Lite tankar om vikt

Ett av mina mål för 2016 är att tappa mina sista graviditetskilon. Det ska dessutom inte ta hela året. Jag tillhör den där skaran som inte går ner speciellt mycket under amning. Det är som att kroppen krampaktigt håller tag om de extra depåerna i tron om att den lilla alien som växt inne i kroppen ska äta tills det inte finns något kvar. Särskilt runt magen sitter det. När jag har slutat amma finns det heller ingen extra energikrävande process som kan ge viktnedgången en extra skjuts. Nu är jag ensam i kampen. Jag har dock gjort denna resa en gång tidigare och det gick snabbt och hyfsat smärtfritt under coachning av Ninni.

Nu är inte denna blogg någon viktminskningsblogg och kommer aldrig bli det heller. Min vikt har aldrig varit fokus i mitt liv. Jag är övertygad om att jag inte skulle leva ett hälsosamt liv om jag lät fokusering på min vikt styra min vardag. Det var många år sedan jag var smal med rutor på magen och jag har varit nöjd och lycklig för det.

Just nu känns det som att det råder lite tabu i bloggvärlden att skriva om sin vikt och viktnedgång. Man ska vara nöjd och lycklig med den man är, oavsett vad man väger. Det vackra sitter på insidan och kroppen är en fantastisk mekanism som inte behöver påfrestas av diverse bantningskurer. Har man dessutom fött barn ska man vara stolt över det kroppen har presterat. Man ska snällt accepterat att kroppen lagt på sig några kilon på vägen och ta det som en gåva och en ständig påminnelse att den har fött barn till världen. Jag håller ju med om detta. Vi kvinnor borde bli nöjdare och mer stolta över oss som vi faktiskt är. Inte jämföra med andra utan se till oss själva.

Samtidigt förstår jag känslan som så många kvinnor känner när de inte längre kommer i sina gamla kläder. När jeansen inte går att stänga för att magen är som en bulldeg xxl. Jag förstår känslan de får när de ser sig i spegeln och inte ser en stark utan plufsig människa som mest ser trött och glåmig ut. Jag förstår, för jag har varit där själv till och från hela hösten.

MEN detta behöver betyda att jag inte mår bra. Jag är sjukt stolt över min kropp och vad den har åstakommit i livet. Jag är imponerad över vad den har visat att den klarar av. Jag älskar den precis som den är, med eller utan bulldeg. Så kom inte med förmaningar om att jag borde njuta istället för att fokusera på att gå ner i vikt. Jag njuter. Njuter av mina barn, mitt liv, av att komma igång med träning igen, av att äta god mat och en massa annat.

Så varför gör jag det här då? Det finns flera anledningar. Jag vill ha en hälsosammare kropp fysiskt. Jag har träningsmässiga mål i mitt liv där varje extra kilo faktiskt är en påfrestning och en skaderisk för kroppen. Det är stor skillnad på att släpa runt 10, 15 eller 20 extra kilon på ett marathon eller en Ironman. Denna anledning är nog den enda som gör att jag i tolv veckor framåt kommer titta på siffran på vågen. När jag är i mål med viktnedgången så släpper jag vågen. Då kommer fokus enbart vara att ha en stark kropp som orkar med träning och vardag. Jag gör det också just för att ge min kropp bättre förutsättningar att faktiskt bli den starka och grymma kropp som jag vet att den är innerst inne. Kroppen ska orka med många år till. Jag vill vara en aktiv och stark mamma som är en förebild för barnen. Jag vill dessutom slippa slänga ut tusenlappar på en ny garderob.

Ni kommer få följa delar av min resa de kommande tolv veckorna. Inga siffor och inga kilon, för de är inte det viktiga. Det viktiga för mig med bloggandet är att visa att jag gör en hälsosam viktminskning. Inga dieter, ingen svält, inget maniskt uteslutande av kolhydrater eller liknande. Jag kommer utesluta sockret och en hel del gluten. Men i övrigt kommer jag äta det mesta. Mitt minne från resan med Ninni förra gången var att jag var konstant mätt.

Det finns så mycket jag skulle vilja diskutera kring viktnedgångar, hälsosamma kroppar, ohälsa, felaktigt viktfokus och liknande. Men för att inte detta ska bli en roman så lämnar jag det till kommande inlägg.

Hur går dina tankar kring detta?

  

 

15 reaktion på “Lite tankar om vikt

  1. Bland det sista du skriver är väldigt bra tycker jag; det går att gå ned i vikt utan konstiga dieter och man behöver inte känna sig hungrig hela tiden. Du verkar ha mycket sunda tankar kring detta med vikt. Det är viktigt 🙂

  2. När jag började skriva min blogg inkluderade den också viktminskning, släppte dock det eftersom jag inte mådde bra av det (men det är ju olika för alla). Känner dock igen den kluvna känslan: Att det är lite smutsigt och fult att vilja tappa vikt, att det känns lite skamligt att skriva om – Emma skrev ju ett förhimla bra inlägg om just den känslan för ett tag sedan. Jag tänker att alla har sina syften och anledningar och dessutom olika kroppar och det behöver inte vara dåligt att tappa några kilon. Från mitt håll blir jag jätteglad att du skriver att du tänker utelämna siffror och kilon, har märkt att det är det som är mest triggande för mej och tänker att det är det för många.
    Lycka till! 🙂

  3. Jag förstår dig så mycket! Nu börjar min graviditet sätta sina spår och senast igår låg jag på mattan i matrummet och grät för att jag blev så trött och fick ont för att jag plockat leksaker. När kroppen inte svarar fysiskt på det sätt jag vet att den kan så blir jag frustrerad och ledsen. Nu kan ju inte jag göra nåt direkt åt det (än), men du kan det och då är det inte mer än rätt att du ska göra det som du vet att du mår bäst av, speciellt sett till lång sikt. Sen känner jag ju dig, så jag vet att det viktiga för dig inte är att det står en viss siffra på vågen – den säger ju inget ändå – utan att du ska bli starkare, snabbare och orka mer. (”Idealet” om att man ska väga så lite så möjligt är helt missvisande för min del. Jag har aldrig varit i så dålig form, både fysiskt och psykiskt som när jag vägde som minst och jag skulle aldrig önska mig dit igen.) Som ovan säger så är det så sunt att visa att man kan bli starkare, piggare och gladare utan svält, konstiga dieter och sifferfokus. Lycka till, med ditt pannben så kommer det att gå galant! 🙂

    • Åhh jag minns hur jag mådde för ett år sedan. Det var den här tiden det började strula och jag började få problem. Inte alls samma fysiska status som första gången. Lider med dig. Säg till om du behöver ligga i soffan och titta på när jag plockar upp lillstjejens leksaker. Puss på dig bästa du!!!

  4. Jag förstår dig 100%. Att man får inte prata om det pga man ska acceptera sin kropp som den är! Ja! Men jag som du, har ett mål och det är inte hälsosamt att tävla sådana långa lopp med 5-10 extra vikt.
    Jättekul att följa dina 12 veckor. Jag kommer att göra samma sak typ!
    Vi får peppa varandra!
    Hejaaaa oss!

  5. Trodde tabun var när vikten enbart kopplades till estetiska ideal? Det blir nog tyvärr svårt för många att ha en helt avslappnad attityd till kost, kroppsform etc eftersom alla kostdiskussioner har undertoner i sig om viktkontroll. Kan du inte skriva ett inlägg om bra mat utan att blanda in vikten? Blir det exakt samma val? Äter du quinoa för mättnad eller för protein (eller vad derby kan vara) osv? Tycker det är svårt att bena ut såna saker.

    • Jag upplever att det är lite av en trend att inte prata vikt och viktnedgång oavsett om det är estetiska orsaker eller inte. Med undantag då kanske för personer som gör galet imponerande och stora viktresor med stor övervikt som start. Jag har också känt att många tror jag gör det för utseendet kanske eftersom jag inte har så många kilon för mycket.
      Jag tror också många har en avslappnad attityd till kost och att det blir värre. Det är här jag hoppas kunna tillföra lite.
      Jag ska absolut skriva ett inlägg om bra mat utan att blanda in vikten.
      Tack för riktigt bra kommentar. Älskar när kommentarer leder till diskussion 🙂

  6. Bra skrivet! Jag har ju en hel del övervikt även om jag också för den delen är ganska så vältränad där under fluffet. Men nu när täckbyxorna knappt gick att knäppa och jag så otroligt väldigt gärna vill springa hela Lidingöloppet så behöver även jag ta tag i några kilon. Det handlar inte om att jag inte trivs egentligen utan mer om att jag vill ha en kropp som ska orka!
    Väldigt bra också att visa att det går att göra förändringar utan märkliga dieter som man bara mår dåligt av.

  7. Bra med en sund variant av det hela, och att visa på att man faktiskt har dina egna orsaker till varför man vill förändra sin vikt. Mitt ”problem” har alltid varit det omvända, vilket har varit jättesvårt i perioder eftersom det verkligen är tabu att säga att man skulle behöva lägga på sig… Svårt att få hjälp också, eftersom många tycker att det ”väl bara är att äta”. Men jag ville ju bara gå upp för att få tillbaka ork och ha lite reserver och inte ta slut så fort på träning. Jag fick verkligen lära om VAD jag skulle äta för att behålla energi.

    Ska bli kul att följa resan, särskilt med tips på bra mat!

  8. Pingback: Fyra nystarter | Ida Johansson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *