Ingen halvmara i juni

Igår var en riktigt energikrävande dag. En som läggs till handlingarna som en mindre bra dag. När Daniel kom hem från jobbet var jag helt slut mentalt. Då hade jag dessutom en kväll med dubbla träningspass inplanerat. Dagen fick dock ändå ett helt ok avslut.

Avstår Linköpings halvmarathon
Dagens största energibov var nog beslutet att avstå Linköpings halvmarathon och alla tankar kring det. Inget svårt beslut i sig. Jag vet att det är det rätta. Men det är ändå en omställning och något som resulterar i besvikelse och frustration.

Jag pratade med en sjukgymnast på Motions- och idrottsskadeenheten i Linköping. Han rekommenderade att jag vilar 3-4 veckor från löpningen. Sedan börja lugnt igen. Mitt problem har ju varit att jag inte kan springa hårdare pass, för då får jag ont igen. Men bara jag är smärtfri i vardagen så går lugna pass bra. Så min strategi får bli att bygga lugn distans när jag kommer igång med löpningen igen.

Tempo, mjölksyra, intervaller och flås får jag träna på cykeln nu fram till Jönköping. Det ska gå det också. Alla annan träning än löpningen får och ska jag träna som vanligt.

Strech och rebahövningar kommer bli en central del i vägen mot Jönköping nu. Jag har gjort det fram tills nu också, men inte alls så mycket som jag borde. Jag har en hel del övningar som sjukgymnasten tyckte lät bra. Så jag ska köra vidare med dem.

Daniel och jag har en plan för hur jag ska bygga upp och bli smärtfri. Hur jag ska kunna löpträna som vanligt igen. Jag längtar så efter det. Hade sett fram emot en vår med mycket löpning. Jag får spara det till nästa vår. Tur att jag har Daniel som peppar mig. Annars hade jag nog brutit ihop i soffan igår kväll.

Positiv energi
Jag hade dock en bra dag på många sätt ändå igår. TIllfällen som ger massor med energi och som gjorde att jag ändå kunde somna med ro i själen och förväntan inför det jag har framför mig.

Jag hann med en kopp förmiddagste hos fina Lotta som går hemma och väntar på sitt andra barn. Dessutom hade jag en dag hemma med mina två små prisnar. De ger verkligen en massa härlig energi även om de gnäller och busar en till vansinne ibland.

Spinningpasset på kvällen var precis vad jag behövde som avslut. Jag gick in i salen trött och opeppad. Men med grymma deltagare taggar man till. De antog varenda utmaning jag hade i bakfickan till dem. Efter spinningen fick jag till ett bra rehabpass med efterföljande strech.

20121030-060605.jpg

Triathlon för nybörjare – att ta steget

Välkomna till min inläggsserie om Triathlon för nybörjare. Triathlon har växt ordentligen de senaste åren. Jag kom i kontakt med det första gången för 8 år sedan då jag var åskådare på Järnmannen i Kalmar när svårgern genomförde sin första. Jag hade ingen aning om urtrustning, distanser, växlingar och så vidare. Men jag blev snabbt frälst och året efteråt genomförde jag min första minitriathlon. Sedan dess har jag fått svara på många frågor om allt mellan himmel och jord som har med triathlon att göra. Jag är väl ingen expert, men har tillräckligt bra koll för att kunna ge en hel del tips på vägen om man är sugen på att testa.

För det är precis vad många är. Samtidigt säger flera att de inte kan testa för att de inte har rätt grejer. Så föddes idéen till denna inläggsserie.

Att ta steget

Först och främst skulle jag vilja påstå att triathlon verkligen är något som de flesta kan prova på. Dock är det väl inte bara så enkelt som att snöra på sig skorna och gå ut och springa. Det krävs lite utrustning och en sjö att simma. Så jag har sammanställt några punkter som kan hjälpa till på vägen mot att våga prova på.

  1. Bestäm dig för att du ska testa. När väl beslutet är taget, börja fundera på fortsättningen. Om man börjar tänka tidigare kanske det känns lite meckigt med utrustning, växlingar osv.
  2. Sänk kraven och ha som mål och inställning att bara ha roligt. Ta de första gångerna som ett sätt att lära sig.
  3. Fundera på utrustning – börja med den utrustning du har hemma eller kan låna ihop. Gå inte och köp en massa prylar som du sedan inte kommer använda om du inte fortsätter med triathlon. Är det varmt i vattnet kan man simma utan våtdräkt. Cyklingen kan genomföras på de flesta cyklar. Löparskor har många hemma. Klocka är inget måste.
  4. Sök upp en nybörjarträning. Detta är inget måste. Du kan absolut leta upp en sjö och utföra detta själv. Men många triathlonklubbar har nybörjarträningar som är roliga och lärorika. Här får man en massa tips och sällskap av andra. Man brukar till exempel gå igenom lite om växlingar och liknande.
  5. Ta dig iväg och testa! På nybörjarträningarna kommer det finnas fler nybörjare. Fler som inte har en aning och som är lika nyfikna som du är. Det värsta som kan hända är att du inte tycker det är roligt. Chansen finns dock att du blir mer sugen och att du till sommaren vågar dig på att testa en tävling.
  6. Tävlingartill dig som är nybörjare tipsar jag starkt om att leta upp någon liten triathlontävling i närheten av där du bor. Runtomkring Linköping finns det flera mini-triathlon där man kör distanserna: simning 3-400 meter, ca 2 mil cykling och 4-5 km löpning. Små byar som anordnar små, charmiga lopp fullt av motionärer utan våtdräkt och på vardagscyklar. Det är så roligt och ger verkligen mersmak!!!

Så alla ni som är sugna, våga testa!

Bor ni i Linköping med omnejd så kan jag tipsa om NocOut’s triathlonträningar. Vi brukar ha några nybörjartillfällen. Men man är givetvis välkommen på de andra också. Hör av er till mig om ni har fler frågor!!!

Björs2

Status på löpning och rumpa

Min löpning denna vår har inte alls blivit som jag tänkt mig. Jag försöker att inte gräma mig för mycket över det. Det är som det är och det kunde helt klart varit värre. Det är inte många veckor jag inte kunnat springa alls. Men på grund av känningar i sätesmuskeln har löpningen ändå varit begränsad. Jag kan springa lugna pass och ganska långa utan att få ont. Det känns mer som att sätet är ansträngt och stramar. Det blir inte värre så länge jag håller nere tempot. Men jag får inte till några hårdare pass. Flåset får sig inte den träningen jag skulle vilja. Jag blir således inte snabbare heller och får kanske revidera min plan med Linköpings halvmarathon om knappa 2 månader.

Förra veckan blev det ingen löpning eftersom jag fokuserade på jobbet. Men denna vecka tänker jag att jag ska få till den som planerat. Det blir en utmaning eftersom sambon är bortrest en del. Men jag har en plan.

Daniel håller just nu på att utbilda sig till löpcoach. Han har gått första steget och ska gå andra nu till helgen. Därför har han fått i uppdrag att planera min träning fram till halvmaran. Igår var första passet på hans plan. Progressig fartökning stod på schemat idag. Eftersom vi inte visste statusen på sätesmuskeln rikigt så var jag lite försiktig med tempot. Passet blev så här:

2,3 km uppvärmning i mitt långdistanstempo (ca 6-6:15 km/h)
1 km 5:43 km/h
1 km 5:34 km/h
1 km 5:23 km/h
1 km 5:15 km/h
2,2 km nedvavning i samma fart som uppvärmningen

Sammanfattningsvis. Första 4 kilometrarna kände jag ingenting i sätesmuskeln. De två andra fartökningarna kändes det lite ansträngt men inte mer. Inte ont eller så. Men jag hade order hemifrån att det inte fick göra ont. Så intervallerna var egentligen inte så jobbiga när det kommer till hastighet och flås. Jag hade kunnat ta i hårdare om jag varit helt. Men det känns ändå som det går framåt. Det är skönt att jag ändå kan springa även om jag måste ta det lugnt.

Hur går det för er där ute?

  
 

Det här med missade träningspass

Veckans tema i nätverket handlar om ifall man är misslyckat om man missar ett träningspass. Jag hoppas inte ni missade Helenas inlägg om detta igår. Riktigt bra! Hon satte ord på mycket av mina tankar kring just detta.

MItt spontana och självklara svar på detta är ett stort rungande NEJ! Du är absolut inte misslyckad om du missar ett träningspass. Även om jag vet att det kan vara svårt att inte känna så ibland. Jag skulle dock vilja råda var och en att fundera på varför ett träningspass uteblir. Fokusera på anledningen istället för att passet uteblev.

Är du sjuk eller skadad kanske kroppen behövde just det faktum att du stod över passet? Hade du inte gjort det hade kanske följden blivit att du missat 5 pass framåt istället.

Eller kanske du behöver prioritera annat som till exempel familj eller jobb? Jag försöker pussla ihop min vardag så att jobb och träning ska få plats så mycket som jag vill. Familjen går alltid före om det skulle behövas. Om jag missar ett träningspass på grund av jobbet kan jag ibland irritera mig på att min planering inte varit bättre. Men jag känner mig inte misslyckad, mest ineffektiv. Dock kan jag ofta pussla med jobbtiderna så att det passar träningen. Men det går inte alltid.

Ibland är kroppen trött. Kanske som en följd av hård träning, sömnlösa nätter eller mycket jobb. Dagar när hela kroppen skriker efter vila och extra återhämtning. Då känner jag mig definitivt inte misslyckad om jag hoppar över ett pass. Jag ser nämligen återhämtning som en del av min träning. Jag känner att den träning som faktiskt blir av ger mycket mer om kroppen får den återhämtning den behöver.

En helt annan sak är det när latmasken tar över. När man har planerat ett pass men helt enkelt kommer på tusen anledningar till att det inte ska bli av. Då kan jag ibland bli irriterad på mig själv och känna att jag har för dålig disciplin. Men jag ser det inte som ett misslyckande. Jag ger min kropp tillräckligt med träning för att den ska må bra ändå.

För mig skulle det snarare vara ett misslyckande om ett uteblivet pass leder till ett annnat, och ett annat. Så många att jag till slut får ont i kroppen eller helt enkelt inte längre kan räkna mig själv som en tränande person. Detta för att då förlorar min kropp, min hälsa och mitt psyke på besluten att strunta i träningen.

ida

På banan igen

Min lilla bloggtystnad är nu officiellt över. Den var väl inte jättelång, men den var så extremt välbehövlig. Förra veckan kände jag att det hade blivit för mycket. Jag hade massa saker jag ville göra med bloggen som aldrig blev gjorda, jag fick inte till träningen som jag ville, jag kände mig inte förberedd för mina kommande uppgifter på jobbet och mycket av den lediga tid jag hade utanför arbetstiden var fullbokad med annat som skulle göras. Jag började känna mig konstant stressad, fick huvudvärk och hade svårt att varva ner. Då drog jag i handbromsen rejält.

Nu sitter jag här, en dryg vecka senare, på väg hem från Göteborg där jag i två dagar har hållit utbildning. Det har varit dessa dagar som stressat upp mig mest. Jag var tvungen att vara förberedd. Det var inget som kunde planeras om och skjutas framåt. Men jag fick strukturera upp min tid mellan familjetid och jobb i stort sett. Jag bokade om möten som kunde flyttas fram, jag jobbade så fort jag fick tillfälle och jag hoppade över träningen i några dagar.

Allt har gått bra. Jag har en utbildningsdag kvar nästa vecka, men det är inte så mycket kvar att gå igenom. Det kommer gå bra. Jag har till och med kunnat träna under de två dagar jag varit bortrest. Hotellet jag sov på i natt hade gym och igår morse simmade jag med Lotta. Jag är trött efter två intensiva dagar, men stressen är som bortblåst. Lugnet har kommit över mig igen. Jag känner att tillvaron är under kontroll. Nu ser jag fram emot en kalashelg med en massa tid tillsammans med min fina familj, släkt och vänner.

Och jag är tillbaka här!!! Nu kommer det komma inlägg som vanligt igen. Jag har en del spännande på gång!

Ta hand om er där ute!

  
 

En plan ut ur kaoset

Gårdagens tågresa var nyttig för mig. Jag fick tid att tänka. Tid att reflektera och känna efter. Det har under några veckor kännts som att allt jag gör, görs med andan i halsen. Mycket känns så spännande och roligt. Jag vill hinna med allt. Med resultatet att saker jag påbörjar inte blir avslutade. Vissa saker blir helt klart lidande.

Jag har funderat mycket på hur jag ska ta mig an problemet. Jag har kommit fram till några saker som jag tror kan fungera. Jag ska i alla fall ge det ett besök.

  • Familj och träningen ska vara fortsatt prioriterad. De är mina stora energikällor. Utan dem skulle jag orka mindre och bli mindre effektiv.
  • Jag ska börja veckoplanera igen. Jag gjorde det i höstas. Det var riktigt effektivt och jag kunde förvänta mig att få en rimlig mängd saker gjorda på en dag/vecka. Men det ska hållas på en rimlig nivå och där ska finnas utrymme för återhämtningstid, träning och flexibilitet.
  • Det finns några saker som är större projekt och inte hinns med på en vecka. Jag måste lära mig att bryta ner dessa i små små delar. Beta av en del i taget utan att ha ångest för det andra som inte blir gjort precis då. Bloggdesignen är en sådan grej. Det är nog här det största stressmomentet ligger just nu De stora sakerna som inte görs på en timma. De tenderar att dra ut så på tiden.
  • När det gäller jobbet ska jag efter jag avslutat det jag håller på med nu inte ta på mig en massa saker som jag faktiskt inte hinner med. Jag vill så mycket och alltid vara alla till lags. Men det blir på min bekostnad, ingen annans.
  • Jag ska bli bättre på tid för återhämtning. Jag tänker på det ofta och under de perioder jag är bra på det mår jag så mycket bättre.

Det här är baksidan av att vara en prestationsprinsessa. Jag känner folk som gått in i väggen och fått ångestattacker. Så jag aktar mig noga och hoppas jag hinner bromsa detta i tid. För det är på väg åt fel håll känner jag.

Jag skulle kunna bena ut detta hur mycket som helst. Skriva bannor till mig själv vad jag ska göra och inte. Men nu har jag en plan. Den stavas kärlek, planering och återhämtning. Jag satte precis ord på mina känslor. Känslan av att inte räcka till är stressande. Men huvudsaken är att jag inte har den känslan gentemot mina barn och min sambo, och det har jag inte. Det är det som kommer hålla mig över ytan.

Var rädda om er där ute! Ta tag i de känslor som får er att må dåligt.

  
 

 

Inläggsserie om triathlon

Jag har under ett par månader haft en idé på inläggsserie. Vad säger ni om Triathlon för nybörjare? En liten gudie till alla er som tycker det verkar spännande att testa, men inte vet i vilken ände ni ska börja? Men även ni som har testat ett par gånger och nu vill ta det ett steg längre.

Jag ser inte mig själv som extremt rutinerad, men jag har gjort en del. Och jag har triathlon runtomkring mig. Så finns det oklarheter som jag inte själv har koll på frågar jag någon annan.

Tanke på upplägg är följande. Ett inlägg för varje punkt:

  • Hur kommer jag igång?
  • Simning
  • Cykel
  • Löpning
  • Växlingar

Så hjälp mig nu! Vad vill ni veta? Ställ frågor så ska jag försöka besvara dem. Det kan handla om allt från utrustning, till träningsupplägg till tävlingstips.

Björs2

Så mycket tankar så lite tid

Det känns som om tidsbrist på något sätt är genomgående bland många i min närhet just nu. Jag har så mycket som behöver göras, måste göras och som jag vill göra. Jag har sedan några veckor helt enkelt konstaterat att tiden räcker inte till.

Det är en ångestladdad känsla och vissa saker försöker jag förtränga för att inte behöva tänka på dem. Jag skjuter beslut och saker på framtiden även om de kanske skulle vara snabbt avklarade.

Saker som verkligen måste göras blir såklart gjorda eftersom jag helt enkelt prioriterar dem. Jag vet att det skulle bli ohållbart om jag inte får vissa saker gjorda.

  • Handla, laga mat, ta hand om och umgås med familjen, tvätta, städa (till en viss nivå) har alltid hög prioritering.
  • Träna prioriteras också ganska högt eftersom jag mår bättre och orkar mer med allt annat om jag får mina endorfinkickar.
  • Jobbet. Jag jobbar bara 2 dagar i veckan just nu. Jag har arbete för att fylla hela veckor och folk drar i mig från alla håll och kanter. Jag försöker jobba helger och kvällar för att hinna med så mycket som möjligt. Inser att det inte kommer hålla i längden.

Alltså jag får saker gjorda. Hela tiden är jag på gång med något. Frågan är dock om detta kan effektiviseras på något sätt. Vissa saker har till min stora förtvivlanverkligen fått sjunka långt ner på priolistan.

  • Bloggen! Det kryllar ju inte direkt av nya inlägg här. Även om jag tränar och är aktiv i allra högsta grad så hinner jag inte skriva om det. Hur mycket jag än vill och längtar efter det. Jag har en massa inläggsidéer i utkaststadiet.
  • Dessutom är nya bloggdesignen inte klar heller. Här sitter jag fast med nytt foto. Jag vet inte ens vem som kan hjälpa mig med ett nytt, snyggt foto som jag kan ha på bloggen. Jag har inte fått ordning på statistiken eller SEO eller fast jag vill, vill, vill. Och jag får ångest när jag tänker på det, så jag skjuter det på framtiden också.
  • Hemmet. Jag gör det som måste göras hemma och kanske lite till. Men mer hinns inte med. Fast vi har en massa vi borde göra om vi vill kunna sälja och flytta till större. Detta har dock kommit igång. Men det stressar mig också. Vi vill flytta snart, men vi har en massa som måste göras.
  • Tid för avkoppling och vila är nästan obefintlig. Hinner inte läsa böcker. Längtar efter ett bad. Har inte målat i min målarbok på flera veckor. Dock så prioriterar jag mys med grabbarna hemma och det ger mig en hel del energi.

Jag inser att detta inte är hållbart. Något måste göras. Jag måste göra upp en plan för hur jag ska hinna med saker jag vill göra. Känslan i kroppen är att det kryper i benen. Jag har inte fått till fokusen på kosten efter påsken än, vilket stör mig. Om det här inte får ett stopp känns det som om jag för första gången i livet är nära väggen. Så nu är det jag som sätter mig och gör en plan. Det ska prioriteras och redovisas imorgon för er.

Ge mig tips på vägen. Hur gör ni för att hinna med allt? Hur prioriterar ni bort saker? Jag känner mig trött, tom, stressad och orkeslös.

img_6738