Prestation, mål och inspiration

Nu måste vi bara prata lite om det här med prestation.

Är det så viktigt att prestera? Att hela tiden förbättra sig och utvecklas? Eller kan det bli för mycket? Kan det bli en träningshets som i sin tur blir en negativ spiral? Är det viktigt att vara bättre än andra? Är det verkligen så hemskt att bara mysträna det man tycker är kul ett par gånger i veckan och vara nöjd med det? Är det skillnad på elit och motionär?

Jag har tänkt mycket på det här den senaste tiden och känner att jag faktiskt har ändrat mig lite. Kanske handlar det om mognad eller om att jag helt enkelt har börjat accepterat mina begränsningar.

För mig är det periodvis viktigt att prestera. Eller det blir en morot för utveckling och förbättring. En måttstock för att den träning jag gör är rätt. Dessutom peppar och motiverar det mig. Det gör träningen rolig. Jag är dock noga med att sätta upp prestationen/målet utifrån mina egna förutsättningar oavsett vad andra runtomkring mig har för mål eller anser om mina. Tidsram, familjeliv, träningsmöjligheter, eventuella skador och en massa andra saker spelar in här. Förut hade jag en viss tendens att dras med i andras mål. Att triggas av att springa ett lopp på en viss tid eller träna på ett visst sätt fast det kanske inte var det mest optimala för mig.

IMG_4976

Den här tjejen inspirerar min simning <3

Jag har också på ett sätt slutat att mäta och jämföra mig med andra när det handlar om prestation. Jag försöker bara se till mig själv och tävla mot mig själv. Dock så taggas jag av strävan att bli lite snabbare så att jag kan simma lika snabbt som Lotta även om jag inte störs det minsta av vetskapen om att det aldrig kommer hända. Eller varför inte vara lika stark på cykel som Lisa eller en annan Lotta? När det handlar om löpning kan jag bara drömma och se mig om i stjärnorna att vara lika snabb som Susanne i klubben. Jag inspireras av dessa starka kvinnor, men accepterar och har inga problem med att jag har mina begränsningar. För mig är det inte längre viktigt att vara bättre än andra, men starkare och snabbare personer inspirerar mig att utvecklas och bli bättre än jag tidigare varit. Det känns som en befrielse att ha landat i det tankesättet. Det har givit mig mer ro att fokusera på mig själv och min träning. På det jag vill göra och tycker är roligt. Men kanske främst det jag och min kropp behöver för att nå de mål jag vill uppnå.

Så vikten av prestation ska vi inte förminska. Den kan föra otroligt mycket positivt med sig. Men om man inte är medveten om sin egen kapacitet och förmåga kan det kanske bli negativt. Då finns kanske risken att man fastnar i en ohälsosam träningshets där kraven är mycket högra än vad som är rimligt. Om man verkligen vill slå en person som är bättre, men man inte når dit, vad händer då? Hur påverkar det den mentala biten? Självförtroendet och motivationen? Vad händer med kroppen om detta leder till att man pressar sig för hårt? Är det då skadorna och sjukdomarna kommer?

Men vi ska inte heller glömma vikten och det positiva i att träna utan krav heller. Jag tror att alla människor (kanske elit undantaget) mår bra av det ibland. Det behöver ju inte betyda att man ska dra ner på träningen eller släppa fokus på saker som kroppen mår bra av. Men man behöver inte alltid träna för att bli snabbare eller starkare. Man kan träna för att man mår bra av tillståndet just där och då. Jag kallar det mysträning. Där löppassen inte sker utifrån ett planerat schema utan jag kan gå ut och jogga 5 kilometer i lugn takt bara för att få frisk luft, njuta av naturen och rensa tankarna lite.

Vad vill jag ha sagt då? Gör det som passar dig. Det som triggar och motiverar dig till en träning som du mår bra av. Som din kropp mår bra av. Se bara till att du är medveten om vad du gör. Lyssna på kroppen. Ge den utmaningar när förutsättningarna är rätt. Ge den prestationslös träning när den behöver det. Hitta balansen och det hälsosamma i det du gör. Vad som är det för någon annan behöver inte alls vara samma sak för dig.

Var rädda om er där ute!

Sommar 2014 023

Litteratur, poddar och television

Med bokrean ett par veckor tillbaka i tiden, är veckans tema passande nog lästips inom kost, hälsa och träning. Roligt tema tänkte jag och enkelt för mig att skriva om. Jag som läser så mycket. Så i helgen när funderade på vad jag skulle skiva om kom jag typ inte på något. Jag har en del böcker hemma som ligger i att-läsa-högen. Men jag har ju inte läst dem än. Jag påbörjade Born to run för några år sedan, men inte avslutat den eftersom något kom emellan. Jag inser att jag lever med träning, kost och hälsa så mycket varje dag att jag föredrar att läsa skönlitterära böcker. Lite som att komma hem från kontorsjobbet och inte vilja sätta på datorn. Jag har några böcker om träning under och efter graviditeten, samt styrketräning för kvinnor. De är bra om det är det man är ute efter.

Just nu lyckas jag inte hitta tiden att lyssna på poddar heller. Något jag verkligen saknar. I somras/höstas lyssnade jag en hel del på Träningsglädje talks och Coltings nakna sanning. Sara som skriver Träningsglädje talks är en sann insporationskälla som jag är övertygad om tilltalar många. Dessutom har hon en grym låt som vinjett. Bara den kan få mig att längta efter ett avsnitt. Jonas Coltings pod är också bra. Jag tycker han väcker många tankar och funderingar, men ibland lite överdrivet och man får ta det med en nypa salt kanske. Är man bara medveten om det tycker jag den kan vara vettig att lyssna på.

Mitt främsta tips är dock ett TV-tips. Jag gillar verkligen Kalle Zackari Wahlström. Skön kille med härlig inställning till träning tycker jag. Så om ni vill ha något tips, se Svett och etikett eller Träna med Kalle. Jag blir träningssugen och inspirerad av hans program. Se och bilda er en egen uppfattning.

Detta inlägg har gett mig insikt i att jag läser för dåligt med träningsböcker. Samtidigt även en vilja att på ändra det. Framöver ska jag därför läsa följande böcker. Alla står här hemma i bokhyllan:

  • Löparens hjärta – Markus Torgeby
  • Born to run – Cristopher McDougall
  • Stark som en björn snabb som en örn – Kalle Zackari Wahlström

Har ni läst några av dessa? Eller har ni något annat riktigt bra boktips?

boktips

Äntligen lite långt igen

Söndagar är min planerade dag för långdistanspass löpning. Dock har några förkylningar och hosta gjort mina luftrör extra känsliga mot löpning i kyla i vinter. Men bättre mediciner och lite mildare vänder gjorde att jag idag vågade testa. Jag har inte sprungit längre än 7-8 km sedan 5 december. Då blev det 16 km. 

Idag var målet 12 lugna, behagliga och kontrollerade kilometrar. Vilket det blev också. Trots att Daniel tyckte jag legat för högt i puls känner jag knappt av att jag sprungit så här ett par timmar efteråt. Nu vet jag att de längre distanserna finns i kroppen. Så nu bygger jag vidare på detta. 3 månader kvar till Linköpings halvmarathon. 

För en vecka sedan fyllde jag år. Då fick jag en ny klocka av min älskade sambo. Idag var den med på sitt tredje pass. Än är jag inte redo för en recension. Men det kommer. 

  

Fasta 24 timmar

Testa något nytt. Ett spännande och roligt tema i nätverket denna vecka. Jag såg det direkt som en utmaning. Bestämde mig ganska snabbt att testa något jag funderat på ett tag men inte pusslat in i livspussel och träningsschema. 24-timmarsfasta!

Flera runtomkring mig kör det mer eller mindre regelbundet. Jag har läst en del om det och blivit lite nyfiken. Hur skulle jag klara det? Hur påverkar det mig? Jag kör redan idag periodisk fasta 16:8. Det innebär att jag fastar mellan 18-10 ungefär. Ibland 18-12. Men den delen är ett inlägg i sig som jag får komma tillbaka till i ett eget inlägg. Jag kan dock säga att det egentligen inte är några konstigheter eftersom jag ändå inte så hungrig på morgnarna.

24-timmars fast då. Inte äta på 24 timmar. Jag hade delade känslor inför det. Intressant att prova att se hur jag reagerar på det. Tveksam hur det skulle påverka mig, jobb, familj och träning.

I torsdags innan lunch tog jag ett kort löppass sedan åt jag lunch innan jag inledde fastan. Tog ett par koppar te, BCAA och en tesked kokosolja under fastan. Avslutade den med ett simpass innan jag bröt fastan med lunch.

Jag tycker faktiskt att det gick över förväntan. Värst var det helt klart på kvällen innan jag skulle sova. Hungrig och lätt huvudvärk. Men det gick ok. Förmiddagen gick bra.

Det som förvånade mig mest var att simningen gick så pass bra som den gjorde. Riktigt mycket energi och fart i kroppen. Hur skönt som helst. Och riktigt gott med mat sedan.

En sak jag tar med mig är att depåerna vekligen töms. Jag sprang ett löppass med Mia G på kvällen. Efter både lunch och mellanmål. Och jag gick helt tom. Nära nära väggen. Gick en kort bit och kunde sedan hålla ihop och resten av vägen.

Kommer jag göra detta igen? Ja kanske om det passar in i schemat. Det får inte påverka något annat. 16:8 passar bättre i dagsläget känner jag. Med tanke på känslan under löppasset är jag lite tveksam till det med den träningsmängden jag har idag.

Jag kommer skriva mer om fasta senare. Fördelar, nackdelar osv.

Har ni testat fasta? 24-timmars kanske?
  

  
  

  

Jag tog mig ut

Gårdagens planerade pass ställdes in på grund av huvudvärk. Den senaste nätterna har det varit en liten här hemma som sovit ganska oroligt. Sjätte tanden har kämpat sig fram och de första stapplande stegen är tagna. Mycket intryck som leder till sämre sömn. Både för honom och för föräldrarna. Det resulterade igår i lätt huvudvärk och en dag som segade sig fram som i ett töcken. När barnen somnat stack sambon ut och sprang. Jag kröp upp i soffan och läste en bok. Precis vad jag behövde.

Natten till idag var bättre. Fler sammanhängande timmars sömn in på sömnkonto, men fortfarande lätt huvudvärk. Skippade det planerade simpasset imorse och masade mig till kontoret tidigt för att få som mycket som möjligt gjort på att-göra-listan. Med facit i hand hade jag lika gärna kunnat nött längder i bassängen. När jag varit på jobbet i två timmar hade jag fortfarande inte gjort något produktivt. Kunde inte logga in på portalen där jag varit inloggad varje vecka sedan 5-6 veckor tillbaka. Microsofts support har fortfarande inte svarat på mailet. Tog tag i andra ärenden jag hade liggande. Kunde inte logga in, gick inte att skapa testdata, människor jag mailade svarade inte direkt. Till slut var jag så frusterad, hade huvudvärk och fick inget gjort.

Hade planerat lunchlöpning men kände mig bara stressad. Bestämde mig för att skippa den. Fortsatte försöka få något gjort. Blev ännu mer frustrerad. Kastade på mig träningskläderna och betade av 4,5 korta men effektiva kilometrar ändå. Den nya klockan, som kom igår, hade jag glömt packa upp och sätta på laddning. Så jag satte på klockan på telefonen och stoppade den i fickan. Sedan sprang jag på känsla. Lätta steg och skön känsla hade jag i kroppen rakt igenom passet. Helt fantastiskt. Inte blev det sämre av att jag efter några hundra meter mötte Susanne (klubbkompis) som också var ute och sprang. Det gav lite extra energi i benen. Så den här gamla trötta tvåbarnsmorsan kanske har lite fart i kroppen ändå.

Nu känns allt mycket bättre. Problemen är hanterbara och huvudvärken är borta. Dagen kan bara bli bättre och bättre. Tänker att jag borde springa fler pass utan att kolla på klockan.

Hoppas ni har en bra dag där ute!

  

Mitt mars

Igår hälsade jag mars välkommen. Idag sitter jag och funderar över vilka mål jag ska ha under månaden jag har framför mig. Jag tänker både träningsspecifika mål och inte. Jag jobbar bra mot mål, blir sällan stressad av dem och uppnås de inte försöker jag lära mig av anledningen.

Mars smakar vårvinter i munnen. Vårsolen börjar titta fram och vissa dagar kan vara riktigt varma. Nästa dag kan man dock återigen vakna till 10 minusgrader och frost. Jag har lärt mig att ta dagen som den kommer i mars. Att inte hoppas på för mycket vår. Och att glädjas åt varje dag precis som den är. Igår vaknade jag till -10 och en solig dag. Idag bara -1, mulet och nu kommer det till och med lite snö.

Hur tänker jag mig att min marsmånad ska se ut då? Jag är ju en listmänniska på alla håll och kanter. Tycker om uppsatta mål och får mer gjort då.

Träningsrealterade mål
Detta är mitt minimum. Allt annat är en bonus. Jag hoppas dock jag kan få till lite mer löpning och simning än planerat.

  • 9 stycken löppass – 3 långdistanspass, 3 intervallpass, 3 distanspass
  • 4 simpass – 3 kurstillfällen, 1 eget tillfälle
  • 8 spinning/cykelpass – 5 spinning, 2 långpass trainern, 3 valfria (det som passar)
  • 9 styrkepass – hemma eller på gymmet spelar ingen roll

Övriga saker under mars
Andra saker jag vill få in i mars för välmåendets skull. Saker som får mig att må bra och som jag tycker om. Och så den sista punkten som jag bara vill få gjord.

  • Läsa en bok
  • Fika med en vän
  • Hälsa på nyfödda grannen nu när jag är frisk igen
  • AW med gänget på gymmet
  • Nå nästa delmål i viktresan
  • Boka in och gå på synundersökning för nya glasögon
  • Ny bloggdesign

Hur ser ert mars ut? Sätter ni upp mål eller mår ni bäst utan?

IMG_3499

Jag längtar till varmare månader. Då man kan sitta utomhus och njuta.

 

Välkommen mars

Även om jag fyller år i februari brukar jag tycka den är ganska lång och tråkig. Kanske för att vintern snart är över men det känns ändå ganska långt kvar till vår. I år har februari visserligen susat förbi, men det är ändå skönt att det nu är mars. Den första vårmånaden lovar liksom lite mer än februari när det kommer till väder, även om jag vet att det inte alls behöver vara så. Mars känns ändå som en månad där vintern krampaktigt håller sig kvar. Kallt men soligt, precis som idag. Jag hoppas dock verkligen att våren är på gång snart. Jag och mina luftrör behöver plusgrader. Min löpträning behöver plusgrader. Mars lovar i alla fall några spännande saker.

Löpning
Få igång löpträningen utomhus igen. Det har mest blivit intervaller sedan fökylningen vid nyår. Luftrören klarar liksom inte kylan just nu. De behöver värme i luften. Men det är drygt tre månader kvar tills jag ska vara i form för Linköpings Halvmarathon. Så det är dags för vår nu. Det är dags för långpass.

Förändringar på bloggen
Göra spännande saker med bloggen. Mest layoutmässigt till att börja med. En sak i taget liksom. Arbetet med bloggen är riktigt roligt nu. Jag önskar jag hade mer tid för det dock. Jag vill inte att det ska bli så utdraget. Det handlar om prioriteringar.

Viktresan
Jag har sikte på mitt nästa delmål under första halvan av mars. Då är 2/3 av målet avklarat. Tror inte jag kommer ända i mål under mars. Jag har liksom ingen brådska. Jag sätter ett måldatum för slutmålet när nästa delmål är uppnått.

IMG_6662