Det här med öppet vatten

Att det ska vara så svårt att bli bekväm med simningen i öppet vatten. Bassäng är inga problem alls. Där flyter det på. Simma i våtdräkt t ex i Tinnissjön går bra. Det är en konstgjord sjö i centrala Linköping för er som undrar. Men så snart jag kommer ut i en sjö så känner jag mig nervös och obekväm.

Jag har simmat ute två gånger hittills i år. Det har kännts mycket bättre än när jag tränade inför Iroman 2014. Så det kanske finns hopp. Förra helgen när vi var ute så kändes det faktiskt helt ok. Idag, när jag var iväg med Agge, så kändes det sämre igen. Jag vet inte riktigt varför. Vi simmade till och med på samma ställe som jag gjorde förra helgen. Jag har två tankar om det. Den ena är att det var kallare idag. Det brukar påverka min andning lite och. Om inte andningen sitter perfekt brukar inte det perfekta flytet infinna sig heller. Det andra är att Agge är snabb i vattnet. Idag fick jag verkligen kämpa för att hon inte skulle lyckas dra iväg för långt. Förra veckan var det lugnare simning. Det är nog nyckeln. Hitta lugnet och flytet.


Det är jag nervös över då? Det oförutsedda i vattnet. Det som kan dyka upp och överraska mig. Min största skräck är ett lik. Det spelar ingen roll att jag vet att sanolikheten är ganska liten. Börjar jag tänka på det under tiden jag simmar så känns det obehagligt. Jag är även nervös för att simma in i stenar osv också. Kanske låter fånigt, men det är som det är. Jag kan inte rå för det. Jag kan bara hoppas på att det blir bättre med tiden. Bara att ge sig ut och kämpa på. Jag är i alla fall tacksam över att jag hittills inte alls haft samma känsla under tävlingarna. Då är det massa medtävlande runt omkring som simmar på stenarna först och föser undan liken.

Hur som helst. Tack Agge för idag. Ditt sällskap är super i vattnet. Någon som är snabbare och får mig att pressa mig lite extra.

Har ni några tips på hur man kommer över ångesten när det gäller simning i öppet vatten.

2 reaktion på “Det här med öppet vatten

  1. Det är inte fånigt, man ska ha respekt för att simma i öppet vatten. Att simma på okända saker, som stenar, kan ju hända. (Även om sannolikheten att ett lik dyker upp är väldigt låg. 🙂 ). Jag tycker det är sunt att du reflekterar över att det kan dyka upp saker, men det gäller ju att hitta en balans i ”oron”. Jag tror att det bästa är att göra som du gör, fortsätta simma och öka vanan. Att simma med någon är bra av flera anledningar, trygghet om det händer nåt. Annars är mitt tips att simma längs med kanten, så grunt det går så att man ser botten utan att nåt är i vägen. De gånger jag upplever obehag är oftast när det är helt kolsvar. Jag får nästan höjdskräck då, jättekonstigt. Och sen är du nog inne på nåt viktigt med andningen. Har man en lugn och kontrollerad andning så får man mycket gratis med det. Och det gäller nog speciellt under tävling! Fortsätt kämpa, du är duktig som utmanar dig på det här sättet! Hoppas att vi kan få till några OW-pass i sommar!!

    • Det är ju det som är lite knäppt. Ser jag botten låser det sig mer. För jag kan inte avståndsbedöm och tror jag ska dra i händerna i botten hela tiden även om det förmodligen är 3-4 meter ner. När jag inte ser något alls går det mycket bättre. 🙂 Jag simmar gärna öppet vatten i sommar <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *