Hur hanterar jag mörkret under höst och vinter?

Hösten är här på riktigt nu. Idag går vi in i november. En månad som historiskt sett har känns ganska tråkig och grå. Det är mörkt, snön brukar inte komma så tidigt och julen har inte startar på allvar riktigt än.

Tycker man att höst och vintern är tråkiga årstider så kan nog november kännas ganska tung. Man har som mest av den biten kvar fram tills att det blir sommar igen. Denna vecka skriver vi i Bloggar om hälsa just om hur man hanterar mörkret och årstiderna som vi nu har framför oss. För många är det jobbiga månader fyllda av längtan efter sol och värme igen.

Men på senare år har jag lärt mig att uppskatta hösten, vintern och mörkret på ett helt annat sätt. Det har gått ganska bra faktiskt. Jag försöker dessutom smitta av mig på min kära sambo som fortfarande tycker att höst och vintern är trista, mörka, jobbiga och dystra.

img_5956.jpg

Hur hanterar jag mörkret?

Först och främst så tycker jag om årstider. Varje årstid har sin charm, men även mindre bra saker. Jag har helt enkelt lärt mig och vant mig med att fokusera på det som är bra. Det som jag tycker om. Hösten är fantastisk vacker med sina sprakande färger och den krispiga luften. Vinter kan vara magisk om det kommer snö som får ligga kvar.

  • Ta tillvara på dagarna med bra väder
    Jag försöker vara ute mer när det är bra väder. En löptur i strålande höstsol. En promenad med snön som knarrar under fötterna. Eller en tur på längdskidorna i gnistrande vinterlandskap. Jag älskar verkligen de tillfällena och försöker verkligen se till att få så mycket jag kan av den varan.
  • Mys i mörkret
    Jag tycker det är mysigt att tända ljus, läsa en bok, sen en bra serie, dricka en kopp te, äta god choklad, sitta i raggsockor i soffan. På sommaren är man mer aktiv. Nu kommer årstiden där jag kryper upp i soffan och njuter av det. Inte för att jag spenderar flera timmar om dagen där, men ändå betydligt mer tid än på våren och sommaren.
  • Beta av projekt
    Jag försöker beta av småprojekt som jag inte vill lägga tid på under de årstider jag vill vara ute. Det kan vara saker som ska fixas hemma. Jag har alltid mer lust att göra förändringar hemma under hösten och vintern. Då tycker jag det är roligare. Så när våren kommer kan jag njuta av att pyssla utomhus istället.
  • Baka och laga mat
    Jag älskar att laga mat och baka. Under hösten blir det mycket mer långkok som gulasch, grytor och liknande. Mindre sallader och så.
  • Träning
    Träning ger mig energi. Jag tränar det jag känner för. Men visst det blir mer inomhusträning under vintern. Jag är mörkrädd och springer inte gärna själv i mörkret. Cykelpassen blir dessutom mest inomhus. Men jag försöker få till så mycket träning som möjligt utomhus. Det ska vara roligt att träna. Under hösten och vintern går jag på betydligt fler pass än under vår och sommar.

img_6525

Camilla och Anna är inne på samma saker som jag. Läs gärna deras inlägg. De kommer med fler tips.

Hur gör du för att hantera mörkret?

Stressad trött överkörd

Jag har en tuff vecka bakom mig. En riktigt tuff vecka. På många sätt. Jag har nog inte landat i vad som hände egentigen. Jag har liksom inte hittat kärnan i varför jag har känt som jag har gjort. Eller så handlar bara om att det blev för mycket av allt. Det blev för stressigt och jag hann inte hantera det.

Som ett rusande tåg

Hela veckan har det känts som om jag sitter på ett tåg som bara susar fram. Jag ser det som är närmast mig, men jag kan inte fokusera på det som är utanför. Det bara rusar förbi som suddiga streck på utsidan. Det har liksom varit för mycket. Alla nya intryck har bara fyllt på bägaren och i onsdags rann den faktiskt över en kort stund. Då stängde jag in mig på kontoret och lät tårarna komma. Det var så mycket som krävde mitt fokus just då. Jag ville bara pausa tillvaron, sova en vecka och sedan starta på samma ställe igen. Utvilad, glad och fylld av energi.

Vi har ett jäteroligt projekt på jobbet som går riktigt trögt just nu. Det är frustrerande till tusen. Jag har en lång lista på saker som ska göras, men kan inte göra ens hälften av dem eftersom de är beroende av återkoppling från andra personer som av olika anledningar inte finns tillgängliga Jag vill ha flyt och effektivitet, så när jag trampar på samma ställe blir jag uttråkad och stressad. Dessutom har jag haft i princip konstant huvudvärk sedan i lördags förra helgen. Det har gjort att jag sovit dåligt, vilket i sin tur har gjort att jag känner mig helt utmattad och överkörd. Jag har inte känt mig ordentligt avslappnad på nästan två veckor tror jag.

När det sedan i onsdags dök upp tankar om organisationsförändringen som är på gång så fick jag nästan panik. Jag misstänkte liksom att man hade planer för mig som jag absolut inte ville. Jag har ingen aning om ifall det var så, men jag hade den känslan. Så jag kände mig tvungen att framföra vad jag verkligen vill. Om jag inte får göra saker som jag verkligen tycker är roligt så tappar jag energin och gnistan. Jag blir rejält ineffektiv och gör rent ut sagt inte ett lika bra jobb som när jag får göra saker som jag verkligen vill.

Dessutom ringde man från förskolan och sade att det är dags för storebror att byta avdelning. Jag vet att den dagen skulle komma och det är inga konstigheter alls. Det kommer bli kanon. Men jag kunde inte ta mig till det riktigt. Det blir för mycket att ta in just då.

Jag hamnade i ett läge där jag inte kunde fokusera på mer än en sak i taget. Jag är nog forfarande där. Jag som normalt kan hålla extremt många bollar i luften kan nu bara koncentrera mig på en sak i taget. Jag blir stressad när någon ”stör” mig med en fråga så att jag måste flytta fokus.

En dag går det för långt

Jag känner att jag hann bromsa det skenande tåget även denna gång. I alla fall om känslan från idag håller i sig. En lite lite bättre känsla i kroppen. Huvudvärken är delvis borta. En dag full av möten och saker som ska göras utan att jag känner enbart trötthet och ångest. Senast jag kände så här var i våras. Jag bloggade om det även då.

Just nu är jag inne i en fas där jag analyserar orsaken till att det blir så här. Roten till problemet. Det är viktigt. Så att jag inte hamnar i ett läge där jag inte hinner bromsa i tid. Jag måste lära mig hur jag ska förändra mitt sätt att leva så att jag kan undvika det här över huvud taget om det går. Stressiga perioder kommer jag ha periodvis. Det vet jag och det oroar mig inte. Men jag vill undvika det skenande tåget. Jag vill inte hamna i det läget där jag känner att jag tappar kontrollen.

Jag är lite saker på spåren, men det kommer i ett eget inlägg…

img_6738

 

Till mitt idrottsliga tonårsjag

Den här veckan väcker vi minnena från skolidrotten till liv. Vissa minns den med lite ångest. Andra minns den knappt alls och dit hör jag.

Skolidrotten för mig

Jag har inga jobbiga minnen av skolidrotten. Jag har varit aktiv ända sedan jag var liten. Åkte längskidor och skridskor med familjen. Jag kommer ju från en klassisk och anrik fotbollsort. Så när möjligheten att börja spela fotboll kom redan som sjuåring så var jag inte sen att hänga på. När jag var nio började jag orientera. Dessutom testade jag på allt från aikido och volleyboll till gymnastik.

Så mitt intresse för rörelse och idrott har alltid funnits där på ett eller annat sätt. Jag kanske inte var överlycklig över alla saker vi gjorde på idrotten, men jag deltog och jag gjorde mitt bästa.

orienteringida

Vad vill jag säga till mitt idrottsliga tonårsjag?

Jag tror inte jag har så mycket att säga till mig själv som tonåring när det gäller just skolidrotten. Kanske mer idrott i allmänhet i så fall.

  • På ett sätt finns det ett beslut jag tog när jag var kanske 16-17 år som jag kan ångra idag. Sluta inte med orienteringen för fotbollens skull. Din framtid finns inom orieneringen, där har du alltid varit duktig. Även om fotbollen kommer ge dig mycket på det sociala planet så är det inom orienteringen som du kan nå framgång.
  • Även om du inte är bland de bättre inom de flesa grenarna så är du tillräckligt bra. Du behöver inte hela tiden sträva efter att bli bättre. Inte i allt. Du fick högsta betyg i idrott rakt igenom skolåren, det säger väl en hel del.
  • Våga ta steget att bli instrukör tidigare. När drömmen väcks till liv på gymnasiet är det bara att våga. Du kommer älska det och du kommer utvecklas som person med den rollen. Vänta inte nästan 20 år med att ta steget.

Bilden är lånad från www.bygdeband.se. Men jag har den som papperskopia någostans i albumen också om jag inte minns fel. Det finns lite gamla godbitar i arkiven som man kanske ska leta fram.

 

Mer respekt tack!!!

Vi måste prata om det här med respekt. Respekt för andra människor. Repsekt för den värld vi lever i. Det finns många saker att diskutera kring detta.  

Man måste inte hålla med om vad andra säger. Men man får acceptera att andra människor tycker annorlunda. Diskussioner är ju okej och ibland riktigt uppfriskande. Men att man förolämpar och är elak har jag extremt svårt för. I en diskussion visar man respekt för den man diskuterar med, oavsett åsikt. 

Min rätt

När jag tar beslut som handlar om mitt liv, min familj och liknande så tycker jag också att jag har rätt att bli bemött med respekt. Man måste inte tycka att mina beslut är det bästa. Men jag har rätt att bestämma över mig själv, mina pengar, mina barn, min arbetssituation och så vidare. Självklart tar jag vissa beslut tillsammans med andra berörda, som till exempel Daniel. Ni ska få några exempel. Vissa upplevda av mig själv, vissa av andra: 

  • När och hur vi väljer att introducera socker för våra barn har varit upp till oss. 
  • Om jag väljer att byta arbetsplats för att det är det som är det bästa för min familjesituation är det ett beslut som jag förväntar mig att folk har förståelse för. 
  • Om jag väljer att investera pengar i en verksamhet så är det mitt och Daniels beslut. Ingen annan behöver lägga sig i. 
  • Vi vet bäst själva vilket upplägg som passat oss när det gäller fördelning av föräldraledighet. Ingen annan. 

Återigen, man måste inte tycka som jag. Men vill man framföra sin åsikt gör man det hövligt och repsektfullt. Inte genom förolämpningar eller att snacka skit bakom ryggen. Undrar man över något uppskattar jag om man frågar mig innan man drar egna slutsatser.


Bloggar och troll

Idag är det lätt att vara anonym. Gömma sig bakom alias på nätet som inte alls säger något om vem man är. Trollen ploppar upp från ingenstans och beter sig som idioter rent ut sagt. Utan respekt för andra. Min bloggkollega Ida Aspviken har den senaste tiden råkar ut för flertalet kommentarer som är helt förkastliga. Förmodligen är det samma person som skriver dem. Ida skriver en blogg som verkligen inspirerar till löpning i första hand. Jag kan verkligen rekommendera den.Kommentarerna hon fått är nog inte publicerade, vilket jag tycker är bra.

Jag resonerar så här. Om jag eller andra inte möts med respekt i en kommentar, behöver inte vi heller visa respekten att publicera den. Skriv, argumentera och ifrågasätt. Men gör det hövligt och trevligt. Då kommer jag publicera, oavsett om vi delar åsikt eller inte.

Framför allt, har man gjort fel ber man om ursäkt. Har man tur är personen i fråga av den förlåtande typen och godtar ursäkten. 

Framtiden

För mig handlar detta också om framtiden. Vilket klimat vill vi att våra barn ska växa upp i? Borde vi inte förgå med gott exempel så att nästa generation lär sig att visa respekt istället för att smutskasta?

Lyxiga jobbmorgnar

Jag älskar känslan av att vara nästan först på kontoret. Tiden fram till ”ordinarie arbetstid” infinner sig ett lugn och en effektivitet som jag aldrig uppnår annars under dagen. De här 1-2 timmarna får jag ibland mer gjort på att-göra-listan än under resten av dagen.

Innan barnen kom

Innan barnen kom var jag ofta tidigt på kontoret. De perioder när Daniel varit pappaledig åkte jag in tidigt om jag inte morgontränade. Nu för tiden har jag sällan den möjligheten. Det är alltid jag som måste lämna på förskolan så jag kommer ofta in mellan 8-9 istället för mellan 6-7. Det är stor skillnad för mig. Tidiga dagar på jobbet får jag mycket mer gjort. Jag har redan ångan uppe när mina kollegor drar igång sin dag. Jag behöver inte heller känna att jag borde jobba på kvällen heller. Jag kan se fram emot en avslappnat kväll utan jobb.

Tillfällen för lyx

Nu när Daniel går sin utbildning börjar han ofta så att det fungerar för honom att lämna. Då passar jag på. Två dagar i månaden får jag chansen. Jag smiter upp innan familjen vaknar. Gör mig effektivt iordning för en arbetsdag i ett sällsamt tyst och mörkt hus. Imorse var det regnigt och mörkt när jag gick mot bussen. Jag kom på halvvägs att jag glömde matlådan hemma, men vägrade stressa tillbaka och hämta den. Jag måste sluta stressa. Vad gör det om jag måste köpa mat idag? Vi känner att jag har en effektiv, produktiv och bra dag framför mig.

De här dagarna känns som dagar av lyx nu för tiden. Jag älskar kaoset hemma. Älskar tiden med mina barn. Men morgnarna kan verkligen helt ta energin ur mig. Med en matvägrande storebror och en lillebror som härjar så blodet flödar ibland. Med alla morgonrutiner och lämning på dagis kommer jag sällan så tidigt på jobbet som jag skulle vilja. När jag kommer har mailen redan börjat landa i mailboxen och jag hinner inte beta undan en enda punkt innan dagen drar igång på riktigt.

Men så är jag ju en renodlad morgonmänniska! Många skulle nog hellre passa på att ta en sovmorgon istället för att gå upp tidigare än vanligt och åka till jobbet. Men inte jag…

Hur är du? Morgonmänniska eller inte? Är du ofta på jobbet tidigt?

Inspirationskällor

Det finns så mycket som inspirerar mig. Kanske främst människor där ute som på något sätt utstrålar en energi som smittar av sig på andra. Det kan handla om träning, hälsa, matlagning, bakning och annat pyssel. 

Denna vecka delar vi i Bloggar om hälsa med oss av vad som inspirerar oss. Hos Malin kan du få tips om hur just du kan hitta inspiration. 

Småbarnsföräldrar

Andra föräldrar med småbarn som får ihop sin vardag så bra. Människor som pusslar jobb, småbarn, mat, hem och allt annat i vardagen. Föräldrar som väljer en aktiv livsstil och får livet att gå ihop med allt vad det innebär. Jag har massor av dessa runtomkring mig. Jag läser flera bloggar i precis denna kategori. 

Prestationer

Det finns några människor runt omkring mig som inspirerar mig på ett lite annat sätt. Kvinnor vars prestationer är helt galet makalösa. De ligger i en helt annan division än mig. De genomför lopp på tider som jag inte skulle klara ens om jag gick ner 10 kilo och tränade på heltid. 

Men det som inspirerar mig är att de genomför detta trots att de är i min ålder. Inget negativt alltså. Så gamla är vi inte. Men de ger mig inspirationen att det liksom inte är för sent. Man kan peaka och persa även när man fött barn och fyllt 40. Det finns många men jag måste ändå nämna två namn. Alla kvinnor och klubbkompisar med barn och heltidsarbete. Som pusslar vardag med träning på en nivå som är Sverigetopp i sina åldersklasser. 

Susanne Bornmar som precis tagit sig under 38 på milen. Hon kom typ sjua på Lidingöloppet och bara radar upp pallplacering efter pallplacering. 

Tina Fastesson som blev femte dam, tvåa i sin age group och bästa svenska på Ironman i Kalmar i augusti. Dessutom tackade hon ja till Hawaii-platsen och tog sig förra helgen i mål på Ironmantävlingen med stort I. Imponerande minst sagt. 

Kvargsekten 

Det finns några fantastiska tjejer som går under namnet kvargsekten. De har gjort liknande viktresa som jag, med samma kostcoach. Vi delar erfarenheter, recept och peppar varandra. Jag är glad att de finns när stödet behövs. Anna, Mia och Cissi är klipporna som vet precis de rätta orden när man dippar i motivationen. Löv ju girls. 




Pojkarna

Sist men inte minst. Mina två söner inspirerar mig på ett helt annat plan. För deras skull vill jag leva ett aktivt liv och vara en förebild. Dessutom motiverar de mig att vara stark, hel och frisk för att ha energi till vardagen med dem. 

Slitperiod med ljusglimtar

Jaha då gick det nästan 2 veckor igen. 11 dagar utan ett blogginlägg. Jag har missat veckoteman och massa roligt att blogga om. Men jag har inte haft tid. Det har varit lite av misär helt enkelt. Jag har jobbat mycket.

Varför har jag inte bloggat?

  • Förra helgen var vi på kick-off med jobbet. Fredag till söndag i Vilnius. En helg med mycket socialt häng. Väldigt lite sociala medier. Alldeles för lite sömn. Men ett par dagar som gav mycket ur ett jobbperspektiv.
  • Dessutom inledde jag månaden med en lätt förkylning. Sedan i fredags dras jag med ännu en. Inte mycket träningsminutrar under oktober med andra ord. Så många kvällar har det inte funnits ork till att blogga efter att ha jobbat en hel dag och sedan haft ett par timmar med familjepyssel och vardagsliv. Jag har verkligen varit helt utmattad vissa dagar.
  • De kvällar jag haft ork har jag jobbat. Det är mycket på jobbet nu och jag vill verkligen ligga i fas hela tiden. Dessutom behöver jag jobba in lite timmar för att kunna vara ledig för begravning på fredag.
  • Jag har behövt fixa en hel del hemma också. Ytterkläder inför höst och vinter har roddats. Det har varit frisörbesök och småprojekt som ska fixas.
  • Daniel pluggar ju till PT och Fystränare just nu. På torsdag tentar de av anatomin. Samtidigt jobbar han heltid. Det innebär att jag drar större lass här hemma. Helt frivilligt. Detta för att Daniel ska få tid till att plugga, familjetid och den träningstid han känner att han hinner med. Vi är ett team och han drar stora lass under mina värst intensiva jobbperioder.
  • Som småbarnsförälder med barn på förskola är VAB något att räkna med. Det är inget undantag hemma hos oss. Senaste månaden har vi betat av både tredagarsfeber och höstblåsor.

Ljusglimtar i tillvaron

  • Mellan mina förkylningar har jag i alla fall fått in lite träning. Jag har påbörjat vinterns resa i gymmet. Nu vill jag bara bli frisk så att jag kan fortsätta.
  • Jag har haft en massa härlig tid med familjen.
  • Dessutom har jag druckit Prosecco med härliga kollegor i Vilnius.
  • Jag har lyckats hitta en lucka i schemat då min frisör hade ledig tid. Så nu har jag höstfixat håret i en färg som jag verkligen trivs bra med.


Men nu ser jag återigen en ljusning igen. Visserligen fullt upp på jobbet. Men inte på samma sätt. Jag har också en plan för hur jag ska planera mitt bloggande.

Så för vilken tid i ordningen vet jag inte. Men nu tar jag nya tag!!! Snart är jag igång och tränar igen. Snart kommer en massa spännande matinlägg som jag planerar inför.

Finns det något speciellt ni vill läsa om just nu?

Här är jag offline

I dagens IT-samhälle är vi nästan alltid tillgänliga. Datorer, trådlösa nätverk, surfplattor och kanske främst telefonerna gör att vi i princip alltid går att nå och att vi alltid kan kolla av sociala medier, mail osv.

Jag är övertygad om att detta inte är hälsosamt på flera sätt. Jag tror verkligen vi behöver koppla bort omvärlden. Samla kraft och energi i oss själva. Utan en telefon som kontant pockar på uppmärksamhet.

Ser vi till att vi kopplar bort då? Att vi verkligen stänger av omvärlden och verkligen bara ägnar oss åt det som är här och nu? Eller är vi för dåliga på det? Och vad är riskerna med det i så fall? Många frågor, svara att besvara kanske. Jag kan bara se till mig själv och mitt eget användande. Veckans ämne i Bloggar om hälsa handlar just om vart man är offline.

Jag kan bli bättre

Jag försöker verkligen att lägga i från mig telefonen när jag är med barnen. Jag vill uppleva världen med dem. Jag vill inte ha näsan i telefonen och säga vänta lite varje gång de vill ha min uppmärksamhet. Så jag försöker verkligen lägga undan telefonen och rikta min uppmärksamhet mot barnen. Jag har blivit bättre, men ärligt talat kan jag helt klart bli bättre.

Jag försöker påminna mig själv på kvällarna att inte sitta med telefonen konstant. Men här är jag rätt dålig på att göra just det. Jag borde läsa en bok, titta på en bra TV-serie, ta fram mina målarböker eller kanske bara tända några ljus och prata med min fina sambo. Ändå sitter vi ofta båda två i soffan med telefonen på kvällarna. Jag kan definitivt bli bättre med andra ord.

Det första jag gör på morgonen och det sista jag gör på kvällen är att kolla igenom sociala medier. Även om jag vaknar mitt i natten kollar jag flödet. Inte så bra förmodligen. Här borde jag definitivt bli bättre. Ett tag hade Daniel och jag som regel att vi inte fick kolla av telefonen i sängen. Då skulle vi läsa om vi inte ville sova direkt. Kanske något att ta upp igen?

Här är jag offline

Men det finns faktiskt i en situation där jag är bra på att koppla bort omvärlden. Då är det jag och min kropp. Jag och mina tankar, i nuet. Det är när jag tränar. Jag har bara med mig telefonen när jag cyklar eller springer långpass. Då vill jag ha den tillgänglig ifall det skulle hända något. Men ljudet är avstängt och jag tittar inte på den som regel. Jag fotar knappt under mina träningspass. Det får bloggen lida för eftersom jag sällan har några bilder från själva passen att lägga upp.

Men det känns viktigt för mig. Att kunna fokusera på att genomföra passet från början till slut. Som det är planerat. Utan avbrott från saker som helt klart kan vänta. Mina träningspass är min egen stund för mig själv. Här ventilerar jag tankar, stressar av och varvar ner. Jag mår riktigt bra av det. Eller så är de ibland en möjlighet för mig att umgås med vänner. Att prata med någon på riktigt och inte via en skärm.

Skärpning

Det är bra att få reflektera över sådant här ibland. Att inse att jag har mycket att jobba med. Särskilt under den tiden jag är med mina barn. De ska inte se sin mamma ägna mer uppmärksamhet åt telefonen än åt dem. Så för deras skull ska jag jobba med detta.

Malin har kommit långt och resonerar sunt kring det här med användandet. Hon har till exempel inte telefonen i närheten när hon sover. Helena har också mobilförbud i sovrummet. Nu blev jag inspirerad till det jag också. Jag använder telefonen som väckarklocka, men den kan  faktiskt ligga på byrå utom räckhåll.

Tillbakablick september

September sprang förbi. Bloggandet blev åsidosatt eftersom jag prioriterade annat. Men jag tänkte ändå ge er en tillbakablick av mitt september.

Bröllop

En helg i september var vi bjudna på årets bröllop här i Linköping. Anna och Martin i NocOut sade ja till varandra och dagen badade i både sol och kärlek. Martin är ordförande i NocOut och Anna klädansvarig. Vi har barn som är nästan jämngamla så jag och Anna har setts en del med barnen. Vi upplevde en dag fylld av magi, glädje och värme. En dag med härliga människor som vi kommer minnas med ett leende. 




Tallbodavarven

Våra vänner Susen och Tobbe är engagerade till tusen. För tredje året i rad arrangerade de ett litet ideellt löplopp i spåret bara några hundra meter härifrån. Alla intäkter gick oavkortat till Cancerfonden. Samma morgon hade vi fått ett tråkigt besked som gjorde att det kändes extra viktigt och aktuellt att springa och bidra med pengar. 

Tack vare min fantastiska syster fick både jag och Daniel möjlighet att springa. 6 varv tillsammans med grannen och gymkollegan Kattis och det första tillsammans med systersonen Ture som imponerade och sprang hela varvet. Totalt dryga 15 kilometer med lätt känsla. 

Utbildning

Daniel har påbörjat sin fystränar- och PT-utbildning. Torsdag-söndag en gång i månaden sätter han sig i skolbänken för att uppfylla en dröm han haft ett tag. Det innebär större ansvar för barnen och större del av markservicen för min del. Han behöver tid att plugga emellan träffarna. 

Vi är ett team Daniel och jag så det är inga konstigheter. Han gör samma sak de perioder jag har mycket på jobbet eller annat som behöver göras. 

Välkommen oktober

Vi har lämnat september bakom oss. Idag går vi in i oktober. Sedan någon vecka tillbaka känns det som att hösten är här på riktigt. Även om vi har haft många fantastiskt vackra och soliga dagar är det svalare, friskare och krispigare i luften. Naturen ändrar nu sin skepnad. Träden har börjat skifta färg. Från grönt och livfullt till färgglatt och murrigt. Fortfarande livfullt men med en känsla av att vara på väg mot dvala. 

Vädermässigt har vi lämnat en fantastisk september bakom oss. Men för mig har den varit slitig på många sätt. Det har allra främst påverkat bloggandet. Jag har haft mycket på jobbet och rest en del. Det är roliga saker och jag trivs med mitt jobb. Men de senaste veckorna har varit energikrävande och det har inte funnits tillräckligt med tid och energi till bloggen. De gånger jag haft tid har jag inte kommit på vad jag ska skriva om. 


Under september har vi kommit in i vardagen hela familjen. Bara morgnarna med lämning på förskolan kan ibland ta musten ur mig. När man kommer hem på eftermiddagen ska man styra med mat. Och så vill man ägna några timmar med barnen innan de somnar. Dessutom ska man få in träningen. Daniel har börjat sin utbildning nu också vilket kräver större insats av mig här hemma. Något jag gladeligen ställer upp på så att han kan förverkliga en stor dröm. Till på köpet har lillebror redan börjat beta av barnsjukdomarna. Han har ju nyss börjat på föris och har redan betat av tredagarsfebern och nu höstblåsor. 


Ja ni märker ju att livet tar mycket energi. Jag har funderat mycket på hur bloggandet ska få ta den plats i tillvaron som jag faktiskt vill att den ska ha. Jag har lite tankar som jag ska testa nu i oktober. Jag säger inte mer nu men lovar att utvärdera om en månad eller två. 

Så jag säger välkommen till oktober och laddar om på flera sätt!!!