Tårar

Idag har vi hållit händer och varit varandra nära. Många tårar har trillat. Idag har kärleken flödat och många minnen kommit fram ut glömskan. 

Idag har jag sett två fantastiska unga människor ta farväl av sin mamma. Den person som var deras klippa och trygghet i livet. Personen som alltid funnits där för dem. Som stöttat dem genom motgångar och uppmuntrat dem till framgång. 

Mitt i all sorg och bland alla tårar finns ändå framtiden. För vissa ser den nu annorlunda ut. Några kommer ha det jobbigt ett tag framöver. Tillvaron kommer ha berg och dalar. Förändringen är framtvingad men kommer ändå bli bra. I det svåra förs människor närmre varandra och man finner styrka i de relationer som fortfarande finns kvar. 

Jag önskar att jag haft ett sista samtal med Anita innan sjukdomen vann den långa kampen. Då skulle jag sagt att hon sett till att Lisa och Linus kommer klara sig bra även när hon inte finns hos dem längre. Hon har gett dem en styrka och sunda värderingar att hantera motgångar och utmaningar. Jag skulle även säga att hos mig är de alltid välkomna. Här finns trygghet och kärlek. En axel att gråta mot och en faster som är stolt över dem även om det inte kan mätas med sin egen mamma. Jag skulle vilja säga att hennes barn har ett stort skyddsnät runt omkring som ställer upp med allt. Anita jag hoppas du ser att dina barn har det bra även om de har en stor sorg utan dig. Att de fortsätter leva även om saknaden efter dig ibland är förlamande. 

Sådana här dagar tänker jag mycket på livet. Att jag är lyckligt lottad. Hur viktigt det är att omge mig med människor som ger mig energi, styrka och glädje. Jag tänker också på relationer. Vilka relationer jag vill vårda extra och vilka jag inte borde lägga mer energi på. Även på relationer som jag saknar. Människor som av någon anledning inte har så stor plats i min tillvaro längre, fast de betyder mycket för mig. Dagar som denna tänker jag att jag ska lägga gammal stolthet och lathet bakom mig och återuppta dessa relationer. En dag kanske jag får ångra att jag inte har gjort det. 

2 reaktion på “Tårar

  1. Vet du, nu sitter jag hör med tårar i ögonen också. För du beskriver så fint hur det är, och det man som mamma helst vill veta om man riskerar att inte finnas kvar längre: att någon man litar på och känner förtroende för som förebild faktiskt finns där för barnen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *