När verkligheten blir extra verklig

Ibland händer det saker som får en att vakna till lite. En tankeställare av något slag. Händelser som gör att man kramar om sina nära och kära lite extra. Känner tacksamhet för det man har. I natt var jag med om en sådan händelse. Jag är fortfarande på starkt påverkad av det.

Min fina brorsdotter körde av vägen och voltade en bra bit med bilen. Hon fick hjärnskakning, lite skador på lungorna och 5 frakturer på revbenen. Lite bulor i huvudet. Hon är såklart lite blåslagen, mörbultad, chockad och ledsen. Men hon lever och även om det kommer ta sin lilla tid att läka så kommer hon bli återställd.

Jag var där hos henne på akuten i natt tillsammans med hennes föräldrar, bror, kompis och farfar. Lugnade och tröstade. Ägnade nog nästan en timma åt att få henne tänka på annat än de fruktansvärda smärtorna hon hade och som nästa gav henne panikattacker. I väntan på läkaren som studerade de flera hundra röntgenbilderna tvättade vi bort smink och målade läppglans. Pratade ansiktsmålningar, skola, julklappar, duktiga brandmän och bajsfärgat läppstift. Det var både tårar och skratt. Hon var en riktig kämpe trots att hon hade ondare än vad många av oss kan föreställa sig.

Vi inser alla vilken ofantlig tur hon hade. Som det verkar lurade hon döden på flera sätt. Denna gång var marginalerna på vår sida på alla sätt. Bilen voltade in på en skogsväg och missade en träddunge. Inne på vägen syntes hon inte från vägen men lyckades ringa sin vän som larmade 112. Att hon inte skadat sig mer är sådan obeskrivlig tur.

Idag känner jag ett stort behov av lugn. Att omge mig med kärlek. Jag önskar så jag hade kunnat stanna hemma i Värmland några dagar till och ge henne lite extra stöd. Det kändes inte så skönt att komma hem som det brukar. Känslan var splittrad på något sätt. Jag är tacksam för att vi var bjudna på mat hos fina Lotta och Mattias. Det fick ett par timmar att gå. Jag har varit trött och lite nedstämd idag. Inte orkat adventspynta något. Inte orkat packa upp väskorna. Inte orkat ens tänka på träning och långpasset jag hade tänkt köra. Det känns så oviktigt med vissa saker vid sådana här tillfällen.

Det här får mig att tänka mycket på livet. Att man ska vara tacksam för det man har. Uppskatta livet och de människor vi har omkring oss. Komma ihåg att visa omtanke och säga att man älskar. Våga be om ursäkt. Våga säga förlåt. Men även svälja sin stolthet och förlåta. En vacker dag kanske det är för sent. När man minst anar det har man missat sin chans att ställa saker till rätta. Då får man leva med det resten av sitt liv. Så ta chansen medan du har den. Hör av dig till någon du inte pratat med på länge. Red ut en konflikt med någon du saknar i ditt liv.

Sprid kärlek i världen!

IMG_4784

7 reaktion på “När verkligheten blir extra verklig

  1. Tur att hon är ”bra” trots omständigheterna… Men du gav oss verkligen en påminnelse att ta chansen när man faktiskt har den och inte vänta tills när det är försent.

  2. Sånt får en verkligen att tänka till och bara fokusera på det man har närmast, det som är viktigt på riktigt. Vilken tur att det gick bra för henne!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *