Med blicken mot 2016

Nyårsveckan är här. Ett år är snart till ända. Ett nytt ska snart ta sin början.  I bloggnätverket bloggar vi denna vecka om våra träningsmål för 2016. Jag brukar inte direkt sätta upp några nyårslöften. Mål och utmaningar dyker upp lite när som helst i min tillvaro och det är inte beroende av ett nytt år. Träningsmål specifikt för kommande säsong brukar sättas på hösten när anmälan till diverse lopp öppnar.

Jag har funderat lite på det här med mina mål för 2016. Jönköping Halvironman är ju spikat. Det ser jag fram emot. Sedan var ju tanken att springa Stockholm marathon. Det har dock liksom gnagt en känsla inom mig under hösten. Det har inte känts som ett helt perfekt upplägg. Att träna inför ett marathon OCH en halvironman samtidigt som man har två små barn här hemma och en sambo som också ska tävla i sommar. Lägg dessutom till att jag ska hålla minst ett spinningpass i veckan under våren. Jag kännde mig lite småstressad bara av tanken på hur jag ska kunna pussla ihop våren. Lägg till ett par förkylningar i beräkningen på det som stressar upp lite extra.

För några veckor sedan på julfesten med gymmet hade jag två samtal som fick mig att fundera lite. Alle kom med tanken att skjuta på maradistansen till kanske hösten eller våren 2017 och istället köra Linköpings Halvmarathon i juni. När jag funderat på det känns det helt logiskt och rätt. Visst, jag har sagt att jag ska springa Stockholm marathon, men jag kan ändra mig. Särskilt om det är för mitt eget bästa. Både när det gäller att faktiskt få till träningen och ge kroppen en chans att göra något bra istället för att bara springa och ta mig runt. Jag har faktiskt varit gravid och fött två barn på bara några år. Att tro att kroppen inte skulle vara påverkad av detta är naivt och dumt. Dessutom är det ju fortfarande ingen som hakat på mig till Stockholm. Jag ville gärna göra det med sällskap.

Den andra tankeställaren jag fick var just det faktum att kroppen faktiskt fortfarande håller på att återhämta sig från graviditet och förlossning. Jag vet ju det. Camilla som är PT kom in på det faktum att man borde bygga och stärka inifrån. Inte stressa igång träningen i fel ände. Många gör nog det felet. Nu vet jag ju det redan och jag har kört mammamageappen och Olgastyrka för nyblivna mammor. Jag har varit mycket flitigare än efter Vilmer. Men det slog mig igår att jag faktiskt inte vet status på kroppen. Jag har ju faktiskt tänkt på att rörligheten inte är tillbaka än bland annat.

Så nu bromsar jag in lite innan det är för sent. Jag skjuter på maradistansen och ger utrymme för det som min kropp förmodligen behöver mer av. Och jag tar hjälp med det. Jag tror det bästa är att någon annan berättar för mig hur jag ska göra. Så jag lägger detta i händerna på Camilla. Jag investerar i mig själv och min kropp som ska orka och vara frisk och stark hela livet. Det är bra mycket viktigare för mig än att stå fast vid min plan och springa ett marathon i juni.

Utöver det kommer jag se till att tappa några kilon här i början på året, mina graviditetskilon. Jag är i valet och kvalet om jag kommer blogga om min viktresa eller inte. Det här är absolut ingen blogg med fokus på viktminskning. Men samtidigt är detta en del av min hälsa och har en grund i mina träningsmål. Jag vill väga mindre för att kroppen ska orka. Så jag tror ni kommer få se lite av den resan i alla fall. Jag kommer skriva mer om det i ett eget inlägg hur som helst.

Sammanfattningsvis är mina träningsmål för 2016 följande:

  • Linköpings Halvmarathon – om träningen går bra under våren och jag får vara frisk är målet att gå under 2 timmar.
  • Jönköping Halvironman – svårt att sätta ett tidsmål här. Jag får fundera lite på det och utvärdera träningen under våren.
  • Spinninginstruktör – Komma igång igen och utvecklas mer.
  • Gå ner mina graviditetskilon – antal kilon håller jag för mig själv. Det är oviktigt i sammanhanget.

Har du några spännande mål för 2016?

Höst 2015 080

Nu lämnar jag träningsåret 2015 bakom mig. Tar med mig lite reflektioner och blickar fram mot kommande mål.

16 reaktion på “Med blicken mot 2016

  1. Vilka spännande mål du har framför dig! Ska bli kul att fortsätta följa dig. Sen måste jag säja att jag tycker att det är väldigt klokt att lyssna både på kroppen, sig själv och andra som är utbildade och våga vänta med vissa saker. Att inte bara köra på.
    Heja dig!

  2. Jamen klart man ska tänka om och lyssna på kroppen! Jag tänker så här: ovärt att sätta mål om de bara stressar upp en. Tycker det är klokt av dig att vänta med maran!
    Ska bli kul att följa din resa mot de andra målen 🙂

    • Ja det känns så rätt. Och bara roligt. Jag vill ju persa på halvmaran också så det står liksom också på min önskelista. Nu blir saker liksom mer i rätt ordning 🙂

  3. Så befriande det är att läsa om att våga revidera målen. Våga lyssna på sig själv. Spännande mål även utan maran! Och den där Camilla skulle jag också gärna få mer tips om ? Känner att jag skulle behöva någon vid min sida framöver, som vet vad de gör!

    • Det kan hon garanterat hjälpa dig med. Hon har både gravida och postgravida bland sina kunder. Camilla Rehn på Frisk inne i stan kan du kontakta.

  4. Pingback: Mitt träningsmål 2016 | Lite Längre

  5. Nu känns det som jag kommenterar väldigt ofta men jag kan inte hålla mig, allt du skriver är så peppande! Men vilka grymma mål du har för 2016, jag ser verkligen fram emot att få följa med dig här på bloggen.

  6. Pingback: Mitt träningsmål för 2016 - Anna Jansson

  7. Häftigt! En halv ironman är galet långt när man tänker på det. Bara det att hoppa av cykeln och springa sedan. Kloka tankar och spännande mål inför 2016. Kommer med glädje att följa dig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *