Pausar stressen en stund

Den här helgen släpper jag stressen hemma. Inga måsten. Inga saker som ens kan betas av. Ingen tvätt. Ingen städning. För jag kan helt enkelt inte. Jag har tagit med familjen hem till Degerfors. Hem till mina barndoms kvarter. Till mitt föräldrahem. Vi kom redan igår. Och direkt började jag känna mig lugnare. Stressen som gnagt senaste veckorna liksom parkerade jag hemma i huset. Så välbehövligt. 

Idag har jag till och med fått till ett träningspass. Första denna vecka. Inte bra alls. Jag har tusen anledningar till det. Vissa bra, andra inte. Men jag blickar framåt. Nya tag. Vända på träningsmisären. 

Löppasset idag gick genom min barndoms håla. Förbi mina gamla skolor. Fotbollsarenan där jag lagt många timmar utan att bli speciellt bra. I ett ganska novembergrått Degerfors fick jag känslan av hus som förfaller och en bygd som inte alls lever på samma sätt som jag minns det. Men det kanske är just mitt minne det är fel på. Det kanske alltid har varit såhär? 

Jag fick höra klockan som ringde in från rast vid min gamla lågstadieskola. Jag sprang längs älven där man cyklat åtskilliga gånger till skolan. Nedför Svartåbacken men uppför Medborgarbacken. 

Det var ett ganska tungt pass för kroppen. Jag kände av de senaste dagarnas stress. Kroppen var liksom inte med mig. Stumma ben och dåligt flyt. Men det blev ändå en 7 km återresa i tiden. 

   
 

2 reaktion på “Pausar stressen en stund

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *