Tips för att göra simningen roligare

Simningen har nog aldrig varit så rolig som nu. Mycket för att jag känner att jag faktiskt får till 1-2 vettiga pass i veckan. Det går framåt och känslan av att få börja om från början varje gång har försvunnit. Vad är det som gör att jag nu är inne i en period där jag ser fram emot nästa simpass hela tiden? Tänkte ge er dessa tips på vägen.

  • Sällskap: Ha gärna sällskap i bassängen. Är det tidiga morgnar är det svårare att ställa in ett pass om man bokat med någon annan. Det är roligare och peppande med sällskap. Man behöver inte vara helt jämnbra heller.
  • Simkurs: Anmäl dig till en simkurs. Man utvecklas mycket när man går en kurs. Man får feedback på tekniken och utmanar sig själv lite mer. Jag har börjat voltvända så smått nu, vilket jag inte kunnat innan.
  • Pass: Se till att planera passet redan innan du går iväg. Om man bara går dit för att simma så finns risken att det bara blir lite på måfå. Det är bra med en tanke bakom passet. Vill du köra korta, hårda intervaller? Eller kanske längre och lugnare? Eller ett pass med mycket andningsövningar eller annan teknik? Kan man inte själv, finns det en del att hitta på nätet. Jag har förmånen att ha en sambo som har bra koll på simningen. Så han gör mina pass som är utöver kurstillfället.
  • Regelbundenhet: Se till att komma iväg regelbundet så att utvecklingen går framåt. Det är mycket teknik i simning och det behöver repeteras. Jag försöker få till 2 pass i veckan vilket funkar bra tycker jag.
  • Utmana: Våga utmana. Det gör inget om man inte lyckas första gången. Det kan vara allt från att slå distansrekord, sätta en tid på en viss sträcka eller simma en längd utan att andas. Man klarar så mycket mer än man tror!
  • Leksaker: Det är inget måste. Men jag tycker det är roligt med variation. Samtidigt som det är bra träning. Med leksaker menar jag då redskap som paddlar, dolme, platta och fenor. Man behöver inte ha allt kanske, men paddlar och dolme använder jag nästan i varje pass.
  • Kläder: Jag köpte en ny baddräkt och slängde min gamla slitna längst in i garderoben. Nu känner jag mig snyggare i vattnet. Så en del av den bra känslan kanske kan köpas för pengar ändå. Dessutom har jag ett par GRYMMA simglasögon. Fortfarande efter snart 2 år läcker eller immar de inte det minsta. Så se till att du har kläder som du känner dig snabb i.

Hur är det annars? Vill ni se mer av hur mina pass ser ut? Som inspiration kanske?


 

Godis, socker och folkhälsa

Påsken är precis slut. En av de helger under året som det konsumeras mest godis i detta land. Passande nog är därför veckans tema i nätvkerket just godis. Ur valfritt perspektiv. Jag skulle kunna skriva en hel del om godis.

Sockerjunkie

Jag älskar godis och andra sötsaker. Lösgodis, hembakat fika, glass och efterrätter. Jag skulle kunna äta det varje dag. Kanske finns det någonstans ett sockerberoende eller i alla fall en risk att utveckla ett. Jag är dessutom lite av en periodare. Vissa perioder kan jag enkelt motstå dessa syndens sötsaker. För att sedan ha ett konstant sug som är nästan outhärdligt.

Jag vet dock att ett stort intag av godis inte alls är hälsosamt. Våra kroppar mår bäst utan raffinerat socker. Socker är dåligt för hälsan på många olika sätt. Det är en bidragande orsak till övervikt, det leker berg- och dalbana med blodsockret, cancerceller frodas och så vidare och så vidare. Ja ni vet nog själva att socker inte är något som står högst upp på dietisternas lista över rekommenderade livsmedel.

Just nu är jag inne i en bra period, det är enkelt för mig att avstå. Jag vill inte äta även om jag tycker det är gott. Det är helt enkelt inte värt det. Dock så åt jag under påsken, vilket jag hade tänkt redan innan. Kanske det blev mer än det borde blivit, men det handlar om ett begränsat intag under några få dagar, så det är ingen större skada skedd. Jag har avstått länge och det handlar om en balans även för mig. Även om jag väljer bort mycket just nu vill jag leva utan förbud. Jag vill ha en sund inställning till vad jag stoppar i mig och jag är noga med att det inte får skapa ångest eller andra osunda känslor.

Folkhälsa och sockerskatt

Ett ämne som ligger mig mer och mer varmt om hjärtat är folkhälsa. Samtidigt som fler och fler testar på ultralöpning och Ironman, känns det som om den genomsnittliga folkhälsan blir sämre. De med dålig hälsa får ännu sämre hälsa. Vi behöver skapa en balans hos alla. Vissa personer äter hälsosamt och mår bra. Andra äter ohälsosammare än någonsin och detta orsakar en mängd sjukdomar och krämpor hos dessa. Medveten om att detta kräver en mycket större utläggning egentligen så vill jag ändå med detta som grund säga att jag hoppas vi inför sockerskatt i Sverige.

018

Det här med att avstå

Samtidigt som fler och fler blir överviktiga är det på samma fler och fler som väljer att avstå socker. Okej, jag har inga källor till siffror, men det är min uppfattning och slutsatser jag dragit genom att läsa och intressera mig för ämnet.

Trots att socker är bevisat skadligt för hälsan så är det ändå inte socialt acceptabelt att avstå godiset i påskägget på jobbet eller tårtan när någon fyller år. Varför ska alltid någon påpeka att det inte gör något om man äter en liten bit i alla fall? En person som inte vet om jag kanske åt tårta dagen innan eller vill spara mitt godisintag till filmmyset med sambon när barnen har somnat till helgen. Nej en liten bit då och då skadar absolut inte. Men en liten bit vid varje tillfälle som erbjuds blir bra många bitar i slutändan. Och det är inte balans i min mening.

Godis och barn

Ett omdiskuterat ämne är barn och godis. Som smårbarnsförälder tar man dagligen många beslut som påverkar sitt barns mentala och fysiska hälsa. Huruvida mina barn ska äta godis, fika, glass och liknande är ett av alla dessa beslut. Socker är inte bra för kroppen. Jag vill inte att mina barn ska bli sockerberoende människor som tjatar om godis, glass och kakor. Min önskan är att ge dem ett hälsosamt och balanserat förhållningssätt till saker som till exempel raffinerat socker.

Jag tror dock inte att nolltolerans är vägen till balans. Jag tror inte det är hållbart i längden om mina barn ska titta på när andra fikar eller få frukt istället för bullar när vi är på kalas och så vidare. Det tror jag snarare kan skapa en besatthet och risk för att när de själva kan bestämma så kommer intaget bli ohälsosamt.

Hur har vi gjort och hur gör vi då? För det första väntade vi så länge vi bara kunde med att storebror skulle få smaka på godis och fika. Så länge han själv var nöjd med frukt, macka eller liknande fanns ingen anledning att ge honom något annat. Men så småningom kom medvetenheten även hos honom. Sedan dess har han fått fika när vi andra gör det. Vi fikar dock aldrig hemma bara vi i familjen. Vi försöker fortfarande ge frukt och andra hälsosammare alternativ som mys i soffan. Fika, glass och godis är än så länge speciella tillfällen.

Det jag tycker är lite synd är hur vi ibland har blivit nästan ifrågasatta för vårt sätt att introducera sötsaker i vår äldsta sons liv. Lillebror är för liten än. Hur vi ibland fått kommentarer som: Det är väl klart han ska få en bulle. Eller: Ge pojken en glass nu, det dör han inte av. Nej det gör han visserkligen inte. Men han lider heller inte av att inte få en kaka eller glass så länge han inte ens vet vad det är. Vår son föredrar fortfarande mjölk och bubbelvatten före saft och läsk. Jag är glad så länge det varar.

064

 

Ofiltrerat eller inte?

Veckans tema är, som många av er kanske redan vet, ofiltrerat. Vad finns bakom bloggen? Hur mycket visar vi av dem vi verkligen är? 

Vissa bloggare filtrerar mer än andra. Dessutom filtrerar vi nog på olika sätt. Det kan finnas en svårighet i detta. Den som läser behöver göra det med en medvetenhet om att det som visas upp ofta inte är en fullständig bild. Även om vissa bilder har en spontan känsla kan det ligga mycket tid bakom arrangemanget i bilden. Har alla läsare den medvetenheten? Tyvärr tror jag inte det. 

Hur filtrerar jag?

När det kommer till min egen blogg så filtrerar jag också. Den största filtreringen jag gör är just det jag skriver om, precis som Emma. Här kan ni mest läsa om träning, kost, hälsa och andra saker som hör detta till. Hur jag hittar min balans. Jag väljer bort ämnen som inte har med detta att göra även om jag skulle kunna skriva om det också. Jag tror dock inte att bloggen skulle bli speciellt bra om jag dessutom skrev om problemet jag har att hitta nya gardiner eller tankar om barnuppfostran. Jobbet är inte heller något jag bloggar om.

När det kommer till vad jag skriver om inom ramen för nischen på bloggen är jag ganska ofiltrerad tror jag. Jag försöker skriva om både med- och motgångar. Bra och dåliga pass. Dock kan jag bli bättre. Allt jag skriver är mina egna tankar och åsikter. Väljer jag bort att skriva om något är det ärligt talat mest för att jag antingen inte har tid eller för att det känns ointressant. 

Precis som Helena är jag lite mer ofiltrerad På Instagram. Där lägger jag upp lite mer det jag känner för. Följ mig där på mittaktivaliv om ni inte redan gör det. 

Detta vill jag filtrera mer

Jag skulle faktiskt vilja filtrera mina bilder mer. Eller nej inte filtera men redigera. Jag vill förstärka och förbättra. Bli bättre på att säga något med mina bilder. Jag skulle vilja ha kunskapen, tiden och den kreativa förmågan att lägga ut bättre bilder. De behöver inte vara något perfekt mästerverk. Men jag älskar bilder som förmedlar en känsla. Min bildbank är alldeles för klen. Många bilder återkommer. Och jag har inte kunskapen i att redigera bilder som jag skulle vilja. Jag kan inte skapa den känsla jag skulle vilja. Just nu finns inte tid till det heller.

Vad föredrar jag hos andra

När det kommer till bloggar jag själv läser så föredrar jag de som ger en ofiltrerad känsla i texten. De ger mer en realistisk bild tycker jag. Det tilltalar mig. Sen menar jag inte att jag  tycker de ska skriva om allt. Mer att man ska få känslan av att de inte försöker ge en helt perfekt bild av verkligheten. Att läsa om motgångar, skitpass, motivationsbrist och liknande är bra tycker jag. Det ger bloggarna en dynamik som tilltalar mig. 

När det kommer till bilder så älskar jag redigerade bilder. Jag imponeras och inspireras av dem. Och grämer mig själv över att jag inte kan. Samtidigt gillar jag de här vardagsbilderna tagna med mobilkamera. Den otvungna känslan i att inte alltid ha med sig en systemkamera och behöva arrangera en bild. De kan förmedla precis lika mycket känsla. 

Till sist tänkte jag bjuda på några bilder från bakom kulisserna. Tagna med mobilkamera. Bilder som av olika anledningar inte publicerats på några sociala medier. 

  
Ibland går även en småbarnsmamma på fest och tar ett glas vin eller två. 

  
Svettigt och suddigt på trainern. 

  
Testar en tempohjälm hos Kalle som var för liten. 

Vårlista

I höstas skrev jag en vinterlista om saker jag skulle vilja göra under vintern. Igår sade jag hej då till vintern med en utvärdering av den.

Idag är det dags att drömma och göra upp planer för våren. Förväntningarnas årstid. När värmen tinar upp vårt vinterkalla land. Och solens strålar värmer ansiktet när man är utomhus. Naturen exploderar i grönska och börjar dofta härligt. Jag tänker mig att denna lista får inkludera vår och försommar.

  • Ta ut min nya cykel på sin första tur. Vänja kroppen med ny sittställning och börja köra lite längre pass.
  • Grilla i skogen med familjen.
  • Ta med familjen på picknick.
  • Springa ett härligt långpass i ett vårigt Tinnerö. Bland vitsippor och porlande bäckar.
  • Äta mellanmål utomhus med mina små pojkar. Kanske ta den där koppen varm choklad som vi missade i vintras.
  • Nå mitt slutmål på viktresan.
  • Satsa mer på rörlighet. Något som min kropp verkligen behöver.
  • Cykla minst ett racerpass med fikastopp med bästa klubben.
  • Ensamtid med Lotta innan deras lilla bebis tittar ut. Om vi hinner.
  • Middag på stan med min fina syster. Fick det i födelsedagspresent av henne. Mycket uppskattat.

Det finns mycket mer jag vill hinna med. Men jag får vara realistisk inte punkta upp för mycket.

Hur ser din vår ut? Några tips på saker jag inte får missa?

img_7112.jpg

Hej då vinter, välkommen vår!

Nu är våren här. Härliga vår med värmande sol och plusgrader. Första koppen te ute i vårsolen är redan intagen. Antalet timmar den här familjen tillbringar utomhus har ökat markant. Jag älskar våren och alla förväntningarna den för med sig. Så nu förklarar jag vintern 2015/2016 officiellt för över!

I november satte jag upp en Vinterlista med saker jag vlle göra under vintern. Hur gick det då? Halvbra skulle jag säga. Flera punkter är avbockade, men många är det inte. Finns en viss tendens om att de sociala bitarna har valts bort. Kanske prioriterar vi fel här hemma ibland. Vi kanske borde välja bort träningen för ävetyr och mys med famljen mycket mer. Den här listan och utvärderingen av den gav mig helt klart en tankeställare.

  • Pulkaåkningen blev av. Men vi drack ingen varm choklad. Den kanske vi får ta när vi har utemellis i vårsolen istället.
  • Jag har tillbringat ganska många timmar i soffan med tända ljus, en bra bok och TV’n avstängd. Till min stora lycka har sambon också börjat uppskatta den typen av avkoppling.
  • Ett besök hemhemma har det blivit. Dock blev det en ganska dramatisk helg. En nära släkting såg döden i vitögad och klarade sig med änglavakt.
  • Det blev ingen längdskidåkning. När snön var här var jag sjuk. Sambon fick sig ett par turer dock.
  • Några långpass löpning fick jag till. Ett par av dem med fina Anna. Till exempel blev det ett LSD med fartökning och ett blåsigt pass med omkullblåsta träd.
  • Ett par middagar på stan utan barn har det blivit. Tyvärr inte med Daniel som jag hade önskat.
  • Dock blev det dåligt med fikautflykt med familjen. Vi har varit sjuka en del och efter jul påbörjade jag min viktresa. Då ville jag inte fika.
  • Förkylningarna stoppade även oss från att se Vinterljus i år. Detta är det jag tycker är mest synd.
  • Ingen brunch har det blivit heller. Vart tar tiden vägen?
  • Nu skäms jag. Inte mycket tedrickande med Lotta har det blivit heller. Om man inte räknar in bokklubbsträffarna iofs. Men då är vi inte själva.
  • Vinterpromenad har jag dock fått njuta av. Dock valde jag att njuta av omgivningens ljud istället för att lyssna på pod.

Hur har er vinter varit? Missa inte min vårlista som kommer imorgon!!!

IMG_6237

 

Ännu en vecka till ända

Veckan som varit har inte blivit som den borde. Den började bra mer supermåndag och sedan vilodag på tisdagen som alltid. Sedan hade vi en after work på jobbet inför Sydafrikaresan. Jag hann verkligen inte träna. Torsdagen hann jag med ett kort men intensivt simpass. Sedan åkte Daniel bort torsdag-lördag och jag var själv med barnen. Tack vare fina grannar kom jag ut på en kort löprunda i lördags. Dessutom en hel del stretch och rehab för sätet. 

Så kroppen har inte alls fått så mycket träning som den brukar och borde. Och det känns. Jag är riktigt stel i rygg, axlar och nacke idag. Kroppen bara skriker efter träning, rörlighet, stretch, yoga, Bodybalance, somamove och annat som skulle gör gott för stelheten. 

Samtidigt är jag inte det minsta stressad eller frustrerad över det. Jag ser det som en återhämtningsvecka, även om den kanske blev lite väl lugn. Jag har varit ute i vårsolen massor. Fått en massa mystid med barnen. Fixat och donat hemma. 

Jag tar med mig just min stela kropp från denna vecka. Inser att hemmayogan måste in nu. Måste. På allvar. 

Har ni något bra pass på nätet att tipsa om kanske? 

 

Musik till träning

Det här med att ha musik när man tränar. Jag älskar att låta en bra låt peppa mig till Träningsglädje. En tung låt som ger mig extra krafter när jag gymmar. Eller ett skönt flow i en låt under ett spinningpass. 

Samtidigt så uppskattar jag tystnaden utan musik. Att låta hjärnan och öronen vila. Att bara höra naturens melodier och ljud. Det är musik i mina öron det också. Malin är inne på samma sak. Eller varför inte höra andra människor kämpa med styrkan och höra vikterna slamra. 

Jag lägger ju helt naturligt ganska mycket vikt vid musiken under mina spinningpass. Därför kanske jag för tillfället föredrar utan musik när det kommer till min egen träning. 

Just nu i spinningsalen har jag tre favoriter. Den första har jag en känslomässig relation till. En tidig augustimorgon i Kalmar 2014. I växlingsområdet spelas Coldplays A sky full of stars. Alla var stjärnor den dagen. Dagen då jag genomförde min första Ironman. Och det är lite den känslan jag vill förmedla i mina klasser. Alla kan, alla är fantastiska, alla är stjärnor. 

En låt som har just det där flytet jag pratade om är Now we are free från filmen Gladiator. Perfekt att låta benen jobba hårt i en lång intervall. 

En annan favorit just nu är Sabina Ddumbas Not to young. Skön känsla och perfekt för nedvarvning. 

  

Aktiva barn

Som mamma till två små söner och samtidigt intresserad av träning och hälsa, är mina barns aktivitetsnivå, hälsa och välmående något som ligger mig extremt varmt om hjärtat. I söndags såg jag och sambon första avsnittet av Kalle Zackari Wahlströms nya serie Gympaläraren. Kalle återvänder till sin gamla högstadieskola för att under en termin vara med på idrottslektionerna. Hans gamla idrottslärare arbetar fortfarande där. Det är en tänkvärd serie och jag tar med mig en hel del funderingar och tankar efter att ha sett första avsnittet.

I programmet var närvaron på idrottslektionerna skrämmande låg. Inställningen från eleverna under all kritik. Hur har det blivit såhär? Jag känner inte alls igen det från när jag gick på högstadiet. Vart gick det fel? Kan det vara så att skolan i programmet är ett extremfall, eller är den representativ för dagens ungdomar? Kan det vara så att jag kom från en klass/ort där deltagandet var över genomsnittet även för att vara då? I min klass spelade nog över hälften av klasskamraterna fotboll. Både killar och tjejer. Jag minns att det bara var ett fåtal elever som skolkade ibland och nästan alla hade ombyte med sig.

Vart ligger ansvaret? Överallt läser man att skolans resurser är för dåliga. Att personalen inte räcker till. Att de inte har möjlighet att finnas där för eleverna på det sätt de verkligen skulle behöva. Elever mår dåligt och ingen ser eller har tid att göra något åt det. Det är konstigt att vi i ett land som kallar oss för välfärdsland inte lägger mer resurser på de som ska vara vår framtid. Om barnen inte mår bra och finner en trygghet i sig själva och samhället under de år där de formas och är som skörast, hur ska de då kunna växa upp till stabila och välmående vuxna?

Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att det inte är skolan som ska skuldbeläggas i första hand. Vi som föräldrar har det största ansvaret för att uppfostra våra barn. Att lära dem respekt för andra människor. Att ge dem kunskap och verktyg att leva ett hälsosamt liv där aktivitet är en självklar del. Om vi vill ha barn som är friska genom hela livet måste vi börja redan när de är små.

  
Det handlar inte om att forma några elitidrottare som ska köra Ironman eller spela landslagsfotboll. Det handlar om att ge våra barn glädjen och den positiva effekten av ett aktivt liv. Ett liv där mer tid ägnas åt lek och bus än med en surfplatta i händerna. Jag önskar att mina barn ska vilja vara med på idrottslektionerna och att de ska vilja hålla på med någon aktiv fritidsaktivitet. Men samtidigt utan att det behövs press och krav. Jag är övertygad om att vi som vuxna kan ha ett stort inflytande över de val som våra barn gör i framtiden. Vi är förebilder och det vi gör formar dem mer än många kanske tror. 

 Så hitta på saker med era barn. Utforska världen. Gå på äventyr. Lek med dem. Ut i skogen. Låt dem testa på saker. Gör vad ni kan för att skapa friska, glada och välmående barn och ungdomar. 

  

Rehab för sätesmuskeln

Som jag redan skrivit har jag känningar i min sätesmuskel igen. Jag var riktigt frustrerad i fredags. Reda förra gången, för några veckor sedan, plockade jag fram ett träningspass med rehab för sätesmuskeln som jag hittat hos Creativ Friskvård. Jag har hört bra om Pierre Söderfjord som har skrivit det, även om jag inte har träffat honom själv någon gång. Dessutom fick jag en 3D-övning av bästa PT-Camilla i fredags som jag har lagt till. Så 3-4 gånger denna veckan är planen att jag ska göra följande:

  • Knäböj med armarna rakt ut, 1*10
  • Höftresningar höger/vänster 1*10
  • Good Morning, 1*10
  • Liggande benlyft ut åt sidan, båda benen 1*20
  • Bäckenbottenlyft 1*20
  • Camillas 3D-övning, båda benen, 1*10 (varje dag)
  • Stretch av säte, baksida lå, utsida lår och ljumskar (varje dag)

I programmet står även cykel 20-30  minuter varje dag. Men här får det bli lite utifrån övriga aktiviteter. Vissa dagar håller jag spinning och vissa dagar kan det bli promenad eller trainer.

Pierre skriver om de vanligaste orsakerna till ond sätesmuskel. Till exempel dålig blodcirkulation om man sitter still mycket. Men även det som jag är helt övertygad om är anledningen för mig. Jag är löpare och mina muskler i det partiet har helt enkelt blivit korta och stela. Dessutom har jag senaste 2 månaderna ökat intensiteten på löpningen. De två senaste gångerna jag sprang intervaller vågade jag verkligen köra så hårt jag kunde nästan. På en 200-metersbana innomhus lutar kurvorna och det blir ojämn belastning för kroppen. Dessutom var Camilla inne på att två graviditeter på två år också har sin del med i det hela. Det tar tid att stärka upp partier i kroppen som varit utsatta för allt vad en graviditet innebär. Höften och bäckenet har ju varit utsatt för stora påfrestningar två gånger utan att kanske helt hinna återhämta sig emellan.

Glädjande nog så rekommenderar man inte längre att vila bord det onda. Pierre skriver till och med att detta kan fördröja läkprocessen. Man ska göra det man kan av sina vanliga aktiviteter eftersom det ökar rörligheten i höft och säte. Så nu lyssnar jag på kroppen och undviker hård löpning ett tag. Även annat som jag känner gör att jag får ondare igen.

Jag har kört rehab och stretch ordentligt i helgen och redan igår började det kännas rejält mycket bättre. Stor skillnad mot förra gången då jag inte tog tag i rehaben. Att jag inte vet bättre? Nästan så man skäms lite. Jag tror också att jag låter innomhusintervallerna ligga åt sidan. Jag kör på med egen löpning tills vi går ut istället.

Har du någon super-duper-bra övning för just rehab eller prehab av sätesmuskeln som jag borde köra? Det kan vara styrkeövning, rörlighet eller strech.

036

 

Frustration

Idag vaknar jag med frustration i kroppen. Ingen bra känsla och helt onödigt. Anledningarna är flera.

Tid, jag vill ha mera tid. Det känns ständigt som jag inte hinner avsluta något och som det alltid dyker upp viktiga saker som måste göras. Jag vill ha mer tid för återhämtning av mig själv. Det mentala. Tid där det inte finns måsten. Jag gillar ju högt tempo. Det ger mig energi och framåtanda. Men ibland är de så mycket runtomkring att det liksom suger musten ur mig. Men snart är det vår. Då kan man sitta ute i värmande sol och ta en kopp te när man behöver koppla av lite. Det brukar ge lite extra kraft. Mer tid med familjen vill jag ha de dagar jag jobbar också. 

Frustrationen gäller även min sätesmuskel. Jag kände av den efter ett löppass för några veckor sedan. Men det blev snabbt bättre. När jag kom igång med löpningen efter en lättare förkylning så kände jag inget. I onsdags sprang jag intervaller igen och det gick bra. Igår hade jag ont. Hur ska jag veta att jag borde vila mer från hård löpning om jag inte känner något under passet??? Men visst jag har slarvat med rehab denna gång och i morgon är det jag som plockar fram övningarna och kör.

Sedan har vikten hamnat på en platå. En segdragen, tråkig platå. Resan fram hit har varit ganska enkel. Jag har gått ner rätt många kilon betydligt snabbare än jag hade tänkt. Mitt ursprungliga mål är fortfarande nåbart, trots en 3-veckors stillastående vikt. Men jag måste lyckas hitta balansen igen. Hittills har jag ganska enkelt gått ner utan att vara exakt med mängder och vikter i kostschemat. Nu kanske jag får strama åt lite och köra riktigt strikt ett tag för att kroppen ska fatta. Kan det vara så att min kropp har vant sig vid mängderna och de behöver justeras? Jag ska ge det ett försök till dock innan jag drar igång den karusellen.

Egentligen gör det ju inget. Jag vet att det blir så här. Min kropp gjorde så här sist också. Ungefär när jag gått ner lika många kilon. Med skillnaden att då var jag i princip i mål redan och kunde plana ut. Nu vill jag ner mer. Och jag vill liksom ha det gjort. Bakom mig. Jag vill vara nöjd och få ett annat fokus på kosten än viktnedgång. Jag kommer fortfarande att äta som jag gör nu, men ändå lite annorlunda.

Men först ska jag njuta av en trevlig after work med gymgänget ikväll. Ser fram emot det. Till och med ett glas vin ska det bli för jag fick skjuts in.