Fuck cancer

Ibland är livet tufft mot oss. Ger oss en käftsmäll så att vi vaknar upp till en smärtsam verklighet. Och när det till slut har landat inser vi att vi kanske har det tyngsta framför oss även om mardrömmen redan är här.

För ett par veckor sedan sprang jag ett ideellt engagerat välgörenhetslopp till förmån för Cancerfonden. Samma dag som två nära personer till mig till slut förlorade sin mamma i kampen mot cancern. När jag fick beskedet på morgonen kom tårarna och tomheten.

Tårarna på kinden föll för att två fantastiska ungdomar har nu förlorat sin största trygghet i livet. För att de nu inte längre har sin mamma att krama när livet är tufft. Eller att visa sin stolthet för när de lyckats.

Tårarna på min kind föll också för en mamma som inte längre får följa sina barns resa genom livet, vilket är min största fasa. Men hon ska veta att vi är många som kommer finnas där för dem. Att se till att de hamnar rätt i livet. Att de har någon som stöttar dem när livet är hårt. Någon som beundrar och hejar på dem i deras framgång. Hos oss har de alltid ett öppet hem när de behöver det.

Vi har sedan en tid tillbaka insett att den dagen inte var så långt bort. Men det gör den inte mindre smärtsam. Min syster och jag reste samma dag hem till Degerfors där vi har våra rötter. Här har vi vår barndom och våra egna minnen av en person som inte längre finns bland oss. Även om de minnena främst är från mer än tio år tillbaka. Här finns nu även våra fina brorsbarn som nu behöver all support vi kan ge för att ta dem igenom det förmodligen värsta de varit med om. Det är för dem de flesta tårarna rinner.

Kvällen i Degerfors innehöll många tårar men även många skratt. Det kändes bra att kunna vara där med dem. Även om allt känns mörkt nu, så känns det hopfullt. De tar sig igenom detta. Dels för att de har ett bra nät omkring dem som kommer hjälpa dem med allt. Men främst för att de är två starka individer. Mogna personer som står med fötterna på jorden. Deras mamma har gett dem alla förutsättningar för att gå igenom livets svårigheter utan att gå under.

På bilden: Min brorsdotter Lisa med halsbandet hennes mamma bar när hon somnade in. 

Min värsta mardröm

Samtidigt följer jag en blogg som skrivs av Nina, en gammal vän och arbetskamrat till mig. Vi har inte så mycket kontakt nu. Vi är lika gamla och hon har två små barn i ungefär samma åldrar som mina. Hon och fick diagnosen bröstcancer för två år sedan. Idag läste jag ett inlägg som fick tårarna att rinna. Där skriver hon att hon vet att hon lever på lånad tid och att hon kommer dö i förtid. Att hennes största oro är hur hennes man och barn kommer få det när hon inte finns hos dem längre. Det som är hennes vardag är min i särklass största fasa och värsta mardröm. Fruktan att inte få se mina barn växa upp. Att inte få bli gammal tillsammans med Daniel. Att ryckas ifrån livet alldeles för tidigt. Jag hoppas så innerligt att Nina har många år kvar än.

Spring för rosa bandet

Så på något sätt känns ett Rosa oktober extremt aktuellt för mig just nu. Det finns så många sätt man kan bidra på. Man kan köpa rosa band, skänka pengar via galor eller det jag tänker haka på; Spring för rosa bandet. För varje sprungen kilometer under oktober månad kommer jag skänka 5 kronor. Häng på du också! Välj belopp själv. Gör din egen twist och variant. Bidra med hjärta, kropp och själ.

Forskningen gör skillnad. 8000 kvinnor får diagnosen bröstcancer per år. Det är den vanligaste cancerformen hos kvinnor. Överlevnaden har ökat de senaste decennierna och idag överlever över 80%. (Källa: www.cancerfonden.se)

Forskningen gör skillnad.

 

Tillbakablick september

September sprang förbi. Bloggandet blev åsidosatt eftersom jag prioriterade annat. Men jag tänkte ändå ge er en tillbakablick av mitt september.

Bröllop

En helg i september var vi bjudna på årets bröllop här i Linköping. Anna och Martin i NocOut sade ja till varandra och dagen badade i både sol och kärlek. Martin är ordförande i NocOut och Anna klädansvarig. Vi har barn som är nästan jämngamla så jag och Anna har setts en del med barnen. Vi upplevde en dag fylld av magi, glädje och värme. En dag med härliga människor som vi kommer minnas med ett leende. 




Tallbodavarven

Våra vänner Susen och Tobbe är engagerade till tusen. För tredje året i rad arrangerade de ett litet ideellt löplopp i spåret bara några hundra meter härifrån. Alla intäkter gick oavkortat till Cancerfonden. Samma morgon hade vi fått ett tråkigt besked som gjorde att det kändes extra viktigt och aktuellt att springa och bidra med pengar. 

Tack vare min fantastiska syster fick både jag och Daniel möjlighet att springa. 6 varv tillsammans med grannen och gymkollegan Kattis och det första tillsammans med systersonen Ture som imponerade och sprang hela varvet. Totalt dryga 15 kilometer med lätt känsla. 

Utbildning

Daniel har påbörjat sin fystränar- och PT-utbildning. Torsdag-söndag en gång i månaden sätter han sig i skolbänken för att uppfylla en dröm han haft ett tag. Det innebär större ansvar för barnen och större del av markservicen för min del. Han behöver tid att plugga emellan träffarna. 

Vi är ett team Daniel och jag så det är inga konstigheter. Han gör samma sak de perioder jag har mycket på jobbet eller annat som behöver göras. 

Oktoberplaner

Jag går in i oktober med något skräp i kroppen som varken riktigt vill bryta ut eller bli bättre. Hängig, täppt i näsan på kvällarna, småont i halsen och allmänt blää-känsla i kroppen. Så jag passar på att planera för oktober. 

Tanken med september var att komma in i vardagsrutinerna, skärpa upp matrutinerna, mysträna lite det jag känner för. Det funkade väl ganska okej. Vi har kommit in i vardagen men jag har inte lyckats strama åt maten så mycket jag velat. Jobbresor och vab har påverkat träning och mat en del. 

Men nu är det oktober och då ändrar jag fokus lite. Träningen börjar ta sikte på mina mål för nästa säsong. 

  • Jag ska bygga upp en stark kropp som håller mig skadefri. Så en hel del styrketräning, både på gymmet och hemma, kommer det bli de kommande månaderna. 
  • Löpningen ska jag fortsätta att hålla igång ordentligt. Den tar längst tid att bygga upp, så här vill jag inte tappa något. 
  • Cyklingen och simningen kommer jag främst underhålla under åtminstone oktober. 
  • Rörlighet behövs alltid. Det är bra för att hålla kroppen hel. Så jag kommer fortsätta försöka köra ett pass SomaMove, yoga, Bodybalance eller liknande i veckan. 


Vad tränar ni i oktober?

Välkommen oktober

Vi har lämnat september bakom oss. Idag går vi in i oktober. Sedan någon vecka tillbaka känns det som att hösten är här på riktigt. Även om vi har haft många fantastiskt vackra och soliga dagar är det svalare, friskare och krispigare i luften. Naturen ändrar nu sin skepnad. Träden har börjat skifta färg. Från grönt och livfullt till färgglatt och murrigt. Fortfarande livfullt men med en känsla av att vara på väg mot dvala. 

Vädermässigt har vi lämnat en fantastisk september bakom oss. Men för mig har den varit slitig på många sätt. Det har allra främst påverkat bloggandet. Jag har haft mycket på jobbet och rest en del. Det är roliga saker och jag trivs med mitt jobb. Men de senaste veckorna har varit energikrävande och det har inte funnits tillräckligt med tid och energi till bloggen. De gånger jag haft tid har jag inte kommit på vad jag ska skriva om. 


Under september har vi kommit in i vardagen hela familjen. Bara morgnarna med lämning på förskolan kan ibland ta musten ur mig. När man kommer hem på eftermiddagen ska man styra med mat. Och så vill man ägna några timmar med barnen innan de somnar. Dessutom ska man få in träningen. Daniel har börjat sin utbildning nu också vilket kräver större insats av mig här hemma. Något jag gladeligen ställer upp på så att han kan förverkliga en stor dröm. Till på köpet har lillebror redan börjat beta av barnsjukdomarna. Han har ju nyss börjat på föris och har redan betat av tredagarsfebern och nu höstblåsor. 


Ja ni märker ju att livet tar mycket energi. Jag har funderat mycket på hur bloggandet ska få ta den plats i tillvaron som jag faktiskt vill att den ska ha. Jag har lite tankar som jag ska testa nu i oktober. Jag säger inte mer nu men lovar att utvärdera om en månad eller två. 

Så jag säger välkommen till oktober och laddar om på flera sätt!!!