Dålig karma?

Okej, nu måste jag prata om det här igen. Jag bloggar inte just nu. Eller i alla fall alldeles för sällan. Jag har så mycket tankar och idéer som jag vill genomföra. Men det går bara inte. Jag hittar inte orken och den sista gnutta motivation som krävs.

I grund och botten handlar det om att det här har varit en vinter utan dess like. Jag vet inte om jag varit frisk en hel vecka sedan i slutet av oktober. Jag har säkert det, men det känns inte så. Efter att morgon efter morgon vaknat med ont i halsen utan att känna mig sjuk, har det innfunnit sig en likgiltighet. Någonstans i februari, när det kändes som att hostan och förkylningsastman var något jag skulle få stå ut med för alltid, kapitulerade jag i kampen mot viruset. Jag slutade att planera kommande träningspass OM jag skulle friskna till. Jag orkade inte med känslan av besvikelse och misslyckande längre.

Så började det på något sätt ändå kännas som att det vände. Det halsonda försvann. Kvar var bara hostan som långsamt blev bättre. Så kom magsjukan på besök istället. Hela familjen drabbades och det var ingen rolig vecka. Trötta föräldrar och pigga rastlösa barn är inte världens bästa kombination. Vi överlevde givetsvis även de dagarna, men jag skulle ljuga om jag sade att jag efter 4 dagars vab och en helg med kräksjuka inte längtade ut. Och då var det som att magsjukan skrämt bort snoriga barnnäsor och min hosta. Allt kändes bra. Det var liksom vår i luften och jag vågade äntligen börja tänka på sommarens planerade tävling. Jag kände mig FRISK!!!

Dagisvirus

Jag vet inte vad jag har gjort någon annan, för jag vekar ha dålig karma. Dagisviruset hämnades mina positiva tankar ordentligt. Minsta sonen blev sjuk igen och drog såklart med mig också. Värsta förkylningen denna vinter. Frusen, snorig, täppt i näsan och extremt sliten. Förhoppingsvis går det över snabbt. Jag vet ju att vi börjar gå mot vår. 8 mars idag och om inte istiden intagit Sverige så går vi helt klart mot varmare tider.

Jag ber till högre makter att denna vinter är en följd av att det är minsta sonens första vinter på förskolan. Vi hade liknande är storebror avverkade sin första vinter. Då var det dock Daniel som råkade ut för alla virus och jag som klarade mig hyfsat. Därför hoppas jag att denna misärvinter har medfört att lilleman byggt upp ett starkt immunförsvar och att vi nästa vinter får vara lite mer friska. Det borde vara vår tur då.

Nedstämd

Så nu sitter jag här med det jag hoppas vara den sista förkylningen på bra länge. Opeppad och nedstämd. Jag saknar träningen. Jag behöver träningen för att må bra. Jag har fällt en del tårar de senaste veckorna. Jag ser mina träningskompisar lägga månader av bra försäsongsträning bakom sig för att nu gå mot utomhussäsongen bättre än någonsin. Här sitter jag och känner mig i lika dålig form som när jag var nyförlöst och trött efter vakna amningsnätter.

Är det ens någon idé att anmäla sig till Jönköpig Halvironman i sommar? Jag vill ju. Men det känns ju så förbaskat hopplöst just nu…

img_8018-1.jpg

14 reaktion på “Dålig karma?

  1. Usch jag lider med dig, du har inte haft det lätt i vinter! :O Men jag tror det är för att lillen är ny på förskolan, alla ska testa igenom hela barnaskarans virussamling, sen blir det nog lugn och ro 🙂

    • Ja jag hoppas det i alla fall. Det borde vara så. Men jag vill va pigg nu. Det är ju mars. Vabbruari ska ju vara över 😀

  2. Usch inte kul när en hamnar i det där förkylnings/sjukdomsträsket. Håller tummarna för att det är över nu. Verkar ha varit en riktig förkylningsvinter detta år.

  3. Jag hoppas verkligen att de envisa dagisbacillerna tar slut nu så ni kan möta våren med friska tag. Ladda med bra mat och vila så ska du se att våren inte är långt borta. Och träna till halvmaran, det hinner du. Grunden har du, även om inte flåset finns där just nu.
    Kram Helén

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *