Opepp

Två veckors krasslig och risig kropp gör inte under för motivationen. Den här veckan har nog varit min sämsta sedan jag började min resa hos Ninni vid årsskiftet. Okej, jag har till 95% ätit bra saker. Saker som jag ätit de andra veckorna. Men jag har inte varit så noga med mängderna. Det medför ofta att det slinker ner lite mer än det ska, även om jag inte är hungrig. Det är också lätt att proportionerna blir fel. Häromdagen åt jag ett par bitar choklad. Idag en bit tårta på jobbet. Inte hela världen i det stora hela. Men jag mår bättre utan och jag vill inte trigga igång sötsuget igen. 

Efter tårtan hade jag en peppchatt med syrran som gör samma resa som jag. Hon har haft några likadana dagar. Så idag peppade vi varandra. Inte något på måndag kör vi hårt igen. Utan vi körde igång direkt. Vi bokade in en träningsdejt på söndag då deras magsjukekarantän har passerat. 

Jag vet att de här perioderna kommer. Nu har jag kommit halvvägs. Jag har kört på bra i många veckor. Detta kunde jag väl förväntat mig någon gång. För mig handlar det nu om att inte balla ur helt. Hålla ihop maten. Och främst komma igång med träningen. Om träningen funkar vill jag äta så bra jag bara kan. Så funkar jag. 

Så efter några mindre bra dagar, dagar där jag inte haft den mentala styrkan att bita ihop som jag vill, så tänker jag nu vända på detta. Det är några veckor kvar. Jag vet att jag kan och vill. Jag har ju ett mål i sikte. En stark kropp, som ska ta mig mot snabbare farter och personbästa på halvmaran. 

Hoppas ni alla har en fabtastisk fredag!!! 

  

8 reaktion på “Opepp

  1. Så fint det är med syskon som en kan prata med och som kan peppa <3 Sen tänker jag att vi har en bild av att allt ska vara konstant, att vi ska bestämma en grej och sedan hålla oss vid det, fast att det mer handlar om att go with the flow of livet och göra vårt bästa. Det är så det blir bäst i slutändan tror jag. Haha, låter lite flummig känner jag. Hoppas du förstår hur jag menar! 🙂
    P.S Otroligt fin bild på dej!

  2. Jag håller med Charlotta om att livet är mer som en berg- och dalbana med målet som ändhållplats. Ibland lite upp ibland lite ner men till ändhållplatsen kommer man oftast 🙂 Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *