Botade deppen med träning

Den här veckan skolar jag in minsta sonen på förskolan. Det går bra. Visst märker han när jag går och blir lite klängig när jag kommer igen, men han är inte ledsen när jag är borta. Den som är ledsen är väl mamman i så fall. Det svider i mammahjärtat att veta att någon annan ska tillbringa mer vaken tid med mina småpojkar än jag. Att någon annan ska se deras framsteg och utveckling. Lära dem saker. Höras deras skratt. Torkar deras tårar. Samtidigt lämnar jag dem med fullt förtroende till pedagogerna. Det handlar inte om det. De kommer ha det bra. De kommer tycka det är roligt. Det vi kan göra är att se till att deras dagar inte blir så långa. Men jag kommer sakna dem. Mina små ögonstenar.


Idag när jag kom hem satte jag mig i soffan för att slappa lite. Då kom tårarna och ångesten. Jag bröt ihop en stund, funderade och insåg att det bara är att gilla läget. Att göra det bästa av det. Så jag packade träningsväskan och åkte till simhallen. Innan jag gick in ringde jag förskolan och kollade läget. Sade att jag skulle simma en stund, men kolla telefonen regelbundet.

Jag körde följande pass:

Insim: 200 meter blandat
Stege: 50-100-150-200-250-250-200-150-100-50 (F3 – kontrollerat och stark känsla)
Avbad: 200 meter blandat

Jag var ganska trött både i kropp och mentalt. Men jag behöver ta varje tillfälle jag kan få för att pussla ihop träningen nu framöver. Så jag stämde av med coach D vad jag skulle köra, sedan fokuserade jag om. Det kändes helt ok. Jag försökte ha följande fokus:

  • Känna mig stark i vattnet. Starka armtag med relativt låg frekvens.
  • Bra vattenläge. Jag vet att jag har en del att jobba med där.
  • Ligga länge på draget.

Hur gör ni för att må bättre när ni är lite nere?


En reaktion på “Botade deppen med träning

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *