling i lugnare tempo än jag tränar i. Hur svårt kan de va??

Vad är du mest nervös över?
Helt ärligt så är jag inte nervös över något. Låter kanske kaxigt men vad kan hända? Jag har två fantastiska tjejer som väntar hemma och dom älskar mig lika mycket vare sig jag vinner eller kommer sist. Skulle något skita sig är det bara att lägga 600 nya träningstimmar och komma tillbaka starkare nästa år.

Vad ser du mest fram emot?
Gå och mysa torsdag och fredag i Kalmar. Tycker allt runt omkring ska bli kul och se. Sen är det en fantastisk känsla att gå i mål. Vare sig jag klarat mitt mål eller inte så är det en otrolig glädje och lättnad över att var i mål. Spelar ingen roll om det är IM, Marathon, Vasalopp, Vätternrundan eller något annat. Till skillnad från en vanlig/normal tävlingsdistans så brottas jag under dessa lopp mot både psyke och kropp under så lång tid. Just den känslan att övervinna tröttheten och ta sig imål är obeskrivlig och hittar i alla fall inte jag någon annanstans i livet.

Din svagaste gren?
Simningen, helt klart. Någon borde plockat upp mig ur bassängen på mitt första simpass, kastat ut mig ur simhallen och vrålat: Kom aldrig tillbaka.

Din starkaste gren?
Löpningen. Men denna gång säger jag det med viss försiktighet. Många års brick löp kvar innan jag är på den nivå jag vill vara.

Vem/vilka inspirerar dig i din träning?
Att träna ihop med Fredrik C och ta del av hans kunskap och erfarenhet av allt inom triathlon men även i största allmänhet har varit sjukt kul. Vi kände inte varandra alls innan vinter men efter ett par långpass hinner du lära känna en person rätt bra. Jag hade även fördelen att ha Fredrik som ledare på ett landslagsläger på Playitas i december, vilket var jäkligt kul.

Sen inspireras jag även min bror (Mange som de flesta känner), vi bor grannar och är ganska jämna i det mesta vi gör. Vi gillar att plåga varandra och ofta är det dagsformen som avgör vem som är starkast. Vi kör minst ett par pass i veckan ihop och det lär bli ännu mer inför nästa säsong då Mange ska satsa mer på triathlon än på löpning som han gjort i år, skitkul.

Vill även nämna alla klubb kompisar, kanske inte känner alla men men. Att ses på träningar och tävlingar och även kommentera varandra på Funbeat gör hela träningen ännu roligare.

Karin Magnusson ställde följande fråga till Claes.
Har du tänkt någon annorlunda taktik inför löpet i Kalmar jämfört med Motala? Hur tror du att din målgång kommer att se ut? Graciös och fotovänlig eller mer krypvarningsvarianten?
I mitt huvud kommer jag att lägga upp tempot i ca 4:30 fart, alltså 30s långsammare än utgångsfart i Motala. För att förhindra genomklappning igen. Lägger in en brasklapp för farten då jag även kommer gå på puls, max 150. Det är 25 slag under tröskel och min normala fart på träning 27-30km. Efter 30km löpning får klockan visa vilken jävla fart och puls den vill. Då ska jag bara i mål.

Jag siktar på en graciös fotvänlig målgång med händerna sträckta över huvudet. Inget Motala stapplade denna gång

Claes ställde en fråga till Björn Ydremark
I vilken start grupp kommer du ställa dig på simningen? Jag har en plan att hänga på/i dina fötter under simningen, ligga på ditt hjul under cyklingen och sen göra mitt eget lopp på löpningen. Låter det bra?

 

Claes

 

Kalmar IM 2015 – Per Åhlin

Ytterligare en som jag inte har hundra koll på. Men desto roligare att bekanta sig med nya trevliga personer. I mina ögonen har vi här långdistanskillen som har gjort som så många andra i klubben, hoppat på triathlonvågen. Och swimrun också om jag inte har helt fel.

Kalmar Ironman på lördag. Hur känns det?
Jag ser verkligen fram emot det! Jag kommer till Kalmar helt utan press på mig själv och är inställd på att skaffa ett minne för livet. Det är få förunnat att ta sig an en sådan här utmaning med 60-70 klubbkamrater på samma bana och förhoppningsvis ännu fler supportrar utanför den. Hur skulle man inte kunna se fram emot något sådant?

Hur många IM och HIM har du gjort innan?
Två HIM. På Tjörn förra året och i Jönköping för några veckor sedan som genrep. Kalmar blir min första IM.

Hur har ditt träningsupplägg varit under vintern?
Under vintern hade jag rejält fokus på löpningen då jag satsade hårt på Marathon Rotterdam i april. Ofta låg jag på 70-80 kilometer löpning i veckan och det har jag inte varit i närheten av tidigare. Det gjorde att jag tvingades dra ner cyklingen och simningen till ett pass i veckan per gren, vilket verkligen var i minsta laget när man tränar för en ironman. Trots att det inte gick som jag ville i Rotterdam är jag glad över att jag sprang så mycket i vintras. Jag utvecklades mycket som löpare och det har jag haft med mig in i triathlonsäsongen.

Vad har motiverat dig under träningen fram till start?
Om jag får vara lite djup skulle jag vilja påstå att träningen innebär mycket trygghet. Det har hänt mycket för mig det senaste året både när det gäller privat- och arbetsliv. Träningen har gett mig chansen att fokusera på något helt annat gör att jag mår bra, helt enkelt. Med tanke på det har jag sällan svårt att motivera mig för träningspassen. Alla människor som jag har lärt känna genom NocOut innebär dessutom att det i princip går att få trevligt sällskap på träningspass varje gång jag känner för det. Det är också motiverande och ren lyx!

Vad har du för mål med IM? Tidsmål?
Om förutsättningarna är goda och jag får ut maximalt i alla grenar har jag förhoppningsvis kapacitet att springa in under 10 timmar, men det är en dröm och inte ett mål. 10:30 känns som ett mer realistiskt tidsmål om jag nu ska ha ett sådant. Det kan dock komma att förändras under dagens gång beroende på yttre förutsättningar och inre känsla.

Hur ska du ta dig an den mentala biten?
Att ha en positiv inställning inför tävlingen är en del av den mentala biten för mig. Jag vet att det kan gå bra och har därmed ingen anledning att tvivla på mig själv redan nu. Jag vet också att det kommer att bli en lång dag med svackor och negativa tankar. Då gäller det att jag tänker på att jag har genomgått sådant förr och att det alltid blir roligt till slut.

Vad är du mest nervös över?
Att cykla sönder mina ben och därmed göra en dålig löpning. Det är på den sista grenen som jag ska glänsa! Sedan har jag haft en cykelrelaterad skavank som påverkat cykelträningen negativt under sommaren. Förhoppningsvis gör sig inte den påmind alltför mycket under tävlingen.

Vad ser du mest fram emot?
Att glida på varje armtag, komma upp ur vattnet och konstatera att det var rätt att nöta teknik i Ljungsbro simhall under vintern och våren. Att komma tillbaka till fastlandet, fortfarande ha tryck i pedalerna och känna att det var rätt att spontanköpa en tempohoj i vintras. Att med god löpteknik och hållning gå ut på det tredje varvet, plocka placeringar och vara glad över att jag tog löpningen på så stort allvar under vintern.

Din svagaste gren?
Simningen. Men jag har utvecklat den delen mycket det senaste året och ser fram emot att plaska i Kalmarsund. Det gjorde jag inte för ett år sedan.

Din starkaste gren?
Löpningen.

Vem/vilka inspirerar dig i din träning?
Jag blir framför allt inspirerad av de klubbkamrater som är lite bättre än mig. De får mig att vilja bli lika bra eller ännu hellre lite bättre. Hur häftigt vore det till exempel inte att bli lika jämn och stabil som Andreas Capilla eller springa lika kraftfullt och snyggt som Uffe Bladh oavsett hur långt och snabbt man har cyklat innan? Det är två herrar som inspirerar mig just nu när det gäller triathlon. Sedan ser jag mig egentligen mer som löpare än triathlet och då måste jag nämna mina målmedvetna träningskompisar Henrik Danielsson och Mikael Ceder. Vi tillbringade mycket tid tillsammans under vintern och så lär det förmodligen bli även nästa grundträningsperiod.

Ulf Comstedt ställde en fråga till Per.
Vad tycker du bäst om och minst om med triathlon?
Variationen gör att jag aldrig hinner tröttna på någon av grenarna. Dessutom gillar jag att det nästan alltid går att träna någonting även om man är sliten eller har någon idrottsrelaterad skavank. Det jag inte gillar är att det är svårt att få tiden att räcka till för att få ordentlig mängd i någon av grenarna. Känslan är att jag skulle vilja träna mer av allt trots att jag redan tycker att jag tränar väldigt mycket.

Per ställde en fråga till Kalle Ektörne.
Kommer du att köra Kalmar även nästa år eller är du sugen på någon annan utmaning?

åhlin

Kalmar IM 2015 – Karin Magnusson

För drygt två år sedan kom Karin att få smeknamnet Crosstrainer-Karin. Detta då hon efter att ha varit skadad under våren ställde sig på startlinjen till Paris marathon med endast ett fåtal löppass i benen. Hon hade istället tränat på crosstrainern. Och vilket lopp hon gjorde. Jag minns inte exakt tid, men grym var den. Där och då insåg jag att Karin är en glad tjej som inte bangar för utmaningar eller en god fika. Eller ja fika räcker kanske… Som så många andra i klubben var hon en stark löpare från början och lockades sedan att testa triatlhon. Det ska bli spännande och se hur långt hon kan gå på lördag…

Kalmar Ironman på lördag. Hur känns det?
Om du frågar mig just nu är jag helt slut för jag jobbar lite för mkt nätter och halvnätter så det är ingen som helst ordning på sömnen. Bortsett från det försöker jag att inte tänka så mycket på loppet, då blir jag bara nervös! Jag brukar undvika att tänka på det och tyvärr brukar det bli så att jag kommer på en massa saker i sista sekund som jag borde fixat eller testat tidigare.

Hur många IM och HIM har du gjort innan?
En HIM och Vansbro som blev Duathlon förra året. Sedan körde jag även långdistansen i Motala i år.

Hur har ditt träningsupplägg varit under vintern?
Jag har försökt komma ut och springa när jag tyckt att vädret varit drägligt. Sedan har jag även försökt åka och simma på måndagstiden i Ljungsbro simhall om jag inte jobbat. Har varit några tillfällen här i Linköping också. Utöver det har jag varit med på några av Maria Gabriels triathlonpass och något av spinningpassen i NocOut:s regi. Jag köpte en trainer men den var inte jättekul, men några pass har det iaf blivit på den.

Vad har motiverat dig under träningen fram till start?
Jag är ingen person som strukturerar upp träningen utan gör lite vad som känns för dagen. Så det händer allt som oftast att jag tänker en massa påhitt, men blir sittande på bibblan med en ljudbok istället. Så jag säger helt klart att det är alla klubbkompisar som är största delen av motivationen! Har jag bestämt med någon får jag tummen ur och när man väl är ute brukar det vara både roligt och gött efteråt! Gärna lite snack över kaffe/fika efteråt eller på vägen. En kombination av nytta och nöje!! Det gillar jag. Sen ska väl tilläggas att jag även gillar skog och natur så att komma ut där motiverar också!

Vad har du för mål med IM? Tidsmål?
Eftersom jag aldrig gjort en så lång dag tidigare har jag ingen aning om vad som kommer vara rimligt. Det är mycket som ska klaffa vad gäller energi, vätskebalans, mage, dagsform, väder och vind när man håller igång så länge! Självfallet vill jag ta mig runt! Sedan vill jag ju helst göra det med en känsla av att det flyter på! Oavsett om jag tar mig i mål med känsla av flyt eller inte så vet jag inte alls vad klockan stannar på. Det märker jag då. Är på så sätt rätt skönt att göra något för första gången, man har ingen aning!

Hur ska du ta dig an den mentala biten?
Jag ska försöka tänka på alla pengarna jag betalat för att göra en sådan här knäpp grej!! Helt enkelt försöka leta fram mitt tjockaste pannben för det kommer bli en jävligt lång dag!!

Vad är du mest nervös över?
Simningen, punka eller att jag ska få kramp som låser sig helt på löpet! Jag svettas en hel del och i Motala fick jag krampryckningar på löpet, till och med i fingrar. Fingrarna anstränger man ju inte så mkt så så borde det inte bli om inte saltbalansen i kroppen är rubbad. I Motala hade jag kaffe i sportflaskan ut på cykeln, men det skippar jag denna gång. Ska satsa på lite sportigare vätska med salter ganska direkt tror jag och under vägens gång och förhoppningsvis undvika kramp eller krampryck! Sen hoppas jag ju att magen ska hålla ihop förstås!

Vad ser du mest fram emot?
Jag tror att cyklingen kan bli fin ute på Öland, allt publikstöd och givetvis att jag lyckas passera mållinjen!

Din svagaste gren?
Simning

Din starkaste gren?
Hmm, det beror lite på vilken dag man frågar. Löpningen har faktiskt känts rätt fin vissa dagar sista tiden, men jag kör inte med klocka och har inte sprungit några lopp i år så jag har lite dålig koll på den. Men som det var i Motala med krampryck gick det dåligt att springa så då får jag definitivt säga cyklingen.

Vem/vilka inspirerar dig i din träning?
Ja oj, det finns en hel drös folk som jag imponeras och inspireras av på så olika sätt!! Allt ifrån de som blivit riktigt bra kompisar till de som presterar bra resultat och inte minst de personer som leder vägen eller lyfter andra att uppnå sina mål och ofta längre än så!! Denna klubben är så mkt mer än bara idrottsliga prestationer!! En grym hög med så otroligt skönt folk, vilken klubb ? Ska jag vara ärlig trodde jag inte detta för några år sedan när jag först stötte på Martin. Martin var då ledare på Actic. Antingen stod han med Rambo-liknande band runt huvudet iförd nätbrynja och slog/sprakade i luften framför spegeln på ett Combatpass eller så gick han runt i lite för korta tröjor eller annan utmärkande utstyrsel. Det är inte ofta jag fått lämna ett pass men när associationerna till Susanne Lanemo kommer med Martins käcka uppsyn och pepp-rop på pump-pass då är det inte helt lätt att hålla sig för skratt alla gånger!! Kan säga att jag var aningens skeptisk när Martin kom och tyckte man skulle hänga på i hans ”nya” klubb. Men så glad jag är att jag till slut hängde med Lill-Fäldt! En helt fantastisk sekt så tack för det!

Kalle Ektörne ställde en fråga till Karin.
Karin du är snabb löpare har du några tips till mig ?
Hehe, det finns andra som har så mkt bättre tips så mitt tips är att fråga personer som typ Håkan eller Andreas Capilla killar med koll! Annars skulle det väl vara att hitta ett flyt och inte stirra på tider. Gå/stanna till i vätskekontroller så intaget inte hamnar fel. Lycka till!

Karin fick ställa en fråga till Claes Ivenborg.
Har du tänkt någon annorlunda taktik inför löpet i Kalmar jämfört med Motala? Hur tror du att din målgång kommer att se ut? Graciös och fotovänlig eller mer krypvarningsvarianten?

Karin

 

Tips inför Ironman – Maria Gabriels

Maria är dalatösen som inte är sen att anta en utmaning och genomföra lite halvgalna saker. Hon har genomfört hela tre Ironman/Järnmannen i Kalmar. Hon cyklar massor, håller spinningpass och är alltid i farten. Hon har alltid tid för tips och råd om man behöver. Hon är dessutom sjukgymnasten som pluggar till läkare. Hon är medlem i NocOut, men tävlar inte för klubben just i år. Maria ger er följande tips:

Mitt bästa tips generellt sett är, som med mycket annat i livet, att ha en plan och att göra din grej. Försöka nå DITT mål.

Försök att bara acceptera alla tvivel du har på dig själv inför loppet och att vissa saker inte går att kontrollera, så är det.

Du kan också fundera innan loppet på vad du ska göra i olika situationer där du kanske tvivlar på dig själv, och bestämma dig för att hantera det med ett positivt förhållningssätt och vad du ska göra i dessa  situationer.

  • Du får panik/andnöd på simingen. Vad ska du göra? Hur kan du tänka?
  • Du får punka på cyklingen. Vad ska du göra? Hur kan du tänka?
  • Du kan inte hålla den fart du tänkt på löpningen. Hur kan du tänka?

Väl på plats följer man sin plan och försöker vara i nuet.
Undvik att tänka på vad andra gör och hur du ligger till och hur det kommer sluta. Låt andra köra om- undvik att stressa upp det för det- Du gör din grej!
Lättare sagt än gjort men kan övas på under hela säsongen på olika tävlingar och andra prövningar.

Försök under loppet vara i nuet, hur känns det? Följer du drickaplanen? Kör du på rätt växel etc etc.
Sök också energi från publiken och ge leenden och hejarop till folk runt om. I längden blir du mer positiv själv.

Hoppas det ger någon hjälp!

Gabriels

Kalmar IM 2015 – Kalle Ektörne

Det jag avundas Kalle är att han inte behöver oroa sig för hur han ska laga en punktering om han får en under pågående tävling. Han är liksom killen med järnkoll på cyklar. I sin egen cykelaffär servar han stor del av klubbens hojjar. Han har ett stort hjärta i allt han gör och har dragit in åtskilliga kronor till cancerforskningen på olika sätt. Årets IM blir hans andra då han stod på startlinjen med för förra året. Heja Kalle!!!

Kalmar Ironman på lördag. Hur känns det?
Det känns faktiskt bra, tycker att formen är bra och det ska bli kul att känna stämningen igen. Jag är taggad

Hur många IM och HIM har du gjort innan?
Det är min andra IM sen har jag kört små Tri-tävlingar.

Hur har ditt träningsupplägg varit under vintern?
Jag har tränat mycket distanser, intervaller, brickpass och försökt lägga mycket fokus på löpningen.

Vad har motiverat dig under träningen fram till start?
Mest att jag vill ta revansch från förra året, för då blev det inte riktigt som jag hade planerat. Min mamma fick cancer och jag reste till USA 2 veckor innan IM i Kalmar.

Vad har du för mål med IM? Tidsål?
Mitt mål är 12 timmar om allting håller ?

Hur ska du ta dig an den mentala biten?
Det är just det , den mentala biten är tuffast. Har kört en del långa pass för att försöka pressa psyket.

Vad är du mest nervös över?
Att energin ska ta slut och att jag inte orkar springa…. Eller att magen börjar krångla.

Vad ser du mest fram emot?
Att träffa alla klubbkompisar på banan, att springa genom stan och få massa energi av publiken.

Din svagaste gren?
Tyvärr löpningen, men det känns lite bättre nu.

Din starkaste gren?
Cyklingen, men måste alltid spara mig till löpningen.

Vem/vilka inspirerar dig i din träning?
Min dotter, fru och alla goda vänner från klubben.

Per Åhlin ställde en fråga till Kalle.
Kommer du att köra Kalmar även nästa år eller är du sugen på någon annan utmaning?

Det blir en Ironman utomlands eller en halv ironman. 

Kalle fick ställa en fråga till Karin Magnusson.
Karin du är snabb löpare. Har du några tips till mig?

Kalle