Materialsport

Ja triathlon är helt klart en riktig materialsport. Med tre grenar finns det mycket att plöja ner pengar i. Jag har en hel del saker redan men vissa saker behöver uppdateras och en sak behöver köpas till. Jag hade tänkt köpa en redan till Kalmar förra året. Men snåljåpen i mig tänkte om vilket jag kanske ångrade lite i efterhand. Men det är mycket pengar. Helt klart det en triathlet lägger mest pengar på. En ny cykel. En tempohoj ska nu inhandlas. 

Jag vet eventuellt vad jag vill ha redan. Men jag ska inte utesluta något. Tänk om någon kunde ge mig värsta bästa cykeln bara så där. Sååå om ni har mycket pengar som ni inte vet vad ni ska göra av så kan ni alltid sponsra en föräldraledig bloggande nybliven tvåbarnsmamma som brinner för träning. Hon är inte direkt snabb eller snygg heller. Men hon gör det med hjärtat. Hahaha så kom igen nu!!! 

Nej men allvarligt. Om ni har några tips på prisvärda bra cyklar så tipsa mig gärna. Vilket är ditt favoritmärke/modell som jag inte får missa att spana in? Du kanske rentav har en begagnad pärla i förrådet som du har tänkt sälja?

För övrigt behöver jag då kanske införskaffa en ny hjälm som matchar cykeln. Och en ny baddräkt eftersom den andra är så sliten att man snart ser huden genom det svarta. Så för alla andras skull ska jag piffa upp mig i bassängen. Löparskor blir det väl ett par nya till våren också. Annars sliter jag på det jag har. Uppdateringar får ske när jag börjat jobba igen. Man blir inte miljonär gällande pengar på att vara hemma. Men miljardär på känslor och kärlek blir man däremot. 

Bjuder er på en bild av min racer-pärla som gjorde mig sällskap i Kalmar. 

  

Kalasdag med brick

Sitter här i köket. Laddad inför en dag med kalas. Det är namngivning för söta Ellie och 35-årsfirande (läs 27) av fina Ingrid. Hur har jag laddad inför denna dag då?

Jo jag gick upp med V 06:30 imorse. Lät kroppen piggna till. Fyllde på med ett kokt ägg och havregrynsgröt. Klockan 8 satte jag mig på cykeln. I morgonlugnet kunde jag verkligen njuta. Man kunde redan då säga att det kommer bli en varm dag. Luften var ljum och atmosfören bara andades sommar. Ljuvlig sommar. Jag körde det som har blivit min vanliga runda. Men jag lade på en extrasväng i början och på slutet. Under den första halvan av turen var jag nästan ensam på vägarna. Jag försöker hålla mig till mindre väger utan så mycket trafik. Det gör att jag få njuta ostört av fantastiska omgivningar. Utan några som helst problem trampade jag 6,6 mil utan att direkt känna mig trött. Batterierna i klockan tog slut efter en timma så då fick jag enbart förlita mig på känslan. Lärdomen av det är att jag kanske fegar lite. Jag måste våga trycka på lite mer. Jag orkar ju!!!

Väl hemma bytte jag om till löparskorna och tog ett ganska snabbt (för att vara mig) varv i spåret. Bara 2,5 km visserligen men som bricklöp är det fullt tillräckligt. Benen måste få träna på att gå från cykel till löpning. Idag kändes benen lätta. Jag kunde sätta ganska hög fart redan från början. Men det är inte alltid så. Ibland känns det som att springa med fötterna fastsurrade vid betongklumpar.

En bra dag med andra ord. Träning som är nödvändig och nyttig för det som komma skall.

Sommar 2014 023

Cykellycka på Halvvättern

Vilken avslutning på en bra träningsvecka. Idag var det dags för Halvvättern. Mia och jag åkte iväg i god tid för att sätta upp NocOut-flaggorna, hämta nummerlappar och kolla in mässtältet. Robban #stilpolisen” gjorde oss sällskap och såg till att jag inte gjorde någora ödestigra inköp som skulle medföra felmatchning när det gäller cykeletikett.

Mias och mitt mål var att cykla under 6 timmar. Oscar från Campushallen slog följe med oss mot det målet. Vi rullade iväg och försökte hålla rullfart på 27 km/h hela tiden. I Vadstena stig min mamma, pappa och syster med familj. Det ger skön energi. Det var ganska mycket vind mest hela tiden och fram till Omberg tyckte jag att det var ganska tungt. Jag kände att det skulle bli en slitig dag. Väl framme vid Omberg väntade oss en rejäl stigning och efter det ett parti med sköna utförskörningar. Det gick bra förutom en man som försökte ta sig in i vår lilla klunga och var totalt livsfarlig. Men vi lyckades skaka oss av honom efter ett tag.

Efter en kort paus för toa och energi vid 50 km (inte depån) så hade jag svårt att komma igång. Jag tappade Mia och Oscar lite och så fastnade jag bakom en bil som försökte köra o men tjej som låg mitt i vägen. Sedan blev det för slitigt att köra ikapp dem. Då började jag ställa mig in på att cykla 10 mil utan dem. Men jag fick draghjälp ett par mil med ett par som höll perfekt tempo. Så jag kom ikapp. Men då hade Mias knä börjat göra ont. Men vi kämpade på och trots motvind så klarade vi målet och körde in på 5:45. Jag kan inte vara annat än nöjd.

Halvvättern är ett fantastiskt lopp. Härliga omgivningar. Ängar med vallmo, kor som betar och glada människor som hejar efter vägen. Vi hade en fantastisk tur idag. Jag är helt slut nu och orkar inte skriva mer idag.

Tack Mia och Oscar för sällskap i Världsklass!!!

Nu ska jag sova! Kram och godnatt!!!

Cykelnjutning

Idag kom jag äntligen iväg på en cykelrunda igen. Efter att Daniel kom hem från jobbet gav jag mig iväg på en tur ensam. Daniel hade tipsat om en runda.

Tyvärr har jag ibland problem med något som känns nästan som sendrag i ryggen. Alltid på höger sida. Det kommer ibland när jag cyklar, men inte alltid. Det gör inte så ont att jag måste avbryta, men så ont att jag inte kan trycka på ordentligt.

Därför bestämde jag mig idag för att köra lite lugnare. Njuta av omgivningarna. Suga in atmosfären på landet. Dryga 4 mil var turen och det var verkligen vad jag behövde. Jag såg kossor. Traktorer som körde på åkrarna. Ett rådjur i skogsbrynet. Endra cyklister. Löpare. Solen värmde skönt. Det blåste inte alls mycket. Ja hela turen var underbar trots att jag hade hoppats kunna hålla mycket högre tempo. Men hur som helst. Jag behöver cykla. Jag behöver mil i benen. Och om det ska vara sådana här förutsättningar kommer jag njuta av varenda en.

Min kära Canyon är jag lika nöjd med nu som när den kom för två år sedan.

Spin of Hope

Lördagen den 29 mars arrangerar vi Spin of Hope som ett samarbete mellan IK NocOut.se och Campushallen. Jag drar i trådarna och försöker få ihop detta lilla arrangemang.

Det är första året i år och vi drog igång det ganska sent. Men vi hoppas ändå att vi är några som sitter där och cyklar till förmån för Barncancerfonden om några veckor. Om du är sugen, dra ihop ett lag och anmäl dig här. Det kommer lottas ut fina priser och det kommer bli svettigt. Det kommer vara personer som cyklar alla 12 timmarna och sådana som cyklar en. Alla är välkomna, nybörjare som elit. Så hjälp oss att dra iland detta arrangemang. Tanken är att det ska vara årligt återkommande. Detta är ett läroår helt klart.

??????????

Äntligen uppe på podiet igen

I lördags var det dags! Dags för premiär på instruktörscykeln på ett spinningpass för första gången sedan Vilmer föddes. Senast jag höll ett pass var i slutet av april. Och det var inte vilken premiär som helst. Tillsammans med grymma Mia teamade jag vinterns andra långpass för NocOut. Vi körde en timma var med ett gäng fantastiska deltagare i Campushallens spinningsal. Min hemmaarena. Ett podium som jag känner väl till. Och känslan fanns kvar. Den sitter i ryggmärgen och i väggarna. Ge mig några bra låtar och jag får er att svettas liksom.

Denna lördag var det två timmars svett och glädje som gällde. Jag inledde med uppvärmning. Känslan kom snabbt och sedan var det bara att köra på. Min timma gick snabbt. Svetten rann. Mia slet på cykeln bredvid och deltagarna i rummet likaså. Efter en timma var det dags att lämna över till grymma Mia. Jag var trött redan innan hon körde igång. När jag inte själv ledde passet kunde jag koncentrera mig helt på att köra på själv. Att ta ut mig helt. Mjölksyran sprutade i benen vissa stunder. Och efter en kvart var jag riktigt skakig i benen. Mycket vatten gick åt och när vi bytte instruktör åt jag en halv banan och en halv snickers. Bra energi som fick mig att orka hela passet.

Jag var så lycklig efteråt. Av att ha tränat hårt. Ha svettats massor. Att ha tränat tills mjölksyran var ett faktum. Lett ett gäng härliga deltagare. Temat med Mia. Suttit på podiet igen.

På podiet glömmer jag liksom tiden. En timma går snabbt. Jag blir ett med musiken. Ett med deltagarna. Ett med min kropp. Jag lämnar allt som inte hör hemma där utanför dörren. Rensar hjärnan och går därifrån med trött kropp och en själ full av energi. Det är så träning ska kännas och jag längtar redan till nästa gång. 20130529-063105.jpg

Försäsongsträningen till ända för NocOut-cyklisterna

I lördags var det dags att avsluta NocOut’s försäsongsträning inför landsvägcyklingen. I januari körde vi igång med två-timmars spinningpass inomhus på campushallen. Passen blev snabbt fulla och reservlistorna fylldes på. Efter önskemål trappade vi upp detta i februari och körde varje lördag. Dessutom ökade vi från och med slutet av februari upp till 3-timmars pass.

20120902-213336.jpg

Jag har haft på min lott att styra upp dessa pass och det har enbart varit skoj. Det är alltid roligt att engagera sig när man får positiva gensvar från deltagarna. Jag har fixat med lokalbokning, datum, tider, instruktörer och liknande.

Inom klubben har vi ett gäng som är/har varit spinninginstruktörer. Detta har gjort att vi kunnat ha ett varierat utbud från vecka till vecka. Det har varit teamade pass med 2-3 instruktörer som bytts av. Vissa pass har körts av en och samma instruktör. En del pass har varit mer landsvägscykelinspirerade och andra mer klassiska spinningpass. Vi har haft pulspass och Tjejvasaspinning. Stämningen i salen har varit grym och jag kan intyga att det varit ett rent nöje att sitta i instruktörssadeln under de pass jag har kört. Ni som inte varit där har gått miste om något. Jag gissar på att vi kommer köra ett liknande upplägg nästa år.

20130203-221250.jpg

Jag skulle vilja passa på att tacka alla medlemmar som ställt upp som instruktörer; Mia, Mange, Anna C, Anki, Maria G och Urban. (Hoppas inte jag har glömt någon nu) Dessutom vill jag tacka Marta som fick avsluta vinterns spinningpass. Hon är inte medlem men efter önskemål blev hon tillfrågad och körde ett uppskattat pass med medlemmarna i lördags. Alla har ställt upp utan ersättning och det är mycket uppskattat. Jag vill även tacka Andy som har hjälpt mig med lite administration och som bollplank. Och sist men inte minst. Tusen tack till alla deltagare som kom och bidrog till att grymma pass som genomfördes. Utan alla er hade det inte blivit så bra som det faktiskt blev.

Nu verkar alla laddade för barmark och utecykling. Vissa har redan haft racern ute på en tur. Det planeras för träningar och motionslopp med Vätternrundan som det stora målet för många. Jag var anmäld men har av förklarliga skäl sålt min plats. 05:24 startar 70 stycken NocOut-klädda cyklister för att i olika klungor ta sig runt Sveriges näst största sjö. Det kommer bli mäktigt. Och det kommer så snabbt.

canyon

Magstatus för spinning

I fredags valde jag att gå på ett spinningpass som deltagare för att testa hur magen känns. Jag har missat mina pass de två senaste veckorna och när jag körde NocOut-spinningen för ett par veckor sedan så valde jag att kliva av för att det inte kändes bra. Därför ville jag kolla lite status innan jag sätter mig som instruktör nästa gång.

20120918-062006.jpg

Det är just nu extremt viktigt för mig att verkligen känna av hur magen och parveln som lever där inne mår och känns. Inte så konstigt kanske. Vissa klarar av att träna hårt och länge. Andra får tidigt dra ner mycket på träningen. Jag tror att jag ligger någonstans mitt emellan. Jag tror också att jag är på väg in i en fas där all träning inte längre kommer kännas ok. Jag har ju fram tills nu kunnat göra det mesta jag vill. Så nu måste jag vara lyhörd. Bättre att satsa på de delar som faktiskt känns bra.

I fredags kändes det bra. Det var bara när jag stått upp en stund som magen började spänna och bli hård som en boll. Direkt när jag satte mig ner blev det bättre. Så jag satt ner under resten av passet helt enkelt. Det var ett intervallpass och jag vill ju inte direkt pressa upp pulsen till de nivåerna jag brukar. Jag körde utan pulsband och mitt mål var att under intervallerna helt enkelt öka intensiteten, men samtidigt ha det under kontroll. Inte ta ut mig till utmattning. Det gick riktigt bra. Jag var svettig med inte utmattad efteråt. Magen mådde bra och jag strålade som en sol. Att jag ändå tagit i bra fick jag ett kvitto på under kvällen. När klockan var sju hade jag kunnat somna som en stock i soffan hemma hos min syster.

Målet är att köra på med de egna passen fram till påsk, sen kanske det blir så att jag lämnar över taktpinnen till någon annan. Dock finns det en stor chans att jag kommer och hälsar på under passen eftersom den tiden passar mig bra.

I övrigt hoppas jag att kan kanske hinner med några kortare turer på min svarta skönhet innan magen börjar ta emot. Jag längtar efter att cykla ute. Dock kommer det nog bli några turer ensam eller med sällskap som kan hålla mitt tempo.

Den här kompisen kommer bli välanvänd under nästa år.

Den här kompisen kommer bli välanvänd under nästa år.

Vätternrundan 2013

Jag är anmäld till Vätternrundan 2013. Vår kära ordförande i NocOut hade ordnat 70 platser i en startgrupp. Platserna släpptes i måndags. I tisdags var de slut. Nu har snacket kommit igång. Vilka fartgrupper ska man köra i? Hur ska upplägget vara? Vilka fartgrupper ska andra köra i? Funbeattrådar har skapats för respektive fartgrupp. Vinterns cykelträning planeras.

Cykelträningen kommer bli GRYM i NocOut under våren. 70 som ska köra VR kommer definitivt dra med ytterligare cyklister på söndagsträningarna. Lägg till nya cykelintresserade medlemmar till det. Detta vill man inte missa. Det förvånar mig inte om det kommer stå 100 förväntansfulla cyklister varje söndag förmiddag. Redo att köra ihop gänget. Träna klungträning och trafikvett. Östgötaslätten kommer svämma över av rödklädda NocOut-cyklister. Det kommer vara mäktigt, peppande och inspirerande.

Detta kräver också att vi tar klubborganisationen en nivå högre. Det behövs personer som tar ett steg fram och hjälper till att organisera detta. Engagerande personer som lägger ner ett fantastiskt ideellt arbete för att träningarna ska flyta på och bli givande. För att klungkörningen ska fungera och vara säker. För att planera rundor och fikastopp. Dessa personer beundrar jag. De ska ha en stor eloge och en fjäder i hatten, eller kanske på hjälmen ;).

Den här kompisen kommer bli välanvänd under nästa år.

VR 2013 blir ett stort och bra steg i träningen mot IM 2014. Den cyklingen är 18 mil. VR är 30. Så tar jag mig runt den har jag kommit en bra bit på vägen. Nästan alla i IM-gänget ska köra. Ingen vill missa detta. Det kommer bli klubbfest och folkfest!!!

Ett tips till er i Linköping är att det under vintern, med start i november tror jag, kommer köras 3-timmars spinningpass på Campushallen. Bra vinterträning och variation från trainerpassen hemma på kammaren. Har ni inte kort där kan ni alltid köpa klippkort. Dessutom har man två gratis provträningar om man inte är kund. Så passa på! Det kommer vara värt det. Ledare för det passet är inte jag, utan Magnus Jarl som är en rutinerad cyklist med många mil på cykeln. Jag kommer däremot entusiastiskt sitta som deltagare. Slita varje söndag, med blicken mot juni och målgången i Motala!

The Canyon Story

Så kom den till slut… Min nya cykel. Det var några turer innan den äntligen ringde på dörren idag. Under historiens gång har jag varit både irriterad och uppgiven. Likgiltig och förväntansfull. Men vi kan ta det från böjan.

I vintras tog jag beslutet om att byta ut min hybrid mot en racer. Eftersom jag har cyklat en del och vet att jag tycker om det bestämde jag mig för att hoppa över de billigare varianterna och köpa en lite finare direkt. Jag började undersöka utbudet här bland Linköpings cykelaffärer. Eftersom jag inte är jättelång så ville jag ha en dammodell som lite mer passade mig. Så långt var allting bra. Dammodeller finns i olika prisklasser. Inga problem.

Men det hör till saken att jag inte är någon extremt tjejig tjej. Visst jag gillar rosa på lite kläder. Och jag gillar blommor om de står i fönstret, trädgården eller på bordet. Men jag vill inte ha en cykel med lite rosa blommor. Jag vill ha en neutral cykel. En svart eller vit eller möjligtvis med rött i. Punkt! Jag har ju gått med i en klubb med röda, vita och svarta kläder. Det var inte så lätt! Årets tjejmodeller var tjejiga modeller och tilltalade mig inte alls.

Jag bestämde mig för att grubbla lite på saken (grubbla är jag bra på). Jag lade ut en fråga på facebook och frågade efter tips och då kom lösningen. Så fort jag gick in på canyons sida visste jag att det var en Canyon jag skulle ha. Då hade jag bestämt det. Att jag skulle ha en Roalite 7.0 var också ett ganska enkelt beslut. Sen kom det till färg. Skulle jag ta en vit eller svart? Efter lite funderingar och rådfrågningar bestämde jag mig för en vit. Sen var det storlek. Även här var det en del velande och utprovande men till slut valde jag det som Canyons måttgudie sade och det blev en storle S. Jag var dock osäker på att storleken verkligen var rätt. Jag skrev ett meddelande i beställningen att de gärna fick dubbelkolla storleken. I det här läget valde jag även en svart eftersom leveranstiden på den vita var mycket längre.

När orderbekräftelsen kom rekommenderade de mycket riktigt ett storleksbyte och man skulle höra av sig inom 24 timmar om man ville ändra något. Jag ringde direkt och de hade de påskstängt hela veckan. Gaaaah hur skulle jag göra nu? Jag testade att maila. Både till den svenska och tyska adressen. Inget svar på flera dagar. På torsdagen kom det ett mail. En leveransbekräftelse. Meeeen nu hade de skickat fel storlek. Nu började paniken komma. Tänk om det skulle strula med att byta storlek nu när de redan hade skickat den???

Men på tisdagen efter påsk hann jag inte ens ringa dem innan det kom ett mail. Cykeln som var på väg skulle jag bara låta gå i retur. Sen skulle de skicka den andra när den kom in. Så efter allt strul och velande verkade det till slut som att jag skulle få cykeln jag ville ha. Idag ringde det på dörren. Och i en svart kartong ställdes min nya träningskompis i hallen.

Efter att ha inhandlat nya cykelskor monterades den ihop och jag tog en provtur på nästan en mil. Det kändes toppen. Nu är jag redo att ta mig an söndagsträningarna med klubbkompisarna. Härlig cykelgemenskap. Fikastopp. Rulle. Landsväg. Motvind på Östgötaslätten.